Starfield

Confessions of a shopaholic (2009) med Isla Fisher som Rebecka Bloowood. Rebecka är en obotlig shopaholic som får sparken från sitt jobb som journalist på en trädgårdstidning. När hon skall gå på arbetsintervju för drömjobbet hos mode magasinet hamnar hon av misstag hos ekonomi avdelningen och deras tidning. Efter mycket om och men får hon jobbet på ekonomitidskriften men ser det bara som ett steg i rätt riktning då båda tidningar ligger inom samma koncern. Inte nog med detta hennes närmaste vän och lägenhetsinnehavare där hon är inneboende, Suze vill ha betalt och så vill också kronofogden.

Det här luktar väldigt mycket sex and the city men även en hel del Ugly Betty och visst det finns en hel del likheter. Jag har varken sett SATC filmen eller ett enda avsnitt av Ugly Betty men det känns som det i alla fall. Filmen speglar ett lättsam attityd där allting till slut ordnar sig och det ordnar sig inte bara halvdant utan det blir faktiskt till det bättre mao en dröm. En romantisk dröm men även en dröm om snabba cash och rika vänner. Jag hade väldigt låga förväntningar på den här filmen och jag tillhör väl inte direkt målgruppen heller. Jag såg dock  The devil wears prada med samma inställning och där blev jag positivt överraskad. Jag tycker inte den här filmen känns varken äkta eller speciellt underhållande men var ändå ok. En väldigt lättsam film som inte riktigt kan tas på allvar.

J

J

Nu äntligen har jag tagit mig tiden att se filmen Bobby (2006) av Emlio Estevez. Jag har velat se den ändå sedan den släpptes 2006 men av olika anledningar så har den hamnat långt ner i högen av filmer som jag vill se. Filmen handlar som omslaget nämner och ett dygn i Los Angeles den dagen när Robert Kennedy mördades. Det finns en storslagen ensemble och det finns många olika karaktärer som vi får följa som på ett eller annat sätt har att göra med det hotellet, Ambassador, där Kennedy mördades 1968.

Som jag tidigare vidrört har filmen verkligen itne storslagen cast eller vad sägs om namn som Anthony Hopkins, Elijah Wood, Helen Hunt, Laurence Fishburn, Aston Kutcher, Demi Moore, Sharon Stone, Shia LaBeouf för att bara nämna några som finns med i filmen. Filmen speglar tydligt tendenserna som pågick på 60-talet med ett par som gifter sig bara för att mannen skall slippa tjänstgöra i Vietnam och rasmotsättningarna. Med detta i bakgrunden så berättas sedan en storslagen historia om dessa människors liv och hur deras öden påverkas av denna hemska händelse. Jag skulle vilja påstå att detta är en riktigt bra film som speglar hur ett drama kan se ut om det är gjort med ömsinthet och bra produktion till skillnad mot så mycket annat som släpps.  Den får därför min rekomendation!

J

J

J

J

Jag såg The grand (2007) för någon dag sedan. En film som handlar om ett gäng pokerspelare och deras strävan om att vinna tävlingen the grand.  Det finns en hel del kända skådespelare i filmen och den börjar ganska lovande med att de presenteras en för en och det förekommer en hel del "riktiga" spelare i filmen också. Bland skådespelarna kan nämnas Woody Harrelson och Richard Kind.

Den började som sagt var lovande för att sedan balla ur för att sedan bli underhållande på vissa ställen. Det finns en hel del one-liners som är ganska sköna men det väger inte upp att den är mer än måttlig seg till att börja med. Den första halvtimmen består av en ingående presentation av de som kommer att sitta vid finalbordet, Denna halvtimme hade kunnat spenderas mycket bättre och på en mycket smidigare sätt. Den får godkänt för sina sköna stunder men är inget som håller hela vägen.

J

J

Duplicity (2009) rekommenderades som sommarens datingfilm i tidningen som man kan läsa när man går på bio. Ray Koval (Clive Owen) och Claire Stenwick (Julia Roberts) är f.d agenter hos MI6 respektive CIA men bestämmer sig gemensamt för att göra en kupp tillsammans. Efter att ha blivit blixtförälskade under ett jobb så kan de inte sluta tänka på varandra men har nackdelen att hela tiden genom deras fd yrke misstro informationen som de ger varandra.  De har nu andra jobb men kan inte sluta att träffas i smyg för deras hemliga kärleksmöten. Kan de lite på varandra och kommer att de lyckas med deras gemensamma mål?

När jag läste om den här filmen så kändes det lite som en romantisk komedi men jag tycker faktiskt inte med facit i handen att det var fallet. Visst det finns onekligen en del romantiska inslag men merparten av filmen genomsyras av lite heist-känsla, vilket jag gillar. Jag tycker ju att Julia Roberts är en bra skådespelare, likaså Clive Owen. Naturligtvis finns det filmer med dessa två personer som inte är bra och mer eller mindre bra rolltolkningar men på det hela taget så har de en ganska ok katalog. Den här filmen överraskade mig positivt och jag skulle vilja rekommendera den till er som vill se en ganska lättsam film nu så där när regnet öser ner.

J

J

J

I Night at the museum: Battle of the Smithsonian (2009) får vi åter följa Larry Daley (Ben Stiller) som varit säkerhetsvakt på museet. Larry har nu sedan den första filmen börjat med att arbeta som VD på ett eget företag som uppfinner saker som han sedan saluför. När Museet stängs för renovering och uppgradering flyttas vissa saker över till Washington eftersom  dem skall ersättas med hologram. Efter att Larry en kväll besöker sina vänner på museet så får han ett telefonsamtal från Jedediah (Owen Wilson) där han beskriver att de är i knipa. Larry slänger sig direkt på planet för att försöka rädda sina vänner.

Den första filmen tycker jag var helt ok för att vara en familjefilm. Den är ganska snyggt gjord och fungerar som den familjefilm som den är. Jag tycker att den här är lite bättre faktiskt, den känns lite mer genomtänkt och de spinner vidare ytterligare på det som var bra och intressant i den första filmen. Jag slås fortfarande att den är så snyggt gjord för det är den faktiskt. Den är precis som ettan en aning barnslig vilket dock är svårt att komma ifrån eftersom den skall rikta sig mot så många ålderskategorier.

J

J

J

Jag har länge sett fram emot att se Watchmen (2009) av Zack Snyder. Watchmen är baserat på en serietidning som har en liten annan framtoning än de typiska superhjältefilmerna. I filmen befinner vi oss i ett alternativt 1985 där Nixon fortfarande är president i USA. Landet har sedan några år banlyst tjänsterna från super hjältarna och de har därmed dragit sig tillbaka. Men när de upptäcker att en utav deras forna kollegor har blivit mördad kan de inte annat än att själva starta en utredning för att ta reda på motivet och gärningsmannen.


Watchmen skall egentligen inte blandas med filmer som Batman och andra s.k super hjälte eller serietidningsfilmer. För mig så påminner den en del om Sin city med en rå och brutal historia i bakgrunden.  Det finns exempelvis tydliga spår av egoism och andra inte direkt sympatiska sidor hos några av de sk super hjältarna och de porträtteras ibland som vanliga "människor" som råkar ha speciella talanger. I filmer ser vi en hel del nyare namn och som en utav hjältarna ser vi vår egna svenska Malin Åkerman som tidigare funnits med i bla The Heartbreak kid. Jag tycker att hon och resten av ensemblen gör ett bra jobb och resultatet visas i en bra film med en lite skönt annorlunda stil. Jag kan rekommendera den här till er därute som inte har sett den eller vill se den igen. Den är nästan lika bra som man kan hoppas.

J

J

J

J

Är det någon mening att jag driver vidare bloggen med filmrecensioner då jag tycker att det verkar finnas en så skral läsarkrets. Detta baserar jag på att det är så dåligt i kommentators fälten.

Skriv gärna och berätta vad ni har för åsikt om detta.

Pink panther 2 (2009) är en uppföljaren på en remake. Steve Martin finns återigen i rollen som Inspector Jacques Clouseau med hans sidekick, Ponton (Jean Reno). Den här gången är de på jakt efter en tjuv som specialiserat sig på att stjäla historiska artefakter.Clouseau ingår i ett team specialister som sänts ut för att fånga tjuven där också Vicenzo (Andy Garcia), Pepperidge (Alfred Molina) ingår. Det hela blir naturligtvis dråpligt och går inte helt smärtfritt.

Jag tycker att Pink Panther, den första med Martin i huvudrollen är rolig och den här är också rolig på sina ställen men inte riktigt lika kul. Den komedi som finns och som symboliseras i filmen är ganska banal men den fungerar trots allt. Gillar man ettan så kommer man inte att bli besviken över denna uppföljare då den till stor del bygger på samma humor och samma skådespelare.

J

J

J

Field of dreams (1989) med Kevin Costner som baseball fantasten som har slagit sig ner med sin familj i mitten av Iowa. Ray Kinsella (Costner) har en farm som han odlar majs på. Affärerna går väl inte lysande men de klarar sig. En dag hör han en röst som berättar "if you build it, he will come". Han tror i början att han hör fel men då rösten upprepat sig flera gånger tolkar han detta som att han skall bygga en basebollplan på sin mark. Då familjen får väsentligt sämre odlings möjligheter samt att deras besparingar gått åt till att bygga planen är banken efter dem. När han gjort detta hör han en annan röst som leder han vidare. Kommer Ray att lyckas att tyda rösterna och har de någon betydelse?

Field of dreams är inte heller någon typisk sportfilm i den andra som beskrevs i mitt inlägg till Bull Durham men den har ändå lite mer materia och innehåll som bär upp filmen. I filmen spelar även namn som Ray Liotta och James Earl Jones (rösten till Darth Vader). Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig innan jag såg filmen men resultatet var ändå godkänt. Som ni kan se ovan i synopsen så är det en ganska säregen historia vilket gör att resultatet naturligtvis blir därefter. Kan du köpa konceptet med talande röster och gamla hjältar så gillar du säkert den här filmen.  Själv så hade jag lite svårt att svälja hala konceptet men tycker ändå att den är sevärd och skulle rekommendera den här till er därute om ni inte sett den.

J

J

J

Uppföljare till gamla klassiker blir sällan väldigt bra (jag tänker i första hand på Göta kanal 2). I vi hade i alla fall tur med vädret igen (2008) möter vi som i den första filmen Gösta och Gun Backlund. Ungarna är för länge sedan utflugna och de är bjudna på sonens bröllop i Norrland. Gösta är på väg att gå i pension och under avtacknings cermonin dör hans kollega och bästa vän och änkan ber honom att ta med askan upp till en liten sjö i Norrland för att han skall spridas för vinden. Gösta vill att de skall damma av husvagnen men Gun vägrar med motivet att den är gammal och äcklig. Då går Gösta och byter in husvagnen och köper en sprillans ny husbil. Efter mycket om och men går Gun med på att åka husbil upp till bröllopet efter en rad löften från Gösta att han skall ta det lugnt på vägen och inte brusa upp. Det hela går naturligtvis inte så smärtfritt som man kunde hoppas på.

Rollerna som Gösta och Gun görs igen av Rolf Skoglund och Claire Wikholm vilket definitivt är ett plus. Jag anser att den första filmen tillhör klassikerna av svenska filmen som producerades under slutet på 70 början på 80-talet (Göta kanal, sällskapsresan, repmånad m.m) och det här är en utav de bättre uppföljarna. Detta säger dock inte så mycket utan den är godkänd med en viss del humor och skratt på sin plats. I jakten på enkla och billiga kassakor så produceras numera en hel del uppföljare (inte bara i Sverige) till filmer där varumärket sedan länge har etablerats men det skall mycket till för att de skall bli så framgångsrika och bra som deras föregångare. Jag förstår branschens jakt på profit men tycker samtidigt att det kan vara lite vemodigt att inte låta klassiker vara.

J

J

+

Jag tittade igenom en lista över sportfilmer och fastnade då för klassikern, Field of dreams (Som snart kommer att recenseras här i bloggen). När jag även gick igenom listan ytterligare upptäckte jag att Kevin Costner även har gjort en annan Baseballfilm nämligen, Bull Durham (1988). Crash Davies (Costner) som är en over the top spelare blir värvad till det lilla laget Durham Bulls för att coacha deras senaste stjärnskott.,  Nuke LaLoosh (Tim Robbins). Till "inventarierna" för laget hör deras främste fan och groupie, Annie Savoy (Susan Sarandon) som genast blir förtjust i båda de nya spelarna. Hur kommer detta att gå och kan Crash verkligen lära uke någonting om baseball?

Jag gillar ju sportfilmer i allmänhet men tyckte att den här var aningen platt och intetsägande. Den typiska sportfilmen börjar med att introducera hjälten och huvudpersonerna för att man sedan skall följa dem och deras kamp mot målet. En sådan film är inte denna utan mer en ordinär drama film och råkar handla om sport. Filmen känns lite buskis nästan med en hel del intressanta inslag och man märker ganska tydligt att den har ett antal år på nacken (1988) inte minst på frisyren på Robbins (Costner har väl mer eller mindre sett likadan ut sedan han slog igenom). Jag ger den betyget godkänd med en viss tvekan då jag anser att den var på tok för lång och ganska tråkig på sina håll.

J

J

-

The wrester (2008) med Mickey Rourke som den avdankade wrestlingstjärnan Randy "the Ram Robinson". Randy är numera en gammal f.d stjärna som för länge sedan passerat sitt bäst före datum och försörjer sig på att delta i små shower och arbeta deltid på en affär. Han upptäcker att han verkligen är i slutet av sin karriär och vet att han inte har några direkta vänner utanför wrestlingen. Han har förvisso en dotter men henne har han försakat sedan många år tillbaka och hon vill inte veta av honom. På den lokale strippklubben hänger han med Cassidy (Marisa Tormei) som också befinner sig i en liknande situation dvs överåldrig och egentligen för gammal för sin profession. Hon uppmuntrar Randy att ta kontakt med sin dotter igen och försöka hitta ett liv utanför wrestlingen men det är inte lätt när mer än halva sitt liv bestått av detta.

Mickey Rourke gör en enastående roll som Randy och jag anser att Marisa gör en väldigt bra roll som Cassidy också. Filmen har en tung tragedi som en slöja över sig men samtidigt har Randy säkert gjort sina val tidigare som han nu för betala för. Det finns en väldigt rättfram bild i filmen av mannen som i stort sett gör allt för att förlänga sin karriär några veckor, månader åt gången.  Det förekommer en hel del blodiga och ganska osmakliga scener i filmen men jag tycker det fungerar i sammanhanget. Trots den ovanstående goda kritiken så tycker jag att det finns en del element som fattas för att göra filmen till en riktig höjdare. Jag har svårt att sätta fingret på det men det kan väl vara att jag inte riktigt gillar filmens handling så pass mycket. Den rekomenderas i alla fall.

J

J

J

+

Crank (2006) med Jason Statham. Chev Chelios (Statham) är en professionell hitman som jobbar åt ett brottssyndikat på Västra kusten i USA. Under ett uppdrag har Chev blivit injekterad med ett gift som kallas för Pekingcocktail. För att klara sig med livhandken i behåll så tar han kontakt med sin vän och doktor, Miles som berättar att han inte får ha en låg hjärtrytm. Detta gör att han hela tiden är tvungen att springa och jaga som en galning för att samtidigt försöka hitta botemedlet men även se till att inte dö. Det hela kompliceras av att hans flickvän inte vet om att han är hitman.

Den här filmen är verkligen full fart framåt. Klippen är lite av musikvideohållet och det går ganska snabbt framåt. Precis som de flesta av Stathams filmer innehåller den en hel del action och ganska coola scener. jag har inget emot att filmen har ett sådant rasande tempo men det håller inte genom en hel film. Handlingen är nästan obefintlig och den är en aning skum på sina ställen. Som helhet ger jag den godkänt med ett litet plus i kanten.

J

J

+

Oj vad skall jag berätta om den här filmen? Angels and demons (2009) är den andra filmen som baseras på en bok av Dan Brown. I serien får vi följa professor Robert Langdon (Tom Hanks) som är expert på religösa symboler. Han dras med jämna mellanrum in i mer eller mindre omöjliga uppdrag där jakten för att hitta lösningen är den gemensamma nämnaren. Just i den här filmen blir han influgen till Vatikanen för att hitta lösningen på den Bomb som är gjort av antimateria och placeras någonstans inom Vatikanens domäner. Bakom denna bomb sägs den okända sällskapet Illuminati ligga som sedan lång tid legat i fejd med kyrkan. Till sin hjälp har han denna gång, Vittoria Vetra (Ayelet Zurer) från Cern och som den kommendör för den Schweizer gardet ser vi våran egen Stellan Skarsgård.

Har ni sett eller läst, The DaVinci code? I sådana fall så vet ni vad det handlar om i stort. Jag hade väldigt låga förväntningar på den här filmen med tanke på att jag ansåg att The DaVinci code var riktigt dålig faktiskt (för att vara byggd på en så bra historia). Trots detta så blev jag negativt överraskad. De har skalat bort en hel del från boken som jag faktiskt anser vara av vikt samt att de ändrat detaljer som jag anser vara helt onödiga att ändra. Boken som sådan är minst lika bra som The DaVinci code och Angels and demons får samma betyg som den föregående filmen.  Jag tycker helt enkelt att de lyckas ganska dåligt med att överföra handlingen från bok till film. Jag är medveten om att merparten av böckerna är bättre än filmerna men det går ju faktiskt att lyckas ganska bra som i Lord of the rings trilogin.  För mig blir det bara en enda stor jakt som inte blandas av de finkänsliga detaljer som finns i boken. Enligt mig så är det huvudingrediensen för att böckerna är så bra. När du tappat denna så blir resultatet inte alls i närheten.  Stellan gör ett bra jobb, likaså Tom Hanks och de övriga i ensemblen men det håller ändå inte, jag blev lika besviken denna gång, nästa gång (för jag förutsätter att det blir en film till) så skall jag inte ha några förväntningar överhuvudtaget. Jag får se om det går bättre då.

J

J

My bloody valentine (2009) skall utspela sig tio år efter att massakern som dödade 22 innevånare i den lilla staden, Harmony. Istället för att mötas med öppna armar så möts han av misstänksamhet. Hans före detta flickvän har gift sig med den lokale polisen, Tom och byn har i stort sett återhämtat sig från tragedin. Då börjar det igen hända saker som ger tydliga indikationer på att mördaren är lös igen eller är det en annan denna gång.

Skräckfilm, vad säger man om detta. Den är inte speciellt välspelad och handlingen är väl en i mängden.  Detta är väl en prototyp av en film som egentligen inte har så mycket nytt att erbjuda men kan vara underhållande för stunden om du gillar denna typ av genre och film. Jag tillhör inte denna skara varför jag anser att filmen har en ganska tråkig och barnslig framtoning.  Rekommenderas ej.

J

+

Jag är tillbaka om än tillfälligt. Det har inte blivit någon recension på väldigt länge och det hör väl lite sommaren till, det finns helt enkelt så många andra sysselsättningar än att se film. Här kommer i alla fall en recension så får vi se hur många fler som följer.

The international (2009) med Clive Owen och Naomi Watts är en thriller. Louis Sallinger (Owen) är en Interpol agent som arbetar på ett fall som handlar om att infiltrera och utvärdera en handel som pågår med en utav de största bankerna i världen.  Utåt sett verkar banken arbeta med de vanliga arbetsuppgifterna men i hemlighet tvättar de pengar och säljer vapen. Till sin hjälp har han den amerikanske åklagaren Eleanor Whitman (Watts) som samlar bevis för att fälla banken.  Det hela utspelar sig på en kamp mellan liv och död för att göra det som är rätt.

Jag gillar faktiskt den här filmen. Några av mina vänner samt en hel del recensenter tycker att den är banal och lite för mycket action. Personligen anser jag den vara riktigt bra och underhållande trots att den kanske har en del övrigt att önska på vissa ställen. När jag såg denna hade jag förväntat mig en actionfilm med en hel del dialog, detta uppfylldes och därför har jag ingen anledning till att inte tycka om filmen. För mig är det underhållning som räcker gott och väl.

J

J

J

J