Starfield

Får väl önska gott nytt år till alla er som läser det här inlägget, jag har varit sjuk igen för 411 gången hösten/vintern 2007 och jag mår inte riktigt bra ännu så jag hoppas verkligen att 2008 blir ett bättre år ur det perspektivet.
I Rememer the titans får vi återigen se en sportfilm och sporten är amerikansk fotboll, Herman Boone (Denzel Washington) är den förste svarte tränaren inom fotbollen på high school nivå, att det dessutom blir en ändring att svarta spelare skall spela ihop med vita gör inte saken lättare. Vi får i den här filmen följa deras svårigheter med att få laget att bli ett enda sammansvetsad enhet.

Jag tycker att den här filmen är kanon, den ligger verkligen i min smak, dels för att den symboliserar något som byggs upp från grunden och dels för att det är många bra skådespelare som gör historen trovärig. Det blir inte på något sätt sämre av att filmen baseras på en verklig händelse. Jag kan rekomendera den här till alla er som vill se en film inom de närmaste dagarna.

J

J

J

J

Till att börja med måste jag kommentera serien/produkten Saw, jag tycker att första filmen var ganska bra faktiskt och att den andra var en logisk uppföljare till den första. Genom att släppa nummer 3 viliket var tänkt att knyta samman allt tycker jag att konceptet tappades någonstans. I Saw IV får vi återigen följa Jigsaw och hans nya trick för att gäcka polisen, detta trots att han är död. Egentligen behövs väl ingen större introduktion för läsarna utan det är frågan om samma gamla produkt som funnits från början, fast i en mycket sämre paketering!

Jag måste säga att allt sedan den första Saw kom (2004) så har det nu helt enkelt blivit lite för mycket, från början var det en independant film som blev enormt uppskattad (och till viss del förtjänade det också) men numera har det bara blivit business, att pumpa ut 3 till, och det på bara 3 år har fått sina konsekvenser. Trots att jag inte vet faktan bakom så tror jag knappast att det var meningen utan detta är en konsekvens att den alltmer förutsägbara filmindustrin. Jag måste faktiskt trots att jag som alla fyra filmerna och nu faktiskt har bestämt mig att inte se en nummer fem (om en sådan kommer ut, såvida den inte blir riktigt hyllad). Se den här inte, såvida ni verkligen inte gillade nummer 3.

J

På kvällen på min födelsedag så stannade några vänner kvar och vi bestämde oss för att se en film, valet föll på denna film, Bug med bla Ashley Judd. Jag måste säga att den var riktigt skum och jag fick aldrig något grepp om den, filmen handlar om Agnes (Judd) som bor på ett hotell i mitten av ingenstans i USA, hon blir där kompis med en krigsveteran och tillsammans så upplever de en del konstiga saker.

Den här filmen är riktigt skum, jag kan nog inte ens berätta vad den handlar om (vilket gör den här recensionen ganska kort), om jag var tvungen skulle jag nog placera den i genren thriller fast det är egentligen malplacerad där också men det är nog det närmaste sanningen som jag kan komma. Jag kan nog inte rekomendera den men de som är nyfikna får gärna se den och bilda sig en egen uppfattning.

J

The heartbreak kid är en film av bröderna Farrelly (dumb, dumber bla) och det är den här också. Båda är komedier, dock är inte denna riktigt av samma snitt som den föregående. Historien handlar om Eddie Cantrow (Ben Stiller) som spelar ungkarlen som inte riktigt hittat rätt partner. Han har dessutom en pappa som tjatar på honom ständigt hur många gånger han haft sex och med hur många partners (förtjänstfullt spelad av Jerry Stiller som spelar Frank Costanza i Seindfeld). När han av en slump träffar Lila (Malin Åkerman) tror han sig ha träffat rätt och efter att bara ha dejtat någon månad så bestämmer han sig för att fria (dock under hotet att hon kommer att flytta till Amsterdam men att företaget har som policy att inte flytta gifta). Redan på bröllopsresan så blir han dock pinsamt medveten att han kanske borde ha tagit det lite mer lugnt och verkligen tagit reda på vem hon var då många mindre goda sidor dyker upp, och dessutom många på en gång. Det hela blir ännu mera komplicerat av att han träffar Miranda som också bor på samma hotell.

Den här filmen är en typisk komedi med många dråpliga scener som ibland kan kännas lite pinsamma för tittaren. Jag har hört några av mina kompisar som sett den här filmen innan jag gjorde det och de har alla varit rörande överrens om att det inte är bra och jag måste nog trots allt hålla med dem. Filmen känns för det första lite lång, 1 hrs 50 för en komedi överstiger snittet samt att du egentligen har sett de flesta av skämten förut. Helt enkelt en ganska klichéartad film som dock passar sig som en eftermiddagsmattiné.

J

J

Nu när det faktiskt börjar lacka mot jul vare sig man vill eller inte kanske man vill se en julfilm eller varför inte flera? Ovan införda bild är väl egentligen en liten protest från min sida till julen, jag kan inte riktigt precisera vad jag tycker är tråkigt med julen men sedan 10-15 år har jag tappat intresset, all denna hysteri angående julklappar (jag lovar mig själv varje år att nästa år skall det bli ändring och jag skall verkligen inte vara ute i sista sekund men det verkar inte hända, har inte köpt mer än en julklapp hittills i år), all denna kommersialism när folk tom lånar pengar för att köpa julklappar för att inte avvika från trenden. Jag måste dock i sammanhanget påpeka att jag verkligen inte har något emot att ge gåvor men att de skall ske på en viss tidpunkt och til ett visst belopp tycker jag är lite krystat, de gåvor som man får när minst anar det är väl egentligen roligare? Hur mycket tycker ni det är värt att lägga ner på julklappar?

Nog om detta, den här bloggen är ju trots allt en filmblogg och därför skall även viss del av detta inlägg handla om film. Vilka julfilmer är det egentligen som är bra? Är det en sådan som Love actually (vilket egentligen inte är en julfilm i min mening, den råkar bara utspela sig kring juletid) eller är det grinchen eller ovanstående nightmare before christmas? Jag har inget svar på den frågan då det har gjorts enorma mängder julfilmer samt att de som jag kommer på inte överlag håller hög klass. Jag ser mera detta som ett inlägg för att öppna upp en flod (förhoppningsvis) av kommentarer som diskuterar dels ämnet julfilm samt ämnet jul med alla dess för och nackdelar.

Var nu en god medborgare och skicka in en massa kommentarer angående detta!

I den svenska filmen, Ett öga rött som jag blev rekomenderad att se så får vi möta Halim som efter att hans mor gått bort kämpar för att hans numera försvenskade fader skall komma ihåg deras rötter från Libanon. När hans mor går bort i den hemska sjukdomen, ALS, så väljer hans pappa att flytta från förorten in till Stockholms centrum och sluta med sitt forna hemlands traditioner. Dessa byts istället ut mot svenska sådana som att äta pytt i panna eller att gå på allsång på skansen. Allt detta bekrymrar Halim till den grad att han känner sig tvungen att göra något, han är tvungen att ta sin pappa tillbaka till hans rötter.

Jag tycker att den här filmen inte alls var någon hit, egentligen så har jag varit ganska tveksam ändå sedan jag hörde talas om den, dels för att jag inte är överdrivet förtjust i sådana filmer med detta tema såsom Jalla Jalla eller
andra liknande, dock tycker jag att den här filmen har ännu lägre nivå en den förut nämnda.
Varför undrar ni då naturligtvis och det är en fråga som är relevant i sammanhanget, jo därför att den inte har den värme eller de roliga skådespel som krävs för att filmen skall bli godkänd eller tom bra. Visst i denna typ av film så handlar det ofta om relativt okända skådespelare och ibland känns dialogen krystad men det är sådana saker som jag kan leva med när jag ser svensk film dock har jag svårare för att leva med ett knapphändigt manus eller mindre väl utförda skådespelarinsatser. Trots att den här filmen har gästspel från exv Perbrandt så kan jag inte ge skådespeleriet godkänt och därmed inte heller filmen godkänt. När den dessutom har stora brister i handlingen så kan den inte få bättre betyg än:

J

+

För någon dag sedan tog jag mig tiden att se Stardust som har flera etablerade skådespelare/skådespelerskor på rollistan. Det som är lite unikt med denna film är egentligen inte rollbesättningen utan att de stora namnet i merparten av fallen spelar biroller. Vi får bla se namn som Ian McKellen (berättarröst), Sienna Miller, Robert de Niro och Peter O'Toole i biroller. I huvudrollerna finner vi även dock en del kända namn som Claire Danes och Michelle Pfeiffer (vart har hon varit på senaste och hur kan man se så underbar ut när man är 50?) blandat med mer oprövande namn som Charlie Cox (Tristan).

Historien som är en typ av fantasy/action/drama/äventyr och handlar bla om, Dunstan som blir trött på det bevakade livet i den lilla byn, Wall som omringas av en mur och en väktare för att hålla innevånarna från att gå utanför stadsgränsen. Utanför denna by ligger det ett helt annat samhälle som heter Stronghold som består av häxor och kungar och trollkarlar, därav murens ändåmål. En dag så bestämmer sig i alla fall Dunstan för att lura väktaren och gå utanför muren vilket leder till att han träffar den underbara Una som är slav till en häxa som kallas som Ditchwater Sal, en kort tid efter deras möte dyker det upp en baby utanför hans dörr, denna baby växer upp i byn Wall och förälskar sig i den undersköna men arrogante tjejen Victoria (Miller), för att vinna hennes hjärta går han med på att hämta tillbaka den fallna stjärna som de ser vid deras första date tillsammans. Den unga Tristan (Cox) beger sig ut utanför Wall för att hitta stjärnan som visar sig vara i skepnad av en tjej, Yvaine (Danes).

Jag vill inte berätta mer för er utan ni får själva se storheten i den här filmen (om ni inte redan har hunnit se den). Jag tycker att trots dess löptid på över 2 timmar så känns den inte långsam och tråkig, möjligvis med reservation av de första ca 20 minuterna men är det inte alltid så när de försöker berätta en komplex historia med många karraktärer inblandade jfr bla med Lord of the rings. I alla fall så blev jag helt bländad av den här filmen och måste nog utmämna den till vinterns pärla än så länge. Den har både storslagna miljöer och bra skådespeleri, för att inte tala om ljudet med effekter och soundtrack. Nu kommer jag att smälta den här filmen i kombination med att jag blivit förkyld igen (för vilken gång i ordningen) samt att jag har en del att avverka på jobbet, vilket leder till resultatet att jag inte kommer att uppdatera bloggen på länge.

Har ni några frågor om film i allmänhet så ställ gärna de som kommentarer till detta inlägg så hålls bloggen i alla fall levande. Jag är ingen filmguru men kan i alla fall ge min högst subjektiva bild på det mesta inom film.

J

J

J

J

I den här filmen, Fragiles får vi se Calista Flockhart för första gången på länge, för de flesta är hon fortfarande förknippad med Ally Mcbeal men nu börjar den associationen rinna ut i sanden (istället kan man lite elakt kalla henne för Harrison Fords flickvän). I alla fall i den här filmen spelar hon en sköterska som nyligen tagit anställning på ett sjukhus för föräldralösa barn på landsbyggden. Enligt en utav flickorna som vårdas där för Skolios finns det en arg flicka som hon kallar för "mechanical girl" som gör livet surt för alla på avdelningen. När hon tar upp detta med ledningen så är det ingen som vill lyssna på henne och avfärdar det hela som att flickan har "livlig fantasi" men är det verkligen så....?

Jag tycker att den här filmen har en skön stämmning rakt genom, den är fint filmad och de bygger upp stämningen genom att visa lite halvmystiska saker. Skådespelerriet är bra och historien är sevärd. Jag rekomenderar den här till er därute och jag kommer nog dessvärre att vara lite frånvarande ett tag till då det är extremt mycket på jobbet.

J

J

J

+