Starfield

Ah, känner ni lukten lika tydligt som jag gör? Lukten av nostalgi och räddsla, nostalgi för att du inte sett detta på herrans massa år och rädsla för att när du kommer att se det igen så kommer du förstöra dina ack så trevliga minnesbilder.
Jag bestämde mig trots allt för att inte lyssna på den som stoppade mig att se serien igen, Åshöjdens bk (1985), denna underbara serie som länge varit en klassiker i bokform och sedan spelades in som tv-serie. Ah finns det något underbarare än att kunna se denna i dvd form? Ingen tid att passa, det går exakt lika bra att titta kl 3 på natten som någon annan gång, är du nyfiken på fortsättningen så är det bara att kasta sig över nästa avsnitt i mån om tid och ork! I alla fall så är den här serien baserad efter förlaga i bokfrom av Max Lundgren, denna författare som har skrivit så mycket bra barnbäcker, bla pojken med guldbyxorna som också filmatiserats och visats som tv-serie. I denna serie får vi följa, Jorma och Edward som växer upp i det lilla samhället Åshöjden i norra skåne med deras styvfar Blåbärskungen och hans hembiträde. En dag förändrats hela samhället radikalt när Bagarn Ohlsson (Björn Nordqvist) köper det lilla cafét i byn och tar över stadens fotbollssektion. Därefter handlar det om hur byn lever upp när åshöjdens siktar på att ta sig vidare upp i divisionerna.

Underbara minnen och jag måste säga att den håller minst lika bra i dagens läge, visst det är säkert mycket nostalgi men det är trots allt lite charmigt med denna förgångna känsla och den totala bristen av skådespeleri som vissa av de medverkande besitter. Det bestående intrycket är att jag undrar varför inte huvudpersonerna som skall vara infödda i staden pratar skånska.? Vad säger man, fladdriga fotbollsbrallor och dessa underbara kreationer till kläder och frisyerna.

Jaha nu när jag ändå har börjat den (trenden att recensera riktigt dåliga filmer) och jag vet att vissa väntar på min recension av Cloverfield, finns det väl egentligen ingen anledning att hålla den tillbaka längre. Som många därute redan har beskrivit är filmen en sorts konstig blandning mellan Blair witch project och Godzilla, den första för valet av berättarmedie med skakig handkamera med halvdan kvalité och den andra för de monster som drabbar staden, helt enkelt en sorts urbanisering av BWP. Filmen centeras kring ett antal personer som är på en fest och därefter brakar allting lös.

Jag tänker inte yttra mer om handlingen då det finns stor risk att jag förstör överraskningsmomentet, däremot kan jag ju kommentera andra aspekter. Det som jag stör mig absolut mest på är sättet som den filmats på, vad som skall se ut som en skakig handkamera, för mig personligen (som tydligen är ganska känslig för snabba rörelser) gjorde det mig illamående, ungefär som den gången när jag skulle prova Medal of honour, den när man landstiger på D-day, eftersom jag inte behärskade kontrollen så gjorde det att hela omgivningen på skärmen snurrade och jag mådde väldigt illa efter bara några minuter. Alltsedan den upplevelsen har jag, för det första förstått att jag vid vissa tillfällen har en tendens att bli illamående ganska lätt samt att jag inte skall spela det spelet eller liknande spel igen. Men det är inte bara den aspeketen som gör att filmen inte är bra, för nej den är inte bra! För mig känns det inte nyskapande på något sätt att filma ur betraktarperspektiv och det hela känns ganska långtråkigt snarare än upplyftande, handlingen är inte gastkramande snarare tvärtom och hela konceptet och denna hype som skapats är för mig helt obegriplig. Det här är i hård konkurrens med Jumper och D-war, den sämsta film som jag har sett i år! För mig blir det hela ännu mer obegropligt då JJ Abrams står bakom , för jag gillade ju vissa delar av både Lost och Alias.

J

Varning för den här filmen, den marknadsförs som en en film med kopplingar bla til Bourne identity, men ingenting kan vara mer felaktigt anser jag. Jumper handlar om David Rice (Hayden Christensen) som upptäcker att han har förmågan att teleportera sig. I början utnyttjar han denna förmåga för egen vinning vilket innebär att han bla snabbt skaffar sig mer kontanter än han någonsin behöver. Dock får han senare reda på att med tillgången följer vissa negativa aspekter, det finns en organisation (Paladins, med Samuel L Jacksson som ledare) sedan lång tid tillbaka jagar dessa jumpers, för David är inte ensam om förmågan.

Oj oj säger jag bara den här konkurrerar starkt med Cloverfield (vilken jag kommer att återkomma senare med en recension) om att vara årets sämsta film, dåliga specieleffekter, ingen handling som är gångbar och total avsaknad av realism (om materia bara visualiseras mitt framför ditt ansikte, borde du inte bli misstänksam då?). Tänkte att jag skulle lägga ut en recension så snabbt som möjligt för att andra inte skall göra om samma misstag som jag gjort och ödsla tid och pengar på den här.
Filmen fick mig att vilja teleportera mig själv till en annan film!

J

från nattens Oscargala, själv hade jag inte möjlighet att se den då jag dels inte har Kanal nio (varför är det ingen annan som köper in den?) och dels inte orkar stanna uppe när man skall jobb dagen efter. Observera att denna lista inte är komplett utan ett medvetet urval av vinnarna, hela listan hittar ni bla här. Som en liten kommentar så har jag inte sett så många av filmerna i år men som jag tidigare skrev är No country for old men en riktig höjdare, vilket gör att jag till dagens datum tycker att den förtjänar Oscar. Skriva gärna och berätta vad ni tyckte var era favoriter till Oscar samt om ni blev besviken på någon av vinnarna!

Bästa film

Atonement

Juno

Michael Clayton

No country for old men

There will be blood

Bästa manliga huvudroll

George Clooney i Michael Clayton

Daniel Day-Lewis i There will be blood

Johnny Depp i Sweeney todd the demon barber of fleet street

Tommy Lee Jones i In the valley of elah

Viggo Mortensen i Eastern promises

Bästa kvinnliga huvudroll

Cate Blanchett i Elizabeth: the golden age

Julie Christie i Away from her

Marion Cotillard i La vie en rose

Laura Linney i The savages

Ellen Page i Juno

Bästa manliga biroll

Casey Affleck i The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford

Javier Bardem i No country for old men

Philip Seymour Hoffman i Charlie Wilson's war

Hal Holbrook i Into the wild

Tom Wilkinson i Michael Clayton


Bästa kvinnliga biroll

Cate Blanchett i I'm not there

Ruby Dee i American gangster

Saoirse Ronan i Atonement

Amy Ryan i Gone baby gone

Tilda Swinton i Michael Clayton

Bästa regi

Julian Schnabel för The diving bell and the butterfly

Jason Reitman för Juno

Tony Gilroy för Michael Clayton

Joel Coen och Ethan Coen för No country for old men

Paul Thomas Anderson för There will be blood

Bästa manus

Diablo Cody för Juno

Nancy Oliver för Lars and the real girl

Tony Gilroy för Michael Clayton

Brad Bird, Jan Pinkava och Jim Capobianco för Ratatouille

Tamara Jenkins för The savages


Bästa manus efter förlaga

Christopher Hampton för Atonement

Sarah Polley för Away from her

Ronald harwood för The diving bell and the butterfly

Joel Coen och Ethan Coen för No country for old men

Paul Thomas Anderson för There will be blood


Bästa animerade film

Persepolis

Ratatouille

Surf's Up

Bästa animerade kortfilm

I met the walrus

Madame Tutli-Putli

Meme les Pigeons vont au paradis

My love

Peter & the wolf

Bästa kostym

Across the universe

Atonement

Elizabeth: The golden age

La vie en rose

Sweeney Todd the demon barber of fleet street

Bästa dokumentär

No end in sight

Operation homecoming: Writing the wartime experience

Sicko

Taxi to the dark side

War/Dance


Bästa dokumentära kortfilm

Freeheld

La corona (the crown)

Salim Baba

Sari's mother


Bästa scenografi

American gangster

Atonement

The golden compass

Sweeney todd the demon barber of fleet street

There will be blood

Bästa foto

The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford

Atonement

The diving bell and the butterfly

No country for old men

There will be blood

Bästa kostym

Across the universe

Atonement

Elizabeth: The golden age

La vie en rose

Sweeney Todd the demon barber of Fleet street

Bästa klippning

The Bourne ultimatum

The diving bell and the butterfly

Into the wild

No country for old men

There will be blood

Bästa smink

La vie en rose

Norbit

Pirates of the Caribbean: at world's end

Bästa sång

Falling slowly från Once

Happy working song från Enchanted

Raise it up från August Rush

So close från Enchanted

That's how you know från Enchanted


Bästa visuella effekter

The golden compass

Pirates of the Caribbean: at world's end

Transformers

Filmen No country for old men följer inte den givna linjen hur en film skall vara, vilket jag tycker känns ganska befriande. Jägaren Llewelyn Moss (Josh Brolin) stöter en dag på en mängd lik, en massa tomhylsor och en hel hög med kokain samt närmare 3 miljoner dollar mitt ute i öknen. Han bestämmer sig då att stoppa pengarna i fickan och hoppas på att ingen vet vem det är som tagit dessa, vilket visar sig vara ett helt felaktigt beslut då det innebär att han får den väldigt osympatiske mördaren Chigurh (Javier Bardem) på halsen. Han får fly hals över huvud men beslutar sig till slut att i sin tur försöka lura sin efterföljare.

Den här filmen är väldigt svårdefinerad, Bröderna Coen har tidigare gjort filmer som Fargo vilket man vid en första anblick kan tycka vara relativt lika den här filmen, med skillnad av ökenmiljö i denna och vinter i den föregående. Dock är den jämförelsen enligt mig inte rättvis, skillnaden är större än så, denna film har inte den humoritiska sida som finns i Fargo utan det är mer en rättfram, ganska brutal film. Förutom de två ovannämnda huvudpersonerna finns det även en tredje, sheriffen Bell som porträtteras av Tommy Lee Jones, vilket han gör förtjänstfullt med ett stort lugn. Jag tycker att den här filmen är en utav de mest spännande som har kommit ut i år och erbjuder en väldigt mångfaciterad yta med komplexa inre karraktärer som alla är relativt udda.

J

J

J

J

Jodie Foster har inte rosat marknaden på senaste, jag antar att hon varit upptagen med annat. Nu är hon i alla fall tillbaka och det i en bra film till skillnad från de andra på senare tid.
I The brave one spelar hon Erica Bain, en radiopraterska som verkar ha det mesta, en lyckosam karriär och hon är dessutom på gång att gifta sig när det otänkbara händer. En kväll när de rastar hunden i parken blir hennes kille och hon brutalt atackerade så pass illa att han avlider och hon blir svårt skadad. Hela hennes tillvaro går naturligtvis i krasch och det mesta därefter handlar om hur hon skall lyckas att gå vidare. Genom att bli en annan person, en person som köper en pistol och på egen hand ger sig ut efter killes mördare går hon vidare.

Jag har medvetet uteslutet vissa delar av handlingen då jag anser att det avslöjar för mycket av filmen. Jag måste säga att jag blev överraskad av innehållet då jag trodde att det mer handlade om en typisk dramafilm och istället får jag se en ganska rå och uppriktig bild av en kvinna som förändrar sin personlighet. Jag tycker att den här filmen är bra och att den representerar något som är intressant, dessutom är ju Jodie Foster trots alla hennes tveksamma val av roller en riktigt bra skådis.

J

J

J

David Lamont är en framgångsrik bok agent som köper en ny lägenhet, en taklägenhet som är väldigt attraktiv. När han väl flyttat in får han bilder av ett mord som verkar begåtts i lägenheten, förutom detta så stöter han på sin granne som verkar vara en attraktiv mystisk tjej. När det dessutom dyker upp videos av där de filmat honom när han sover och en person som påstår sig vara den rättmätige ägaren till lägenheten börjar David bli lite rädd, vad är det som händer?

The killing floor är en film som inte är speciellt nyskapande, den är inte speciellt snyggt filmad men den ligger där i mittenskiktet av filmer som egentligen bara existerar utan att göra något väsen av sig. Det är inga överdrivet kända skådespelare som ingår i ensemblen (inte mig veterligen i alla fall). Jag tycker att den här filmen är helt ok, visst den är verkligen ingenting som jag sett fram emot utan en sådan som jag bara råkar "springa över", tycker ni om thrillers/rysare med inslag av mystiska händelser kanske ni trots allt skall se den här.

J

J

Helgen bästa film!
We own the night med Joaquin Phoenix och Bobby Duvall, New York i slutet av 90-talet hittar vi släkten Grusinsky som har en mångårig tradition av polisarbete. Dock har inte alla familjemedlemmar valt samma karriär, det svarta fåret Bobby Green (Phoenix) har valt en annan väg med skumraskaffärer som chef för en nattklubb och står med anledning av detta mitt mellan hans far (Duval ) och bror (Mark Wahlberg)som är poilser och ägaren till verksamheten som har kopplingar till ryska maffian. När polisen planerar att slå till mott klubben ställs hans motstående intressen på sin spets.

Det här är en riktigt bra film som jag även skrev i inledningen av inlägget. Anledningen till detta beror på många saker bla superba skådespelarinsatser och ett solit manus med stor spänning och bra timing. Allt sedan jag såg Gudfadern för första gången har jag satt Duval som en utav de mest begåvade skådespelarna som finns, dock har han inte riktigt tagit vara på detta då han valt en hel del tvivelaktiga rollerg. Phoenix var lysande i Walk the line och han är definitivt inte sämre i den här, på något sätt är han som klippt och skuren till den här rollen. Lägg till detta Wahlberg vars karriär i mina ögon bara gått uppåt med hans succé i The departed i färskt minne sedan skadar det ju inte med lite extra ögongodis i form av Eva Mendes.

J

J

J

J

Casey Affleck, den mindre kände brodern som bla har varit med i Ocean's filmerna har regiserat filmen Gone baby gone men han har även huvudrollen i filmen. Amanda McCready som är 4 år försvinner plötsligt från min ensamstående mamma, Helene som inte är helt mån om sin lilla dotter. Fallet polisanmäls men farmorn och farbrodern till den försvunna tjejen anlitar även två detektiver, Patrick (Affleck) och Angie (Michele Monaghan) för att hjälpa polisen att hitta den lilla tjejen. I början ställer de sig tveksamma till uppdraget då de har liten erfarenhet av dessa typer av fall men låter sig övertalas att i alla fall följa med för att träffa modern och ställa några frågor. Cap. Jack Doyle (Morgan Freeman) spelar den ansvarige för utredningen och som sina undersåtar har han bla Det. Remy Bressant (Ed Harris) som motvilligt går med på att detektiverna skall få ta del av de material som tillförs utredningen men även vara med på eventuella förhör. Till att börja med blir mamman till det lilla barnet förhört och hennes tillvaro som strulig mamma rullas upp, men det är inte allt....

I den här filmen brottas man som tittare av svåra samvetskval, vad är det som är rätt att göra och vem är det som tar sig den rätten? Det hela gör att man hela tiden sitter på helspän vad som skall hända härnäst. Trots att filmen inte har ett högt tempo lider den inte på något sätt av svårigheter att binda tittaren, snarare tvärtom, ens sympatier svänger allteftersom filmer går. Jag tycker att den här filmen är en utav de stora höjdarna det här året (jag vet att det gått relativt lite tid av året men tror mig vet att så kommer att vara fallet när jag summerar året ändå). Självklart rekomenderar jag den här filmen till alla er därute.

J

J

J

J

I The bucket list drabbar två av världens bästa skådespelare ihop, Morgan Freeman som har varit med i bla The shawshank redemption och Jack Nicholson, bla One flew over a cuckoo's nest. Edward Cole (Nicholson) är en hårdnackad ägare av sjukhus som gör det mesta för att hålla kostnaderna nere, han anser bla att det inte är nödvänligt för patienterna att ha eget rum och på så sätt kan han spara in utrymme och kostnader. Carter Chambers (Morgan Freeman) kommer från en helt annan bakgrund, han har sedan många år jobbat som bilmekaniker men har ett stort intellekt och är väldigt allmänbildad. När de pga sjukdom hamnar i samma rum, i ett av Carters ägda sjukhus (han kan ju inte ha annan policy till sig själv och fortfarande vara trovärdig), kommer de med tiden att inse att den största kontakten som de har är med varandra. Efter att båda ha fått diagnosen om att livet håller på att ta slut gör de upp en lista som de vill förverkliga innan jordelivet tar slut, alltså en lista som de skall hinna med before they kick the bucket, därav titeln.

Ett drama med två av jordens mest begåvade skådespelare kan väl inte bli annat än bra? Nej det kan säkert bli pannkaka men det blir det inte i det här fallet. Filmen är mycket bra och griper tag om tittaren och vädjar till dess empatiska sida. Skådespelarinsatserna är fläckfri och vyerna fina. Det är definitivt inte en rolig film, du blir istället påmind hur viktigt det är att leva i nuet och ta vara på den tid som finns.

J

J

J

J

I The golden compass (eller guldkompassen som den heter på svenska) får vi träffa den unga Lyra Belacqua som i ett parallellt universum är den utvalde som skall rädda världen från en organisation som begår experiment på unga barn. I början av filmen får vi lära oss lite om själva guldkompassen som är en sanningmätare som bara kan hanteras av vissa personer. När hennes farbror, Lord Asriel (Daniel Craig) planerar att åka till nordpolen för att samla damm (ja det heter faktiskt så) blir det början på en resa även för den unge Lyra. Dessutom börjar flera av hennes vänner att försvinna, och Lyra får erbjudandet att följa med Marisa Coulter (Nicole Kidman) på en resa norröver.

Den här filmen är en utav de äventyrfilmer som har kommit i stil med Narnia, den är med andra ord av film fylld av äventyr och en vissa barnslighet till skillnad från andra filmer i genren såsom Stardust. Egentligen tillhör jag helt fel målgrupp för att se den här typen av filme men det hindrar mig inte från att även sett den och nu ge den ett betyg. För min egen del är den nog lite för barnslig, även om jag är förtjust i genren som sådan. Den är absolut snyggt gjord med effekter av toppklass men i mina ögon så lyfter den inte från ett medelbetyg, helt enkelt en matinéfilm som du som vuxen kan se tillsammans med barn i lämplig ålder.

J

+

Har ni spelat Hitman? Spelet där man springer runt och skall utföra olika uppdrag, nu har filmen kommit. Timothy Olyphant spelar Agent 47 i den här filmen alias HItman men den följer inte riktigt förelagan, spelet, istället är den mer actionriktad med tydliga paralleller till filmer som Bourne- trillogin. Agent 47 är en mördare som är till uthyrning av en grupp som kallar sig "the agency", när det visar sig att han har blivit förådd gör han vad som behövs av honom för att ta reda på vem som ligger bakom detta.

Jag tycker att den här filmen är ganska bra faktiskt även om den inte når upp i samma standard som Bourne filmerna, det som är gemensamt för dessa är den träning de har utsatts för som gör att de klarar av i stort sett alla typer av uppdrag. Det är i det här fallet alltså tal om en actionspäckad film där det finns många effekter och även fighter av alla dess slag. Underhållande helt enkelt!

J

J

J

+

Har ni sett den här filmen? Jag gjorde i alla fall misstaget att göra det genom att jag fick upp ögonen för den i ett reklamblad. I det stod det bla att läsa att D-war är en film i Transfomers anda med snygga effekter och spännande underhållning. Bah säger jag bara, filmen är baserad på en koreansk saga om en drake som kommer för bli härskare över planeten. Som tur är för mänskligheten är den beroende av en kraft som finns hos en person för att bli denna härskare.

Ja vad säger man om den här filmen, den är hittills den absolut sämsta film som jag har sett i år och den kan mycket väl vara det när året är slut också. Effekterna ligger inte alls i klass med Tansformers och historien blir bara töntig med animerade drakar och ett väldigt jagande för att rädda världen. Se den här inte och om ni nu gör det trots allt, kom ihåg att jag varnade er!

J

-