Starfield

Fortfarande inte riktigt frisk men har lite dåligt samvete för att jag inte har uppdaterat bloggen på länge.
Nyinspelningen av den japanska skräckfilmen, One missed call var väl egentligen ingen hit måste jag säga. Filmen handlar om ett äng personer som börjar få telefonsamtal angående deras egen bortgång, med tid och datum. Detta gör så klart att de känner en enorm olust speciellt när det visar sig gång på gång att denna angivelse stämmer med verkligheten. När Beth (Shannyn Sossamon) får detta samtal tävlar hon med tiden för att hinna lösa frågan vem som ringer och varför innan det är försent.

Filmen är väl egentligen som vilken modern skräckfilm som helst, en ganska tråkig och förutsägbar historia som inte direkt har någon själ. En remake på orginalet blir dessutom sällan bättre i amerikanske tappning. Det kan hända att du hoppar till någon gång men den saknar den egentliga nerven som gör att den höjer sig från medelmåttigt betyg och som gör att du kommer ihåg filmen flera dagar efter att du sett den.

J

J

Aktiviteten har varit låg här på bloggen, har blivit sjuk igen, vet inte för vilken gång i följden.
Någon som har rekomendation på någon bra kur som hjälper för att förebygga förkylningar?
Återkommer när jag är frisk igen!

För er som tittar in under helgen för att få lite tips skall jag recensera en purfärsk film som gick upp på bio i Sverige igår, Reservation road. För mig så har Joaquin Phoenix glidit upp bland de av mig absolut mest respekterade skådespelarna, han gör alltid ett bra jobb även om jag kanske inte rankar de filmer han varit med i på topp. Filmen behandlar ett väldigt tungt ämne nämligen hur man skall lyckas att gå vidare när ens barn har gått bort. Familjer Learner (pappa, mamma och 2 barn, spelad av Joaquin och Jennifer Connelly) lever i symbios i den lilla staden, de är lyckliga och livet flyter på utan mindre hinder. När de en dag efter att cellouppvisning från sonen Josh, är på väg hem stannar de vid en mack för att ta en paus och att sonen skall få kissa. Väl där bestämer han sig för att ta sig över vägen för att släppa ut de eldflugor som han tidare har samlat in och sparat i en glasburk, det tragiska och plötsliga händer då, han blir påkörd av en bil som hastigt lämnar platsen. Mannen som kör bilen är på väg hem från en baseballmatch med sin son och brottas senare med svåra samvetskval efter att ha tagit detta hastiga beslut.

Detta ämne är väl mer aktuellt än någonsin med tanke på de hemska och tragiska händelserna som utspelas här i Sverige med den 10-åriga Engla. Även om hon inte har hittats så sjunker hoppet för varje minut som går och man har goda anledningar att befara det värsta. Den här historien handlar inte bara om hur paret Learner hanterar sorgen olika, (pappan är fast besluten att hitta mördaren och kan inte få sinnesfrid innan det har skett medans mamman desprat söker efter ett sätt att gå vidare för att inte förstöra livet för sin dotter) utan även hur bilföraren som var ansvarig för påkörningen brottas med sina inre demoner som framkallas av moralen. Den här filmen lever ganska högt på att historen i sig själv är så pass gripande och de skådespelarinsatser som nästan fläckfritt levereras. Trots att själva ämnet borgar för en ytterst gripande film är det något i manus som gör att den inte når ändå fram. Filmen skulle utifrån de premisser som initiellt utskissas kunna vara så mycket bättre. Observera att jag inte påstår att inte den är gripande för det är den verkligen men den skulle kunna vara så mycket mer, med andra ord en liten besvikelse.

J

J

J

Återigen en animerad film som handlar om pingviner fast den här gången lite annan vinkling än filmer som Happy feet. Surf's up handlar om den surfande pingvinen Cody som har drömmar om att vara med och tävla med de stora grabbarna. Sedan barnsben har han haft den legendariske surfaren, BIg Z som idol men denne har sedan länge tros omkommit i samband med en uppmärksammad tävling mellan honom och den numera evige rivalen, Tank Evans.

Detta är en animerad film med utgångspunkt från en dokumentär vinkling som följer uppkommlingen Cody (Röst av Shia LaBeouf). Vi får även träffade den galne men lugna kycklingen, Joe (Jon Heder) som Cody träffar på väg till tävlingen. Jag måste säga att det är en ganska underhållande film och den sticker ut från den uppsjö av animerade filmer som med jämna mellanrum dyker upp på marknaden. Det finns som vanligt en hel del komiska inslag i filmen men det gör det ju i stort sett i alla filmer av detta snitt. Vad som sticker ut är istället något annat, den välproducerade historen och den nya typen av vinkling (som för all del även på senare tid prövats i floppar som Cloverfield och flippar som [Rec]). Betyget blir mycket goda.

J

J

J

+

Stephen King är en ganska lustig figur, han blandar verkligen och ger vad gäller filmmanus. Allt från de riktiga höjdarna som The green mile och The Shawshank redemption till Dreamcatcher där det bla ingår lustiga varelser som försöker att hindras från att spridas genom ett toalettlock! I The mist handlar bla om en konstnär (som bla tillverkar filmposters) och hans son. När en tät dimma drar in över hans tomt vilket medför bla att träd välter och viss egendom, tar han ingen större notis över detta utan fortsätter som vanligt in till affären. Väl där blir dimman allt mer påträngande och när en man kommer inspringande blodig och påstår att hans vän blivit bortförd i dimman, har de i affären inget annat val än att ta skydd i butiken. Det hela utvecklar sig till en väldigt otrevlig historia för de människor som finns i närheten av dimman.

Hela den här historien följer med ett mönster av Dreamcatchers med utomjordingar och en viss beblandning av andra okända fenomen. Hela historien baseras på att det sakta men säkert rullar upp mer och mer ledtrådar för vad de egentligen står inför, ett ganska klassiskt moment av dessa typer av filmer. Jag måste säga att jag har lite svårt för den här typen av filmer, jag tycker gärna att det hela blir en aning skrattretande och lite för surrealistiskt för att vara underhållande. Se den själv och bilda dig en egen uppfattning om detta är en film som ligger i din smak.

J

J

Rendition eller utelämnad som den heter på svenska är ännu en utav de filmer som följer i efterskalven av 9/11. Förr tiden var antagonisterna östblocket men när det gäller skurkar i dagens läge har de fått titta åt andra håll och har då passande för de hittat mellanöstern. En terroristbomb exploderar i ett land långt borta från Usa:s gränser, trots detta skickar de dit en man från CIA, Douglas (Jake Gyllenhaal) som skall bevittna det "förhör" som skall hållas med den amerkansk bosatta Egyptier som de tror sig veta något om händelsen. Hemma i Usa går den gravida flickvännen, Isabella (Reese witherspoon) och väntar på sin man som borde kommit hem för länge sedan. När hon inte hört ett ord av honom börjar hon via sina kontakter att försöka ta reda på vad som egentligen hänt. Bakom detta pågår dessutom ett politiskt spel där konsekventa handlingar går före specifika intressen.

Jag måste säga att jag trodde ganska mycket på den här filmen, dels för att jag hört mycket gott om den men även för att personer i min närhet som sett den påstod att den skulle vara bra. Det var men viss besvikelse som jag såg klart den här och konstaterade att så inte riktigt var fallet. Visst var den bitvis spännande och välspelad men det känns lite som om de har spelat ut kortet angående terrorister och krig i alla dess former som har med medborgare från mellanöstern lite för mycket. Hur många av dessa har de inte producerats de senaste åren? Jag har helt tröttnat på att se sådana filmer då jag faktiskt måste säga att jag inte är överdrivet intresserad av den genren. Med tanke på ovanstående så blir betyget inte mer än medelmåttigt för en film som skulle kunna vara riktigt bra.

J

J

Fortfarande sjuk vilket gör att uppdateringarna inte direkt är prioriterat stoft men jag kommer i alla fall att försöka att hålla kvoten om 2 ggr per vecka.

Eftersom jag råkar veta att det finns en del läsare som uppskattar skräckfilm så tänkte jag tipsa om denna film, Rec, en spansk skräckis som har vunnit diverse pris. Filmen utspelar sig i Barcelona där en lokal tv-station skall bevaka nattskiftet på en utav brandstationerna. Väl på plats får vi genom kameramannen och hans reporter, Angela följa med på en rundtur på stationen, Angela tycker att det hela är en ganska tråkig historia och gör det mest plikttroget. När stationen får ett larm om en utryckning till ett hus där en kvinna enligt uppgift sitter fast i sin lägenhet, är det ett välbehövligt uppbrott från tirstessen för teamet, något som de senare kommer att ångra sig om.

Filmen har precis som Blair witch project och den så upphausade Cloverfield så får vi genom en handkamera följa hur filmen utspelar sig. Det är lite ryckligt ibland men ingenting som stör till den milda grad att du blir åksjuk. Av hundra slumpvis valda filmer inom genren så är åtminstone enligt min empiriska erfarenhet 99 av dessa inte bra, det är därför lite som en befrielse att snubbla över en som är bra, precis som denna. Denna film reser sig ur mängden och utkristaliserar sig som en utav de bättre inom genren.

Berätta gärna för mig om vilka som är dina favoriter inom skräckfilm/Rysare och varför du just tyckte att dessa var så bra!

J

J

J