Starfield

Så här brukade det se ut på den gamla goda tiden när de inte visade något program. Numera så verkar det ju som om de visar program mest hela tiden även på kanaler som SVT. Jag har som jag skrev förut tagit en timeout för att tänka efter vad jag vill med bloggen och hur och om den skall drivas vidare. Detta är med andra ord inget slutgitligt besked om dess fortsättning men jag lovar att återkomma när jag vet mer om hur jag skall göra.

Tills vidare, jag hoppas att ni läser i arkivet gällande filmer och fortsätter att kommentera i gamla inlägg. Skriv också en rad om vad ni anser att jag bör göra med bloggen.

Trots vad jag skrivit tidigare idag måste jag bara få kommentara detta. För mig är det ett tydligt exempel på sensationsjournalistik, det är väl uppenbart att när han svarade Lutzen så var han helt fel ute, ungefär 150 år fel ute dessutom så stämmer inte datumet varken den 14 juni eller juli är korrekt. Speciellt blir det hela än mera intressant när tävlandet Stefan själv kommenterar detta.


– När jag hörde 14 juli tänkte jag på Frankrikes nationaldag, datumet lurade mig och jag blev helt ställd. Jag visste inte att Marengo var rätt, men då hade jag ju Frankrike i tankarna. Jag vill absolut få en ny chans, säger han.

Stefan själv skriver i kommentaren till inlägget att han avsåg Napoleons slag 1813 som ägde rum den 2 maj. Detta vet ingen om det är en efterhandskonstruktion eller inte men oavsett så visst Frankrike var med i detta slag men det var de ju även i detta Marengo.

Jag tycker nog trots allt att han inte skall få en ny chans oavsett att detta innebar att rätt svarsalternativ inte fanns med. Att  dessutom som som Aftonbladet skriva att han förlorade 75 000 kr är inte bara tråkigt men även självklart felaktigt. Felaktigt eftersom hade han svarat rätt och gått vidare till nästa nivå 100 000 kr så finns det fortfarande ingen garanti att han vunnit den summan mao fanns det ingen garanti att han hade fått 75 000 då det krävde att han hade avslutat ditt tävlande.

Läs mer om detta här.

Jag har tröttnat på att skriva blogg och måste ta ett tag och fundera hur jag skall göra med framtiden och den här bloggen.

Överrallt när man tittar sig omkring så märker man en tydlig tendens, de flesta bloggarna verkar drivas av kvinnor/tjejer och det absolut vanligaste ämnet är mode. Då jag började med att blogga valde jag att min blogg skulle inriktas på film i allmänhet och recensioner av film i synnerhet men detta har sedan utvecklats till att innefatta även personliga reflektioner av vad jag anser vara intressanta ämnen såsom fotboll eller allmänna reflektioner över samhället.

Vid en kontroll över de populäraste bloggarna på blogg.se (mest besökta) hittar du enbart en kille som mest skriver om ishockey. Tittar du i bloggtoppens lista över mest besökta bloggar hittar du just nu Blondinbella och Kenza i topp. Detta menar jag är ett bevis för att bloggarna domineras i kvinnorna, i alla fall de större bloggarna.

Är det så att att blogga är en typisk kvinnlig sysselsättning och i sådana fall varför? Det borde finns minst lika många killar som har ämnen som de brinner för och vill dela med sig till resten av världen. Jag har själv tittat runt för att försöka hitta likasinnande som skriver om film, främst då recenserar film men har inte hittat så många bloggar som har den inriktningen vilket jag tycker är tråkigt då jag även som läsare är intresserad av att se vad andra tycker om de filmer som jag skall/har recenserat.

Jag försöker personligen att delge mig av mina tankar oavsett om dessa går mot den allmänna opinonen eller inte och när det gäller film är detta ju högst subjektivt precis som med så mycket annat.

Vad tror ni är det bakomliggande faktorn att tjejer bloggar mer (eller är det inte så)?
 

För några månader sedan började de sända rockklassiker (en kanal som verkligen rekomnderas för er som tycker om rock) över hela landet och det är också den radiokanal som står förinställd i bilen och som jag lyssnar på de få minuterna som jag åker bil på morgonen (som ni vet åker jag ju mest tåg och går).  Programledaren (Jonas Nilsson) som sänder radio runt 0620-0630 är riktigt rolig och har precis min typ av humor, numera skrattar jag mer eller mindre varje morgon åt hans inlägg.  Skall försöka recitera några av de skämt (som verkar så spontant inlagda).

På tal om Per Elofssons seger i mästarnas mästare.

Vet ni förresten när man vet att Per Elofsson (under sin aktiva karriär) är ur form?
- Skidsäsongen har börjat.

På tal om Sofia Wistams (Soff i Propp) så får jag kärleken att hålla.

- Ja hon är ju rätt person att ge råd med 3 skilsmässor i ryggen.

Imorse så rappoterade han om att datum för bröllop för Victoria och Daniel är spikat.

- men de står ingenstans i tidningarna när de skall skilja sig.

Det är humor det är humor som min gode vän Jerry skulle ha sagt.

Se vad andra skrivit om rockklassiker, radio och humor.

Maria Larssons eviga ögonblick har fått enormt fin kritik och jag måste säga att jag inte riktigt förväntade mig den här filmen när jag satte mig ner och tittade på den. Maria (Maria Heiskanen) och Sigfrid Larsson (MIkael Persbrandt) är gifta med varandra och har får så småningom 7 barn tillsammans. Filmen utspelar sig i Malmöområdet i början av förra sekelskiftet. De båda kommer från medelklassen och Sigfrid har till att börja med jobb i hamnen men har ett stort problem, hans dragning till alkoholen. När han dricker så kan han inte dricka med måtta vilket gör att han utsätter både sin familj och andra personer i hans närhet. Förutom detta så är han notoriskt otrogen trots att Maria är en god hustru. Maria vann en kamera en gång i sin ungdom men då hon inte vetat hur man skall använda denna så har den legat nedpackad i en garderob. När familjen står på ruinens brant tar hon sin kamera och beger sig till den lokale fotografen för att försöka försälja denna men istället för pengar får hon en lektion i hur kameran skall användas samt material för att praktisera henns nyfunna kunskaper. Som ni säkert förstår av titeln så anspelar denna på hur hennes fotografering ändrar hennes liv och lämnar spår efter sig.

Jag tycker att den här filmen är bra, riktigt bra. Förutom att den har vackra vyer så ger den ett naket och realistiskt porträtt över hur en familj kan ha det runt sekelskiftet. Jan Troell är ingen man som spottar ur sig filmer men när han väl gör detta så är det ofta kritikerrosade och hyllade av publiken. Jag tycker främst om skådespelet från Maria som ger en komplex bild av den tidvis ensamstående kvinnan som kämpar för att hennes familj skall få det bästa och som får dåligt samvete när hon unnar sig själv egen tid för hennes intresse, kameran och fotografering. Persbrandt för att gott intryck men sina vredesutbrott och hans tidvis överförfriskade sinne. Svensk film har ibland några riktiga guldkorn och jag anser att detta är en utav de bättre som kommit fram på senare tid.

J

J

J

+

Se vad andra skrivit om Maria Larssons eviga ögonblick och Mikael Perbrandt.

Sitter ju själv i tankar om att skriva och förbättre mitt cv och självförtroendet är väl inte alltid på topp. Då är det skönt att veta att det inte kan bli sämre än detta:


Hallå där!

Här sitter man och funderar över meningen med livet. Jag känner att jag skule må bra av att jobba hos er. Familjen (på bilden ser ni oss alla) är inte hemma och man får för än gångs skull tid.

Man borde göra mer, men det är svårt att hitta något intressant att göra. Sedan jag blev avskedad från med mitt tidigare job har jag ägnat tiden åt att utforska mig själv. De har tjatat på arbetsförmedlingen och nu är jag redo för er.

Jag har alltid längtat efter att få arbeta inom ert område, men jag vet inget om det. När jag gick på dagis var vi på studiebesök på en liknande arbetsplats.

Om ni inte kallar mig på interjuv tycker jag att ni är riktiga skitskallar!!! (Ha! Ha!Obs! Ironi) Men ni hajjar inte ert eget bästa. Är ni redo för mig? Eller är ni fega. Tänk "på att friskt vågat hälften vunnit.

Jag behöver 18.000 kronor i månaden, lägre tänker jag inte gå.


Ring mig, jag tänker inte ringa och tjata.

Häsning

Olof "Ormen" Olsson

Här kommer även 10 väldigt intressanta tabbar inom samma område. Återkommer förhoppningsvis till bloggen med full kraft imorgon. Nästa vecka satsar jag på att ta mig över 500 unika besökare.

En jobbkandidat…

1. …bifogade ett brev från sin mamma.

2. …skrev sitt cv på ett ljusblått papper med teddybjörnar som ram.

3. …förklarade en period på tre månader utan jobb med att han försökte komma över sin döda katt.

4. …specificerade att hans möjlighet att jobba fredag, lördag och söndag var begränsad eftersom helgen var hans tid att dricka alkohol.

5. …skickade med en bild av sig själv i hejarklacksutstyrsel.

6. …ritade en bild på en bil på kuvertet och skrev att bilen skulle vara en present till chefen som anställde honom.

7. …listade sina hobbies som inkluderad att sitta på en skyddsvall och titta på alligatorer.

8. …nämnde att hennes syster en gång hade vunnit en tävling i jordgubbsätande.

9. …skrev att han jobbar bra naken.

10. …förklarade en häktning med att säga: ”Vi stal en gris, men det var en riktigt liten gris.”

se vad andra skrivit om CV, missar och självförtroende.

Här kommer en riktigt bra film till, Gran Torino med och av Clint Eastwood. Den gamle Korea veteranen, Walt Kowalski (Eastwood) har precis när filmen börjat förlorat sin fru. Han bor kvar i deras gamla kåk i utkanten av Detroit och blir mer och mer förfasad över att det har blivit ett invandrargetto. Det finns flera gäng i närheten och Walt är en grinig gammal gubbe som inte har mycket överrens för någon eller något. Hans två söner har han sedan länge tappat kontakten med och livet flyter på som de alltid har gjort ända tills hans granne försöker att stjäla hans ögonsten, en 1972-års Gran Torino som Walt varit med och byggt på Fordfabriken. Här tar filmen en vändning och han blir mer eller mindre tvingad att inse att Hmong folket inte är så illa ändå.

Jag har ganska nyss recenserat filmen Changeling också den med Eastwood som regissör men inte som skådespelare. Jag tyckte den var bra men enligt mig är detta en ännu bättre film och rollen som  den godhjärtade  grannen Tao görs brilljant, likaså hans syster Sue. Eastwood har en skådespelarkarriär som sträcker sig över drygt 50 år med 4 huvuderor, dels tvroller och senare spaghettiwestern med Sergio Leone och sedan Dirty Harry perioden och nu senast som skådespelare men främst regissör.  Enligt mig tillhör han en utav de bästa skådespelare som kommit fram och han förtjänar all credit. Detta betyder naturligtvis inte att alla hans filmer och rollprestationer är bra men det är många guldkorn i hans CV. I Gran Torino spelar han en iskall bakåtsträvande person med ett till att börja med stenhårt hjärta men alltefter som filmen fortgår övergår detta till ett varmare hjärta med empati för sina grannar och medmänniskor. Jag rekomendrar verkligen den här filmen till er, den har en rå med godhjärtat framtoning.

J

J

J

J

Se vad andra skrivit om Clint Eastwood och Gran Torino.

Kryddar inför helgen med ytterligare en recension och ytterligare ett tips!

Taken är en film med den stackars Liam Neeson i huvudrollen (hans fru dog just i en skidolycka). I den här filmen spelar han en frånskild fader, Bryan Mills som har avslutat en lång tjänstgöring som agent åt USA. Anledningen till att han har slutat sitt yrke är att han vill få en bättre kontakt med sin 17-åriga dotter. Genom sitt före detta jobb så har han blivit medveten om risker som finns ute i världen och agerar därefter. När hans dotter vill åka på semester till Frankrike jublar Bryan inte direkt utan ifrågasätter säkerheten men ger till slut med sig mot vissa garantier. Dottern måste ringa direkt från flygplatsen när de landat och hon skall berätta adress och telefonnummer till det hus där de kommer att bo samt att hon skall ringa honom varje dag. Naturligtvis går det hela inte speciellt bra och dottern blir i stort sett direkt efter att ha landat i Paris kidnappad och indragen i människohandel där hon är varan.

Det är tydligen mer eller mindre politiskt inkorrekt att anse att en enkelspårig film som Taken är bra. I Metro får den 1 av 5 och på Moviezine får den också 1 av 5 medans Expressen och Aftonbladet ger det något högre betyg 2 av 5. Jag gillar den här filmen och det var precis en sådan film som passade mig för tillfället, en spännande och tät thriller/action med mycket fart. Liam Neeson har varit med i en hel del bra filmer bla Batman Begins vilket jag anser vara den bästa Batman-filmen. Ibland vill du bara åt renodlat underhållning medan ibland så är du precis på humör för att se en lite "tyngre" film. När jag ser Taken tänker jag obemärkt på Bourne filmerna även om denna inte är lika komplex och tät som dessa utan mer enkelspårig thriller. Att Luc Besson stått för regi och skrivit manus tycker jag märks då han har filmer som Transporter och Taxi på sitt samvete. Gillar du dessa filmer så bör Taken passa dig som handsken och enligt mig så är den tom lite bättre än ovanstående filmer. Att det ibland är orealistiskt och att den därför kan te sig aningen barnslig är inget som jag tycker påverkar betyget. Jag har svårt att enas med mig själv vilket betyg jag skall ge den, en 3:a eller 4:a men eftersom det är fredag och enligt devisen "det är bättre fria än fälla" så beslutar jag mig att ge den en:

J

J

J

J

Läs vad andra skriver om Liam Neeson, Natasha Richardson och Taken.

Journey to the center of the earth med Brendan Fraser i huvudrollen.Filmen är löst baserad på till jordens medelpunk av Jules Verne och handlar om Trevor Andersson (Fraser) som driver ett vetenskaplig undersökning tillsammans med sin bror. Till saken hör att hans bror försvann för ca 10 år sedan men Trevor kan inte riktigt släppa detta utan tror att brodern kommer att återvända. När Trevor skall vara barnvakt åt sin 13 årige brorson så börjar konstiga saker hända vilket leder dem till Island där de tar upp spåret efter den försvunne brodern och fadern.

Det här är en familjefilm i ordets rätta bemärkelse dock inte en särskillt bra sådan men ändå en familjefilm, en matiné på söndagseftermiddagen med familjen. Storyn är inte speciellt genomtänkt även om den följer boken till viss del men allt kunde ha gjorts så mycket bättre. För att mer sätta fingret på vad jag menar så finns det en scen när de åker spårvagn i en numera nedlagd gruva ungefär på samma sätt som Indiana Jones gjorde 1984 i filmen Indiana Jones and the tempel of doom. 25 år har gått sedan den filmen kom och trots detta är det betydligt snyggare bilder från den färden på spåret än i denna film. Sådant kan göra mig enormt irriterad och undra hur filmindustrin tänker när de inte använder sig att den numera extremt utvecklade teknik som finns. Om ni skall se den här filmen så rekomenderar jag att ni tar den med en nypa salt och inte förväntar er några mästerverk. För mig är den knappt godkänd.

J

J

Se vad andra bloggar skrivit om filmen.

Klassiker kan man direkt säga om den här filmen, Slap shot med den numera avlidne Paul Newman som Reggie "Reg" Dunlop, den avdankade hockeyspelaren som klamrar sig fast trots att karriären för länge sedan borde vara slut. Hockeylaget går riktigt dåligt och riskeras även att säljas pga den ståndande ekonomiska krisen men hittar ett nytt sätt för att börja vinna matcher.

Egentligen finns inte så mycket att säga om den här filmen utan den tillhör klassikerna inom genren sport som gjorts film om. Andra klassiska sportfilmer är exempelvis Raging bull och Rocky (Boxning) samt Chariots of fire (löpning). Filmen skall naturligtvis ses med en glimt i ögat och om du gillar sporten ishockey så finns det några mer eller mindre komiska inslag. Helt enkelt ett monument och en hyllning till sporten ishockey (trots att det egentligen inte spelas så mycket "hockey" i filmen mest en massa korpnivåaktigt spel, eller hur Höllvikens IP). Gillar man filmer om sport är detta ett måste! Jag kan dock inte bortse från de brister som filmen har såsom medelmåttig dialog och visst mått av taskigt skådespeleri.

Kuriosa: Filmen är gjord 1977 och notera hur spelarna spelar utan hjälm och hur målvaktens utrustning ser ut i jämförelse med dagens.

J

J

Du är för fet, det var vad en kollega till mig fick höra när han gick in på apoteket för att köpa medicin mot sina dåliga knän.

- Dina knän hade mått mycket bättre av att du gick ner 20 kg, förvisso säkert sant men frågan är hur man vågar påstå något  sådant till en totalt främmande person.

Överrallt möter vi dessa personer som har påtagit sig någon självutnämnd rätt att lägga fram kommentarer till andra utan att riktigt ha kontakt med hjärnan.

En annan del som har hänt mig och händer mig fortfarande med jämna mellanrum är att eftersom jag inte ser 100 % svensk ut så får man höra både det ena och det andra om detta. I många fall är det säkert inte avsiktligt men likväl "brain disconneted".

Jag står och spelar bordetennis mot en person som börjar prata med en annan förbigående person och han som jag spelar mot säger då följande:

- Ah jag kommer snart jag skall bara spela klart mot kinesen.
 Ursäkta kinesen? Då är det ok att jag kallar dig för polacken då eller ful fet gammal gubbe. Jag skall ta detta med mig nästa gång jag möter honom och någon pratar med mig, jag skall bara spela klart mot den äckliga feta fula irriterande och blåsta gubbjävlen här!

En annan kommentar för att understyka att vissa inte verkar tänka innan det talar:

En person kommer in i lokalen som är utbytesarbetare från Kina och skall vara med lite extra i ett lag i pingisen.

Jag hamnar i samtal med en annan person som undrar följande:

- Jaha är det din kompis.

Vid detta tillfälle kunde jag faktiskt inte hålla mig utan var tvungen att slänga ur mig.

-Nej, va fan skulle han vara det för?

Person 1 urskuldrar sig och mummlar något i stil med nej jag tänke bara att ni ser lite lika ut.

Ja just det logiskt som bara den och eftersom du ser ut som säkert 40 andra gamla griniga idioter så måste det vara din kompisar.

Nej det har tydligen inte kommit något längre på vissa håll, evolutionen hoppade över ett steg och gav vissa hjärnor som jordnötter.

PUCKO ÄR INTE BARA EN GANSKA GOD CHOKLADDRYCK UTAN ÄVEN EN VISS DEL AV BEFOLKNINGEN!

Se vad andra skrivit om hämningar.

Komedi med Adam Sandler, Bedtime stories. Skeeter Bronson (Sandler) är killen vägrar att växa upp och jobbar sedan hans pappa sålt sitt hotell som vaktmästare. I samband med hans fars försäljning av hotellet lovade köparen att tillse att Skeeter om han fortfarande jobbade kvar skulle bli manager för hotellet. Åren har gått och löftet har inte infrias och Skeeter är som sagt var kvar på hotellet till skillnad från hans syster, Wendy (Courtney Cox) som för länge sedan lämnat och nu jobbar som lärare. Då skolan som Wendy skall jobba för skall läggas ner tvingas hon iväg till en annan stad för att söka jobb och frågar då sin bror om han inte kan ta hand om sina två syskonbarn. Till att böja med ryggar han tillbaka men inser sedan att det är roligt och berättar de mest fantastiska läggdagshistorier för barnen. det hela blir ännu mer intressant när han märker att händelserna i historierna blir till sanning dagen efter han har berättat dem. När Skeeter upptäcker det vill han mer än gärna leda in historierna så att de gagnar hans personliga intressen men lyckas han verkligen.

När jag börjar skriva den här recensionen så kan jag inte låta bli att fundera över vilka Adam Sandler filmer som jag egentligen gillar. För mig är nämligen Adam lite som Jim Carrey, det kan bli för mycket och då blir det bara jobbigt och krystat. Efter att ha tittat igenom hans resumé så kommer jag fram till att det är ganska få filmer, Happy Gilmore är rolig men mest för att den handlar om golf  och Reign over me är ju naturligtvis en riktig höjdare. För mig är det nog samma sak med Adam som med Jim, jag gillar de bäst när de gör seriösa roller out of the box. Så vad tycker jag om Bedtime stories? Jo den är helt ok, godkänd men inte så mycket mer, en söt historia som håller som underhållningsvärde i ca 1,5 timme. Sandler gör inte bort sig på något sätt och du vet ungefär vad du har att förvänta dig och den levererar men inte mer än så.

J

J

+

Se vad andra skrivit om Bedtime Stories och Adam Sandler.

Tryck bara på knappen ovanför så kan du bli en utav de lyckliga som prenumererar på nya inlägg från mig!
Ta chansen gäller bara idag och imorgon.

Nu har jag uppdaterat alla mina filmrecensioner under mars, 2009 med en trailer som ni kan titta på.

Är detta något bättre eller anser ni er lite ambvivalenta som jag, en trailer har en tedens att visa lite för mycket innehåll av filmen? Personligen anser jag att ju mindre du vet om filmen på förhand desto bättre blir upplevelsen.

The day the earth stood still är en remake på en film från 1951. I denna film ser vi Keanu Reeves som utomjordningen, Klaatu som kommer till jorden med oklara syften. Dr Helen Benson (Jennifer Connelly) är astrobiolog och ensamstående styvmamma efter att hennes makes omkommit i en olycka i kriget. Han efterlämnade sig en son sedan en tidigare relation, Jacob (Jaden Smith) som inte riktigt litar på helen trots att hon försöker sitt allra bästa för att vara en god mamma. En kväll från Helen ett telefonsamtal som berättar att det står personer och väntar på henne utanför dörren. Det ringer mycket riktigt på dörren snart efter de lagt på och utanför står en hel stab och ber henne att följa med dem. Ingen utav de kan berätta varför men det vet att det är viktigt och det är en fråga om national security. På vilket sätt är riket hotat och hur kan Helen hjälpa till?

Jag har inte sett filmen från 1951 men om intresse finns så finns det ett klipp på youtube här. Lite roligt och förvånansvärt komplicerat på den tiden, nu till vad jag anser om denna nyinspelning. Filmen är underhållande och natruligtvis har den en hel del moralkakor över sig, varför vill jag inte säga här men det kommer tydligt att framgå när ni sett filmen. Keanu har enligt mig inte gjort en sådan här bra roll sedan har lämnade Matrix och i ärlighetens namn så har han väl inte heller varit med i så många bra filmer, Johnny Mnemonic och Bill & Ted's bogus journey är väl inte mästerverk. Jag gillar genren med sci-fi och jag har även lagt upp en ny kategori som heter just detta där ni kan bläddra i arkivet ifall ni är sugna på att se just sådan film. För mig så finns det några riktigt underhållande rymdrullar, jag gillar fortfarande independence day och Alien men just den här filmen kan inte jämföras med några av dessa. Detta är däremot en typ av intellektuell rymdhistoria som utspelar sig på jorden och där vi som klichén är får följa människornas kamp för att rädda jorden. Den är inte speciellt fartig och saknar  även en del av charmen med komedin som bakomliggande faktor. Som vanligt en väldigt amerikaniserad bild av hot utifrån som jag i grund och brotten ogillar. Underhållande utan det sista bettet.

J

J

+

Sitter och läser ett antal brev som har kommit till mitt skrivbord. Även om jag inte numera blir förvånad över språkbruket så anser jag det vara betydligt svårare att läsa ett långt brev som är fyllt med fel som stavfel och syftningsfel. För att beskriva syftningsfel så har jag använt följande exempel.

- I går sköt jag en hare med gevär på hundra meter.
 - Är ditt gevär så långt?
 - Nej, jag menar att jag sköt med gevär en hare på hundra meter.
 - Jasså? Finns det så långa harar.
 - Nej! Jag sköt på hundra meter en hare med gevär.
 - Då hade du tur att inte haren sköt först!

En typisk situation när det har gjorts ett syftningsfel att du sedan trots 
allt troligtvis förstår vad personen ifråga menar är en helt annan sak.

Själv har jag en sjukdom, inte en allvarlig sådan men ändå en sjukdom, jag stavar väldigt ofta initiellt fel på ordet inte (blir ofta itne) och ordet naturligtvis (vilket ofta blir natruligtvis), dessa ord måste vara en låsning i min hjärna just nu. Signalerna som berättar vilken knapp som jag tryckas i vilken ordning fungerar inte helt tillfredställande.

Har ni några sådana problem?

Jag har bestämt mig för att ändra lite i bloggen och behöver hjälp av mina läsare.
På senaste tid har jag bestämt mig för att numera i filminläggen ha en större bild för att se bättre.

Jag är dessutom osäker på om jag skall publicera ytterligare lite bilder ur filmerna eller inte.

Tyck till om detta! Vill ni ha fler klipp ur filmerna eller är det något annat som ni tycker fattas? Jag har under recensionen av Benjamin Button gjort ett exempel på en ytterligare bild ur filmen, tillför detta något eller överflödigt, ordet är fritt!
Vill ni exempelvis ha en trailer med till varje inlägg?

Uppdatering: nu har jag gjort ett experiment med trailer i inlägget om changeling, åsikter om detta? Jag får känslan att ju mer bilder och sådan ju mindre stilrent och lättbegripligt blir det? Åsikter någon?

Changeling med Angelina Jolie utspelar sig i Los Angeles på 1920-talet. Christine Collins (Jolie) är en ensamstående mor som arbetar som arbetsledare på en växeltelefonistfirma. En dag blir hon inringd för att jobba extra och tackar motvilligt ja då hon lovat sonen att göra något roligt. Hon åker iväg och jobbar och kommer hem och inser att sonen är borta, hon ger sig naturligtvis ut och letar direkt utan att hitta honom och ringer då till polisen som förklarar att de måste vara försvunna i minst 24 timmar innan polisen ger sig ut och letar då det är många barn som kommer tillrätta inom den tiden och polisen inte har resurser till att leta efter barn i "onödan". Dagarna och månaderna går utan att polisen lyckas hitta barnet men en dag får Christine påhälsning från polisen som säger sig att hittat Walter (sonen). När Christine kommer till stationen för att ta emot sonen märker hon direkt att det inte är hennes barn. Den svårt korrumperade poliskåren vill inte lyssna på det örat utan påstår ihärdigt att det måste vara hennes barn. Det hela utvecklar sig till en kamp för Christine att hitta hennes son utan hjälp av polis och myndigheter.

Clint Eastwood har sedan länge sadlat om till regissör och har lyckats vädligt väl med att hitta bra och ambitiösa projekt.  Av de filmer som han har regisserat är Million dollar baby min absoluta favorit och det tillhör även en utav mina absoluta favoriter av de filmer som jag har sett. Filmen Changeling är också den gripande men trängde inte lika långt in under skinnet på mig som ovannämnda film. Skådespelarna är mycket trovärdiga i sina roller och 20-tals mijön fungerar alldeles utmärkt i sammanhanget, en extra elloge till John Malkovich rollkarraktär som den engagerade prästen, Gustav. Den kritik som jag kan sätta fingret på är att jag anser att filmen tappar i kraft de sista 20-30 minutrarna och jag anser att filmen som helhet är en aning lång (löper över 2 timmar och 20 minuter) och följaktligen hade tjänat på att kortas av. Ett extra plus får dock filmen för att den bygger på en sann historia om ett enormt rättsövergrepp. Som helhet anser jag att filmen är bra med ett plus i kanten.

J

J

J

+

Se vad andra bloggar skrivit om Changeling, Angelina Jolie och Clint Eastwood.

I bakvattnet efter del 1 i vardagsbetraktelser så händer det en hel del intressant på stationen. I sammanhanget skall väl nämnas att det är en hel del ungdommar i åldersgruppen 15-19 som åker med samma tåg som jag gör för att jobba extra som telefonförsäljare efter skolan. För några dagar sedan utspelade sig följande situation. På bänken mitt emot mig sitter en tjej i 16 års-åldern, inte specielt stor utan normalbyggd, Bredvid sig har hon varsin kille, uppskattningsvis samma ålder.

Tjejen börjar prata om sin sallad som hon inköpt och den ena killen glupskt äter resterna av. Hon påpekar att just den här matbutiken gör undermåliga sallader då de använder en hel del billiga råvaror som morötter och kål. Diskussionen kommer då in på hennes ståndpunkt att hon slutat äta pasta och pizza och bröd och annat. Hon håller en lång dialog om hur mycket kilokalorier varje sak innehåller och sådant. Killarna håller inte med henne och hon blir så frusterad att hon går upp i falsett och gestikulerar yvigt för att ytterligare poängtera sin ståndpunkt. Jag tycker det är sorgligt att dessa dieter är på tapeten hela tiden och verkar påverka var och varann tonåring.

Enligt mig är det bra att hålla en sund och bra livstil men jag tror inte riktigt på alla dessa moment när du skall få mirakelresultat på 15 veckor. Oavsett vilken metod du väljer är det väl frågan om att du skall göra av med mer än du stoppar i dig för att gå ner i vikt. Det som borde vara mer uppmärksammat är väl strävan efter att skaffa sig en långsiktig mer hälsosam livsstil där det får ta lång tid att nå resultat och där du sedan förhoppningsvis skaffat dig godare vanor på vägen. Precis som så mycket annat så handlar det om att skaffa dig nya vanesätt som sedan blir en naturlig del av ditt liv.

Eftersom det är många som inte hängt med i bloggen sedan början och dessutom inser jag att jag varit lite luddig med mina betyg i mina recensioner så kommer här en guide hur och med vilken skala jag använder när jag sätter betyg på filmer.

Som ni sett så använder jag mig av en 10 gradig skala med J som måttstock för filmernas betyg.

Ett betyg kan se ut enligt följande:

J

-

Är det lägsta betyget som jag ger för en film, den är då riktigt dålig och underkänd. Detsamma gäller oavsett om det står plus eller minus bakom, en etta är underkänt.

J

J

+

2, är godkänt, filmen är fullt sebar men ingen sensation och det skall mycket till för mig för att jag skall se den igen.

J

J

J

Betyget 3 är likamed bra och filmen oavsett om den har plus eller minus bakom sig är bra, sevärd.

J

J

J

J

Betyget 4 är mycket bra och delas ut till enstaka filmer som är mycket sevärda.

J

J

J

J

J

Vid enskilda tillfällen händer det att jag delar ut det högsta betyget 5, världsklass.

Jag hoppas att ni genom denna genomgång kan förstå mer hur jag delar ut mina betyg till filmerna och vad varje betyg innebär.

Vad är det med svenska folket och melodifestivalen? Jag kan knappast tro att det beror att musiken är så bra och står ut så pass mycket att det är vad folk engagerar sig för.

- Åh nu är det melodifestivalen och det är ju den bästa musiken som kommer att släppas detta år, vad roligt!

Är det för att företeelsen är så pass inetsad i den svenska folksjälen att människor tittar på detta oavsett kvalité? Eller beror det på att det har sådant stort underhållningsvärde att inget annat toppar detta under resten av året.

När jag var liten så var det också praxis att se melodifestivalen men jag har sedan länge insett att varken musiken eller arrangemanget tilltalar mig. Just angående musiken har jag en del synpunkter, när de väl får kända och etablerade artister att ställa upp genom att skriva ett eget bidrag så är det oftast det sämsta som de kommit fram med på länge. Detta bör om något beskriva standarden på tävlingen. Jag tänker på artister som E-type som genom åren har haft så många hittar men de som kommer fram som bidrag ligger inte alls i paritet med vad de tidigare presterat. En annan tanke som slagit mig är varför de är den sämsta delen av musik som får representera när det gäller lite mer ovanliga musikstilar, skall de ha med funk då är det en riktigt dålig funklåt osv. Den största utarmningen i sammanhanget måste ändå vara när de bestämde sig att ta bort orkestern och göra allt förinspelat, livet i musiken blåstes bort. Enligt min mening är det en fruktansvärd skillnad på elektronisk komponerad och uppförd musik och musik som är skriven och framförd med riktiga aktustiska instrument.

Ni som har en annan åsikt än jag, upplys mig gärna vad är det som är bra med melodifestivalen? Vad är det som gör att Sverige inte verkar satsa på att vinna? Eller är deltagande och den svenska uttagningen själva poängen? Om inte varför skickar vi inte det bidraget som har störst vinstchans, oavsett om detta inte är det bästa bidraget?

Jag blev själv varse när jag skrev det sista att det kanske kan te sig aningen onyanserat därför vill jag ytterligare förklara detta. Om spelreglerna gör att du "vinner" på att skicka något som kanske på hemmaplan anses som mindre bra varför skickar man inte detta oavsett. Jämför exempelvis inom sporten, vinner du på att spela defensiv och tråkig fottboll så kommer denna gren att utvecklas då vinna trots allt är roligare än att förlora. Helt enkelt genom en anpassning till gällande spelregler, om man anser gällande spelregler är felaktiga så är detta en helt annan diskussion. Ligger fokus på den svenska uttagningen kan man sedan inte komma och klaga på att man fick en dålig placering i europafinalen, antingen har man kakan eller så äter man upp den.

Twilight är en film som är regisserad av Cathrine Hardwick och har Kristen Stewart (Bella Swan) och Robert Pattinson (Edward Cullen) i huvudrollerna. Historien tar sin början när Bella flyttar till Forks, en regnig småstad utanför Washington på västkusten och där korsas hennes vägar med Edward och de blir mer eller mindre besatta av varandra. I början vet inte Bella riktigt vad som händer då Edward ena sekunden stöter bort henne för att i nästa vaka över henne som en hök. Det hela är en svår kärlekshistoria då Edward är vampyr och Bella "bara" en vanlig människa.

Först och främst vill jag göra klart för mina läsare att i min värld är detta inte en vampyrfilm utan en kärlekshistoria, en chickflick. Om du påstår att det är en vampyrfilm tycker jag att det grovt missleder läsaren och gör att denne får felaktiga förväntningar på filmen vilket jag inte vill bidra med. Jag skulle kunna berätta min ståndpunkt varför detta inte är en vampyrfilm närmare men avhåller mig från detta då jag anser att det skulle berätta för mycket om filmen.

Det är här som det är tänkt att jag skall avge mitt betyg över filmen och summera mina åsikter. För att vara vitisig med orden skulle jag kunna skriva Twilight - en film som suger inte bara på ett sätt men jag avhåller mig från detta då den inte alls är ett bottennapp som skall rendera i en etta som betyg. Filmen är ju otroligt hypad och har jämförts som USA:s svar på Harry Potter och riktar sig följaktligen till samma målgrupp dvs personer i de yngre tonåren med ett betydelsefullt undantag, detta är en chickflick. Om jag skall fortsätta jämförelsen med Harry Potter så måste jag säga att Harry kickar häcken med Twilight för även om jag inte är någon större fan av Harry filmerna så har de ändå en viss charm över sig. I Twilight känns dialogen krystad på gränsen till pinsam ibland och det lyser igenom att detta är en tonårsfilm då det osar erotik utan att visa något (dessa pryda amerikaner som kan svälja i stort sett hur mycket våld som helst men ingen nakenhet). Filmen är baserad på en quardologi böcker av vilken jag varken hört talas om (innan filmen kom på tapeten) eller läst någon men som vanligt så förutsätter jag att filmen knappast är bättre än boken. Filmen har en grå glans över sig och det regnar mycket, nästan så mycket att du skulle kunna tro att du hamnat i Minnesota, men då vissa väljer att tycka detta är snyggt har jag svårt och tycker nästan att det är mer störande än effektfullt. Att det är många som gillar den här filmen råder det väl ingen tvekan om, att de flesta av dessa är tjejer råder det väl inte heller någon tvekan om och jag har full förståelse att alla inte tycker lika och behöver tycka lika men jag kan inte förstå hypen då filmen inte är välgjord och kvalité vinner alltid.

Som kuriosa kan jag meddela att jag brukar läsa recensionerna i Moviezine, som har sågat filmen vid fotknölarna eller vad sägs om följande:

Betyget 1 av 5 med motiveringen, En rulle där kärlek blir absurd komedi, skräck löjeväckande ihåligt och action oengagerande tidsfördriv. Och det fortsätter sedan med, Snygg för all del men där en osmidig dialog och ett obekvämt samspel stavar pinsamhet över hela bioskärmen. Och när Edward med sin kåtaste röst säger ”Säg vad jag är, säg det högt”, vill jag bara sjunka genom golvet. Det kräver alltså sin ansträngning för att gilla det här.

Jag håller som ni ser inte med om det betyget, den är helt ok och är därmed godkänd.

J

J

I det här inlägget tänkte jag inte diskutera tjock-tv i det epitet som bilden visar utan tjock-tv enligt de mått som kanalerna sänder sitt utbud. Under de senaste åren, har det pumpats ut en hel del skräp tv enlig mig, vi har Let's dance, Bonde söker fru, idol, Stjärnor på is, Big brother, Melodifestivalen m.m för att endast nämna några av dessa program. Gemensamt för alla dessa är att de går prime time, runt 20.00 på fredagar eller lördagar när det är tänkt att större delen av Sveriges befolkning skall sitta bänkade framför sina tv apparater, middagen är avklarad och fikat och snacksen har börjat komma fram. Du kanske dricker öl, har gjort din goda dipp och tar fram chipspåsen på ett halvt kilo! som familjen gemensamt smäller i sig till applåderna och de uppmuntrande kommentarerna om programmet. Jag förstår mer än väl att om inte dessa program hade visats så hade de ersatts av något annat program men en del av kritiken är väl att kanaler som Tv4 tydligen och bevisligen kan producera och sända i stort sett vad som helst på dessa tider och befolkningen kommer ändå att bänka sig. För den trogne tv-tittaren spelar det ingen roll om programet skulle handla om personer som skulle sortera A4 blad i bolivias djungel eller om du hade ett program som gick ut på att se efter vilket familj som kunde konsumera mest glass under rapport. Vad hände egentligen med källkritiken, jag har svårt att tro att alla dessa personer verkligen tycker om alla dessa program utan att det till viss del handlar om att hänga med i diskussionen på fikarasten, bloggarna eller skolan. Vad hände med valfriheten att kunna välja mellan vad jag vill se eller inte och vad hände med att umgås med familjen genom att spela brädspel, kortspel eller annat trevligt som inte nödvändigtvis behöver inbegripa 3 liter glass och ett halvt kilo chips med dipp? Är vi i dagens samhälle så likriktade att vi egentligen inte bryr oss om vad vi konsumerar och att ha en egen uppfattning, att kunna stå ut från mängden? Old school visst men gammalt behöver nödvändigtvis inte betyda sämre. Att vi umgås med varandra blir mer eller mindre tydligt, tv:n lockar, datorn lockar, samtalen och den mänskliga kontakten avtar och ersätts med Msn, sms och andra articifiella kontakter. Jag tycker bara att detta är tragiskt.

I dagens hysteri när bantning och kallorijakten är på sin topp vore det inte bättre om vi skippade detta och gjorde något annat? För att förklara min rubrik så är det sådana program som gör befolkningen tjocka!

Rallybrudar med Ewa Röse och Marie Robertsson. Ulla (Röse) flyttar från hemstaden för att ta jobb som veterinärassistent men drömmer i hemlighet om att köra rally. Eftersom filmen utspelar sig på 60-talet så har inte alla män accepterat att det kan finns en kvinna som kör rally och dessutom bättre än männen. Problemet för Ulla är dock att hon inte har varken bil eller kartläsare för att börja köra men vid första tävlingen "lånar" hon en bil och sedan så lyckas hon övertala Birgitta (Robertsson) att vara kartläsare.

Jag upprepar väl mitt mantra att jag inte är överförtjust i svenska filmer men jag tyckte faktiskt att denna var helt ok med ett ganska högt underhållningsvärde. Ett plus att du får se Janne Loffe Carlsson spela trummor. Filmen som helhet innehåller en hel del förutsägbara moment men det är inget som förstör filmen. En trevlig liten underhållning under en dryg timma som dock inte lämnade något bestående intryck på mig.

J

J

+

Google har ju en översättningstjänst som översätter från en mängd olika språk, finns HÄR. Detta är ju naturligtvis bra men den fungerar inte lysande i alla lägen och leder fram till en hel del roliga resultat. Detta kan vara speciellt lite lustigt om du översätter fram och tillbaka mellan olika språk. Nedan har jag översatt den fetstilade texten i ett antal olika led och resultatet är väl inte exakt lika som den text som ursprungligen översattes.

Med Googles automatiska översättningstjänst behöver
utländska sajter inte längre vara ett problem. Du kan få dem
översatta till engelska - gratis och på nolltid.

Från svenska till engelska, i stort sett inget problem

With Google's automatic translation service needs
foreign sites no longer be a problem. You can get them
translated into English - for free and in no time.

Engelska till Norska

Med Google's automatiske oversættelsestjenesten behov
udenlandske websteder ikke længere være et problem. Du kan få dem
oversat til engelsk - gratis og på ingen tid.

Norska till franska

Avec la traduction automatique de Google en matière de besoins en matière de services
sites étrangers ne sont plus un problème. Vous pouvez les obtenir
traduits en anglais - gratuitement et en un rien de temps.

Franska till Thailändska

ด้วยการแปลอัตโนมัติของ Google บริการตอบสนองความต้องการ
ต่างประเทศเว็บไซต์ที่ไม่มีปัญหา. คุณสามารถรับ
แปลภาษาอังกฤษ - ฟรีและไม่มีเวลา.

Thailändska till svenska

Ovanstående bild på Adriano får symbolisera hur Inter och övriga Italienska lag beter sig när de väl möter mostånd från England och Premier league. Italiens bidrag till CL har alla nu gjort sorti och jag tycker att det är ett underbetyg till Italiensk fotboll och deras Serie A. Att italiensk fotboll ofta är tempofattigt har jag sedan länge insett men jag förstår inte varför de inte köper in spelare eller tränar på just den svagheten. Historien har upprepat sig många år i följd nu, Italienska lag fungerar inte rikigt när de möter toppmotstånd från England och Spanien.

Enligt min uppfattning är det 3 grundläggande saker som behöver ändras på för att nå framgång.

1. De behöver lite andra spelartyper, snabba spelare och kreativa spelare som löper som en kanon upp och ner (se exempelvis Robben)
2. De behöver lära sig att bra tempo är ett måste i dagens toppfotboll
3. För att få bra tempo måste du ha spelare som hela tiden löper utan boll, både i djupled och i sidled. När du som bollhållare får bollen måste det finns flera realistiska alternativ.

Det finns naturligtvis undantag från detta men jag tror generellt att Italien borde lära av sina misstag (precis som vi alla förhoppningsvis skall göra istället för att köra ned huvudet i sanden och låtsas som om det regnar).

För övrigt är jag positivt inponerad av Giovinco, han kommer att bli en riktigt storstjärna i Juve och med sin kickhet och teknik är han precis en sådan injektion som Italiensk fotboll behöver.

Åsikt, någon?

Jag vet att ämnet har tagits upp en miljon gånger och säkert kommer att tas upp en miljon gånger till men detta handlar i första hand inte om att folket skall betala Victorias bröllop. I media har alltsedan det tillkännagavs rasat en het debatt huruvida folket skall betala bröllopet eller ej och i vissa av dessa debatter har naturligtvis också tagits upp om vi verkligen 2009 (e. kr) skall ha monarki där tronen ärvs och inte är baserad på lämplighet. Jag har personligen en klar ståndpunkt där, nej det är inte lämpligt med monarki men inte för att det är ett förlegat styrelsesätt utan för att jag anser att landet skulle få en bättre demokrati om vi instiftade en president.

Jag skall nedan utveckla vad jag menar med ovanstående. Om vi hade en president så anser jag att vi skulle till viss del komma bort från all denna kohandel som verkar föregå i den svenska politiken numera och gör att partierna är en enda färgglad röra. Exempelvis om socialdemokraterna vinner kommande val kommer de med största sannolikhet inte att kunna bilda en majoritetsregering själv utan behöver stödet från vänsterpartiet och miljöpartiet. För att ge sossarna stödet krävs då naturligtvis gentjänster i form av vissa krav på driven politik samt vissa ministerposter mao kohandel. Det finns ingen regering som då kan driva en självständig politik enligt partiprogrammet och när det vid tillfällen uppdagas grova felaktigheter så kan de enkelt skylla på varandra. Ovanstående skulle till viss del elimineras via ett instiftande av president som via sin stab fick makten och folket kunde efter varje valperiod utvärdera huruvida styret fungerat tillfredställande eller ej.

Mångfald är i sig själv ett bra instrument men den praktiska tillämpningen av mångfald bland de större etablerade partierna tillför inte mycket. Jag tror de flesta väljare är eniga om att partierna inte längre står för samma värderingar som de en gång i tiden gjorde samt att gränserna mellan partierna mer eller mindre har suddats ut .

Åter till monarkin. Eftersom president och monarki inte går ihop så får helt enkelt monarkin stryka på foten. Kungahuset och deras gods kan precis som kyrkan under en övergångsperiod få statligt stöd för att sedan urfasas till att klara sig själva.

Vad anser ni om detta?

Det är många som har rosat filmen, Eden Lake. jag fick bla jämförelsen att denna skulle vara lika bra som The decent som i mitt tyckte är en av de absolut bästa skräckfilmer som har gjorts. Om jag anser att detta stämmer eller inte kommer jag som vanligt att skriva längre ner. Jenny och Steve planerar en romantisk weekend med camping i vildmarken men blir snabbt uppväckta att det inte riktigt kommer att bli som de hade hoppats. Precis när de kommit fram och slagit upp tältet och gosar lite med varandra så blir det störda av ett ungdomsgäng som håller ordentlig låda bredvid. Steve som inte kan låta bli att säga till får ingen som helst respons för sitt påpekande om de skulle kunna ta och lugna ner sig men vägrar att ta sitt pick och pack och flytta sig från stranden. Trakasserierna escalerar och när deras bildäck har blivit punkterade så är det bara början till en katt och råtta lek på liv eller död.

Denna film var inte alls lika bra som ovannämnda The decent, möjligtvis fick jag lite för stora förhoppningar innan jag sett filmen men kan trots detta inte bortse från vissa delar som för mig förstör handlingen och trovärdigheten. Vilka dessa är vill jag inte avslöja här i bloggen då det avslöjar en hel del av handlingen i stort. Personligen så har jag lite svårt för filmer där du sitter och blir enormt irriterad för att folk tar dumma och orationaliserade beslut som sedan naturligtvis får extrema konsekvenser. Typexemplet som jag menar att tjejen som gärna bara har ett par minimala trosor på sig och en väldigt tajt och blött topp som trots att allt förnuft borde sagt henne att springa och don't ever look back går rakt emot faran. Som ni som läst recenssioner här förut vet är jag ingen större fan av skräckfilm och det är väl generellt den genre där det görs absolut sämst filmer. Detta är dock inte en utav de riktigt bottennappen men heller inte en utav de bästa i genren helt enkelt en ok film men slamsuger du skräckgenren så skall du natruligtvis ta tillfället i akt och se denna snarast för de tillhör ändå den övre halvan.

J

J

+

Australia utspelar sig i norra Australien under andra världskriget. Sarah Ashley (Nicole Kidman) åker ner till sin makes ranch i Australien för att få honom att slutligen sluta upp med sin affärsverksamhet där. På plats skall hon mötas upp av en man som går under benämningen, Drover (Hugh Jackman) som skall ta henne ut till ranchen i vildmarken. När hon kommer det visar det sig att hennes make blivit kallblodigt mördad och hon har nu två val. Antingen säljer hon ranchen inklusive boskap till första bäste köpare eller så stannar hon och driver ranchen och boskapet som finns där till kusten som hennes makes ursprungliga plan var.

Detta är en riktigt kärleksdrama som naturligtvis löper över sina dryga 2 timmar och innehåller allt det som klassiska kärlekshistorier skall göra, motgångar, besvikelser, omöjlig kärlek och en hel del dramatiska händelser som sammansvetsar paret. Naturuppleverna i filmen är fina och det finns en del positiva saker som skådespeleriet av den lille aboriginättlade pojken, vilket enligt mig håller världsklass. Dock finns del en hel del klichér och ganska förutsägbara delar som gör att den inte når högre upp än betyget bra.

J

J

J

Gridiron gang är en film med The rock som handlar om Sean Porter som arbetar på en ungdomsanstalt. När han sätter sig ner och tänker inser han att det är många som återfaller i brottslighet efter de har avtjänat sitt straff, rehabiliteringen av ungdomarna fungerar helt enkelt inte. Som gammal fotbollsspelare kommer han på idén att prova med att starta ett lag som skall ge internerna självförtroende, disciplin och enighet. Kommer detta experiment att lyckas bättre än det gamla välbeprövade tricket?

Filmen bygger på en sann historia om ett lag som utvecklades av ungdomar som hamnat snett i tillvaron. Filmen som sådan är underhållande för stunden problemet är bara att jag tycker mig ha sett den här filmen redan i ett dussin andra skepnader. Visst det är en skön film att se och det finns en del oförutsägbara kast även om slutet och sensmoralen av filmen är solklar så fort du vet vad den handlar om. Fick det här tipset genom en blogg och jag ångrar defintivt inte att jag såg filmen och kan rekomendera denna till er men förvänta er inte ett mästerverk.

J

J

+

Fick en hel del kommentarer angående mitt inlägg om leggings vs strumpbyxor. Jag tror att vissa av de personerna som kommenterade mitt inlägg hade missuppfattat min ståndpunkt så jag tar tillfället i akt och förtydligar vad jag menar.
Generellt är det väl så att strumpbyxor är genomskinliga och jag förstår att generellt så vill man inte gå med baken bar så att säga men det finns faktiskt sådana som tydligen tycker att det är helt ok.  Dessutom finns det ett antal olika modeller som är mer eller mindre avslöjande, svart är väl en sådan modell som är mindre avslöjande. Den översta bilden är ett sådan exempel på ett par leggings som inte alls är speciellt avslöjande trots att de bärs utan något över.

Nu är det långt ifrån så att jag är någon expert på kvinnliga klädesplagg men om jag förstått saken rätt så den andra bilden ovanifrån (den med Paris) så skall det vara leggings som hon bär och de är enligt min syn genomskinliga och kan gott jämföras med strumpbyxor.

Förutom detta så finns det väl tillfällen när leggings är så pass avslöjande så att det ändå inte enligt min uppfattning kanske skall bäras på ett visst sätt (se exempelvis bilden näst längst ner). Det är väl helt ok att visa häcken men jag skulle inte göra det på så sätt och förstår inte varför någon skulle vilja göra det.

Förutom ovanstående så finns det väl en hel del andra nackdelar (se nedersta bilden) med att ha tatja byxor utan något över. Det gäller väl inte bara leggings men ju tajtare byxorna är och beroende på hur du är anatomiskt skapt så ökar ju risken.

Avslutningsvis vill jag poängtera att det natruligtvis är upp till varje individ att bedömma hur man vill klä sig men att göra detta beroende på mode utan att själv reflektera tycker jag är konstigt. De är som sagt var en hel del personer som verkar ha missupfattat min ståndpunkt och jag hoppas att det här inlägget har förtydligat vad jag egentligen menade och inlägget var till för att skapa en viss debatt och för att se synpunkter.

Sammanfattningsvis så finns det situationer när det kanske tom är mer avslöjande att ha ett par leggings än strumpbyxor eller i alla fall är fullt jämförbart.

I Seven pounds möter vi Will Smith spelar IRS tjänstemannen, Ben Thomas som har chansen att ändra livet på ett antal människor. Ben har helt ändrat livstil efter en traumatisk händelse och får genom en slump kontakt med den hjärtsjuke, Emily Posa som har en ovanligt blodgrupp och är i stort behov av en transplantation.

Jag har medvetet hållit handlingen väldigt kort för att inte avslöja för mycket för er som tänkte se den här filmen. Filmen är i alla fall en riktig snyftare som får de som har lätt att gråta att öppna tårkanalerna. Jag måste säga att jag har lite ambvivalent förhållande till Mr Smith, jag tycker att han har varit med i en hel del riktigt bra filmer men också väldigt tveksamma val som Ali och I am legend. Till de riktiga höjdarna hör i alla fall Pursuit of Happyness som enligt mig kan jämföras med denna film. Seven pounds är ett drama som dock inte når fram till lika höga höjder som föregående Pursuit men som fortfarande är en bra film.

J

J

J

Benjamin Button eller en dålig imitation av Kung Karl-Gustaf den XVI?



The curious case of Benjamin Button handlar om Benjamin (Brad Pitt) som föds på 1920-talet gammal för att sedan bli yngre och yngre. Hans pappa blir så pass förskräckt när han ser barnet att han lämnar det på trappan till det lokala pensionatet i New Orleans. Queenie, som arbetar på pensionatet förbarmar sig över den lilla pojken och hon blir som hans mor. Allteftersom som åren går blir de som står han nära äldre medans han med nyfunnen vigoritet upptäcker vad som egentligen går att göra av livet.

Att ens skriva en recension utan att nämna sminket vore helt fel. Att se Brad pitt förvandlas från att se ut som 80 år till att på slutet se ut som runt 15 är en upplevelse.Cate Blanchett gör en stark rollprestation som Daisy som egentligen är Benjamins största kärlek. Nu till nackdelarna i filmen, på något sätt så står den lite still trots dess storhet. Med upplägget som berättas genom en person ur sitt minne får mig osökt att tänka på filmer som Forrest gump eller Titanic. För mig når den inte lika höga höjder som Forrest gump men kan mycket väl jämföras med Titanic. David Fincher gör som vanligt ett bra jobb som regissör och det underlättar säkert att han jobbat med PItt förut. (bla i Se7en och Fight Club). För mig är dock den här filmen bättre än Slumdog millionaire som vann 8 Oscar men den når inte riktigt fram till de höjder som gör att den kommer upp i en klockren femma!

J

J

J

J

Som medlem av det andra könet (läs man) blir jag ibland lite mer än förvånad över det mode som verkar råda för tjejer just nu. Leggings eller tights verkar vara en allmänt hållen regel att man som tjej nu skall bära. Det som jag opponerar mig emot är egentligen inte faktumet att det bärs utan hur det bärs.

För att klargöra vad jag menar så ser jag egentligen ingen skillnad mellan bilderna ovan förutsatt att du bär plagget som de visas på bilderna (vilket jag sett mer än en handfull tjejer göra). Dock har jag inte sett någon som har burit strumpbyxor utan kjol eller byxor över. Vad är det som gör att vissa tjejer tycker att det är ok att bära sina leggings osv utan att ha något över eller ha väldigt lite över (läs en kort skjorta eller liknande). Jag tror inte att det är någon som skulle komma på tanken att gå på samma sätt med strumpbyxor eller det är i alla fall inte lika socialt accepterat. Personligen tycker jag det är lite som att män skulle gå omkring med långkalsonger (må vara att de är betydligt snyggare än den variant som gemene man bär för att värma sig). Jag vill avslutningsvis poängtera att det också naturligtvis ligger i betraktarens öga vad som är snyggt eller inte men enligt mig är det samma sak som stringtrosor, du måste ha en riktigt snygg häck för att det skall fungera och se snyggt ut, det passar helt enkelt inte estetiskt för alla.

Är det någon mer än jag som har reagerat över det här?

Som ni kanske kunde läsa i vardagsbetraktelser del 1 så åker jag tåg ofta för att inte säga varje vardag. Jag tillhör en utav de grupper som pendlar dagligen med tåg fram och tillbaka till jobbet.

Det finns en liten kärntrupp som åker exakt samma rutt som jag gör och kärntruppen består av i stort sett samma personer sedan jag började att åka. Trots att alla känner igen varandra och vet ungefär vilka de är så är det egentligen ingen som visar något sorts intresse för att prata med varandra på tåget eller från och till jobbet. Är detta ett typiskt svenskt fenomen? Finns det en ledig plats någonannanstans så är det kotym att du skall välja den istället för att sätta dig ner bredvid någon annan. Jag har full förståelse att ibland så känner du dig helt enkelt trött och vill vila på resan men någongång borde det ju rimligtvis vara så att minst två personer känner för att umgås lite samtidigt.

I alla fall så tycker jag att det är ett typexempel på det typiska svenska som gör att vi betraktas som ett ensamt folk och sedemera innebär en hög självmordsstatistik.

Dystert var ordet.

Se vad andra skrivit om att åka tåg och sociala mönster.

När jag äntligen börjar känna mig bättre i kroppen så har jag fått ordentligt ont i ryggen. Sitta och ligga går hyfsat bra men så fort jag rör på mig känns det som att sticka in ett antal nålar i ryggen. Hoppas att det är något tillfäligt och att det går över med tiden (läs tills helgen). Det har kommit ner ordentligt med snö de sista dygnet och bilen var mer än igensnöad när jag skulle åka iväg imorse.

I dag blir det en vanlig dag på jobbet och sedan hem och busa med Lilla J som jag inte hann träffa igår.

Det börjar faktiskt kännas som om det går åt rätt håll nu (ta i trä), min förkylning börjar sakta men säkert släppa och jag känner att jag har mer energi i kroppen än jag haft på mer än en månad. Väldigt skönt då det är extremt tröttsamt att ständigt inte ha någon energi.
I helgen skall en gammal kompis komma upp och hälsa på, det skall bli extremt roligt då vi inte träffas så ofta då han bor i Skåne.

Är tillbaka på jobbet nu igen och skall sedan åka och spela den obligatoriska bordetennisen efter jobbet som jag alltid gör på måndagar.

Då är man om några timmar på väg tillbaka till snön. Vi har haft en bra helg och jag har hunnit med att göra en hel del.
Skall ta och gå på liten picknick innan vi åker och grilla lite korv.

Återkommer senare!