Starfield

Som ni själva kanske uppmärksammar från omslaget ovan så vann Kate Winslet en Oscar för bästa kvinnliga huvodroll i den här filmen och jag kan inte mer än att hålla med. The reader (2008) är en historia som kärlek, påverkan från barndomen och skuld. Hanna Schmitz (Winslet) arbetar i början av filmen som spårvägskonduktör och möter av en slump den 15-årige pojken, Michael Berg (Ralph Fiennes, som vuxen och David Kross som pojke). Historien spänner från 1950-talets till 1990-talet Berlin och de två träffas i samband med att Michael blir sjuk och Hanna tar hand om honom. De två inleder senare en kärlekshistoria och är älskare under några månader men det hela tar abrupt slut när Hanna helt plötsligt en dag försvunnit. Michael går sedan vidare och blir advokat men träffar åter Hanna under olyckliga omständigheter där hon står åtalad för mord.

Det är underbara skådespelare i den här filmen och Winslet och Fiennes spelar verkligen ut hela registret i filmen likaså Kross. Miljöerna är underbara och likaså berättartekniken i filmen och handlingen håller verkligen hela vägen. Det här anser jag vara en film som skapats på ett sätt som filmer borde göra. Det är alldeles för många filmer som har luckor och hål i sig där inte karaktärerna känns äkta och engagerade. Jag vill verkligen rekommendera denna till er läsare och hoppas att ni kommer att tycka likdant som jag då det är en film som förtjänar beröm och erkännande.

J

J

J

J

Terminator salvation (2009), den fjärde filmen i serien och den första utan Arnold. Historien utspelar sig 2018 och John Connor (Christian Bale) är den verklige ledaren för motstånds rörelsen och kämpar på att övervinna den teknologi som Skynet spottar ut för att förgöra dem. han får även oväntad hjälp från den halvmänsklige Marcus Wright vars sista minnen är sin egen död.

Jag tycker fortfarande att Terminator 2 är en riktigt bra film men om jag skall vara ärlig så anser jag inte ettan vara speciellt bra, 3:an riktigt dålig och den här är inte bra den heller. Den blir godkänd för att effekterna är ganska snygga och filmen underhåller trots allt en stund. I mitt tycke så fungerar den ganska dåligt från början för att sedan ta ett steg framåt mot slutet. Jag förstår inte riktigt på mig Mr Bales karriärval när han tackade ja till rollen som John Connor, en roll som nästan omöjliggjorts genom att den har skärskådats i 3 tidigare filmen mao inget bra utgångsläge. Mr Bale har väl inte heller odelat varit med i bra produktioner men jag trodde ändå han skulle göra bättre karriärval efter att ha fått ett uppsving i rollen som Batman.

J

J

Jag har ingen aning vad det är men anar ett japanskt barnprogram. På youtube kan man hitta de mesta i videoväg och man kan ägna många timmar åt att bara kolla runt och hitta sina små guldgruvor. I början tittar man mest på hans kläder men låten är medryckande och han är verkligen grym på bas. Tack Sugplopp!

Jag var tvungen att kolla lite närmare själv och hittade en tjej som är grym på att spela trummor och en kille som är ganska vass på gura. Jag kanske skulle ta och lära mig den här låten verkar vara ganska rolig att spela.

The boat that rocked (2009) handlar om Young carl som blir skickad till en båt som ung. Båten i det här fallet är en flytande rockstation som medveten har lokaliserat sig ute på nordsjön för att undvika lagarna angående rockmusik på 1960-talet. Då den är den enda av sitt slag har den enormt höga lyssnarsiffror och de som jobbar på stationen blir mer eller mindre idoliserade och behandlas som rockstjärnor. På båten finns en regel om att bara killar är välkomna men de har gjort ett undantag för Felicity som är öppet lesbisk. Alla som jobbar där är dessutom original vilket medför en hel del annorlunda inslag.

Jag gillar den här filmen och dess rollbosättning som inkluderar namn som Phillip Seymour Hoffman och Bill Nighy. Alla som är med i filmen gör bra rollprestationer och filmen känns lite udda och inspirerande. Att den dessutom innehåller en hel del bra musik är ju natruligtvis en krydda på moset och gör att filmen blir ett snäpp bättre i mina ögon.  Jag skulle vilja rekommendera denna film som är en film som är lite utanför de storslagna producerade Hollywood rullarna och bryter av som en trevlig överraskning för att se något annat för ett tag.

J

J

J

J

Nu har jag lagt in större omslag och trailers till alla arkivfilmer tom februari 2009. Eftersom detta är ett hästjobb så kommer jag att fortsätta att ändra mina inlägg allteftersom andan och tiden finns.

Jag hoppas att detta är uppskattat av mina läsare.

Lämna gärna en kommentar om den ändringen.

Män som hatar kvinnor (2009) med förlaga av den framlidne Stieg Larsson. Jag har för länge sedan läst böckerna i Millenium trilogin, de är riktigt bra men kanske inte så bra om man skall se filmerna sedan. Det brukar sällan vara en hit att ha läst boken som filmen utspelar sig på då den ofta är mer utförligt samt att du när du läser boken får bilder av hur karaktärerna och miljöerna ser ut som inte alltid överensstämmer med filmens dito. Män som hatar kvinnor handlar om Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) som är reporter på tidningen Millenium. När han blir fälld för förtal av finansmogulen Wennerström får han ett erbjudande av en annan gammal finansherre, Henrik Vanger som vill att han skall nysta i fallet Harriet Vanger som varit försvunnen sedan nästan 40-år tillbaka.  Lisbeth Salander (Noomi Rapace) är den udda datahackern som hjälper Blomkvist med detta.

Mer än hälften av den svenska befolkningen har läst böckerna och de flesta vet vad de handlar om, alltså behövs inte någon utförlig presentation av filmen och handlingen. Regissören av filmen har en tudelad uppgift att förmedla denna briljanta bok till film och jag tycker att han lyckas sådär. Jag har lite svårt för Michael Nyqvist i allmänhet och tycker att han har en förmåga att vara lite tråkig på film. Att han dessutom har blivit extremt överexponerad genom att han medverkat i varannan svensk stor produktion gör ju inte saken bättre. I min värld såg inte Mikael Blomkvist ut som honom men detta orosmoment i början av filmen lägger sig vartefter handlingen framskrider. Det största problemet med att ha läst boken innan man sett filmen är att de vid filmadaption har en förmåga av att vilja ändra handlingen och detaljer.  Detta händer i de flesta filmer såsom Änglar och demoner och Slumdog millionaire med ganska dåligt resultat. Jag förstår mycket väl att de är tvungna att ta bort vissa delar för att inte göra filmen 4 timmar men att ändra handlingen anser jag åtminstone i detta fall vara ett minus. Av respekt för de som inte läst boken eller sett filmen så avslöjar jag inte vad de ändrat men det är tämligen uppenbart att de har ändrat en hel del som fanns i boken. Jag tycker att de här böckerna tillhör de allra bästa som har skrivits på länge och därför är det svårt för filmen att leva upp till samma höga standard. Filmen misslyckas inte men gör inte heller något stående intryck på mig även om jag naturligtvis kommer att se uppföljarna. Det hade kunnat blivit mycket bättre men säkert också mycket sämre. Betyget slutar på bra men ändå med viss bitter smak då det hade kunnat bli lysande.

J

J

+

17 again (2009) med Zac Efron och Matthew Perry. Mike O'Donell (Efron och Matthew) är en lovande basketspelare som har chansen att spela collegeball. Det enda han behöver göra är att spela på sin normala standard en halvlek sedan borde stipendiet vara hans. Då hans flickvän dyker upp precis innan match och ger honom besked att hon är gravid väljer han henne framför karriären något som han kommer att ångra för många år framöver. O'Donnel gifter sig med sin high school sweetheart (Scarlett) men kan inte släppa att han aldrig tog chansen att spela ball i college. Det hela utmynnar att han i över 20 år blir bitter över sitt val och inte kan fungera emotionellt i förhållandet. När han får chansen att vakna upp en dag som 17 igen är det frågan om han skall ändra sina val och kan han vinna tillbaka sina barn som han sedan länge negligerat.

Det här är väl en typisk komedi om livet i allmänhet men på ett mer skämtsamt plan. En collegekomedi som faktiskt fungerar helt ok. Efron gör en ganska trevlig roll och det är naturligtvis en del förvecklingar då han är i samma ålder som sina barn när han kommer tillbaka till sitt 17 åriga jag, lite samma känsla som i Back to the future. Detta är ingen film som jag kommer att lägga på minnet särskilt länge men den fungerar alldeles utmärkt som en tids avkoppling med en lättsam historia.

J

J

J

Open season (2006) eller Boog och Elliot som den heter på svenska. Filmen handlar om den tame Grizzlybjörnen Boog som har växt upp en skogsvaktares garage. Han trivs alldeles utmärkt med tillvaron ändå till han möter den Elliot, renen. Han visar Boog alla de lockelser som finns med att bo nära staden som att göra inbrott i den lokale affären och äta glass och annat gott. Resultatet blir att Boog får flytta ut i vildmarken för att återanpassa sig till det livet som han borde ha levt från början. Tyvärr för hans del sker detta 3 dagar innan jaktsäsongen börjar och hur klarar sig en tam björn i vildmarken.

Jag hade relativt höga förväntningar på den här filmen och tänkte att detta är ett roligt koncept men det faller inte hela vägen ut. Att animerade filmer är snygga tar jag för givet annars är det i stort sett botten betyg direkt. På den punkten uppfyller de mina krav men handlingen är lite för tråkig för att det skall fungera helt ut. Innan jag såg filmen så gjorde jag indirekta jämförelser med Over the hedge som jag tycker är ett lysande exempel på en bra film som handlar om djur. Tyvärr kommer denna inte upp i samma standard och därmed blev helhetsintrycket lidande. Jag anser detta vara en dussin film inom genren som numera mer eller mindre svämmas över med titlar.

J

J

Ice princess (2005) eller isprinsessan som den heter på svenska  är en Disneyfilm. Efter att ha sagt det så kan inte några misstag uppstå hur filmen utspelar sig. Casey Carlyle (Michelle Trachtenberg) är en väldigt ambitiös tjej som brinner för fysik och har sin framtid utstakat som stipendieelev på Harvard. När hon skall göra sitt stipendieprojekt så fastnar hon för konståkning och bestämmer sig för att bevisa med formler vad som krävs för att utföra vissa moment inom konståkning. För att ytterligare förstå vad hon pysslar med börjar hon själv åka och upptäcker att hon har en verklig talang för det. Hon känner en passion som hon inte känt förut och därför vacklar hon om framtiden.

Det här är som jag tangerat ovan en riktig Disneyfilm i sann anda. Motgångar, framgångar och väldigt tillrättalagda händelser. Det hela blir en aning sliskigt  och lite väl mycket många gånger. kan du leva med detta eller tom gillar den framtoningen så tror jag inte att filmen gör dig besviken. Det finns dessutom ett visst ögongodis i filmen genom att Hayden Panettiere medverkar i en stor roll. Dessutom återfinner vi Kim Cattrall i rollen som hayedens bitska och överambitiösa mamma.<

J

J

Jag har nu ändrat om lite i bloggen i inläggen som är gjorda efter april 2009. Ändringen är subtil och kommer knappast att göra någon skillnad men för läsare som är intresserade när filmen gjordes kommer detta att visas genom att efter filmens namn står årtalet inom parantes. Årtalen är tagna från imdb:s information om filmerna och jag lägger ingen vikt hur de valt årtal. Jag hoppas att detta är ytterligare ett steg i rikning mot att göra bloggen bättre och mer intressant för er läsare. Jag hoppas även att ni vill rekomendra denna blogg till era medvänner och fiender som möjligtvis har ett intresse av att läsa recensioner om filmer.

Ni får gärna kommentera flitigt i bloggen, alltid lika roligt att kolla in och se att det har kommenterats.

The hangover (2009) är en komedi om fyra killar som åker till Las Vegas för att vara med på en svensexa. Det hela börjar med att de får låna svär fars pärla, en gammal Merca cab och de beger sig ut mot öknen och de härliga tiderna. Efter att ha checkat in på en utav de största sviterna på ett av de bästa hotellen i stan så går de upp på taket för att roa sig med att titta på utsikten och att börja dricka lite av de starkare varorna.  Efter att ha varit däruppe så börjar de hela balla ur och de tappar bort den blivande brudgummen och får spendera resten av resan och filmen med att leta efter honom.

Jag har hört många goda lovord om den här filmen och det skall direkt sägas att den är rolig och underhållande men det blir efter ett tag lite för mycket för att falla mig på läppen.  Några av historierna som utspelas är bland det mest ur flippade och där det till början är underhållande och roligt så tappar det efter ett tag intresset och tråden. Jag måste säga att jag trots allt tycker att den är helt ok tom bra men att den ändå hade kunnat göras ännu bättre genom lite mindre situationer. Av de medverkande skådespelarna är utav mig den mest kände, Bradley Cooper som spelar rollen som Phil Wenneck (mest känd av mig i rollen som Will Tippin i Alias). Alla skådespelarna gör ett bra jobb och det är planerat en uppföljare som väntas komma under 2010.

J

J

J

Jag har haft lite bloggtorka nu under sista semesterveckan men lovar snart att återkomma med mera. Stanna kvar och kolla i arkivet så länge.

Jag såg Friday the 13th (2009) för ett tag sedan. Jag har inte sett så många av de filmerna men tillräckligt för att veta vad det handlar om. I den här filmen får vi möta ett gäng ungdomar som åker upp till Crystal lake för att campa och ha det trevligt. Tyvärr för dem så är det ju hemvisten för Jason vilket gör det inte alls speciellt trevligt och mysigt. Som vanligt med dessa typer av filmer så innehåller de ju en hel del moment som får kategoriseras som ordinära för genren och lite trista om jag så får säga.

Så vad tyckte jag om den här filmen då? Jo den är en prototyp på filmer med fredag den trettonde och det är även en prototyp på skräckfilmer som skall visa en hel del mer eller mindre nakna tjejer och helst välutvecklade sådana med silikonbröst. Om ni mot förmodan skulle vara intresserad av den varan så kommer ni inte bli besvikna. Å andra sidan tror jag att ni får ut mer av den biten i vilken dussin porrfilm som helst. Skulle ni även vara intresserad av resten av filmen och handlingen runtomkring så skulle jag rekommendera er att se en annan film då denna har minimal handling och ganska dåliga skådespelarinsatser. Jag tenderar att ge den ett betyg mellan 1-2 men bestämmer mig slutligen efter att ha läst ovanstående att ge den betyget.

J

Crank (2009) har jag ju recenserat här i bloggen för ett tag sedan och nu har jag även sett uppföljaren Crank: high voltage. Jason Statham åter en gång som den överaktive Chev Chelios. Chev har ett stort problem, någon har snott hans hjärta och satt in ett konstgjort som gör att han bara kan överleva någon dag och som måste laddas kontinuerligt. Han måste alltså hitta sitt hjärta så att han kan sätta tillbaka det samtidigt som han måste försöka överleva med ett konstgjort.

Filmen är om möjligt ännu mer överdriven än den första och ännu mer actionspäckad. För mig personligen så blev det lite för overklig och otrolig med lite för mycket action. Den är bitvis underhållande men som bara lite för mycket för mig. Den är dock godkänd som film och Statham är alltid underhållande på ett eller annat sätt.

J

J

Härom natten så tänkte jag att jag skulle ge Sex and the city- the movie (2008) en chans och sagt och gjort så satte jag på den och här kommer min recension. Då jag har en sambo som är frälst i SATC så har jag sett en hel del avsnitt (hon har naturligtvis sett alla) och jag måste säga att jag tycker det är en helt ok serie även om det inte riktigt är min kopp kaffe. Filmen följer mönstret som visades upp i samband med tv-serien och vi får följa livet hos de 4 väninnorna i New York. När filmen börjar har alla, tom Samantha skaffat sig en stadig partner och de lever relativt lyckliga och deras relationer men naturligtvis så håller detta inte hela vägen ut utan det strular till sig en hel del på vägen. Jag anser mig inte behöva delge mer av handlingen då den följer det mönster som de som sett några minuter av serien tydligt känner igen.

Det här är som sagt var en spinoff på tv-serien på både gott och ont. Du får helt enkelt vad du förväntar dig vilket kan vara bra eller bara förutsägbart. Personligen så anser jag detta vara precis i stil med vad jag förväntat mig och det känns ganska skönt, inga obehagliga överraskningar och filmen håller en ganska hög standard i sammanhanget. Det känns relativt avslappnande att se filmen som dock spänner över mastiga 2 timmar och 20 minuter. Jag skulle inte bli förvånad om de bestämde sig för att göra ytterligare en film då den säkert skulle fungera alldeles utmärkt och vara en riktig kassako.

J

J

J