Starfield

Jag har en helt ny kategori, Vardagsbetraktelser där jag berättar saker som hänt mig som jag anser är tämligen udda eller lite lustiga i allmänhet.

Igår när jag var i den lokala butiken stod jag och väntade på min tur att betala, framför mig stod en kvinna som hade en liten pudel i koppel. Precis när hon var klar frågade hon kassören om de inte hade något lösgodis då hunden tydligen brukade få sådant när de handlade. Kassören svarade att tyvärr de hade de inte. När de sedan skulle gå därifrån så började hunden "klättra" upp på mitt ben och jag vände mig om till damen och tittade men hon titade bara tillbaka och sade att så brukar han göra när han inte vill gå. Vad är det för attityd egentligen, tänk om jag hade varit hundrädd eller haft på mig byxor som jag var väldigt rädd om? I min värld är detta konstigt och brist på respekt för medmänniskor.

För två dagar sedan skulle jag åka hem med tåget och satt helt sonika och väntade på att det skulle avgå på en bänk. Brevid mig låg den dagens aftonblad som jag hade köpt och jag satt och läste sportdelen. Då slog sig en tant (runt 55-60 år) ner brevid mig och utan att säga ett ord tog hon upp tidningen och började att läsa den. Jag täntke stilla att du kunde väl åtminstone ha frågat men bestämde mig för att inte säga något. När hon efter att ha bläddrat i den ca 2 minuter var på väg att vika ihop den och packa ner den i hennes väska var måttet rågat.

- Det där är faktiskt min tidning
-Jaha jag trodde det var någon som hade lämnat den!

Gör man så? Frågar man inte innan, ursäkta är det din tidning, kan jag möjligtvis får läsa den?

Samma tågstattion, annan dag. Jag sitter fortfarande på en bänk och väntar på att tåget skall avgå ner slår sig en volyminös man i 110 kg klassen och börjar att nervöst ruska med ena benet. Hela jag och hela bänken vibrerade, tittade bort mot honom ingen reaktion, tänkte i mitt stilla sinne, skall jag säga något men beslöt mig för att hålla mig någon minut till.

I min värld är detta lika konstigt som ovanstående anekdot, brist på respekt för dina medmänniskor.


Var lugn det kommer flera betraktelser senare.


Jag vill även passa på att fråga er om detta är en kategori som ni tycker tillför bloggen något?

Se även vad andra personer skriver om vardagsbetraktelser och konstiga beteenden.

Ikväll direkt efter jobbet drar jag och Lilla J till Södermanland för äventyr under helgen.



Om vädret är med oss kanske det blir en favorit i repris enligt ovan?

Ha en bra helg!

Jag blev uppmärksammad att jag tydligen har glömt bort att recensera, Låt den rätte komma in. Filmen är så ovanligt som en välspelad och väl regisserad skräckthriller som handlar om Oscar och Eli. Filmen utspelar sig på 80-talet någonstans i Sverige och Oscar är mobbad i skolan och har inga kompisar. När han en kväll efter skolan går ut och hänger på lekplatsen utanför huset möter han för första gången Eli som bara kan vistas utomhus när mörkret fallit och inte äter vanlig människoföda. De två blir tillslut kompisar men kommer det att fungera?

Som sagt var det här är en annoulunda och spännande film som inte hör till vanligheterna i svensk filmhistoria (enligt mig). De två unga skådespelarna som gör huvudrollerna gör ett aldelles utmärkt jobb och manus är enligt vad jag kan bedömma välskrivet och bra (har inte läset boken). Ett kvitto för föregående tes är att Hollywood enligt uppgift är sugen på att göra en remake på filmen. Detta händer väl inte överdrivet ofta med svenska filmer (undantaget vad jag vet i närtid är the invisible som var en remake på de osynsliga). Jag kan varmt rekomendera den här filmen til er.

J

J

J

Eagle eye är en film med Shia Labeouf och Michelle Monaghan. Jerry (Shia) är en kille som till sina föräldrars förtret jobbar på en kopieringsfirma utan större intresse för att söka ett anant jobb eller utbilda sig.I en annan ända av staden finner vi Rachel (Michelle) som är en skilld småbarnsmor som stretar för att vardagen skall gå ihop. Dessa för varandra helt okända personer blir huvudpersonerna i ett drama som går ut på att en högteknoligisk intelligens tar över. Jerry och Rachel har gemensamt att de blir uppringda av en kvinnoröst som vet precis vart de befinner sig och kräver att de skall utföra en rad mer eller mindre omöjliga uppdrag för att inte något hemskt skall hända dem eller deras nära. Denna kvinna verkar ha total kontroll över stadens traffikljus, tunnelbanesystem, telefoner och skyltar och kan göra det mesta för att hjälpa eller stjälpa dem i jakten på att utföra sina uppdrag.

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här filmen. Själva idén med ett övervaknignssamhälle och potentiella problemområden med detta är väl inte så upphetsande i sig själv men idén fungerar och den framförallt levererar  en högoktig actionthriller. För att måla upp en bild anser jag att det egentligen är en vuxnare version av National teasure eller varför inte Transformers. Historien rycker med och engegerar och det smäller till ofta och med stor effekt. Shia Labeouf verkar vara den nya actionsetjärnan på alla läppar och han verkar dessutom fungera aldelles utmärkt i rollen. En bra och underhållande film som rekomenderas.

J

J

J

+

Underworld:rise of the lycans utspelar sig innan Underworld och Underworld:evolution och innehåller varken Kate Beckinsale eller hennes make, regissören Len Wiseman som båda varit med i de två tidigare filmerna. Historien inriktar sig på uppkomsten till fejden mellan Lycans och vampyrer. Lucian är ledaren för lycans och är förslavad av Victor som styr i vampyrvärlden. Att Lucian dessutom har ett hemligt förhållande med Sonja, Victors dotter är ytterligare en sak som spetsar till historien.

Alla ni som följt min blogg en längre tid vet att jag har en bild från Underworld i min header. Underworld är verkligen en film som jag tycker om och det kändes lite nytänkande och fräscht när den kom. Uppföljaren, Evolution kändes dock som den gick på tomgång och den här filmen är inte så mycket bättre den. Borta är Selene och Michael men det är inte det som stör mig då historien utspelar sig långt innan de ens var påtänkta och manusförfattaren lyckas med att få mig att köpa hela det konceptet. Precis som alla uppföljare lider denna av att det nya och fräscha för länge sedan har försvunnit och ersatts av en kassako som är en säker inkomstkälla för filmskaparna, ungefär som när de pumpar ut 15 st Saw. Historien är helt ok och hade detta varit den första film som jag sett på temat hade det säkert renderat något högre betyg. Ofrånkomligen kan jag dock inte låta bli att jämföra denna med den första filmen (vilken recension verkar ha försvunnit i arkivet) och då står den sig relativt platt, dock en helt ok film.

J

J

+

I Yes man möter vi Carl Allen (Jim Carrey) en separerad man som arbetar på en bank men mest surfar runt och inte orkar ta tag i någonting. Det hela ter sig att han hela tiden screenar sin vänner, spenderar merparten av sin lediga tid i den lokala videobutiken eller helt enkelt inte gör något. När Carl en dag möter en gammal vän som presenterar en revolutionerande idé för honom så nappar han i alla fall delvis. Det nya konceptet går ut på att han inte skall säga nej till något oavsett vad som erbjuds. Som ni säkert förstår innebär det en hel del nya utmaningar och ställningstaganden och förändrar hans liv radikalt.

Filmen känns som en nyversion av Liar, Liar men är trots det delvis underhållande. Jag har aldrig varit en stor fan av Carreys komik med de yviga gesterna och de stora ansiktsdragen utan tycker mer om när han håller sig till seriösa roller såsom i Eternal sunshine of the spotless mind. En ganska ordinär komedi med roliga inslag helt enkelt såvida ni inte är stora fan av allt som Jim Carrey gör för då lär ni inte bli besvikna.

J

J

Publicerar nattens Oscarvinnare.

How to loose friends and alienate people är en film med många karraktärer såsom Megan Fox, Gillian Andersson, Kirsten Dunst och Simon Pegg. Sidney Young (Pegg) jobbar på en lokal liten skvallertidning som verkligen sparkar uppåt. En dag får han ett samtal från mediamogulen Clayton Harding som vill att han skall komma och jobba på hans tidning (Post modern review) i USA. Young ser inte på annat sätt än att han inte har något val och åker över till USA för att börja på tidningen utan att egentligen veta vilken tjänst han är anställd för eller varför. Young gör ett uppseendeväckande intåg på tidningen och blir mer eller mindre ovän med alla med sin okonventionella stil och motstånd till rövslickeri. På samma avdelning jobbar även den begåvade Alison Olsen (Dunst) som är den enda som ens kan tänka sig att jobba med Young. Som ni säkert räknat ut går det hela inte speciellt bra för Young som har svårt att smickra kändisarna och rätta sig efter gängse regler. Hetast av alla är den nya stjärnan Sophie Maes (Fox) med hennes ständige manager i släptåg (Andersson). Skall Young få chansen att klättra upp på karriärsstegen och kan ha bli rumsren överhuvudtaget vilket är vad som krävs för detta?

Megan Fox är ju en riktigt wonderwiss i branschen på riktigt också genom sitt genombrott i Transformers och hennes utnämning som en av världens vackraste i diverse prestigefulla magasin. Bara genom sin uppenbarelse så får man en anledning att se filmen men det räcker inte fram till en bra film. Filmen är ganska annorlunda av sig med många olika karraktärer som tillsammans gör biroller. Jag hade en aning svårt att svälja hela detta koncept med en udda utforming och en ganska rörig handling men tycker ändå att den var ok men inte så mycket mer. Rollerna är väl egentligen inget att klaga på utan det som jag har emot filmen är dess handling och ganska långtråkiga framtoning.

J

J

Komedi med Seth Rogen, Pineapple express. För att ni skall få rätt känsla av den här rescensionen skall jag börja med att berätta att jag varken tyckte att Superbad eller Knocked up var några mästerverk som fick mig att vrida mig av skratt. I den här filmen får vi möta Dale Denton (Rogen), en riktig slacker vars största intresse är att röka maja och få dagarna att gå. När Dale behöver jobba avverkar han några timmar som delgivningsman och är riktigt framgångsrik som detta också. Dale har en flickvän som går på college och är några år yngre än honom. En dag när han sitter i sin bil och röker på som vanligt blir han vittne till ett mord. Bestört som han natruligtvis blir hamnar han hos sin langare och drar med honom i fallet. Tillsammans flyr de från förrövarna som vet om hans existens.

Ja vad kan man säga, den här filmen är om möjligt ännu sämre än Superbad, vilken renderade en 1+ i betyg. Filmen är en enda lång transportsträcka med tråkiga skämt och bisarra händelser som är utan intresse. När jag tänker efter vet jag inte ens varför jag såg den här filmen eller varför jag ens hade ett intresse av att se den. En långtråkig film utan egentlig handling och underhållningsvärde.

J

I the Strangers möter vi paret Kristen Mckay (Liv Tyler)och James Hoyt (Scott Speedman) som varit på bröllop och nu skall övernatta i James familjs sommarstuga. Innan bröllopet planerar James hur han skall fria till Kristen men vi får veta att det hela inte direkt gått som planerat. Väl på plats är de båda nedslagna av det händelser som skett och de planerar att spandera sin sista natt tillsammans. Plötsligt börjar det knacka på dörren och de blir terroriserade av personer utomhus som inte riktigt vill visa sig. Främlingarna blir mer och mer våldsamma och paret fruktar för sina liv och  undrar hur de skall lyckas komma undan.

Den här filmen påminner en hel del om Funny games som jag recenserat tidigare (se arkivet). Hur den gör det vill jag inte avslöja för att inte förstöra handlingen för er som inte sett filmen. I alla fall är detta enligt mig en medelmåttig rysare skräckfilm som har ett tunt manus och ganska tråkiga och taskiga skådespelare. Helt enkelt ett ganska ordinärt opus i genren men inget att rekomendera såvida ni inte är extra fan av genren.

J

+

Märkt att det är länge sedan jag uppdatera speldelen på bloggen.
Jag har just avverkat Tiger woods 2009, vilket jag tycker var ett riktigt roligt spel (förutsatt att man gillar att spela golfspel natruligtvis) som hade många bra egenskaper men faktiskt kan vara riktigt svårt från gång till gång.
Precis som jag verkar göra med alla spel just nu (vet inte riktigt varför men det är ett beteende) så byter jag in dem när jag känner att nu finns inte intresset kvar för att spela detta längre (läs när jag klarat dem). Bra spel med snygg grafik och bra kontroll, både den nya 3 klicks svingen och den gamla hederliga framåt och bakåt på styrenheten. Förutom detta finns nyheter som att bli coachad av Tiger riktiga coach och lite nya utmaningar och banor eller varför inte spela online.



Jag ger Tiger Woods 2009, en klockren 4:a (förutsatt att man gillar att spela golf) och det rekomenderas varmt.

När jag sålde mitt Tiger spel köpte jag istället NHL 2009. Återkommer med någon sorts respons efter att ha testat det ordentligt.



Har dessutom lånat Tomb raider - Legend som jag tänkte att jag skulle spela lite igen vid tillfälle (har klarat det på pc).



Nu vet ni vilka spel som roar mig på kvällarna när spelandan faller på.

Patrik 1,5 är en svensk film med Gustaf Skarsgård (Göran Skoogh) och Torkel Peterson (Sven Skoogh) som spelar det gifta homosexuella paret som drömmer om barn. Sven har sedan tidigare en dotter som han inte direkt har den bästa kontakten med efter skillsmässan med dotterns mamma och när han gick ut som öppet homosexuell. Paret har sökt om godkänande för adoption genom socialförvaltningen och har efter ett tag blivit godkända. Vid ett besök med en tjänsteman visar det sig dock att gokännandet endast är av akademisk betydelse då inget land är villig att låta adoption ske till ett homosexuellt par. De frågar då om det inte möjtligtvis kan vara så att det är något svenskt barn som behöver adoption och får då löftet om att förvaltningen skall undersöka saken. När de då en dag får ett brev hem att de blivit erbjudna att adoptera en pojke på 1,5 år blir de naturligtvis överlyckliga. En dag står Patrik och ringer på hos paret Skoogh och eftersom han är betydligt äldre än 1,5 så förstår inte Göran som öppnar dörren vem det är. Det hela visar sig vara ett misstag som upprättats i samband med det brev som gick ut vid erbjudandet om adoption, kommatecknet hade helt enkelt hamnat fel och det finns inget annat barn att erbjuda. Vad skall hända med Patrik nu och kommer det att gå med hans bakgrund som våldsam med flera dåd på sitt samvete?

Jag gillar den här filmen, den är annourlunda och har en komisk touch med ett stort allvar bakom. Paret Skoogh bor i ett villaområde och känner sig mer eller mindre utfrysta då de direkt går ut med att de är öppet homosexuella. Ofta har jag något emot svenska skådespelarinsatser men i det här fallet finns det inget att erinra på den punkten. En bra film med ett buskap som dock inte riktigt når de där högre höjderna trots dess seriösitet. Jag kan itne riktigt sätta fingret på vad som brister men historien känns en aning förutsägbar och transportsträckan till slutet är nog helt enkelt inte tillräckligt intressant för att rendera ett högre betyg.

J

J

J

Så till den sista ? och senaste Transporter 3 filmen. Jason Statham är minst lika energisk som vanligt och denna gång har han flyttat till Paris och är ute med sin vän polisinspektören som han träffade i första filmen. Efter denna fisketur återvänder han till sitt hem där han helst plötsligt får en bil inkörd i huset. Föraren som är blodig och omtäcknad pratar osammanhängade och har en flicka (Valentina) i baksätet. Båda pratar om att ta inte ur mig från bilen och det visar sig att de har en apparatur som sprängs om de kommer bort från bilen ett antal meter. Frank blir involverad och får samma omilda behandlning med "armbojan" och är tvungen att ta ett uppdrag att köra runt med den vackra Valentina (Natalya Rudakova)som skall transpoteras mellan Marseilles och Odessa vid svarta havet.

Den här filmen är inte lika bra som 2:an vilket jag hittills uppfattar vara höjdpunkten i serien. Du vet precis vad du får när du sätter på den här filmen (förutsatt att du sett någon av de tidigare) och actionscenerna är förvisso bra men det känns definitivt som om du sett allt förut och dessutom i en bättre förpackning. En lättsam film som definitivt kunde blivit bättre.

J

J

Vicky Cristina Barcelona är en film av Woody Allen. Personligen är jag inte överförtjust i Mr Allen men på senaste har han faktuiskt gjort några både bra och intressanta filmer såsom Match point, vilken jag tycker är en riktigt bra och intressant film. I huvudrollen hittar vi Scarlett Johansson (Cristina) och Rebecca Hall (Vicky) som är 2 kompisar som åker på sommarsemester till Barcelona. En sen kväll på en uterestaurang blir de uppvaktade av den burduse konstnären, Juan Antonio Gonzalo (Javier Bardem) som ger de båda sexuella inviter och ber dem följa med till hans fristad för att spendera helgen. Till den konservative Vicky förvåning tackar Cristina ja till inviten och Vicky ser ingen annan utväg än att också följa med för att kontrollera så ingenting går snett. Det hela går inte riktigt som de hade tänkt sig. Juan är tidigare gift med den eldiga spanjorskan Maria Elena (Penélope Cruz) som några veckor efter helgen helt plötsligt dyker upp i Juans hem. Kan de tre tillsammans få tillräckligt mycket plats utan att någon känner sig att de kommit i kläm?

Jag vill inte berätta för mycket om intrigen för er som inte sett filmen men den är skruvad precis som alla ?! Allen filmer. Precis som med Match point så följer inte denna något konventionellt mönster över hur film skall vara och genre utan Allen fladdrar och tangerar flera olika genrar med hastiga hopp för karraktärerna. Alla huvudroller görs med bravur och det finns ingenting att erinra på den froten. Bäst är kanske Cruz med sin prestation som den eldiga spanjorskan med det elendiga humöret som nästan kan kategoriseras som manodepressiv. Att filmen utspelas i Barcelona gör ju att vyerna är brilljanta med det katalanska landskapet i centrum. Jag måste säga att jag har en aning svårt att ritkigt ta till mig filmen och se dess storhet, ibland fladdrar Allen till lite för mycket för min smak men som helhet är det en intressant och annorlunda film som borde ses.

J

J

J

För några år sedan när jag jobbade på ett annat ställe var jag ibland på resande fot då passade jag på att lyssna på ljudböcker som fanns att låta i arbetsplatsens arkiv.  En utav mina dåvarande kollegor rekommenderade då en ljudbok som hette "vem vill bli miljardär" vilken jag tyckte mycket om. Filmen slumdog millionaire är baserad på just den boken och när jag fick höra talas om att den blivit film tyckte jag att det nog kunde vara en riktigt bra film. Jamal Malik är en 17-årig pojke som redan har varit med om en hel. Av en slump hamnar han i tävlingen vem vill bli miljonär och svarar rätt på alla frågorna. Strax innan han kommit upp till högsta nivån blir han arresterad för fusk, för hur skulle en pojke från slummen kunna svara på alla dessa frågor som inte ens bildade personer som läkare kan svara på? Svaret på den frågan ligger i hans erfarenhet och en hel del tur.

Boken är en helt underbar historia om en riktigt underdog som trots att han haft det extremt tufft i livet lyckas. Det finns en hel del delar ur boken som jag saknar i filmen vilket gjorde mig besviken men det är trots allt en helt annan sak att läsa en bok än att se en film som är baserad på en bok. Sagan om ringen filmerna tycker jag är ett sådant typexempel på när de undantagsvis klarar av att göra bra filmer baserat på kända böcker. Andra exempel på motsatsen är Davinci koden, den filmen tycker jag faktiskt är riktigt dålig till skillnad från boken som är bra. Filmen är med bakgrund att jag hört boken helt ok men inte så brilljant som den skulle kunna vara dock anser jag den vara sevärd.

J

J

J

J

Svensk film med Peter Stormare som spelar Klemens, en ensamvarg som bor på fjället i sin lilla stuga med sin hund. Tillsammans med sin brorson Nejla så föder de upp renar på fjället. När sedan en varg dyker upp och river stora delar av flocken och ytterligare riskerar att döda fler djur tar Klemens lagen i egna händer. Det som var tänkt att bara driva bort vargen slutar på ett annat sätt.   Filmen handlar om moraliska och ekonomiska  frågor och de svårigheter som samerna upplever.

Stormare är naturligtvis det stora dragplåstret i filmen och han är onekligen en duktig skådespelare men jag tycker inte att filmens manus håller riktigt.  Historien känns inte speciellt trovärdig och det finns en del frågetecken i om det verkligen skulle kunna vara så som det beskrivs.

J

Idag tänkte jag ta tillfället i akt och diskutera lite almänna funderingar angående beteenden.

Jag undrar varför vissa personer bara går omkring och slänger ut löften som sedan inte behöver infrias? Om det ändå handlar om hur man känner sig för stunden när löftet skall infrias, varför överhuvudtaget ge något?

En annan relativt vanligt förekommande företeelse är att det man gärna kan ge kritik men har lite svårare att se helheten. En högst relevant fråga när det gäller den funderingen är naturligtvis är det berättigat att kritisera om du själv inte lever upp till de krav som du förutsätter att andra personer i din närhet skall uppfylla? En gammal kliché i sammanhanget är ju då natruligtvis devisen, man skall leva som man lär.

Det var nog allt just nu.

Ingen som råkar ha ett jobb åt mig?

Jag mår inte alls något vidare just nu beroende på diverse saker. Trots att jag nu har kommit över den fysiska delen av sjukdomen så finns det saker som verkligen tär på och i mig. Framtiden är oviss och jag vet inte riktigt vilken väg som jag kommer att gå.

Jag har tidigare medvetet hållit mig från att berätta alltför personliga saker men nu känns det som om det är läge att göra ett avsteg från den principen.

En utav de känslor som jag känner just nu är att inget direkt är roligt, jag har inget att se fram emot och ingenting som kan hålla mig flytande ett längre tag. Livet känns helt enkelt tungt och jag vet inte riktigt hur jag skall göra för att komma ur det.

Inläggen här i bloggen kommer därför inte att hagla direkt utan jag kommer att skriva när jag känner mig redo för det, bloggen skall inte bli ytterligare en börda på mina axlar.

Här kommer en film som jag är säker på att jag recenserat tidigare men det inlägget samt ett par till verkar på något mystiskt sätt ha försvunnit. Old boy (2003) är en koreansk film, en riktigt bra sådan också skall tilläggas. Det är ganska svårt att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket men jag kan i alla fall berätta följande. Huvudpersonen är en inte helt attraktiv kvinnorkarl som helt plötsligt en dag blir kidnappad och inlåst i ett rum. Han funderar hela dagarna på hur han skall rymma och börjar att gräva en tunnel för det ändamålet. Så plötsligt en dag 15 år senare blir han frisläppt och börjar att slåss för att komma underfull med vem eller vilka som ligger bakom detta.

Filmen är riktigt snygg och har en intressant vinkling. Förutom detta så ligger dess storhet i dess oförutsägbarhet och de snabba kasten. Det finns en hel del av den koreanska vågen av bra film och det här är en utav de som jag tycker är riktigt bra. Precis som med alla bra (och ibland mindre bra) asiatiska filmer så måste amerikanarna göra en remake så även på denna som kommer att få en sådan snart (den är på gång).

J

J

J

J

...när skall det här ta slut?