Starfield

Jag måste säga att det här egentligen inte är min typ av film men jag blev glatt överraskad.
What happens in Vegas med Cameron Diaz och Ashton Kutcher i huvudrollerna handlar om prototypen för tjejer, Joy McNally (Diaz) som hela tiden planerar för sin kille och inte gör något spontant tills den dagen som hon blir pinsamt dumpad för att just ha dessa tråkiga egenskaper. Jack Fuller (Kutcher) har precis motsatta egenskaper, han tar inte ansvar för något alls och har bara roligt. Han lyckas tom att få sparken från sitt jobb trots att hans egen far är chefen. När de efter att dessa händelser inträffat möts av en slump i Vegas blir det en väldigt blöt natt som slutar med att de har gift sig på en utav de berömda "weddingchappels". De är båda inne på samma sak, nämligen att de skall åka tillbaka till NY och få en domare att förklara nullitet för vigseln, under tiden som de diskuterar detta råkar de få jackpott på en enarmad bandit och vinner 3 miljoner dollar vilket är något som båda gör anspråk på. Väl I NY förklarar domaren att det är för många skilsmässor i landet och att de måste ha en prövotid på 6 mån där de verkligen försöker och att om de inte uppfyller detta kommer han att frysa miljonerna på obestämt tid men passar de trots allt inte ihop?

Jag tycker som jag sagt förut att den här filmen lyckas riktigt bra inom sin genre. Den har humor, den har romantiska scener och den har ett bra tempo och underhåller utan att bli för lång. Eftersom de är ute efter pengarna initiellt så finns det en hel del dråpliga scener när de försöker att sabotera för varandra. Utan att avslöja något överhuvudtaget måste jag säga att den sista scenen, den när eftertexterna precis har börjat rulla är den roligaste, missa inte det! Positivt överraskad är som sagt var ordet för denna och jag kan med varmaste hand rekommendera denna!

J

J

J

+

Lyssnade igår på mix megapol där hans Wiklund recenserade the mist. Jag måste säga att jag har svårt att ställa mig i den hyllningskör som verkar finns runt om i landet med recensenter som ger den överlag höga betyg som 3:or och 4:or (Wiklunds betyg). Se min recension av filmen HÄR!

Vad tycker ni om detta?

I övrigt så blir det en ganska hektisk helg för min del så det lär inte komma så många inlägg i det närmaste.

Tänkte istället just nu köra en undersökning (signerad Sifo) där ni anger vilka filmer som ni är nyfikna på just nu och varför!

Själv så ligger det ett par som jag är riktigt sugen på att se:

- Indiana jones and the kingdom of  the crystal skull
- 21

Jag skulle beskriva filmen, Vantage point som en actionvariant av filmer som Babel och 21 grams dvs flera och historier som sammanvävs med varandra. Det finns dock betydande skillnader också, nämligen att de senare filmerna är bra till skillnad från denna mer om detta senare. Filmen är relativt stjärnspäckad med namn som Dennis Quaid, Matthew Fox och Forest Whitaker. Handlingen utspelar sig i Spanien där en lönnmördare försöker ta livet av USA:s president som är där på en representationsresa. Thomas Barnes (Quaid) spelar den ärrade livvakten som nu åter inträder i tjänst efter att ha stoppat en kula för presidenten, Ken Taylor (Fox) är den som leder operationen angående skyddet och Howard Lewis (Whitaker) är bara en helt vanligt turist som råkar filma hela attentatet och sålunda sitter på viktigt bevismaterial. Filmen har sin utgångspunkt från detta och vi får följa dessa personer och några till från deras respektive perspektiv.

Med anledning av det senaste ovanstående känns filmen lite "hattig" du får inte direkt något sammanhang innan du åter slängs in i elden och från samma tidpunkt får följa en annans persons upplevelse. Jag tycker att de misslyckas ganska fatalt med detta då det efter att ha visat mer eller mindre samma scen ett par gånger envisas att visa ytterligare perspektiv om och om igen. När ovanstående filmer som Babel lyckas att sammanväva dessa effekter för att på så sätt skapa ett mervärde i filmen lyckas Vantage point bara med konststycket att göra det hela långsamt och upprepande. Själva idén till filmen är bra men det faller på uppläget och historien. Skådespeleriet i sig själv lämnar egentligen ingenting att klaga på utan det är från manus som det faller på. Jag kan med anledning av ovanstående inte ge den här filmen bättre betyg än:

J

J

Det är skralt på filmer just nu, har inte sett så många som jag brukar göra den sista tiden vilket har en viss inverkan på antal recensioner.
För ett tag sedan såg jag i alla fall filmen, He was a quiet man med bla Christian Slater och den ubersnygga tjejen, Elisha Cuthbert. Bob Maconel (Slater) är en man som jobbar på en relativt stort företag och gör inte direkt stort väsen av sig. Förutom detta är han mobbad av sin överordnade som skrämmer honom till att prestera så fort han blinkar med ögat. Det hela ändras dock dramatiskt när han blir hjälte genom att döda en person på arbetsplatsen som tidigare har skjutit ihjäl flera av hans medarbetare. Genom detta får han en helt ny status och blir nära bekant med sin våta dröm, Vanessa (Cuthbert) även om hon vid det tillfället är något lemlästad.

Den här filmen tillhör egentligen kategorin, skumma filmer. Slater spelar en slemmig och ganska udda karraktär som dagdrömmer sig bort och fantiserar om sin drömtjej Vanessa och hoppas att hon skall bli intresserad av honom,. Chansen för detta är dock i stort sett obefintlig och det hela underlättas inte av att Slaters rollkarraktär ser ut som ovan på bilden med stripsigt hår och glasögon. Jag har recenserat en del skumma filmer genom åren som jag drivit denna blogg och nu återstår väl egentligen bara att bedömma och den är skum i positiv eller negativ bemärkelse. Jag måste säga att den är ganska udda och har svårt att engagera mig hela vägen in i mål. Visst det finns en hel del dråpliga inslag som är mer eller mindre tragikomiska men den räcker inte riktigt. Det är dock ganska skönt att se en film som avviker från mainstreamfilen och det gör den ändå hyfsat sevärd.

J

J

J

Thriller angående ett mystiskt virus med Nicole Kidman och Daniel Craig kan det vara något? Jag återkommer som vanligt med mina reflektioner efter att jag först förklarat en del av synopsen. I The invasion (2007) möter Carol Bennell (Kidman) som är psykolog men även mor till en liten pojke runt 10 år. När hon upptäcker någon sorts slem kontaktar hon läkaren, Ben Driscoll (Craig) för att få hjälp med en provtagning. det hela visar sig vara en epedimi som sprids genom kroppsvätskor, helst kräks som sprider ett virus som förändrar männniskors beteendesätt efter att man sovit och hamnat i den så kallade rem-sömnen. När man vaknar upp är deras enda syfte att sprida smittan vidare och allt invidualistiskt tänkande har utplånats.

Så åter till frågan om det här verkligen kan vara en film som man bör se. Jag måste nog trots allt svara nekande på denna fråga då filmen känns lite tråkig och utdaterad. Filmen är egentligen en remake på "Invasion of the Bodysnatchers" från 1956 som säkert kändes fräsch som spännande på sin tur men i dagens läge har man nog itne hottat upp filmen tillräckligt för att den skall hålla måttet. Den här kan med anledning av det ovan anförda inte anses rekomenderad till helgens film men det är ju trots allt sport ikväll och det finns ju vid det här laget ett antal andra tips som fått bättre betyg längre ner i bloggen.

J

J

The bank job är en ganska schysst men lite annorlunda utformad version av en heistfilm. Den följer inte den typiska mallen som exempelvis ocean's eller the italian job utan har en lite annan vinkling där rånarna har blivit övertalade att göra jobbet. Jason Staham som spelar gängledaren, Terry Leather är en småskurk som blir erbjuden av sin gamla flamma, Martine, att göra den perfekta stöten där man har fått ett tips från insidan angående en bank som snart skall byta säkerhetssystem. Under den tiden är det tänkt att man skall hyra en lokal brevid banken och från den sedan gå in via en underjordisk tunnel för att råna banken. Tyvärr får rånarna är det fler än dem som har planer och de får snart erfara att de är ertersöka av hela englands polis.

Ni som följt med i den här bloggen ett tag vet att jag gillar heistfilmer, jag verkligen älskar ovan nämnda Italian job och Ocean's eleven men gillar även andra filmer som Inside man exv. Jason Statham som även finns med i den förstnämnda filmen gör här ett förnämligt jobb, jag gillar helt enkelt den karraktär som han spelar. Tyvärr känns den dock lite tunn och de andra rollerna lever inte riktigt upp till samma nivå. Filmen som helhet är helt godkänd men tillhör inte toppen inom genren.

J

J

J

Charlie Wilson's war är en film som handlar om flera olika saker och innehåller en hel del ironi. Charlie (Tom Hanks) är en senator från texas som ägnar mer tid åt att jaga kvinnor och dricka sprit än sina egentliga hedersuppdrag. När han blir uppringd av lobyisten och miljonärskan Joanna Herring (Julia Roberts) blir han indragen i målet att slänga ut Sovjet ur Afghanistan. Hela historien utspelar sig på 1980-talet när det kalla kriget härjar och Charlie påvisar att med rätt position är det inte alls svårt att övertyga kongressen att sponsra hans vendetta mot Sovjet utan att de egentligen vet vart pengarna skall gå.

Jag tycker om den här historien och den har en hel del sköna skådespelare och karraktärer, Phillip Seymour Hoffman spelar en väldigt skön kille från CIA som är ytterst rättfram. Jag tycker att filmen är sevärd och inte förtjänar den kritik som en del personer har gett den. För att vara producerad i USA har den dessutom en hel del intern kritik om man kan se mellan raderna vilket gör att historen känns ganska trevligt trots allt. Hela filmen sägs vara baserad på en sann historia, dock är jag relativt säker på att den som alltid är modifierad för att passa på den vita duken, detta är dock inget som jag stör mig på.

J

J

J

+

Kämpar på med sjukdomen men den vill inte släppa taget om mig, blir så trött både fysiskt och psykiskt.
Bring it on:in it to win it är en sådan film som jag har sett för ett bra tag sedan och sedan dess legat och vilat bland "reserverna" som jag ännu inte har recenserat. Om jag inte minns fel så såg jag den här någon gång när jag var sjuk och jag ville se en film för att koppla av lite, en film som var lättsam. Carson och Brooke är bittra rivaler som ledare för två olika hejarklackslag. När de av olika anledningar är tvungna att samarbeta har de svårt att dra jämnt.

Jag måste säga att jag själv är lite förvånad att jag har sett den här, inte alls min typ av film och den var inte heller speciellt bra. Karraktärerna var ganska prototypa precis som filmen i sin helhet, en typisk amerikansk collegefilm fast i den lite nyare andan. Går väl att se som ett tidsfördriv men inget som jag kan rekomendra såvida ni inte är stora fan av den här typen av filmer.

J

Känner mig febrig igen, nej inte igen tänker jag och svär för mig själv. Vi får se hur det utvecklas.
Såg min första film på riktigt länge igår, det var en liten hit måste jag säga, det är dock inte den här.

The Ferryman är en skräck/rysare, en inte speciellt bra sådan dock. Min sambo är väldigt förtjust i den här genren och det är därför jag ser så många filmer (som för den delen inte är speciellt bra heller). 6 personer, 3 par semesterar på en båt utanför fijiöarna. Där råkar de på en ondska om inte speciellt lätt kan stoppas och som i högsta grad påverkar resten av deras liv.

Den här filmen innehåller John Rhys- Davies (Bla känd som Gimli från sagan om ringen filmerna) och jag tänkte att den kunde ju trots allt vara lite underhållande. Så fel man kan ha ibland, den var inte alls underhållande utan mer av kalkonslaget. Filmen har undermåliga rollprestationer och ganska torftig handling för att inte tala om den obefintliga skräckeffekterna mao en ganska kass film inom genren. Se den här inte om ni inte vill förlora några timmar av erat liv!

J