Starfield

Fortfarande ingen förbättring i sikte, jag snorar och hostar på och mår allmänt ganska illa, långt ifrån att gå till arbetet då ta sig några hundra meter är mer eller mindre ett helt projekt. Det är tur att man har hunnit se några filmer som jag inte har recenserat för att kunna posta något i bloggen. The flying Scotsman är en sann historia som handlar om en kille som var besatt av cykling, en glad amatör som blev något så mycket mer. Graeme Obee (Johnny Lee Miller) är cyklisten som gjorde en tävlingscykel av gamla delar från en tvättmaskin och lyckades vinna mästerskap för att sedan se hans medaljer bli värdelösa då man ändade regler för att hindra hans framtida dominans.

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet att jag är väldigt svag för sådana här filmer, filmer som gör att du kan indetifiera dig med huvudrollsinehaven och dess kamp mot världen där man til slut lyckas mot alla odds. Alla vet väl egentligen hur det kommer att sluta men filmen blir inte sämre för det. Jag tycker att den här filmen lever upp till den prototypen av film och den lyckas även att leverera enligt den mallen, vilket i min värld innebär att det är en bra och underhållande film. Så detta får helt enkelt bli helgens tips.

J

J

J

+

Påsken har varit en pina, inte för att sällskapet har varit något fel på utan för att jag har gått och blivit sjuk, det låg väl egentligen i farans riktning då min dotter blev rejält förkyld på onsdagen men hoppet är ju det sista som överger människan. Med anledning av ovanstående och en rejäl dos av umgänge med familj har uppdateringen i bloggen inte varit den bästa på flera dagar. Några filmer har dock hunnits med att avverka, resultatet av dessa kommer ni att kunna se här inom en relativt snar framtid. Jag ser dock att jag verkar ha en ganska trogen läsarkrets då mitt besöksantal ändå håller sig relativt stadigt, så jag passar på att tacka mina trogna läsare.

Dan in real life är en komedi fast kanske inte riktigt vad man förväntar sig när man ser Steve Carell på listan över skådespelare, det här är nämligen inte en komedi i stil med Evan Almighty eller The 40 year old virgin utan mer en eftertänksam komedi som ändå har sina roliga poänger. Dan (Carell) är en änkling som bor tillsammans med sina 3 barn som alla är döttrar i ett litet hus i Usa, han jobbar som kolumnist i den lokala tidningen och har en tajt relation till sina närmaste släktningar. En dag möter han Marie av en slump i en bokhandel och blir upp över öronen förälskad i henne. Känslan är i stort sett besvarad och han skall bara sätta in den sista stöten när en hinder uppträder, ett gigantiskt hinder det är nämligen hans bror som dejtar henne. Detta borgar naturligtvis för den del dråpliga situationer.

Den här filmen är faktiskt ganska underhållande, jag har svårt att se mig skriva det men så är faktiskt fallet, jag är inte den är som överdrivet förtjust i Carell och hans tidigare produktioner men den här får på något sätt ändå hem hos mig. Kan det vara så att jag gillar blandningen av seriösitet och hans dilemma med vad han utsätter sig för? I alla fall så kan jag rekomendera den här som en nära nog perfekt film när du bara känner att du vill bli underhållen, no strings attached.

J

J

J

Svensk film som handlar om Mustafa Moradi som skall vara med i den berömda Gothia cup i Göteborg. Mustafa bor en bit bort i Lerum och hans föräldrar kommer från Iran men han känner sig varken som Iranier eller Svenskt, således lider han lite av en identitetskris. Linnea följer med spänd förväntan hur lagen bröjar trilla in i Göteborg, speciellt de Italienska killarna. Av en slump börjar Mustafa spela med ett Italiensk lag i cupen när de saknar en person för att kunna spela matcher och hon ser Mustafa och förvillningarna är igång. Skall ha berätta att han är svensk och bara bor en bit därifrån?

Ciao Bella är en svensk ungdomsfilm som ändå berör ett ganska intressant tema, nämligen indentiteten för de som inte är födda i Sverige eller har ett typiskt svenskt utseende. Mustafa vill betraktas som svensk men känner att han inte riktigt passar in i bilden. Filmen handlar också om typiska ungdomliga problem såsom kärlek och längtan efter att hitta något annat. Jag tycker att den här filmen är bra trots att jag egentligen inte tillhör dess målgrupp, dock tycker jag om att se filmer av olika slag, variation förnöjer! Se den själva får ni se vad ni tycker.

J

J

J

Interview är en ganska svängig film som i stort sett bara innehåller två personer, Sienna Miller och Steve Buchemi varav den senare även är regissör och manusförfattare till filmen. Pierre Peders (Buchemi) är politisk journalist som efter att ha blivit osams med redaktören istället får uppdraget att intervjua en såpaskådis, Katya (MIller). Eftersom han inte alls är så intreserad av att göra ett bra jobb så frågar han ganska lustiga frågor samt visar ett extremt stort ointresse för intervjuobjektet, vilket medför att hon tackar för sig och lämnar restaurangen som de stämt träff på för intervjun. Slumpen gör dock att han råkar ut för en bilolycka på väg därifrån och blir "räddad" av Katya som tar honom med till sin lägenhet för att plåstra om hans sår.

Det här är en ganska udda film, dels för att den som jag skriver ovanför mestadels utspelar sig i hennes lägenhet och för att de bara stora stunder består av ovanstående personer men även för att dialogen mellan de är en blandning mellan syskonkiv och melankolisk attraktion. Skådespelariet är mycket bra men det finns vissa gånger som jag inte kan låta bli att lyfta på ögonbrynen för att filmen är lite väl skruvad, dock inget som nu i efterhand fått nagativa bestående effekter. jag kan rekomendera den här till er därute med gott samvete dessutom.

J

J

J

Här är en utav de filmerna som vann Oscar som jag inte hann se innan galan, nu har jag i alla fall tagit mig tid att se There wil be blood, en lite excentrisk film om girighet, olja, entreprenörskap och religon som tar sin början i slutet på 1800-talet. Daniel Plainview (Daniel Day Lewis), en silverbrytare, hittar av en slump olja runt 1890-talet. I samband med detta fynd "hittar" han även ett litet barn som han uppfostrar som sitt eget. Han får kort därefter besök av en person som är säker på att det finns olja att hitta i Little boston, California. Han åker dit för att undersöka saken närmare och hittar att en nylig jordbävning fått oljan att tom sipra upp i marken. Med anledning av detta bjuder han inte samtliga jordägare till ett möte där han erbjuder sig att köpa upp deras mark. I samma område finns en ung självutsedd budbärare av guds ord som även han är ute efter att tjäna pengar på oljan.

Filmen är verkligen storslagen, jag tycker att den har det mesta som en bra film skall ha. Filmen speglar den giriga människan som oberoende av andra personerns välbefinnande, envist och med stora skygglappar kämpar mot sitt mål att se sina motståndare gå under. Daniel Day Lewis vann också en Oscar för bästa manliga huvudroll vilket jag verkligen tycker han vara förtjänt av, han gör en superb rollprestation som den blivande oljemagnaten. Ett drama i min smak med stora livsöden som vi på ett eller annat sätt får följa.

J

J

J

J

Är inne i en liten filmsvacka, jag är faktiskt inte så sugen på att se film just nu. Trots detta faktum lyckas jag pricka in en del ganska usla filmer, som den här, I want Candy med Carmen Electra. Kom inte och säg att, det är väl klart att den inte är bra och du måste ha förstått detta på förhand, för det hade jag visst det, jag såg den mest för att den verkade underhållande för stunden men jag hade nog trots allt fel. 2 studenter på skolan Letherhead, har skrivit ett manus och letar nu efter finansiärer, det går runt på olika bolag och hittar till slut till ett bolag som kan tänka sig att investera, dock bara under förutsättning att de gör porr och att de lyckas få Candy Fireways, den mest eftertraktade porrstjärnan att vara med i filmen. Trots dessa till synes oöverstigliga odds så lyckas de naturligtvis med den bedriften.

Ja vad skall man säga om den här filmen då? Visst den kan vara lite underhållande ibland, speciellt om man attraheras av att se halvt tafatta nybörjare göra alla typer av misstag med ett oerhört självförtroende och visst mått av världsfrämmande inslag att det skulle vara svårt att lyckas i filmbranschen. Carmen är ju som alltid trevlig att titta på men inte så mycket mer, hon har väl inte direkt talang för det här med skådespeleri. Lättsam film som inte levererar den här lättsamma underhållningen som jag var ute efter.

J

+

Hot rod är en ganska trevlig komedi angående, Rod Kimble en självutnämnd stuntman som hela tiden misslyckas med sina trick med sin gamla moped. Man får i filmen aningar om att han numera döda far har en del att göra med hans passion angående tricks. Trots han misslyckande så har han lyckats samla ihop ett helt crew med människor runt omkring honom, allt från filmansvarig till rekvisita. I den samlingen ingår numera även hans granen, Denise som kommit tillbaka från skolan och som Rod är lite intresserad av.
När han får reda på att hans styvfar, en sådan som han har hat kärlek till har hjärtbesvär, bestämmer sig Rod att samla ihop de 50.000 dollar som krävs för operationen genom att försöka slå rekord genom att hoppa över 15 bussar, mer än Evel Knievel lyckades med.

Det här är en ganska rolig film med en del riktigt täntiga scener, dock tycker jag att den fungerar ändå som lite underhållande trevlig och smårolig komedi. Rod, beter sig som en rikitigt barnunge som inte riktigt förstår att han inte är en lyckad stuntman men lyckas trots detta locka till sig den undersköna tjejen. Det hela blir en ganska prototyp film med undantag av vissa scener.

J

J

Då var det dags för lite nostalgi igen, inte riktigt samma nostalgi som de andra men franchise nostalgi. I den första rambo filmen (First blood från 1982) fick vi träffa den ärrade Vietnam veteranen och de som sett minst en Rambofilm vet väl vad det handlar om. I John Rambo har den gamle hjälten slagit sig ner i Thailand i ett lugn och stilla liv bestående av att fånga ormar och skjutsa runt lokal befolkningen på sin gamla båt. När han får en förfrågan från en grupp människorättsaktivister att föra båten upp med floden mot Burma känner han till att börja med mostånd men kan naturligtvis inte låta bli att tacka ja. Det hela blir en början på en återuppväckt Rambo som finner sig mitt i den krigszon som Burma varit de senaste 50 åren.

Filmen är mycket våldsam måste jag säga, så våldsam att jag blev överraskad över dess innehåll, jag trodde att den skulle vara lite mer som de andra filmerna i serien med lite överdrivna scener och underhållande våld för en actionfilm. Stallone har blivit 61 år gammal och det var 20 år sedan han spelade in sin senaste Rambofilm, då han skulle leta reda på Trautman i Afghanistan trots detta tycker jag att han fungerar aldelles utmärkt i den nygamla rollen som den actionstinte veteranen, nu denna gång i den enligt FN och Soldier of fortune mest avskyvärda platsen i världen, Burma. Enligt Stallone själv har han valt den våldsamma framtoning med tanke på de verkliga händelser som pågår/pågått i Burma. Trots det politiska budskapet och den råa framtoningen tycker jag att den här filmen är helt ok, jag blev inte besviken på något sätt snarare överraskad. Det är egentligen inte mycket till nostalgi förutom själva karraktären då den här filmen skiljer sig ganska väsentligt från de andra.

J

J

J

Komer ni ihåg filmen Lions for lambs (eller lejon och lamm som den hade döpts till på svenska). När den gick upp på bio så vart den relativt hypad för att sedan helt försvinna in i den gråa massan, vad jag har sett så är det egentligen ingen som yttrat något om den heller. Genom att kunna ställa namn som Robert Redford, Tom Cruise och Meryl Streep på rollistan har den i alla fall slagkraft för att kunna leverera. Filmen är politisk med 3 olika huvudrollsinnehavare (de ovan nämnda) och 3 olika perspektiv. Irving (Cruise) är en kongressledamot som spelar högt angående kriget i Afghanistan, Stepehen Malley (Redford) är professor på west coast university som sett 2 unga elever utvecklas under hans inspiration göra någonting betydelsefullt med deras liv. Vad han inte trodde var att de 2 eleverna i detta fall beslutade sig för att ta värvning inom armén för att strida i Afghanistan. Janine Roth (Streep) är en journalist som efter mångårig erfarenhet får möjligheten att få lite inside information från Irving angående hans kommande strategi i kriget, som skall göra att Usa går vinnande ur det en gång för alla.

Det är egentligen svårt att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket för den oinsatte tittaren. Filmen består till stor del av dialog med skiftningar av tankar fram och tillnbaka mellan de medverkande. Jag tycker inte att den här filmen är något mästerverk på något sätt, dock är det inte heller något bottennapp. Skådespelarna gör sina roller på ett förtjänstfullt sätt men på något sätt är den lite för slätsturken för att binda mig. Budskapet är tydligt från Redfords karraktär och även till viss del förklarande varför inte unga i dagens läge engagerar sig mer politiskt.

J

J

J

Bara av en slump så tenderar jag att ha sett en del filmer där vissa skådespelare går igen, en utav de är väl Awake med Hayden Christensen, då jag nyligen sett och recenserat Jumper. Enligt förtexterna till filmen, skall varje år 1 på 14000 vakna upp under narkosen vid en operation, som titeln anspelar så händer det natuligtvis i detta fall. Clay Beresford (Christensen) är en ung investerare som skapat sin förmögenhet genom arv från hans numera framlidne far. Han blir kär i familjens allt i allo, Sam Lockwood (Jessica Alba) men det är inte officiellt pga hans överbeskyddande mamma, Lilith Beresford (Lena Olin). Clay har sedan en lång tid tillbaka lidit av ett hjärtfel vilket måste rättas till genom en operation. Dr Harper är den som har fått förtroendet då han var den som akut räddade Clay när hjärtfelet uppdagades och när det ges tillfälle att genomföra operationen, då går något fel.

Det här är den film som handlar om ganska tvära kast mellan scenerna, spänningen byggs succesivt upp genom att presentera alla karraktärer för att sedan starta handlingen,ett alltigenom klassiskt upplägg. Jag tycker att det är roligt att se Lena Olin vara tillbaka på duken och hon klarar jag bra i den här rollen, jag måste säga att hon är duktig som skådespelerska och jag slogs, tänkte speciellt på hennes goda engelska uttal. Vill ni se en ganska lättsam underhållande film som dessutom med dagens mått är ganska kort (84 min) så kan jag rekommendera den här. Själv tycker jag det är befriande att se olika typer av filmer, allt från komedier som är lättsamma till de riktigt nattsvarta dramorna.

J

J

J