Starfield

Death proof av Quentin Tarantino. Stuntman Mike (Kurt Russell, ja det är faktiskt en slump att jag råkade se två filmer med Kurt på raken) är en enligt egen utsago stuntman som kör omkring i en Dodge Charger med ett skräckinjagande motiv på huven i form av en dödskalle. Även detta är en svår film att avge synopsen då man inte vill avslöja för mycket om handlingen. Det jag kan avslöja är att i filmen får vi följa två tjejgäng som på ett eller annat sätt möter Mike.

Det här är den första av två filmer i Tarantinos och Rodriguez  hyllning till Grindhouse (den andra filmen heter Planet terror, recension kommer snart). Som vanligt är det stor fokusering på dialogen och de kaxiga tjejerna pratar om sex, killar och dricker en hel del sprit. Det är heller inte uppseendeväckande att filmen är lite udda med bla råproducerat material i form av konstiga klipp och medvetet inlagda filmrullerepor. För att ni skall kunna uppskatta filmen anser jag att ni måste förstå att detta är en hyllning till skräpfilm och gammaldags action som vi sett i bilfimer som Gone in 60 seconds (orginalet), jakten mot nollpunkten mfl. Klippen är också något som Tarantino finslipat och den avslutande biljakten är filmad oldschool med stuntkvinnor och riktiga bilar som åker. Detta anser jag till viss del är en befrielse då det är för mycket datoranimation i specialeffekterna numera. Vad tyckte jag då om filmen? Jag är en stor fan av hans första film, resovoir dogs och gillar Tarantinos stil men i den här anser jag att han inte levererar fullt ut. Storyn tilltalar inte mig nämndvärt vilket får effekten att jag anser att filmen är cool och ett trevligt avbrott men inte så mycket mer.

J

J

J

Här kommer en recension av en klassiker, The thing från 1982 med Kurt Russell i huvudrollen. Ett gäng amerikanska forskare håller till i antarktik när de plötsligt får se en helikopter som verkar följa efter en hund som de försöker skjuta. Hunden spriger in i amerikanarnas läger och ett gäng Norrmän hoppar ut från helikoptern och följer efter. Då de tillsynas vårdslöst försöker skjuta hunden slutar det inte bättre än att basen för forskarna sljuter norrmännen. De tarhan dom hunden och stänger in den i hundgården tillsammans med deras egna hundar. Hunden är dock ingen hund utan muterar och "smittar" de andra hundarna  och en epemedi byter ut.

Det här är som jag skrivit över en klassiker speciellt inom genren, skräckfilm/thriller. Den ligger för nävrvarande också väldigt högt på imdb:s lista över de 250 bästa filmerna (plats 173).  Jag tycker att den här filmen tillhör skaran som förtjänar uppmärksamhet. På någon sätt görs inte sådana här filmer längre, filmer som bygger upp spänningen utan att för den skull använda överdådiga effekter. Jag kan på rak arm bara komma på ett fåtal som gjorts på 2000-talet (bla The decent). Kurt Russell fick även sitt genombrott genom att medverka i denna samt Escape from New York. För mig personligen är det lika roligt att titta på klassiker som det är att se en ny film. Det finns ett nästan outtömligt arkiv av filmer som man borde sett som kan vara både 20,30 och 40 år gamla. I dagens läge fokuseras det oerhört på nya filmer och de blir nästan lite som hitlistmusik, de konsumeras för att sedan falla i glömska. Jag tycker detta är lite tråkigt och flaggar därför extra för att tänka efter en extra gång när ni skall se film nästa gång. Det behöver inte vara den senaste utan välj gärna en klassiker som ni inte har sett. Rekomenderas!

J

J

J

J

Följande omdömen kommer från verkliga arbetsbetyg. Inget man vill visa upp vid kommande anställningar precis...

10. "Jobbar mycket bra när han står under konstant bevakning och är inlåst på sitt kontor."

9. "Sedan min senaste rapport, har den anställde nått botten och börjat gräva neråt."

8. "Hon har sagt så många grodor, att när hon öppnar munnen ringer vi Jonas Wahlström."

7. "Han skulle vara ute på djupt vatten i en vattenpöl."

6. "Den unga damen har vanföreställningar om sin kompetens."

5. "Han sätter väldigt låga mål, och misslyckas ständigt med att nå dem."

4. "Den anställde kan gå långt, och ju förr han börjar desto bättre."

3. "Den anställde gör att det i någon liten by någonstans saknas en fåne."

2. "Hans anställda skulle följa honom överallt, men bara på grund av deras morbida tankar."

1. "Jag skulle inte låta den anställde föröka sig."

 

Ja, ingen av dessa är väl något man direkt strävar efter.

Guy Richie, mannen som gav oss Snatch och Lock, stock and two smoking barrels är tillbaka med en ny film, RocknRolla. Mr One-two (Gerard Butler) och hans vänner är ett gäng småfifflare som skall satsa inom fastighetsbranschen. För att kunna göra detta tar de ett lån hos den ökände ockraren, Lenny Cole (Tom Wilkinson). Tyvärr för one-two och hans kumpaner har Lenny och makt över staden och dess bygglovsavdelning. Detta innebär att Lenny bestämmer vem som skall erhålla bygglov och genom att i det här fallet neka bygglov stjälper han affären. Lenny har i samma ärende affärer med ryssen Uri (Karel Roden) som vill bygga en ny fotbolls stadium.  När One-two och hans vänner dessutom bestämmer sig för att råna Uri är cirkusen i full gång.

Jag gillade den här filmen men det är svårt att riktigt beskriva vad den handlar om utan att avslöja för mycket. Gerard Butler från bla 300 gör en mycket bra roll som one-two. Thandie Newton dyker dessutom upp som en tjej som går igång på brott och dessutom är revisor åt Uri. Den här typen av filmer med multipla handlingar som vävs tillsammans kan antingen vara bra, riktigt bra eller bara komplicerade och tråkiga. Oavsett så kräver det en hel del av tittaren för att tillgodogöra sig filmen och dess budskap. Filmen börjar med att vi får en bild av vad en RocknRolla är, nämligen "what's a RocknRolla? And I tell 'em - it's not about drums, drugs, and hospital drips, oh no. There's more there than that, my friend. We all like a bit of the good life - some the money, some the drugs, other the sex game, the glamour, or the fame. But a RocknRolla, oh, he's different. Why? Because a real RocknRolla wants the fucking lot." Rekomenderas.

J

J

J

J

Tyvärr innebär det inte att jag ligger hemma och sträcker på mig men det är skönt att veta att jag kommer att kunna ta det lugnt några dagar. Vädret verkar bli bra i helgen vilket verkligen är ett plus. Har lovat min lilla J att åka på badhuset på lördag så det kommer vi att göra såvida inte någon av oss drar på oss en förkylning. Vi ligger dock båda i riskzonen så vi får se. Annars är det städa som gäller. Städande mycket av lägenheten förra helgen men nu ser det ut som bara den igen.

Blir säkert att se en film eller två också i helgen, återkommer med recension som vanligt.

Hoppas ni också får en bra helg!

My best friend's girl är en kärlekshistoria med en liten tvist. Kate Hudson (Alexis)och Jason Biggs (Dustin) är arbetskollegor och Dustin är ordentligt kär i Alexis men hon verkar inte tycka detsamma. Dustin är den snälle, pålitliga killen som tjejer har svårt att fatta tycke för. Dustins rumspolare, Tank (Dane Cook) har sedan länge en affärsidé om att dejta tjejer och vara en så dåligt dejt som möjligt för att de sedan skall inse hur bra den andra killen (och uppdragsgivaren) är. Det hela fungerar alldelles utmärkt och Tank har gjort det till en konst att vara vulgär och otrevlig men när han får uppdraget av Dustin att göra likadant med Alexis så fungerar det inte perfekt.

Det här är som sagt var en komedi som kan vara lite underhållande och hemskt långtråkig i samma film. Jag trodde faktiskt att en skulle vara lite bättre då själv synopsisen verkade bra och lovade men det var inte så mycket av den vulgära varan utan mer socksött med killen som blir kär i tjejen, ja ni vet. Jason Biggs gör som vanligt en roll som en nörd som inte riktigt vågar sticka ut haken och Kate Hudson känns en aning malplacerad i sammanhanget faktiskt. Dussinfim som ändå får godkänt då den bjuder på det förväntade.

J

J

Rachel getting married som innehåller den oscarnominerade Anne Hathaway i rollen som Kym. Kym har ett förflutet som det svarta fåret i familjen och återvänder för en dag till sin systers, Rachels bröllop. Då hon varit missbrukare sedan tidiga tonåren har hon en hel del på sitt samvete. Hon är van att vara den centrala delen i familjen och hennes pappa är den överbeskyddande och ständigt vakande fadern med en hel del husmorliga sysslor. Efter att ha förstått vad som egentligen hänt kan man inte förebrå honom för att vara övervakande eller beskyddande. Trots att systern Rachel är glad att se Kym finns det en hel del spänningar mellan systrarna  och resten av familjen som under den här helgen ställs på sin spets.

The assiasination of Jesse James by the coward Robert Ford är nog en utav de mest långsamma och svårgenomtagna filmerna för mig hittills (gratulera mig gärna när recensionen kommit upp här för då betyder det att jag sett den). Jag har vid ett flertal tillfällen försökt mig på att se den igen och då börjat om från samma ställe där jag slutade. Jag har på intet sätt gett upp utan kommer att ta mig igenom den förr eller senare. Capote är en annan av de filmer som jag har funnit väldigt svårt att ta mig igenom, den har jag dock avklarat men var recensionen tagit vägen har jag ingen aning. Så vad har allt detta med den här filmen att göra? Jo den är väldigt långsam och ganska tråkig om du får fråga mig. Visst ämnet är gripande och visst den är nattsvart men det gör den ju inte per automatik bra. Långsamma filmer behöver nödvändigtvis inte vara dåliga filmer, Once upon a time in America och Once upon a time in the west är sådana typiska filmer som är väldigt långsamma men oerhört bra. I America filmen finns det en sekvens där då ser en pojke sitta och äta en smörgås en i en trappa, sekvensen håller säkert på över 1 minut men tillför filmen något. I den här filmen anser jag inte att det långsamma tempot tillför något, de 1,53 som filmen är kändes som dubbelt så långa och handlingen är obehövligt tungsint. Hathaway gör en bra rolltolkning men i min värld är den inte tillräcklig för att ge en nominering.

Vad anser ni om långsamma filmer?

J

J

Death race, action med Jason Statham. Jensen Ames (Statham) har ett förflutet som racingförare, en riktigt bra sådan också. I det framtida 2012 finns ett säkerhetsklassat fängelse som anordnar biltävlingar på liv eller död som sedan streamas ut till världen. Reglerna är enkla om du lyckas vinna 5 tävlingar i rad och dessutom överlever dessa så får du din frihet. Ames hamnar i detta fängelse genom att han påstås ha mördat sin fru. Fängelsechefen, Hennessey känner till Ames förflutna och vill gärna att han skall ställa upp i ett utav detta race dock inte som sig själv utan som den legendariska frankenstein, som i själva verket dog i senaste loppet. Det fungerar dock aldelles utmärkt då han alltid har burit en mask för huvudet. Ames har en liten dotter som nu är föräldralös, han känner att han till varje pris vill ut till henne och ställer upp i loppet trots att statistiken visar att endast en tredjedel överlever.

Visst är det skönt och befriande med hederlig action som Statham så flärdfullt och naturligt oftast levererar i sina roller. Transporter är bara ett exempel på filmer som han varit med i som har liknande innehåll. För mig personligen är nog The italian job min favoritfilm med Statham, kanske för att den innehåller lite mer än action och att jag gillar heistgenren. I den här filmen finns det en viss handlingen men den är ändå sekundär till bilkörningen och de tv-spelsliknande kameravinklarna. Jag är medveten om att de "finare" recensenterna anser att detta är hjärndöd action men jag kan inte låta bli att gilla det ändå. The fast and the furious, Transporter, om det görs bra är det underhållning. Visst är det förutsägbart att varje förare har en navigatör och de porträttteras av kvinnor som mer ser ut som de kommer direkt från en musikvideo men detta gör ingenting för mig och är knappast en större del av filmen. Gammal hederlig action i 2009 års tappning.

J

J

J

Den här är faktiskt riktad till Libbe, som är den som skriver snabbast av alla som jag känner. Men alla ni andra som känner er manade får gärna återkomma med svaret till mig. Gick väl inte så där superbra men helt ok.

You reached 222 points, so you achieved position 50828 of 183925 on the ranking list


You type 294 characters per minute
You have 38 correct words and
you have 1 wrong words

38 words

Speedtest

Burn after reading av bröderna Coen är en riktigt skruvad film med Brad Pitt, George Clooney och Frances McDormand i huvudrollerna med biroller gjorda b.la. av John Malkovich och Tilda Swinton. CIA-analytikern Osbourne Cox (Malkovich) som är gift med Katie (Swinton) får sparken från byrån pga alkoholproblem. Han beslutar sig därför att ge igen genom att skriva sina memoarer om säkerhetstjänsten, en del av problemet är att han dock inte vet så mycket om den inre superhemliga arbetet. Av misstag hittas hans utkast till memoarer av Linda Litzke (McDormand) och Chad Feldheimer (Pitt) som jobbar på ett gym. De senare beslutar sig att som ett team  utpressa författaren på pengar men det går inte så bra. Harry Pfarrer (Clooney) är en notorisk kvinnorkarl som gärna har både ett och flera snesteg på sidan om hans fru, barnboksförförfattaren, Sandy.  Det visar sig dock att Osbourne inte alls vill betala men Litzke och Feldheimer ger sig inte utan går vidare.

Det kan te sig komplicerat med så många parallella historier och så många mer eller mindre huvudrollsinnehavare. det är dock inte ett problem i det här fallet. Bröderna Coen är som bekant förtjusta i svarta komedier och den här är inget undantag utan en fars som kantas av korkade personer (Pitt), en kvinna som bara vill bli smal (McDormand) och en kille som helt enkelt har otur (Clooney) för att inte tala om alla andra som är med i filmen. Jag måste säga att jag trots allt gillar den här filmen och tyckte att den var underhållande och till viss del rolig. Rollerna görs mycket bra och även om vi sett Pitt spela riktigt dum förut så fungerar det återigen. Anledningen till att betyget inte blir högre är att den är lite för skruvad för min smak även om jag tror att den kan lyfta ytterligare om jag ser den en gång till. Då historien trots allt är ganska komplicerad rekomenderas att inte se den om du är trött eller inte sugen på den här typen av film.

J

J

J

+

En gammal goding så här lagom till helgen. The legend of Bagger Vance (2000) är en film med Matt Damon (Rannulph Juhuh) och Will Smith (Bagger). Rannulph är den bästa golfaren i hela Savanna, han har dessutom lagt beslag på den snyggaste tjejen, Adele Invergordon (Charlize Theron). Att hon dessutom är arvinge till en väldigt rik landägare gör ju inte saken sämre. Första världskriget börjar och Rannulph blir utkallad i tjänst och ingen vet om han lever eller är död på 15 år. När han väl kommer tillbaka har han bestämt sig för att aldrig ta upp att spela golf igen och hänger istället med pokerhajarna och dricker whiskey. Då Adeles pappa har tagit livet av sig då han blivit pressad av landägarna att sälja sin golfbana är det nu Adele som driver familjens angelägenheter. För att försöka rädda det som räddas kan bestämmer hon sig för att arrangera en golftävling som skall vara den mest storslagna som någonsin setts och lyckas att få med två av tidens största golfare, Walter Hagen och Bobby Jones. För att göra det hela mer spännande föreslår stan att tävlingen även skall innehålla en lokal förmåga, Rannulph blir  då tillfrågad.

Jag gillar ju sportfilmer och jag gillar golf så det borde vara en bra kombination dock så anser jag att det fattas något för att den skall vara riktigt bra. Visst den är spännande även om det är tämligen förutsägbart hur den kommer att utvecklas. Will Smith, Matt Damon och Carlize Theron gör alla sina roller bra så bristen måste ligga i manus. Vid en jämförelse med en annan golffilm, Bobby Jones - stoke of genius eller the greatest game ever played (finns recenserad här i bloggen) så står sig denna film slätt. På något sätt är filmen så pass förutsägbar att den inte riktigt underhåller mig och griper tag om mig vilket gör att den får godkänt men inte mer.

J

J

Jag tittade på Marley and me med Jennifer Aniston och Owen Wilson. Paret Grogan (Aniston och Wilson) har just gift sig och flyttat in i deras hus i Florida. Båda är jounalister som strävar efter att klättra på karriärsstegen. När de väl flyttat in beslutar sig John att överraska sin hustru med en valp på hennes födelsedag för att på så sätt bida hennes biologiska klocka. Jennifer får själv välja vilken valp hon skall ha och tar då natruligtvis Marley (döpt efter Bob), en labrador som inte alls är någon vanlig valp utan ett vandrande naturkatastrof som är omöjlig att uppfostra och dessutom har en förkärlek till att tugga på allt som kommer i hans närhet. Marley bidrar dock till att John får en mängd olika uppslag till hans kolumn i tidningen.

Det här är en film som handlar om en hund och det är inte så vanligt om du borträknar Disneyfilmer och annat. Det närmaste jag kan komma på är Turner and Hooch. Jag vill även påpeka att det här mer är en familjefilm än en romantisk komedi men ändå så är den inte så pass barnslig som vissa av dessa kan bli ibland. Innan jag såg filmen berättade en kollega till mig att han hade sett den men tyckte inte att det var något speciellt. Jag måste säga att jag till det grövsta har en annan åsikt i frågan. För mig är detta ett exempel på en film som fungerar för hela familjen och som är både underhållande och gripande. Jag tycker att både Aniston och Wilson fungerar bra i sina roller och levererar som det präktiga paret som lever den amerikanska drömmen. En rekomendation helt enkelt!

J

J

J

+

Nu är det premiär, tydligen har jag fått tillbaka lusten att blogga, jag visste faktiskt inte om det själv men så är det ju tydligen. 3 inlägg på en dag talar sitt egna tydliga språk. Jag har skapat en ny kategori, prylar, där jag kommer att blogga om saker som jag vill ha, saker som jag drömmer om och saker som jag med all säkerhet kommer att köpa förr eller senare.

Om jag skulle vara sugen på en ny mobil ligger den här nära tilhands när den kommer ut under andra halvåret. Den är snyggt förpackad med en 12.1 Megapixelkamera och en 3,5" full touch skärm (16:9) med symbian OS, låter ju som en skönt pryl som ordentligt borde fungera att ta vardagsbilder med. Namnet? SonyEricsson Idou i alla fall arbetsnamnet vet inte om det är fastställt ännu.

Skulle jag köpa en ny bil skulle det med säkerhet bli en sådan här:


En BMW 525, lagom stor för en familj men ändå snygg för ögat och praktisk. Ja en sådan kommer jag att köpa förr eller senare! Just den här färgen på bilden tycker jag är enormt snygg och inte lika vanlig som de flesta andra som finns.

Nej nu skall jag sluta drömma mig bort, hoppas ni gillar min nya kategori och det nya inslaget i bloggen!

Snart är den här spelet, golfen och spänningen! Tiger woods 2010 släpps i affärerna i höst. Som ni kunnat läsa tidigare i bloggen tog jag mig igenom 2009 och hade många trevliga stunder med det spelet, nu är jag riktigt sugen på 2010 men funderar ärligt på att motstå frestelsen.

Är det bara jag som gillar golf på spel?

Här kommer en til recension av en film. The grudge 3 (Us remake) är en uppföljare på de övriga 2  tidigare filmerna och har inte Sarah Michelle Geller i huvudrollen. I den här filmen möter vi syskonen, Jake och Lisa som  bor i Chicago efter deras föräldrars bortgång kämpar för att ta hand om deras yngre syster Rose. I början av filmen ser vi Jake, den enda överlevande från film 2 sitta inspärrad på en sjukhus och påstår att han är hemsökt av tjej med långt svart hår. På sjukhuset är det inga som tror hans berättelse men de blir snart varse att de borde ha gjort det. I Japan följer vi Naoko som genom tidningen har hört om händelsen och beslutar sig för att bege sig till USA för att hindra att fler skall bli dödade.

För att vara en skräckfilm så tycker jag faktiskt att den var godkänd, den är enligt mig bättre än både film 1 och 2 som jag faktiskt tycker är undermåliga. För mig var det dessutom en lättnad att inte Sarah MIchelle Gellar var med i filmen då jag inte anser att hon hittills tillfört något. Personligen anser jag att skräckfilm är just en sådan genre där du kan ha okända skådespelare och detta fungerar lika bra som namnkunniga dito. Budgeten i filmen verkar ganska liten men det gör inget då det igen är en sådan genre där du inte behöver någon stor budget med massor av effekter. Rekomenderar denna till er skräckfilmsälskare.

J

J

Jag kan redan nu påpeka att detta inlägg inte skall ses som att jag har bestämt mig för att börja blogga igen men jag hittade två opublicerade inlägg i mitt arkiv och bestämde mig för att posta dem. The chronicles of Narnia: Prins Capsian är uppföljaren av filmen från 2005. I den här filmen återvänder syskonen till drömlandet Narnia och finner där att 1000 år har passerat sedan de var där senast. Kung Maraz är nu den som härskar i landet med järnhand och de är tvunga att hjälpa till att ställa allt tillrätta.

Jag är medveten om att filmen inte är riktad till min ålderkategori men det finns faktiskt filmer som jag kan uppskatta inom genren trots detta. Den här filmen är dock inte en utav dem. Jag anser att den första filmen trots allt var bättre men gillar inte den barnsliga framtoningen trots att jag är en relativt fan av äventyrgenren.  Jag tycker att effekterna inte heller riktigt är i paritet med vad som numera mer är standard än ovanligheter. I min värld är den inte värd mer än godkänt.

J

J

Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag skall göra med bloggen och har den därmed under vila. Det råkar inte vara någon som har ett tips på ett juristjobb som är i närheten?

Jag passar i alla fall på att önska de som tittar in här en glad påsk!