Starfield

Tyckte ni om being John Malkovich? Visst var den skruvad men ändå väldigt sevärd och bra? Colour me Kubrick är ett steg till och är ändå mer skruvad. T.o.m för skruvad om jag får säga min mening. Malkovich är en mycket duktig skådespelare som förtjänar att rankas högt, han har dessutom varit med i en del bra filmer, som förutom den ovan nämnda innefattar även Rounders. Tyvärr är inte den här filmen en utav dem, malkovich gör förvisso en bra rollprestation men filmen i övrigt kan inte räddas av den. Filmen handlar om Alan Conway som tjänar sitt levebröd genom att utge sig för att vara den kände regissören Stanley Kubrick (2001: a space odyssey, Dr stangelove, a clockwork orange etc etc). Det går alldeles utmärkt till att börja med eftersom det är få människor som känner till hur Kubrick ser ut men allteftersom han utsätter sig för den ena situationen efter den andra (nej han försöker inte bara lura en utan helst flera samtidigt) så blir det väldigt svårt att upprätthålla fasaden. Själva Idén är rolig och vad som gör det än mera roligt är att det faktiskt hänt på riktigt. Så långt är allt bra men filmen är inte speciellt underhållande. Den (i filmen) homosexuella Malkovich som är alkoholist och expert på att hamna i situationer som han inte klarar av blir bara långtråkig och patetisk.

J

J

Jag har sett en film från 2003, Radio som handlar om en svart utvecklingsstörd kille  i Usa på 60-talet. Filmen bygger på en sann historia som omtalades i en artikel i sports illustrated. Fotbollstränaren (Ed Harris) på den lokala skolan tar, radio (Cuba Gooding Jr) under sina vingar och får alla att inse att de kan utvecklas bara de tänker längre än vad som syns vid första anblicken. Detta är en dramafilm angående människovärde och de motsättningar som kan uppstå när du i första hand bara tänker på vad som är viktigast för dig själv. Jag blev själv berörd av denna film och rekomenderar den till alla andra som vill se en gripande historia.

J

J

J

Den svenska filmen Farväl Falkenberg, vilken var (Sveriges bidrag till Oscar 2006), har blivit enormt kritikerrosad och erhållit i stort sett 4:or av alla tidningar. Den handlar om den sista sommaren för fem barndomsvänner i Falkenberg. Filmen handlar mycket om filosofiska ämnen som funderingar på livet i allmänhet. Hela filmen har ett realativt lågt tempo och egentligen är det svårt att peka ut vad den handlar om utan att avslöja alltförmycket. Jag hade lite svårt att ta till mig den här filmen vilket jag egentligen har med många svenska filmer, så det var inte otippat men jag trodde faktiskt att den här skulle vara något som jag gillade.

J

J

Ibland blir man väldigt överraskad, även om du har höga förväntningar på filmer så händer det (väldigt sällan men det händer trots allt) att du blir positivt överraskad. Filmen the prestige är just en sådan överraskning, egentligen lite som ett kinderägg, två saker samtidigt (en bra film och något gott att suga på efteråt). Till att börja med har den en vädligt stark rollista med Hugh Jackman, Christian Bale, Michael Caine, Andy Serkis, Scarlett Johansson och David Bowie (ok den sista av dem passar väl inte riktigt in men förtjänar att omnämnas) och de levererar verkligen. Filmen handlar om Robert och Alfred som egentligen är vänner men efter en olycka blir de istället konkurrenter och besatta att utmanövrera den andra illusionisten/trollkarlen. Från början kommer Alfred (Bale) upp med det ultimata trolleritricket vilket gör Robert (Jackman) avundsjuk och besatt att ta reda på hur man åstadkommer detta.  De börjar uppträda på varsin teaterscen men sina versioner av samma trick. Det hela får dödliga konsekvenser medbakomliggande svek och avundsjuka.
Vad som gör filmen så bra är dels spänningen att det finns något mera än vad som presenteras för ögonblicket samt att jag verkligen gillar historier det allt inte är som det först verkar. Christopher Nolan har redan regisserat filmer av känd hög kvalité med Memento och Batman begins så egentligen är det inte så förvånande att han lyckas så bra igen.
Jag kommer att dela ut det hittills högsta betyget som den här bloggen har sett till den här filmen och jag är blir inte förvånad om det är fler än jag som kommer att nästan tjuta av glädje när ni sett den. Det här är en sådan film som trots att den är över 2 timmar lång så är det sorgligt och jobbigt när den är slut och du vill bara se den igen direkt.

J

J

J

J

Komedin John Tucker must die med Jesse Metcalfe (Desperate housewives) och Ashanti handlar om skolans populäraste kille (guess who). Han har lyckas med konststycket att dejta tre tjejer samtidigt. När de får reda på detta (och efter att alla ha blivit dumpade med samma fraser) går de i maskopi med skolans nykomling för att göra henne oemotståndlig för Mr T. Det hela lyckas relativt bra...
Eftersom det här inte är en film med dolda meningar kommer jag att bedömma den för vad den är, nämligen en lättsam komedi, en sådan som du säkert har sett dusintals av vid det här laget. Visst kan det vara skönt att ibland bara sätta på en film och veta att du inte behöver anstränga sig speciellt mycket för att följa med handlingen utan bara luta sig tillbaka och förhoppningsvis bli underhållen. Jag tycker att den här filmen lyckas relativt bra och det skall i ärlighetens namn sägas att det inte är speciellt många filmer i denna kategori som erhåller höga betyg, för att göra det måste den prestera det lilla extra.
Det gör inte den här filmen även om det finns en del underhållande sekvenser tex det faktum att Jenny Mccarthy spelar mamman till huvudrollsinnehavaren. Slutligen det här är en helt ok film för er som exv är bakis eller bara vill ha ett alternativ till det som är på tv:n.

J

J

Har just haft en utav mina märkligaste upplevelser av en film, nämligen A scanner darkly. Först och främst har den ett väldigt stark rollista med Keanu Reeves, Woody Harrelson, Winona Ryder och Robert Downey Jr. För er som inte sett filmen skall jag försöka förklara hur den ser ut, för det är kanske det mest essentiella. Tänk er att de filmat precis som vanligt med kulisser, skådespelare och allt som hör till men ovanpå detta har de lagt animeringar. De sägs tex att Robert Downey Jr hade klistrat upp små post-it lappar överrallt på inspelningsplatserna eftersom de ändå skulle ta bort det i den färdiga produkten.
Här kommer en smakprov om hur det kan se ut i filmen:



I en framtida värld, full av drogpåverkade agenter, förstör regeringen glatt sina invånaresiliv, tar ifrån dem deras rättigheter och krossar deras förhållanden med familj och vänner, allt förideras eget bästa. De fyra ovan nämnda skådespelarna agerar missbrukarvänner som är rädda för varandra och agenterna. Historien är egentligen ganska flummig enligt mig och det är svårt att skaffa sig något grepp initiellt i filmen, men allteftersom får du mer och mer information. Nu kanske det låter som om jag sväljer hela konceptet med hull och hår men jag har lite svårt att tycka om historien på dess viss den berättas.
Jag tycker definitivt att ni skall se den här filmen inte för att den är väldigt bra utan för att den är banbrytande inom sin genre. Med allt ovanstående i tankarna delar jag dock bara ut betyget:

J

J

Jag har sett den flerfaldigt  Oscarnominerade filmen dreamgirls med bla Eddie Murphy och Beyonce Knowles. Jag måste säga att jag blev lite besviken men mer om det senare. Filmen är baserad på en Broadway musikal och handlar om en trio tjejer ( Supremes referenser möjligen) som går över från soul till pop. Eftersom den är baserad på en musikal så finns det väldigt mycket musik med i filmen och en del av den känns definitivt som en filmatisering av en musikal. Innan jag såg den trodde jag mer att det var en vanlig spelfilm om en trio tjejer som strävade mot toppen och med anledning av det blev jag lite besviken och konfunderad. Nu i efterhand tycker jag att den dock var helt ok men kan dock inte riktigt förstå anledningen till att Mr Murphy blivit nominerad.

J

J

Lady in the water är den femte filmen av M night shyamalan sedan han slog igenom med the sixth sense. I den här filmen spelar Paul Giamatti (the illusionist) rollen som fastighetsskötare til ett medelstort bostadshus. Vid ett tillfälle märker han att någon har varit och badat i polen nattetid och att det är nymfen Story. Story är del av en godnattsaga och försöker ta sig tillbaka till den värld hon kom ifrån, men för att det skall lyckas behöver hon hjälp från de andra hyresgästerna i huset.
Filmen är i samma anda som hans tidigare fyra kända filmer och egentligen behövs väl ingen närmare presentation. Det finns ett problem med detta tycker jag, nämligen det välkända men ack så vanliga - "jag har sett det förut men i en bättre version". Det vore mycket intressant om hans nästa film inte alls handlade om mystiska varelser av något slag utan var en låg-tempo dramafilm eller varför inte en lättsam actionhistoria? Med anledning av det ovan sagda kan ni säkert förstå att jag inte blev överväldigad när jag såg den här filmen (egentligen har jag sett 3 ganska mediokra filmer på raken nu) och kan däför inte ge ut ett högre betyg än :

J

J

Här kommer en lista på de nomineringar som finns inför 2007-års Oscar gala.

Bästa film

"Babel"
"The Departed"
"Letters from Iwo Jima"
"Little Miss Sunshine"
"The Queen"

Bästa regi

Alejandro González Iñárritu - "Babel"
Martin Scorsese - "The Departed"
Clint Eastwood - "Letters from Iwo Jima"
Stephen Frears - "The Queen"
Paul Greengrass - "United 93"

Bästa manliga huvudroll

Leonardo DiCaprio - "Blood Diamond"
Ryan Gosling - "Half Nelson"
Peter O'Toole - "Venus"
Will Smith - "Jakten på lycka"
Forest Whitaker - "Last King of Scotland"


Bästa manliga biroll

Alan Arkin - "Little Miss Sunshine"
Jackie Earle Haley - "Little Children"
Djimon Hounsou - "Blood Diamond"
Eddie Murphy - "Dreamgirls"
Mark Wahlberg - "The Departed"


Bästa kvinnliga huvudroll

Penélope Cruz - "Att återvända"
Judi Dench - "Notes on a Scandal"
Helen Mirren - "The Queen"
Meryl Streep - "Djävulen bär Prada"
Kate Winslet - "Little Children"


Bästa kvinnliga biroll

Adriana Barraza - "Babel"
Cate Blanchett - "Notes on a Scandal"
Abigail Breslin - "Little Miss Sunshine"
Jennifer Hudson - "Dreamgirls"
Rinko Kikuchi - "Babel"


Bästa animerade film

"Bilar"
"Happy Feet"
"Monster House"


Bästa scenografi

"Dreamgirls"
"Den innersta kretsen"
"Pans labyrint"
"Pirates of the Caribbean: Död mans kista"
"Prestige"


Bästa foto

"Den svarta Dahlian"
"Children of Men"
"Illusionisten"
"Pans labyrint"
"Prestige"


Bästa kostym

"Den gyllene blommans förbannelse"
"Djävulen bär Prada"
"Dreamgirls"
"Marie Antoinette"
"The Queen"


Bästa dokumentär

"Deliver us from Evil"
"En obekväm sanning"
"Iraq in Fragments"
"Jesus Camp"
"My Country, My Country"


Bästa redigering

"Babel"
"Blood Diamond"
"Children of Men"
"The Departed"
"United 93"


Bästa utländska film

Danmark - "Efter bröllopet"
Algeriet - "Infödd soldat"
Tyskland - "De andras liv"
Mexiko - "Pans labyrint"
Kanada - "Water"


Bästa makeup

"Apocalypto"
"Click"
"Pans labyrint"


Bästa musik

"Babel"
"The Good German"
"Notes on a Scandal"
"Pans labyrint"
"The Queen"


Bästa sång

"I Need to Wake Up" - "En obekväm sanning"
"Listen" - "Dreamgirls"
"Love You I Do" - "Dreamgirls"
"Our Town" - "Bilar"
"Patience" - "Dreamgirls"


Bästa ljudredigering

"Apocalypto"
"Blood Diamond"
"Flags of our Fathers"
"Letters from Iwo Jima"
"Pirates of the Caribbean: Död mans kista"


Bästa ljudmix

"Apocalypto"
"Blood Diamond"
"Dreamgirls"
"Flags of our Fathers"
"Pirates of the Caribbean: Död mans kista"


Bästa specialeffekter

"Pirates of the Caribbean: Död mans kista"
"Poseidon"
"Superman Returns"


Bästa manus efter annan förlaga

"Borat"
"Children of Men"
"The Departed"
"Little Children"
"Notes on a Scandal"


Bästa originalmanus

"Babel"
"Letters from Iwo Jima"
"Little Miss Sunshine"
"Pans labyrint"
"The Queen"

Bästa animerade kortfilm

"The Danish Poet"
"Lifted"
The Little Matchgirl"
"Maestro"
"No Time for Nuts"


Bästa kortfilm

"Binta y la Gran Idea"
"Éramos Pocos"
"Helmer & Son"
"The Saviour"
"West Bank Story"

Bästa dokumentärkortfilm

"The Blood of Yingzhou District"
"Recycled Life"
"Rehearsing a Dream"
"Two Hands"

Idiocracy av Mike Judge som producerat bla Office space, är en komedi som handlar om soldaten Joe Bauers (Luke Wilson) som är en medioker arbetare som egentligen inte åstakommer någonting. När han blir utvald av pentagon för att delta i ett nedfrysningsprojekt blir han av misstag nedfrusen i 500 år istället för 1. Efter att ha vaknat upp inser han att mänskligheten har nått oanade höjder av fördummning. Jag hade ganska stora förväntningar på den här efter att ha sett trailern men tyvärr var det en sådan typisk film där allt som egentligen är roligt finns med i trailern. Det skall dessutom tilläggas att jag inte är så förtjust i sådana här typer av filmer och därför är extra hård i min bedömning.

J

J

För några dagar sedan såg jag filmen Eragon, en film som jag inte hade speciellt stora förhoppningar på men ändå var en sådan film som jag vill ha sett. Eragons tillvaro förändras för all framtid då han inser att han är den sista av de legendariska Drakryttarna. Tillsammans med Saphira, draken med vilken han är för evigt sammanlänkad måste han ta på sig rollen som hjälte och leda frihetskämparnas strid mot den onde Galbatorix. Efter Christopher Paolinis bok med samma namn.
Filmen kan enligt mig ofrånkomligen jämföras med sagan om ringen filmerna, och i den jämförelsen står den sig slätt. En ganska förutsägbar och långtråkig film enligt mig, en sådan som du har sett förut och inte har någon större lust att se igen.

J

J

Har ni ormfobier? Inte ens då duger Snakes on a plane som skräckfilm. Filmen handlar om en kille som blir vittne till ett brutalt mord och skall kallas till rättegång för att sätta dit den ökände mördaren. På väg dit hamnar han på ett plan som blir anfallet av giftormar.
Den här filmen är inte spciellt bra och animationerna av ormarna är för att säga det milt medelmåttigt, det känns inte speciellt spännande utan bara långtråkigt. Se den här inte såvida ni inte har något annat val.

J

Första gången jag hörde talas om den här filmen pratades det om att det här kunde vara det som closer aldrig blev. Eftersom jag gillade closer med bla Natalie Portman och Clive Owen, hade jag relativt höga förhoppningar samt att jag såg framför mig hur filmen skulle utspelas. Zach Braff från tv-serien Scrubs, spelar här en 29-årig architekt som är på väg mot det stadgade livet men börjar fundera om gräset inte är grönare på andra sidan.  Filmen tar upp nutida problem med relationer och andra situationer som personer säkert känner igen sig i utan att ge direkta lösningar den ger mer subtila hintar. Detta är en lättsam romantisk film, (vilket inte alls Closer var enligt min mening) och bör följdaktligen betygsättas därefter. Under vissa delar av filmen kändes den lite krystad och ja slutet var väntat men det är vägen dit som är det intressanta. Ur ett lite mer filosofiskt perspektiv kan man fundera på vardagsfrårgor som - bör man alltid berätta sanningen, finns det verkligen några "vita lögner", och i sådana fall är inte dem enbart beroende på huruvida de uppdagas eller inte (annars är det väl inte "vita" lögner utan bara lögner)?
Efter all denna utläggning måste jag ändå avsluta med att konstatera att den här filmen kommer att ligga mittemellan på betygsskalan, varken dålig eller speciellt minnesvärd.

J

J

J

Offside, förra årets svenska fotbollsfilm kunde ha blivit riktig rolig och underhållande. Varför den inte blev det i mina ögon återkommer jag till senare.
Stenfors det lilla brukssamhället som en gång i tiden hade ett lag i Allsvenskan är ett lag riktigt på dekis. Det hjälper inte att laget till huvuddelen består av män som hellre borde titta på fotboll än att utöva sporten. Just nu spelar de i division 6 men åker det ur denna är det slut med laget, i ett desparat försök att rädda sig kvar värvar de en engelsk spelare med glansdagarna bakom sig.
Det här är en fotbollsfilm men lika mycket en film om svårigheterna i livet, om nödvändigheten att prata med varandra och att ibland göra det man måste. Skådespelarna är bra med svenska mått mätt och handlingen relativt udnerhållande men det är någon som jag saknar. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad men jag hade högre förväntningar på den här filmen. Det finns en del one-liners tex den när en utav huvudpersonerna försöker förklara för det senaste nyförvärvet i klubben att det är en skata som cirklar runt klubbhuset. Ordvalet it's a fucking skate kanske inte var det bästa i sammanhanget dock. Filmen duger dock som helhet även om det säkert är en sådan som jag kommer att försöka att undvika att se igen. But  never say never. Betyget blir hederliga och godkända

J

J

Jag måste få börja med att häckla de svenska översättningarna, ja filmen handlar om ett inre hot men varför en sådan titel? Jag har sedan ett tag tillbaka velat se den här filmen men ryggat lite när den fått kritik om dåliga skådespelarinsatser och dålig scenografi. Inget av den kritiken tycker jag till fullo är rättfärdigad. Visst jag håller varken Michael Douglas, Kim Basinger eller Keifer Sutherland som den övre toppen av skådespelare/skådespelerskor så jag förväntar mig inte något i den stilen heller, jag förväntar mig underhållning. The sentinel (jag vägrar att ratihibera den svenska översättningen) ger er det enligt mig. Presidenten är hotad av en infiltratör i secret service något som inte har hänt på 141 år. Pete Garrison (Douglas) som jobbar inte Secret service blir utpekad som hotet trots att han är oskyldig. Skall han hinna rentvå sig själv och hitta den verkliga mullvaden? Ja ni hör själv ett tvättäkta actionthriller. En film där ni knappast behöver tänka efter 2 gånger, en film för bakiseftermiddagen eller bara för att slötitta.
En film för dig en film för mig en film för......

J

J

J

Jag måste börja med att säga att jag verkligen tycker om Sofia Coppola, jag verkligen njöt av hennes Lost in translation och hennes nya film Marie Antoinette är inte dålig den heller.
Vid 14 års ålder skickas Marie Antoinette (Kirsten Dunst) från sitt hem i Wien för att giftas bort med sonen till Kung Louis XV. Hennes mor påpekar att hon kommer att ha många ögon på sig. Det visar sig vara sant - i sina överdådiga rum lär hon sig snabbt att i denna värld av lyx och privilegier får man sällan en stund för sig själv. Överallt finns det folk som väntar på henne, bugar åt henne eller bara står och glor på henne. Ett privatliv värderas inte högt i det franska hovet.

Strax efter bröllopet bäddas de ner i den kungliga sängen för att fullfölja sitt enda ansvar – att producera en manlig arvinge till tronen. Men den unge prinsen är mer intresserad av jakt och nycklar än sexets mysterier. Själv finner hon istället sin njutning i dyrbara kläder, godisfrossa och champagne. Pressen på Marie ökar allt eftersom när hennes mor i brev beskriver sin besvikelse över att åren passerar och inga barn blir gjorda. Skvallret och de elaka ryktena tar sin början, något som kom att förfölja Marie Antoinette ända till hennes död.
Coppola har valt att basera hennes manus på boken, Antonia Frasers biografi ”Marie Antoinette: The Journey” och det behnaldar inte mycket av drottningens död utan mer hennes ungdomsår. Detta är en underbar kostymfilm i 2000-talets anda med musik av New order och ögongodis i form av Kirsten.

J

J

J

J

My super Ex-girlfriend kunde ha blivit rolig. Tänkt dig att du har hittat en tjej som verkar ganska cool och trevligt om ändå lite neurotisk och ni börjar dejta. Efter att ha visat dig lite av hennes avigsidor kommer du på att hon nog inte är tjejen med stort T i ditt liv utan, du är mer intresserad av någon annan. Döm om din förvåning om hon inte bara genom att göra ditt liv surt gör ditt liv riktigt surt genom att använda hennes superkrafter. Kändes som en bra idé för mig i alla fall men den var inte rolig, den var inte ens lite rolig den var bara corny till det grövsta. En komedi som inte ens är rolig?

J

+

Ja visst är det rolig och jag kan inte låta bli att skratta åt alla hans påhitt för att driva med den amerikanska bilden av utlänningar men är det tillräckligt? Jag har hört så mycket om vår vän Borat från Kazakstan och varför inte den har sina höjdpunkter. Jag tänker dock inte avslöja några av dem här för er som inte har sett filmen. Handlingen i stort är alla fall att Borat är en Kazakstansk journalist som åker till U.S and A för att lära sig lite av deras kultur. Det slutar med att han driver med allt från konservativa Texasbor, fanatiska frireligiösa, politiker, överklasskärringar, hillbillies, bögar, zigenare, handikappade, mentalt störda, judar, horor och tjocka till körskolelärare.

Jackass number 2 är ungefär en light version av den förra filmen, du behöver inte tänka så mycket du behöver i stort sett inte följa den knappa dialog som finns utan bara tycka om det (eller inte tycka om det, eftersom det verkar finnas en uppdelning av läger). Tillhör ni de som tycker om när de vekligen gör ont (och inte bara om natten och lite på dan som Lena PH sjunger) så kommer inte den här att göra er besvikna. Allt som finns i den första filmen och en hel del annat finns att se i den här.

J

J

J

Vad säger man? Boxningskungen är tillbaka nu med den sista!? filmen Rocky Balboa.
Ex-boxaren Rocky har blivit närmare 60, och driver restaurangen Adrian's samtidigt som han sörjer sin ganska nyligen avlidna fru. Han berättar mer än gärna om gamla fighter för de som vill höra, men snart får han chansen att inställa sig i ringen på riktigt, för en sista gång. Detta på initiativ av den unga superstjärnan Mason Dixon, obesegrad storchampion, som förolämpats i ett sportprogram där det påstods att vid en fight mellan de två skulle Rocky gå som segrare.
Jag måste erkänna att jag gillat (och fortfarande gillar) vissa av Rockyfilmerna, de hör väl till uppväxten antar jag men den här kändes lite för mycket prat och lite för lite boxning. Mestadels av filmen går åt att avhandla hans liv och hans oerhörda saknad efter sin avlidna hustru. Varför inte se den när det verkligen inte finns ngt annat att se på tv men det finns andra filmer som bör sättas före den här även om ni är hängivna fans av hans tidigare kultförklarade filmer inom serien.

J

J

The Illusionist är ett romantiskt drama baserat på Steven Millhausers novell ?Eisenheim the Illusionist?. Eisenheim, som är magiker i sekelskiftets Wien, förälskar sig i en kvinna som tillhör en betydligt högre social rang än han själv. När hon förlovar sig med kronprinsen använder Eisenheim sina kunskaper i magi för att vinna henne tillbaka och underminerar på så sätt stabiliteten i Wiens kungahus. Edward Norton är en personlig favorit med briljanta filmer som American history X och Fight club på sitt samvete. Den här filmen gillar jag skarpt, dels för dess skarpa och cinematiska språk men även för dess värme och sublima handling. Betyget kan inte bli annat än:

J

J

J

J

Thank you for smoking är en satirisk film om tobaksbraschen.Varje vecka träffas den sk. MOD (merchants of death) för att diskutera nya strategier för att hålla deras kära industri i full produktion. Nick Naylor (Aaron eckhart) är en mästare på talets gåva och kan prata bort det mesta, inklusive cancerpatienters påverkande av tobaksrök. Det är inte frågan om rätt eller fel utan om huruvida man framlägger sina argument. De som gillar svarta komedier bör gilla den här filmen å det grövsta. Själv sitter jag och myser under vissa valda stunder men jag köper den inte rakt av. Betyget blir måttliga:

J

J

J

En färja sprängs i småbitar och 500 passagerare omkommer. Ett uppfiskat kvinnolik visar sig vara av extra intresse för New Orleans-polisen, då hennes brännskador ska se ut att härstamma från explosionen men obduktionen påvisar att hon mördades ett par timmar innan. Det blir snabbt också klart att hennes bil användes för att föra stora mängder sprängmedel ombord båten. Kvinnan blir agenten Doug Carlins främsta ledtråd – hittar han hennes mördare, har han hittat terroristen bakom färjedådet. Så börjar filmen Deja vu med Denzel Washington. Personligen anser jag hn vara en utav de största skådespelarna i denna tidsålder utan att för den skull övervärdera hans val av filmer.denna film är en ganska ordinär actionfilm med en tvist och det är just tvisten som jag gillar. Se gärna denna rulle om ni som jag tycker om servärda actionfilmer (jag kan ärligt talat inte komma på en enda actionfilm som är värd ett betyg över 4).

J

J

J

VARNING!  7 Miljonärer utger sig för att vara en aktionkomedi men eftersom den varken är rolig eller har trovärdig action så faller den ner till en ordinär spelfilm. Tilläggas bör att det inte är en speciellt bra sådan heller. Trots att jag inte är förtjust i svensk film kan jag bara ge ett underbetyg till denna film, lockas inte av den, läs inte om den och se den för guds skull inte.
Och det är inte felstavat eller glömt utan den här filmen är så nära 0 som det bara går dvs 1 - - !

J

-

Tiden efter att ha avslutat Sopranos säsong 1-5 (vilket tog mig en hel del tid) har jag nu också hunnit med att se lite spelfilm. Jag börjar först med en väldigt bra film Babel med Brad Pitt och Cate Blanchett. Alejandro González Iñárritu har hittills berättat sina historier i mästerverk som Amores perros (Älskade hundar) och 21 grams och Babel är den tredje filmen i samma stil. Filmen handlar om de livsöden som oförutsett sammanflätar 4 familjer. I början av filmen får vi stifta bekantskap med 2 marokanska pojkar som leker med ett gevär som de erhållit från sin fader för att döda eller skrämma schakaler, när filmen lämnar dem känns det bara som om jag vill följa deras livsöden vidare men istället påpockas min uppmärksamhet av Richard och Susan (Pitt och Blanchett) som rest till Marocko för att lappa ihop deras sönderfallna äktenskap. De andra historierna utspelar sig huvudsakligen i Japan respektive Mexico. Filmen är väldigt gripande och påminner även en del om Crash (2004-års Oscarvinnare). Utan att avslöja för mycket finns det en hel del frågetecken som utelämnas vid filmens slut utan att utgöra någon besvikelse. Filmen som helhet är brilljant med utmärkta skådespelarinsatser av både kända och okända personer. Betyget kan inte bli annat än:

J

J

J

J

+