Starfield

I filmen I now pronounce you Chuck and Larry möter vi Adam Sandler (Chuck) och Kevin James (Larry) som de båda brandmännen som efter att Larrys fru gått bort bestämmer sig för att ingå partnerskap med varandra så att om Larry råkar ut för en olycka skall Chuck vara förmånstagare för efterlevandeförsäkringen. Det hela går dock inte så lätt som de hade hoppas på, dels för att de hamnar under utredningen från staden angående om deras partnerskap är legitimt men framför allt för att ingen utav dem är homosexuella. Det hela görs inte lättare att Alex (Jessica Biel) som spelar parets advokat är en mycket attraktiv dam som Chuck är enormt attraherad av.

Filmen som sådan är en helt ok komedi, den driver med våra fördomar angående homosexualitet, vilket i sig är ett nog så allvarligt ämne men för mig så blir den aldrig så rolig som jag hade trott att den skulle kunna vara. Anledningen därtill är att många skämten känns gamla samt att jag trodde mig få se fler dråpliga situationer. Till saken hör att jag såg den här när jag var sjuk vilket möjligtvis kan ha inverkat i negativ bemärkelse.

J

J

I filmen The squid and the whale får vi möta den splittrade familjen Berkman som i början av filmen håller på att skiljas i New York i början på 80-talet. Fimen handlar om detta ur deras två barns perspektiv (den ena är ca 15 år medans den andra inte har fyllt 10 skulle jag uppskatta, jag kommer inte ihåg om åldern nämns någongång). De skippas fram och tillbaka mellan de båda hemmen och det är inte helt lätt för sönerna att följa med i svängarna.
Som föräldrarna Berkman får vi se, Laura Linney och Jeff Daniels som båda gör lysande roller precis som resten av ensamblen.

Den här filmen är riktigt bra och den har ett djup som det var länge sedan jag såg, hela filmen utspelar sig på berättelsen från Noah Baumbach som vad jag förstår är den äldsta sonen. Filmen är gripande och inte speciellt rolig men ändå underhållande inom sin genre. Se den!

J

J

J

J

Här kommer en till film som överraskade mig, jag trodde faktiskt inte att den skulle beröra mig så mycket som den gjorde. The notbook (med bla Rachel Mcadams och Ryan Gosling) är ett drama som handlar om kärlek men främst livet i allmänhet. Ed sitter och läser en historia för en kvinna på ett ålderdomshem och genom hans historia får vi följa vad som händer i filmen. I början får vi se hur en ung man och en kvinna möts på landet där hennes familj har sitt sommarställe, där inleds också en relation.

Den här filmen berör verkligen mig och räcker inte det för att en film skall anses vara bra, vill inte filmskaparen att deras verk skall lämna ett avtryck även efter det att filmen är slut? Jag är inte helt säker på att det skall anses vara den enda måttstocken men det är enligt mig definitivt en utav dessa. Filmen har genomgående bra skådespelarinsatser och den känns äkta och ärlig med vackra hus i amerikanska södern. Jag rekomenderar verkligen den här filmen till er som inte har sett den.

J

J

J

J

Perfect Stranger, en twisted thriller med den avpoletterade journalisten Rowena Price (Halle Berry) och mediamogulen, Harrison Hill (Bruce Willis). Efter att en nära vän Rowena gått bort vill hon gå till botten med hela, vad är det som egentligen hände? Spåren pekar mot Harrisson och hon tar därför anställning på hans firma för att undersöka det hela närmare.

Filmen var bättre än förväntat, den ligger i den klassen att den egentligen inte presenterar något nytt men jag tycker inte att det gör något i detta fallet då det är frågan om att underhålla. Jag vill därför rekomendera denna film till er att se i exempelvis helgen.

J

J

J

Skinwalkers som presenteras som en varulvfilm kändes för mig som lite av en Underworld, dock var det ganska långt ifrån. Filmen handlar om 2 rivaliserande varulvsgäng som har lagat i fajt med varandra en lång tid angående rasens intensioner. Mellan dessa hamnar en 12-årig pojke som gör hela skillnaden (med anledning av detta så kändes den lite snarlika Underworld, Michael som var en korsning av detta.)

Filmen är inte alls lika bra som Underworld för att inte säga lika snygg, i filmen finns inga direkt kända skådespelare och historien känns lite krystad och tråkig faktiskt. Jag skulle inte rekomendera den här till er därute men har ni inte sett Underworld och vill se en film av detta snitt, välj den senare!

J

+

I filmen Darling som hyllats av kritikerna får vi se Eva och Bernard som kommer från helt olika samhällsskikt men ändå möts av slumpen med likartade förutsättningar. Filmen är svensk och den är bra men mer om detta senare.
På tal om nostalgi (se förra inlägget), kommer ni ihåg på kurs med Kurt, han som höll diverse olika kurser för att kunna köpa den runda båten! Bernard (Mikael Segerström) spelade Kurt som höll misslyckade kurser för Nisse men det är en parantes men för mig kommer han alltid att förknippas med Kurt.
I filmen så möter vi den ständigt positva Bernard som trots att han blivit lämnad av sin fru som hittat en yngre förmåga och inte har tillräckligt med egna medel för att bo kvar i deras f.d genemsamma bostad ändå väljer att se på livet väldigt positivt. Eva är en stureplansprofil som flyter med i gänget trots att hon egentligen inte är så intresserad men när allt brakar samman och hon inte inser att hon har några kompisar kvar tar hon ett jobb på Mcdonalds och där möter hon Bernard.

Den här filmen är riktigt dyster för den påminner mig om att det faktiskt i riktiga personer i världen som har det riktigt kämpigt men ändå inte deppar ihop totalt. För mig påminner den lite om en svensk Persuit of Happyness fast denna är inte vad jag vet verklighetsbaserad. För att en film skall vara bra i mina ögon krävs bla att den berör och det gjorde den här filmen, den fick mig att tycka riktigt synd om Bernard (exakt varför kommer jag inte att gå in på). Jag vet att det blev väl mottagen när den kom ut men jag trodde faktiskt inte att den skulle vara så bra som den var, rekomenderas!

J

J

J

+

Jag är så pass gammal så att jag tillhör den generation där det inte var en självklarhet att man hade video när man växte upp, det tog faktiskt dessutom tills jag var runt 15 innan jag hade fler kanaler än svt 1 och svt 2 som sändes på tv. I alla fall så minns jag att vi köpte en video när jag var runt 10-11 och det här var den första film som visades på den. Videon som idag är helt utdaterad såg inte ens ut som det har gjort de senaste 5 åren, för det första så var den toppmatad dvs kassetten stoppades in genom att en lucka som öppnades på ovansidan. Sådana nymodigheter som fjärrkontroll var dessutom inte ens att tänka på, nåja det var i alla fall en video, dessutom var den inte speciellt dålig med den tidens standard, den hade ju det som krävdes för att titta på video. Innan vi köpte en video så blev det att man hyrde en film via ett system som kallades moviebox (vilket är ganska skrattretande i dagens läge, det handlade nämligen om att du hyrde en film och samtidigt så hyrde du en portföljliknande sak som innehöll en videospelare så att du kunde titta på film även om du inte hade en video hemma, tänk dig en sådan konstruktion i dagens läge där du även hyr DVD-spelaren).

Nog om detta, filmen Youngblood med Rob Lowe och Patrick Swayze var i alla fall en riktig höjdare( tyckte jag då), fast den inte var den första film som jag såg på video (den första som jag kommer ihåg var Alien, vilket naturligtvis inte var så lämpligt med tanke på att jag var runt 7-8 år). Filmen handlar om lantbrukaren Dean Youngblood som får chansen att visa upp sig i Canada för att spela med hockeylaget i junior leaugue. Ligan är en brutal sak och trots att han överglänser det andra i laget så är har han inte en självklar plats i laguppställningen. Förutom detta finns en parallell historia om hur han hittar kärleken i tränaren dotter och andra trubbel med inre demoner.

Jag såg alltså denna film igen igår efter att inte ha sett den på minst 15 år, mellan denna tidsperiod har man hunnit med att se lite filmer så man kan lugnt säga att ens referensramar har ändrats. Dock trodde jag nästan att den skulle vara sämre än vad den var, fast med dagens mått mätt är den ju faktiskt inte speciellt bra, skådespeleriet känns lite krystat för att inte tala om bilderna på isen det känns verkligen som om de åker i ultrarapid och att du ser en repris (fast å andra sidan ser du matcher från den tidsepoken i NHL med Lemiuex och Gretzsky så går det ju faktiskt inte så fort och du kan lätt föreställa dig att det var lättare att göra många poäng på den tiden).
Är ni som jag 70-talist och har sett den här filmen tidigare eller bara tycker om sportfilmer så varför inte, annars så vet jag inte om jag verkligen rekomenderar den här till någon, jag tror nämligen att den skulle kännas lite utdaterad.

På tal om nostalgi, berätta gärna vilka era nostalgifilmer är och om ni sett de igen och vad ni tyckte då!

J

J

I filmen Gladiator med Russel Crowe i huvudrollen får vi följa med på ett äventyr som utspelar sig på den gamla rommartiden. Maximus (Crowe) tillhör den inersta skaran som kjesaren litar på men blir berådd när det blir revolution och den gamle kjesarens son skall ta över. Det bakomliggande motivet är att Maximus ses som ett hot då han är som den son som kjesaren aldrig fick.

Filmen som sådan innehåller massor med vacker musik och vackra scener men även blodbad och kamp med krig och överlevnad. Reggisör är Ridley Scott som enligt mig har blandat och gett i filmer som, Alien, Black hawk down, Bladerunner mfl. Denna film måste nog enligt mig tillhöra den yttersta toppen av vad han hittils har åstadkommit och den kan ses som både sorglig och spännande med ett underliggande budskap att om du aldrig ger upp som kan du lyckas trots att oddsen är dig emot.

J

J

J

J

Nu är jag här igen, det har blivit lite skralt på senaste men jag har inte haft energin till att titta på film eller att blogga så det har blivit lite dåligt med uppdateringarna. I filmen Shooter med Mark Wahlberg får vi se möta Bob Lee Swagger en föredetta sniper som efter att hans partner förolyckats dragit sig tilbaka till en tillvaro långt uppe i bergen. En dag får han besök av myndighetspersoner som vill att han skall hjälpa till att kartlägga eventuellt hot mot presidenten, vilket han godtar. Tyvärr är det inte riktigt som de verkar då han i samma stund mottar uppdraget innebär att han blir jagad för mordförsök.

Filmen är en thriller eller action, actionthriller helt enkelt. Jag tycker att den är spännande och har ett ganska högt tempo med en katt och råtta lek där de hela utvecklar sig hela tiden. Mark Wahlberg har för mig vuxit i rollen som skådespelare och har för mig en självklar roll som en solid skådespelare nuförtiden. Det här är en film som ni kan se när ni känner er som om någonting måste hända. Jag rekomnderar den till er.

J

J

J

+

Filmen the invisible är baserad efter en förlaga av den svenska filmen "de osynliga" med bla Tuva Novotny. I den här amerikanske varianten får vi följa en pojke som är framgångsrik student men inte en särskillt populär sådan. Efter att hans bäste vän av misstag angivit honom i samband med en tvist med en smågangster som går i samma skola misshandlas han och dumpas i en brunn för att dö. Dock får vi följa han när han återvänder som osynlig och försöker få människorna i närheten att förstå att han fortfarande finns.

Till att börja med vill jag tala om att jag inte sett den svenska förlagan så jag har ingenting att jämföra med. Jag skulle kategorisera den här filmen som en thriller och det är inte direkt kända skådespelare som medverkar. Egentligen är det ingenting utöver det vanliga men den håller ändå som lättsam underhållning som dock till viss del har en tendens att bli lite tråkig.

J

J

J

Linda (Sandra Bullock) får reda på att hannes man omkommit i en bilolycka, som om det inte vore nog så verkar veckodagarna ha en annan ordning och dagen därefter så vaknar hon upp och går inte i köket och där sitter hennes man och dricker kaffe som om ingenting hänt. Hon blir naturligtvis skärrad och undrar om det är hon som håller på att bli galen. I Premonition får vi följa henne för att lösa detta mysterium.

Filmen påminner om en del andra filmer som gjorts på liknande tema såsom The butterfly effect eller varför inte Deja Vu, Om detta är någon nackdel får du avgöra själv. Jag måste dock poängtera att det är ganska viktigt att följa handlingen och inte missa detaljer för då missar man lite av själva poängen med filmen.
Jag tycker trots allt att den är helt ok men det finns vissa krystade inslag, dock kommer jag inte att avslöja dessa här då det finns många som ännu inte sett filmen. Om ni undrar vad filmen heter på svenska så är titeln - ond aning.

J

J

Filmen Stealth med bla Jessica Biel och Jamie Foxx handlar om ett tophemligt militärt program där de testas ett nytt artificiellt styrt plan som i framtiden skall operera helt själv. Detta plan styrs av en intelligent dator som tar intryck från sin omgivning. Enligt uppgift skall detta vara en utav de filmerna som har gått mest back, produktionskostnadsmässigt och jag förstår detta. Filmen är inte bra helt enkelt, tråkig och förutsägbar handling.

Egentligen behövs inte sägas så mycket mer om den här filmen än att man itne bör se den, jag trodde mig veta att det var exakt en sådan film men jag ville ändå se den för att bilda mig en egen uppfattning. Konstigt nog gjorde nog uppgiften att denna var en utav de största flopparna i världshistorien att jag ville se den ännu men. Alexander är tydligen den film som gått mest back enligt uppgift. Detta kan jag också relatera till då den filmen är ofantligt dåligt och dessutom lång. Inte ens en sådan snygging som Jessica Biel kan bära upp den här filmen (fast vem vet den kanske hade varit ännu sämre med en mindre bildskön skådespelerska).

J

Cidade de deus eller guds stad som den heter på svenska är ett mästerverk. Jag vet inte riktigt hur det står till med filmsmaken på min läsarkrets men jag skall försöka göra mitt bästa för att ni skall bredda er smak, själv tycker jag att det är riktigt skönt omväxlande att se en film som inte är Hollywoodgjord och med ett annat språk än engelska och svenska (inte för att jag ser så mycket svenska filmer men det är ju trots allt mitt modermål så).
Jag har alltid varit lite av en linguist även om jag inte direkt kan prata många språk (det är väl på ngt sätt min sorg fast det är inte försent ännu). Nog om detta, filmen utspelar sig i alla fall i Brasilen och vi får följa pojkarna i den fattiga delen, favallan. Drogerna är väl utbredda och vi får följa ett antal människoöden och hur det ser ut när området är styrda av gansters.

Filmen är väldigt välspelad och den är mycket gripande. På något sätt har de lyckas fånga den deperation som råder där ungdomen inte har så många andra val än att följa den inslagna vägen in i kriminalitet och missbruk redan från tidiga år. När jag såg den här första gången som vart jag överväldigad och jag hoppas att ni som genom detta tips tar tillfället i akt och ser den också blir det, jag både hoppas och tror.

J

J

J

J

+

Hej så här i tider när det är hausat med serier tänkte jag presentera min lista med mina favoritserier all time!

1. Prison break (fortfarande riktigt spännande efter två säsonger)
2. Sopranos ( Det är nog bäst för serien att den går i graven men jag kommer att sakna den riktigt mycket)
3. Friends (Den serie som har fått mig att skratta mest, har nog sett alla avsnitt minst 2 ggr)
4. Heroes (tycker att den är riktigt lovande men det är för kort tid för att hamna högre på en sådan här lista efter bara en säsong)
5. Seinfeld

De här är mina favoriter, vilka har ni?

Först och främst vill jag tacka för alla er som medverkade i min undersökning, det var faktiskt en del oväntade svar!
Jag lät även det inlägget ligga kvar stora delar av veckan så att alla som ville delta hade chansen utan att behöva titta längre ner, med anledning av detta blev det lite skralt med inlägg förra veckan.

Jag fortsätter på den inslagna vägen med att recensera minst en äldre film per vecka. När man använder sig av den metoden är det ganska naturligt att det blir de riktigt bra filmerna som recenseras. Denna gång har turen kommit till en riktigt höjdare, den ligger fortfarande efter alla filmer som jag sett 2:a plats på min lista över bästa filmerna någonsin (The Godfather ligger etta om ni undrar).
The shawshank redemption (Nyckeln till frihet) handlar om den tidigare ostaffade Andy Dufresne (Tim Robbins) som på 1940-talet mot sitt nekande döms till fängelse för morden på sin fru samt hennes älskare. Väl i det ökända Shawshank fängelset (därav titelnamnet) får han bekanta sig med den hårda attityden bland sina medfångar men det finns även guldkorn såsom Red (Morgon Freeman), vilken är en allmän fixare som kan skaffa saker utifrån. Fängelset är brutalt och så är också dess vakter, genom korruption och övervåld får vi se historien gå framåt.

Detta är en otroligt gripande film med rollprestationer som går utanpå det mesta. Tim Robbins har inte varit i närheten av att nå desa höjdar, varken förr eller senare. Om detta beror på de roller som han blivit erbjuden eller på andra omständligheter låter jag dock vara osagt. Filmen är baserad på en bok av den flitige Stephen King, vilken för en gång skull presterar bra manus och inte fantasyinspirerande figurer. Har ni inte sett denna förut så rekomenderar jag den till er, och har ni sett den förut men det var ett tag sedan; Se den igen!

J

J

J

J

J