Starfield

När jag hörde talas om filmen, The fall (2006) fick jag bra vibbar, en lagom skum film som fått bra betyg. Filmen utspelar sig på ett sjukhus i utkanten av Los Angeles på 1920-talet. På sjukhuset finns det  en inlagd stuntman som berättar de mest fantastiska historier för en liten flicka som är där för att hon brutit armen. Historien handlar om 5 heroiska män med samma mål, nämligen att ta kål på den elake tyrannen Odious som på ett eller annat sätt har påverkat deras liv i negativ riktning. Allteftersom historien utvecklas har flickan svårt att skilja sagan från verkligheten och det sammanflätas med varandra.

Det som jag tyckte var spännande med filmen var inte bara dess goda omdöme men även att det var en drama film som såg ut att vara snyggt filmad. Jag får lite känslan av Pan's labyrinth när jag ser den här filmen men där den filmen engagerade känns det som om denna går lite på halvfart. Historien är bra men kan kännas en aning för lång med ganska tråkiga transportsträckor. Illusionen av att se ett mästerverk försvann i samband med detta trots att det är en helt ok film. Vissa roller görs med bravur medans andra känns lite krystade och inte lika genomarbetade och filmens helhetsbetyg får därmed lida.

J

J

J

+

The escapist (2008) fick mig osökt att tänka på filmen Nyckeln till frihet vilket enligt mig är den bästa fängelsefilmen som gjorts. Andra associationer är natruligtvis prison break främst den första säsongen mer om detta i stycken nedan.  Frank Perry (Brian Cox) är institutionaliserad på 12 års fängelse utan chans till nåd. När han får reda på att hans dotter har blivit knarkare bestämmer sig han för att bryta sig ut ur fängelset för att få en chans att träffa henne igen. För att kunna göra detta rekryterar han en liten grupp  som alla har sina speciella färdigheter. Vi får i filmen följa hopp i tiden mellan både jakten och hur planen kommit till.

Vid en jämförelse med Prison break och Nyckeln till frihet står sig denna film slätt. Jämförelsen skall dock inte göras då detta är en helt annan typ av film trots att de handlar om utbrytning och fängelsemiljöer. Filmen har en gammaldags skimmer över sig då den har slitna och oglamorösa kläder där färgerna har försvunnit vilket ger den trovärdighet. Ett fängelse kan knappast vara en sådan plats där trots att det skall utspelas på film. Då filmen handlar om att rymma utspelas den i stort sett i fängelsemiljö vilket får konsekvensen att det används en viss jargong. Jag tycker att den här är helt ok trots att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar då jag trodde att den skulle innehålla mer action och mer intriger.

J

J

J

I Ghost town eller livet från den andra sidan (2008) möter vi Bertram Pinkus D.D.S (Ricky Gervais) som är en tandläkare som inte har en speciellt human livssyn utan mest är intresserad av att vara för sig själv. Efter ett sjukhusbesök där han efter en rutinoperation får reda på att han varit "död" i 7 minuter upptäcker han att han fått förmågan att se döda personer. Det finns tydligen en massa döda personer som går omkring på gatorna i New York men som vanligt folk inte kan se. Frank Herlihy (Greg Kinnear) är en sådant "spöke" som efter att ha blivit dödad av en fallande blomkruka trakaserar Pinkus för att han skall se till att hans fru inte gifter sig med en rik och tråkig advokat. Frun, Gwen spelad av Tea Leoni råkar dessutom bo i samma hus som Pinkus. Frank övertalar Pinkus att om han ser till att Gwen inte gifter sig med advokaten så skall han lämna honom i fred för all framtid.

Ricky som gjort sig känd genom The Office spelar här en ganska traditionell roll som en butter man som sedan blir omvänd och bete sig som man bör göra mot omgivningen. Filmen är inget mästerverk direkt men ändå en stunds underhållning om du är intresserad av att se denna prototyp av film. Personligen så finner jag inte så mycket tillfredsställelse i den här filmen så att jag skulle rekommendera den till er därute men smaken är ju som bekant olika. Det finns dock en hel del ganska roliga scener vilket gör att filmen har vissa poänger dock är de inte tillräckligt många för att generera ett högre betyg än godkänt.

J

J

X-men Origins: Wolverine (2009) är som titeln även antyder en spinoff på den populära X-men. I de föregående filmerna har mer och mer av Wolverines historia rullats upp men man har inte fått något klart besked om hans bakgrund och hur det hela hänger ihop. Historien i filmen tar sin början i Kanada på 1800-talet där vi får träffa en liten pojke som senare kommer att bli Wolverine. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen så jag kan endast nöja mig med att meddela att vi får följa hela historien från 1800-talet fram till där den första filmen tar vid.

Hugh Jackman gör som vanligt rollen som Wolverine och jag måste säga att han gör den med bravur. Enligt uppgift skall Jackman har tränat 6 månader för att bygga den kropp som han sedermera visar upp i Wolverine. I rollen som hans bror, Victor Creed (som sedan utvecklas till Sabertooth) ser vi Liev Schreiber som också han gör en mycket bra roll. Jag tycker att filmen som helhet är ett bra steg tillbaka till X-men 2 som jag tycker är den starkaste filmen i serien. I X-men 3:the last stand tycker jag att  de hade lite för många karaktärer för att historian skulle hålla ihop samt att historian i sig själv var aningen bristfällig. I den här filmen har de lyckas undvika att göra detta misstag trots att en mängd olika referenser dyker upp såsom Gambit, the Bloob och många fler. Jag anser att den här filmen håller en relativt hög klass för att härröra till serietidniningsgenren men lyckas inte riktigt ta sig upp till en fyra (4) i min värld. Historien blir lite väl banal ibland med förutsägbara inslag som skulle kunna göras mycket bättre.

J

J

J

Stora förhoppningar som gick en aning snett, mer om detta senare. Valkyrie eller valkyra som den heter på svenska (2008) är baserad på en äkta historia om en plan för att mörda Hitler. Vi befinner oss i början på 1940-talet i Tyskland och andra världskriget pågår för fullt. Tom Cruise spelar Claus Von Stauffenberg som är en utav de nyckelpersonerna som samlas för att konspirera mot Hitler och hans galna planer. För att göra det behöver de tillgång till operation valkyrie som går ut på att reservstyrkorna skall ta över när Hitler väl har omintet gjorts.

Eftersom detta är baserad på en historisk berättelse så vet vi som kan historian hur detta slutade men kanske inte riktigt vägen dit. Filmen är nedlusad av kända skådespelare såsom Kenneth Branagh, Bill Nighy och Tom Wilkinson men ingen får naturligtvis ta kronan från filmens huvudperson Mr Cruise. Som jag nämnde ovan så hade jag stora förhoppningar på denna film men så här i efterhand så känner jag mig en aning blåst på konfekten. Detta är inte första gången och jag borde för länge sedan lärt mig att ha normala eller dom låga förhoppningar då detta skulle gagna mig i mitt filmtittande. Trots den starka ensemblen så lyfter aldrig filmen mot några högre höjder utan tuffar mest på genom de närmare två timmar den spänner över. En konstig parentes är att filmen börjar med att du får se Tom som Claus skriva ett brev på tyska för att sedan efter några sekunder gå över till att prata engelska. För mig är detta obegripligt då trovärdigheten inte på något sätt höjs genom denna manöver utan du får snarare en dålig start. Skådespelarna gör sina roller och det är inte där bristen ligger men jag hade förväntat mig en aning mer intrigerande och lite livligare spänning som medförde att filmen skulle ha en hög standard. Nu blir det inte riktigt så utan för mig innebär detta att den ojämna tempot och intensiteten medför att filmen som helhet blir ojämn. Den får dock godkänt för mig men hade kunnat bli så mycket mer.

J

J

J

Svensk film av Måns Hengren, Allt flyter (2008). Filmen handlar om Fredrik som är arbetslös sedan han hamnat i en dispyt med sin före detta arbetsgivare. Några gånger i veckan träffar han grabbarna och spelar innebandy men när kontraktet för hallen går ut så står de utan spelplats. Fredrik kan inte riktigt släppa taget från tonåren när innebandyklubben blomstrade och de var med i elitserien. Efter en blöt sven sexa som innehåller konstsim kommer Fredrik på idén att de borde börja med konstsim på allvar och att de har möjligheten att representera Sverige i VM då landet inte har något annat herr lag att skicka.

Detta utvecklar sig naturligtvis till en fråga om manligt och kvinnligt med fördomarna i högsätet. Konstsim är en sådan sport som traditionellt förknippats med kvinnor och att då några manliga killar skulle vara intresserad av detta ter sig förstås udda i många ögon. Filmen har dock andra ämnen såsom vänskap och föräldraskap. Fredrik är skild från sin dotters mamma och går motvilligt med på att ta hand om henne temporärt då mamman får jobb utomlands. Detta utvecklar sig naturligtvis till en djupare relation då hon blir lagledare för konstsimlaget då hon själv håller på med sporten. Jag tycker att den här filmen kan vara lite underhållande men följer alltför strikta mönster för att nå något högre betyg. Jonas Inde spelar rollen som Fredrik och jag har ingenting att klaga på hans roll prestation utan luckan finns med all säkerhet i manus som har en del luckor vilket får filmen att kännas ofärdig.

J

J

Bobby Jones: Stroke of genius (2004) handlar om legendaren Bobby Jones (James Caviezel) som fortfarande är den enda som vunnit ett grand slam inom den manliga golfen. Bobby växer upp under borliga förhållanden i Atlanta under 1900-talets början. Då han har en sjukdom vilket gör att han var väldigt smal och liten så var det igen som trodde att han skulle kunna bli något inom sporten. Detta visar sig dock vara fel då hans passion och naturliga talang för sporten övervinner alla sådana hinder. I början av karriären lider han av dåliga nerver och ett extremt dålig temperament vilket gör att ett dålig slag kan förstöra en hel runda. Han gifter sig sedan med den undersköna Mary (spelad av den också bildsköne, Claire Forlani) Genom att få bukt på dessa avigsidor blir han sedan oövervinnelig och slutar sedan vid 28 års ålder som en utav de största golfarna i historien.

Som ni som läst min blogg förut kanske vet är jag förtjust i sportfilmer. Jag har tidigare recenserar filmen The greatest game ever played och givit den ett högt betyg. Andra sportfilmer som recenserats är fotbollsfilmerna Gridiron gang och remember the titans samt en hel del till.  Jag gillar verkligen upplägget med motgångar som sedan vänds till med gångar trots att det är uppenbart så blir det en vädligt trevlig historia. Bobby Jones är inget undantag till denna och filmen är välspelad och naturligtvis baserad på en verklig historia. Gillar ni sportfilmer så rekommenderar jag denna som både är gripande och välspelad.

J

J

J

J

Toy story (1995) och Toy story 2 (1999) är numera klassiska filmer inom genren animerad film. En liten pojke vid namn Andy får på sin födelsedag en ny leksak, den tuffe rymdfiguren, Buzz Lightyear. Vad som ingen annan vet är att leksakerna i Andys rum är levande och när ingen annan ser så har de ett eget liv. Andys favorit, Woody, en cowboy blir avundsjuk på Buzz och puttar ut honom genom fönstret men blir upptäckt är därmed fördömd av de andra leksakerna. Woody har inget annat val än att leta reda på Buzz för att överhuvudtaget kunna flytta tillbaka till Andys rum. Det hela blir början på en riktigt underhållande och fartig historia om hur de skall lyckas att åter igenom komma i Andys ägo och kan de andra leksakerna förlåta Woody?

I Film nummer 2, blir Woody av misstag stulen i samband med en loppis. Buzz ser det som sin plikt att rädda Woody och ger sig tillsammans med dinosauren Rex, Mr Potato head, slinky dog och Hamm ut för att rädda Woody och återförena honom med de övriga leksakerna på Andys rum.

Toy story 1 har som jag skrev ovan belönats med ett antal lovord för sin fina animering men även för dess historia. Filmen ligger också för närvarande på 180 plats på imdb:s topplista över de 250 bästa filmerna som någonsin har gjorts. Jag har tidigare publicerat utdrag från denna lista men då den hela tiden ändrar sig när nya filmer släpps och gamla faller bort samt att det är en "levande" lista med aktiv röstning från deras medlemmar. Min rekommendation till er är att kolla in denna lista kontinuerligt för att dels få tips om filmer som ni kanske vill se men även som kuriosa för att exempelvis ha som mål att se alla filmer på topp 20 eller varför inte alla 250? Nu återigen till Toy story filmerna. I det här fallet handlar det som lysande filmer som engagerar och är väldigt välgjorda. Historien är naturligtvis väldigt välgjord med originalröster från Tom Hanks och Tim Allen, den senare som varit med i den underbara filmen julfritt. Som ytterligare kaka på moset kommer det en tredje film som är planerad till nästa år och som förhoppningsvis kommer att bli lika bra som de andra 2. De här filmerna ligger definitivt i toppen av de animerade filmer som jag sett och kommer troligtvis att vara det en lång tid framöver. Rekommenderas att se tillsammans med era barn men fungerar likväl för vuxna.

J

J

J

J

The express (2008) innehåller Dennis Quaid som Ben Schwartswalder coachen för Syracuse university. Ernie Davies, den afroamerikanske fotbollsspelaren (amerikansk) hamnar mitt i segregationen som råder i 1950-talets Amerika. Redan som barn gör han sig känd för att vara duktig på sport och han visar tidigt en stor talang för fotboll. När Syracuse ger sig av för att leta efter nya talanger för att fylla hålet efter deras stjärnspelare, Jim Brown hittar de den store talangen Ernie. Då Jim också är afroamerikan tar Ben med honom på rekryteringsresan och det hela slutar med att de erbjuder han ett stipendium för att gå på Syracuse. Tiderna är inte gästvänliga för Afroamerikaner och i början har tom hans lagkompisar svårt att acceptera Ernies plats i laget. Han talang talar dock för sig själv och de kan tillslut inte stå emot hans stjärnstatus.

Filmen är enligt vad jag vet ett bra epos över rasmotsättningarna i Amerika under 1950-talet. Vi får i filmen möta de enorma avskyvärda beteende som vissa tycker är helt ok endast pga av att de har en annan hudfärg än de vita. Han som spelar Ernie gör en alldeles utmärkt tolkning av hur det kan vara att leva som afroamerikan i den tidens Amerika med den segregerade befolkningen och den utbredda rasismen med sitt högsäte i södern. Till att börja med är även Ben kyligt inställd till de svarta men tinar efterhand då hans strävan efter att vinna är större än hans engagemang för att hålla segregationen intakt. Detta är enligt mig ytterligare ett exempel på en sportfilm som lyckas att engagera men samtidigt berätta en mycket gripande historia om killen som tog sig ändå till toppen och inte bara var tvungen att kämpa mot motståndarna utan sina med spelare och hela etablissemanget. Filmen är baserad på en verklig historia om en kille som jag har förstått har blivit en legend och brutit mark för flera efterföljande generationer.

J

J

J

J

Animerade filmer, sådana blir det en hel del när man har en liten dotter som gärna gillar att titta på film. Hon gillar nästan att titta på film mer än sin pappa. I alla fall så skulle vi se the tale of Despereaux eller sagan om Despereaux (2008). Filmen handlar om den lilla musen Despereaux som inte är som vanliga möss då han saknar den instinktiva räddslan för katter och annat som är farligt. Under mössen lever råttorna som blivit landsförvisade efter en olycka med en soppa som råttan Roscuro hade och som dödade drottningen. Desperaux tycker helst om att smyga upp till kungens bibliotek och läsa böcker eller hänga med människor. Med anledning av detta blir hans föräldrar och lärare väldigt bestörta och vet inte riktigt vad de skall göra.

Animerade filmer kan vara riktigt bra eller bara tråkiga och inte alls ha någon charm precis som filmer i allmänhet. Exempel på lysande animerade filmer är Finding Nemo och på senare tid även Wall-E. Historien som Despereaux känns lite tråkig och alltför vanlig för att den skall gripa tag om mig. Det räcker inte längre att den skall vara snyggt gjord då de flesta filmer inom genren numera uppfyller detta kriterium. Jag kommer då osökt in på vad som gör att vissa filmer är bra medans andra är dåliga. Precis som "vanliga" spelfilmer så är naturligtvis nyckeln handlingen. Handlingen skall gripa både vuxna som barn vilket naturligtvis inte är helt lätt, den skall engagera och man skall helst undra hur detta skal sluta. Denna film gör tyvärr inte det vilket gör att den inte kan få högre betyg än.

J

J

Skräckfilm igen, The unborn (2009) med Gary Oldman och Odette Yustman. Casey Beldon (Yustman) plågas av onda mardrömmar om hundar och en ont barn med klarblåa ögon. Tyvärr för hennes del visar det sig att detta inte bara plågar henne i drömmarna utan även i vaket tillstånd. Efter att ha blivit slagen med en spegel när hon suttit barnvakt till sin grannes son börjar hennes ögon att ändra färg. det hela är början till en levande mardröm som visar sig vara en demon som eftersöker henne och gör allt i sin väg för att utplåna hennes familj.

Skräckfilm är ju som bekant inte min starka sida men jag tycker att vissa av dem kan vara modest underhållande. Jag har ju en sambo som mer än gärna sväljer alla skräckfilmer med hull och hår även om hon inte tycker att alla är bra så skall de ses. Odette får ses som en trevlig överraskning i filmen då hon är bildskön och till viss del påminner om den undersköna Megan Fox (som även senare kommer att medverka i Jennifer's body som vad jag förstått är en skräckfilm). Detta faktum kan dock inte rädda filmen som är ett enda mischsmasch av tråkiga klichéer med djävulsutdrivning och annat för genren prototypt material. För er som sväljer alla filmer inom genren så kommer ni säkert att förr eller senare se den här filmen men för er som bara sporadiskt ser skräckfilm, se en annan.

J

J

När den första filmen i serien kom 2001 kändes den ändå ganska underhållande. Det är alltid trevligt med snygga tjejer och lite roliga bilar och sedan en hel del action även om du till viss del hade sett det förut. Ovannämnda film fick dock 2 uppföljare som inte hade samma skådespelare (exempelvis Vin Diesel) och samma sköna stil. Nu skriver vi 2009 i våran kalender och Vin Diesel har kommit tillbaka till serien tillsammans med Paul Walker och Jordana Brewster. I fast & furious får vi återigen möta Dominic Toretto, Brian O'Connor, Mia och Letty.  Brian jobbar numera åt FBI som är efter en knarklangare och hans och Doms gemensamma vägar korsas vilket betyder en massa bilracing och action.

Jag tycker att den första filmen är värd en 3:a. Som jag skrev här ovan så har den ett visst underhållningsvärde. De andra två uppföljare har dock mest varit transportsträckor där du bjuds på ganska tråkiga och lama inramningar som bara varit gjorda för att få en kassakossa att rulla vidare. För att blåsa liv i produkten igen har de återigen som jag skrivit kontrakterat alla de huvudpersoner som var med och gjorde 1:an. Nu undrar ni vad jag anser om resultatet? Det har gått ganska bra tycker jag ändå och det har definitivt blivit en höjning från film nummer 2 och 3 men den når ändå inte upp till 1:an, vilket inte är konstigt. Regeln säger att nyhetsvärdet för 1:an inte går att matcha och att den därmed obetingat blir den bästa filmen i serien. Det finns naturligtvis ett antal undantag från den regel såsom Spiderman men detta är inte ett utav dem. Jag anser att den får godkänt och jag skulle inte velat vara utan att se den.

J

J

Nu när Prison break är slut så tänkte jag slå ett slag och rekommendera denna serie till alla som inte följt den. Det är nu klart att det blev 4 säsonger varav en (3.an) blev lite kortare pga manusstrejken. Trots att det alltid är svårt att behålla intresset och intensiteten från den första säsongen så tycker jag att de lyckas bra med att hålla kvalitén uppe på serien. Observera att jag inte sett alla avsnitt i serien men anser ändå att det är dags att summera denna serie nu när den officiellt är slut.

Jag anser inte att jag behöver gå närmare in på handlingen då detta borde vara allmänt känt. Det är med en viss ambivalens som jag nu konstaterar att serien är slut. Jag tycker att den slutade när den ändå höll en hög kvalité men samtidigt är det lite ledsamt att inte kunna följa detta med nya avsnitt och nya vändningar.

Vad tycker ni om Prison break? har den hållit hela vägen eller blev det bara jobbigt efter första säsongen?

jag har ägnat de senaste dagarna åt att ta tag i saker som jag inte haft lust eller tid med. Har faktiskt hunnit med en hel del av de saker som jag skulle göra. Nu finns det bara några saker kvar på listan att bocka av.

Har inte sett någon film på länge då det varit mycket sport och annat på tv men tror att det kan bli en ikväll.

The women (2008) är baserad på en film med samma namn från 1939. Filmen är stjärnspäckad med namn som Meg Ryan, Annette Benning, Eva Mendes, Debra Messing och Candice Bergen för att bara nämna några. Filmen utspelar sig i New York där Mary Haines (Ryan) plötsligt får veta att hennes make sedan 13 år tillbaka har en älskarinna. Hennes väninna, Sylvia Fowler (Benning) får av en slump reda på detta hos sin skvallrande manikyrist och vet inte om hon skall berätta detta för Mary. Hon bestämmer sig för att testa detta på en annan väninna, Edie (Messing) först vilket inte heller varken vet ut eller in. När de väl bestämmer sig för att berätta detta visar det sig att Mary redan vet om att hennes make haft en affär då hon väldigt plumpt fått reda på detta av samma manikyrist som Sylvia har. Det hela sätter igång en mindre kris i den närmaste gruppen av vänner och alla kommer hela tiden med mer eller mindre god råd.

Då det står att denna slår sex and the city filmen kan jag först nämna att jag inte sett denna innan jag går vidare på mina omdömen om filmen. Jag tycker att den här filmen var förvånansvärt bra för att vara en film som egentligen riktar sig mot tjejer. Det är en ganska komplex historia men en hel del biroller, vissa betydligt större än andra men det som imponerar mig mest är namnen på den ensemble som de lyckas få med. Jag tycker även att det är speciellt roligt att se Meg Ryan spela in film igen och även en liten roll av Carie Fisher (When Harry met Sally, Meg vs Carrie). Det är många namnkunniga personer som är med och ingen av dessa gör bort sig. En ganska småtrevlig historia om ett tjejgäng och deras mellanhavanden som mycket väl skulle tänkas få ett högre betyg om jag var tjej.

J

J

J

Flash of genius (2008) är en film som handlar om  den den envise innovatören, Bob Kearns (Greg Kinnear) och hans familj. Bob jobbar som professor på universitetet men uppfinner saker på fritiden. Han lever tillsammans med sin familj och fru, Phyllis (Lauren Graham) och när han en dag åker hem med familjen så kommer han på att det saknas intervall torkare på bilarna. Han sätter genast igång med att tillverka en prototyp av detta som fungerar alldeles utmärkt och presenterar modellen för Ford som är intresserade att sätta in denna i deras nya bilar. Bob märker dock att Ford drar sig ur dealen men att samma funktion ändå hamnar i bilarna med exakt samma uppsättning som den som Bob konstruerade. Bob blir besatt av att få Ford att erkänna att de slutit hans patent och kommer inte att ge sig oavsett vad som händer.

Filmen är baserad på en verklig händelse om uppfinnaren Robert Kearns som kämpade mot de stora bildrakarna på 1960-talet. Jag tycker att Greg Kinnear gör ett alldeles utmärkt jobb som den besatte uppfinnaren som värderar rätt mer än pengar. Tyvärr så verkar det som om han värderar rätt mer än hans familj också. Eftersom han är bosatt i Detroit så utspelar sig historien där och det mesta känns faktiskt relativt autentiskt.  Filmen är rätt igenom ett drama om en familj, en uppfinnare som söker rättvisan och den enorma kraft som bilindustrin har gentemot en liten man. Jag tycker att filmen är bra men den har ändå sina luckor, det kan ibland kännas lite väl överspelat och tår drypande när man bara kör sitt race utan att egentligen tänka på konsekvenserna. Som helhet kan jag dock rekommendera filmen som en sevärd och lite mindre känd film med bra skådespelarinsatser och en bra story.

J

J

J

Jag var uppe för någon natt sedan och krönte min nyvunna status genom att börja titta på en film vid 0100 tiden. Valet föll på Sex drive (2008) som kändes som en lättsam och inte alltför tung film att se mitt i natten. Filmen handlar om Ian som går på high school och drömmer om att han vore lite modigare när det gäller att ta kontakt med det andra könet. Han är som ni säkert kan lista ut oskuld och detta plågar inte bara Ian utan även hans bror Rex och hans vän, Lance. Ian har dock kontakt med den heta Miss Tasty på internet, även om hans förmågor över nätet har överdrivits något så blir han mer än het när Miss Tasty berättar att hon vill träffa honom. Ian bestämmer sig för att ta en chans och med på resan följer Lance och hans bästa vän, Felicia, en tjej som Ian är kär i. Det hela slutar naturligtvis med dråpliga episoder över landet.

Vid en första inblick så får man känslan över att den här filmen skall vara i likhet med filmer som, American pie och Road trip. Detta stämmer till viss del men inte med samma pinsamma undertoner. Visst Ian gör bort sig och detta ordentligt men detta är mer en berättelse över hans resa på att finna kärleken. Jag har dock svårt att se att den är lika rolig som ovannämnda filmer vilket får den att i mina ögon tappa stora delar av dess essentiella kärna. Visst den var definitivt lättsam och till viss del rolig men en del av detta försvann genom att det var ganska långa transportsträckor innan de väl kom vidare med historien. Jag kan ge denna godkänt med ett plus i kanten, om ni vill se den eller ej beror till stora delar vad ni anser om denna genre samt humör.

J

J

+