Starfield

Love Happens (2009) med Aaron Eckhart och Jennifer Aniston. Burke (Eckhart) är en änkeman som efter att hans fru gått bort skrivit en bok om detta som gör att han numera åker runt och håller föreläsningar i ämnet. Allt rullar på i lavinartad fart och Burke har inte tänkt på någon ny kvinna innan han råkar stöta i hop med Eloise (Aniston). Eloise arbetar som florist och arrangerar bland annat blommorna på hotellet som Burke bor på. Till att börja med så visar hon inget intresse för honom med allt eftersom börjar de gå ut på mer dejtliknande möten.

Jag tycker att den här filmen är en prototyp på hur många andra filmer som helst inom samma tema dvs romantisk komedi. Det är därför svårt att ge den något högre betyg då jag inte heller tycker att den var speciellt bra utförd. Man har med andra ord sett det förut och du har sett den i bättre tappning. Visst den är en stunds underhållning men jag skulle i alla fall rekommendera en annan film om du verkligen inte känner att du vill se denna, vem vet du och jag kanske har diametralt annan uppfattning om film.

J

J

-

She's out of my league (I min vildaste fantasi,2009) är en komedi eller collegefilm eller vad det heter. Den handlar om  Kirk som är skyddsvakt på en flygplats och där stöter han på Molly som en en perfekt 10. Som ni säkert förstår så visar hon intresse för Kirk men han krånglar till det med hans dåliga självförtroende. Det hela utvecklar naturligtvis sig till att han kommer på sin brist och skall vinna henne tillbaka.

En ganska ordinär film där ni har hört och sett historien många gånger om förut. Boy meets girl, boy falls in love, boy fuck up and try to win girl back. Ja historien känner vi igen men i olika utföranden. Det som är intressant är därför utförandet och i det här fallet så är den väl så där. Jag blir rätt trött på sådana här förutsägbara filmer som det finns flera dussin av. den här sticker inte ut på något sätt och därför måste den få underkänt.

J

Grown ups (2010) är en komedi med Adam Sandler, Kevin James, Chris Rock, David Spade, Rob Schneider. Efter att de vunnit en high school tävling i basket så  går det alla skilda vägar. De tar alla olika vägar och Lenny (Sandler) är numera en stor agent i Hollywood medans andra inte alls har lyckats lika bra. När deras coach från den tiden går bort så träffas de alla igen för att begrava honom och för att fira den fjärde juli.

Kan en sådan här komedi verkligen vara rolig tänkte jag men gav den en ärlig chans. Svaret på den förut ställda frågan är i alla fall ja, den är rolig och sevärd inom genren. Jag har lite svårt för Sandlers komedier på samma sätt som jag är allergisk mot Carey eller Robin Williams, det kan bli överspelat. I den här filmen så tycker jag faktiskt att de lyckas hålla i den bra och den har ganska roliga och minnesvärda scener. Inom genren så tycker jag definitivt att det är en bra film och jag kan rekommendera den till er som tycker om komedi.

J

J

J

Pirahna (2010) är en remake på en film från 70-talet. Att det just är en remake märks ganska tydligt då den bär tydliga influenser från originalfilmen (tror jag, har inte sett originalfilmen men skräckfilmer på 70-talet följde ofta ett visst mönster, se exv Jaws). Filmen handlar om en underjordisk jordbävning som skapar en spricka i havsbotten som i sin tur genererar att uråldriga aggressiva pirayor släpps lösa. Detta sker under spring break vilket gör att de har massor av offer att tugga på då just den här sjön är ett utav de mer populära vistelseplatserna under den tiden.

Jag tycker att den här filmen inte är något vidare ur ett rent filmperspektiv men ur ett underhållningsperspektiv så är den helt ok. Visst animeringarna ser inte ut att vara på topp och skådespelarinsatserna är väl lite så där men den fungerar att titta på. Elisabeth Shue gör här en roll som mamma. Det var länge sedan man såg henne då hon var med i var och varannan film som gjordes när man växte upp. Jag tycker att det är lite synd att hon inte gör mer seriösa roller. Det senaste jag sett henne i är nog Leaving Las Vegas vilket är en massa år sedan den gjordes. Om ni skall se den här filmen så förvänta er inte för mycket.

J

J

Mr Nobody (2009) är en film som jag snubblade över när jag letade efter sevärda filmer. Den hade fått otroligt bra kritik så då tänkte jag att jag ger den en chans. Nemo Nobody (Jared Leto) är den sista äkta människan. Han tillhör ett utdött släkte då andra numera är modifierade så att de inte dör. Intresset är stort och det kommer en journalist för att intervjua honom om hans liv. Nemo är nu 120 är gammal och vi får följa hans liv genom olika skeenden och vägval som han har gjort genom livet.

Jared Leto som vi såg i bla requiem for a dream gör här igen en alldeles utmärkt rolltolkning av en inte helt lätt person. Historien är stundtals svår och det är flera klipp fram och tillbaka som tillsammans skapar en helhet. Resan är över 2 timmar lång och jag måste säga att jag njöt av den hela tiden. Förutom det väldigt fina bildspråket så gör samtliga skådespelare bra tolkningar. Jag tycker att man kan jämföra den med filmer som "The butterfly effect" eller "Eternal sunshine of the spotless mind" - två filmer som behandlar tidspussel. Historien bakom filmen är också berättansvärd, den har tagit 13 år att skapa. Jag tycker filmen är en välbalanserad mix mellan science fiction, romantik och tidpussel.

J

J

J

J

Nu kommer min recension av sagan om ringen trilogin för jag har nu sett den på blu-ray. Jag anser egentligen inte att det finns någon anledning till att berätta handlingen för den tror jag att ni som läser detta redan vet om. Istället så kommer jag att inrikta mig på saker som kvalité på filmen och andra mer subjektiva åsikter.

Den första filmen kom ut 2001 och jag tycker att det märks att den har närmare 10 år på nacken. Tekniken som var banbrytande då är inte längre så banbrytande och vissa av de scener som är filmade med bluescreen eller liknande ser faktiskt ganska dassigt ut speciellt med den knivskarpa bild som blu-ray kan ge. Jag skriver kan ge för det är en annan sak som gör att man märker att det är ett tag sedan den kom ut för första gången. Bilden är nämligen av lite skiftande kvalité. Precis som filmerna blir blir mer aktuella ju länge fram vi kommer i trilogin så blir även kvalitén. Den första filmen är nämligen lite pixlig i bilden och den är faktiskt inte så knivskarp som man har vant sig vid på vissa filmer, däremot är sagan om konungens återkomst riktigt bra, både gällande ljud och bild. Jag måste säga att jag är lite besviken med tanke på den tid som det har tagit att ta fram en blu-ray utgåva. Jag vet inte hur det är med restaureringar men med tanke på hur bra de lyckades transformera Star wars 4-6 från VHS till DVD så borde de går att göra mycket även om råmaterialet inte är optimalt att arbeta med. Nackdelen med dessa filmer på blu-ray är samma nackdelar som finns i alla filmer numera dvs att bilden blir så skarp så det ser inte naturligt ut längre. Du kan inte riktigt sminka över sanningen. Ljudet blir också bättre allteftersom och Sagan om konungens återkomst anser jag vara referensklass både gällande bild och ljud.

Så vad anser jag om filmerna då förutom de rent tekniska. Jag tycker att de är bra men inte de bästa som jag har sett. Historien håller även fast jag tycker att det i denna utgåva blir lite för långa med sin spännvidd om ca 3 timmar vardera. För mig hade de kunnat klippa ytterligare lite för att hålla ett högre tempo och lite mer sammanhängande film. Detta kan te sig en aning underligt med tanke på att jag anser den förlängda versionen vara bättre än bioversionerna men det beror egentligen inte på speltiden utan på att de har lyckas få in en hel del som jag tycker tillför filmerna något. Skulle jag sätta betyg på de enskilda filmerna så skulle jag säga att 1:an är en 4:a, 2:an som känns lite som den hänger i ingenmansland, en 3+ och 3:an blir en 4:a igen. Jag sätter dock här betyg på trilogin som helhet. Oberoende av detta så kommer jag troligtvis att köpa den förlängda versionerna när de kommer ut på Blu-ray men det är inget som jag kommer att springa och göra direkt när de släpps utan jag köper när jag kommer över den till ett bra pris.

För er som undrar jag kan även nämna att jag tycker att de finns andra trilogier som är bättre såsom Star wars 4-6, Gudfadern och möjligen någon ytterligare som jag inte kommer på just nu.

J

J

J

J

-

The Stepfather (2009) är en skräckfilm eller thriller som handlar om David Harris (Dylan Walsh) som systematiskt raggar upp ensamstående kvinnor för att sedan mörda dem och deras familj och dra vidare till nästa offer. Susan Harding har en familj bestående av en nästan vuxen son och en till yngre son. Till en början verkar David vara det perfekta kapet men under ytan döljer sig en psykopat som visar sig mer och mer. Michael (den äldsta sonen) är i början av filmen stationerad till en militärskola men vill gärna komma hem. Under sommarlovet så återvänder han hem till familjen och då har David redan flyttat in. Michael är suspekt till mannen till att börja med men när han försöker berätta det så är det ingen som tror honom.

Det är är en remake precis som så många andra skräckfilmer som har dykt upp på senare tid. Jag vet inte om jag har sett originalet men jag har inget minne av det vilket kan vara en fördel då det är svårt att jämföra filmer som är en remake. Jag tycker att det finns en hel del logiska luckor i den här filmen men trots detta är det inget som stör mig i större utsträckning. Filmen innehåller de vanliga "men-vad-håller-du-på-med, spring!" och om ni kan se förbi detta så är det trots allt en helt ok underhållning. För att vara inom denna kategorin så är den faktiskt godkänd och lite till.

J

J

+

The wolfman (2010). När hans bror försvinner, återvänder Lawrence Talbot (Benicio del Toro) för första gången på många år till sin far (Anthony Hopkins) och sitt barndomshem för att reda upp vad som har hänt. När brodern hittas, är det upptakten till en tid av skräck för byborna, och för Larry innebär det upptäckten av en oerhörd förbannelse.

Jag är bedrövad över att en sådan som Anthony Hopkins lyckas beblanda sig med så mycket otroligt dålig film som han har gjort på senare. Det verkar som om vissa etablerade skådespelare antingen saknar känslan för bra film eller helt enkelt blir erbjuden för få roller. Vad det är i det här fallet kan man ju bara spekulera om men det är i alla fall en återkommande trend hos vissa äldre Hollywoodmän (Bruce Willis, Mel Gibson mfl). I alla fall så förstår ni redan här vad jag tycker om den här filmen. Maken till dynga kan man ju leta efter och sällan hitta också faktiskt för den här filmen är verkligen ett bottennapp. Den spänner över 1,46 min och redan efter 5 minuter så känns resten bara en väntan på att den skall ta slut. Hela idén med en varulvsman skulle kunna vara intressant men när du presenterar det faktiskt resultatet så blir det bara genant och extremt tråkigt. Se den inte.

J

No do (2008) handlar om paret Francesca och Pedro som flyttar in i ett nytt hus. Det visar sig ganska snart att huset har en egen historia då det om natten hörs hjärtskärande barnaskrik och varje rum är fyllt av religiösa symboler. från början kan vara Francesca höra dessa vilket naturligtvis blir en slitning mellan paret. Det visar sig att kyrkan har något med huset att göra men vad och kan de bli av med historien?

Skräck är ju ingen direkt favoritgenre för mig som ni vet och den här filmen är inget undantag på den punkten utan bekräftar snarare regeln om att det görs otroligt lite bra skräckfilmer som håller hög klass. Jag skulle faktiskt tom vilja gå så långt som att säga att det går ungefär en bra skräckfilm på trettio vilket säger ganska mycket om den dynga som du behöver genomlida för att hitta guldkornen. Jag tycker att den här filmen förutom att inte vara speciellt skrämmande så är handlingen lite tafatt och ganska dåliga skådespelarinsatser. Med andra ord så förstår ni att jag inte rekommenderar den här filmen för er.

J

Rec 2 (2009) är uppföljaren till 2007 års succé Rec. Rec 2 tar vid precis efter att Rec har slutat och vi får se en patrull som skall tas in för att "sanera" huset. Vi får följa deras jakt genom deras kameror på hjälmarna. Förutom detta så har ett gäng ungdomar lyckats ta sig in i huset genom en kloak. De har blivit nyfikna på vad pådraget utanför är egentligen och smyger sig in i huset för att själva se efter.

Rec var en ganska bra film inom genren och den blev också uppmärksammad genom att få sin amerikanska remake. Precis som i den första filmen så får vi följa saken genom handhållna kameror som är dåligt riktade och i bland även med avsaknad av ljus. Jag kan förstå att det finns vissa fördelar med detta koncept då det uppmuntrar till vissa scener som annars hade kunnat vara omöjliga att genomföra men samtidigt så anser jag det vara en aning irriterande också. Jag tycker dock att detta är en värdig uppföljare som fungerar nu också även fast jag nu anser att det vore bäst om de lade ner konceptet (vilket jag inte tror att de kommer att göra). Denna är dock något sämre än den första men rekommenderas ändå för er som sett nr 1 och vill se hur det fortsätter.

J

J

Salt (2010) med Angelina Jolie är en riktig actionfilm i stil med Tomb raider. Evelyn Salt (Jolie) är en agent inom CIA när en rysk agent kommer till dem och påstår att den ryska presidenten kommer att bli avrättad vid hans besök i USA. Det uppseendeväckande med saken är att han påstår att mördaren kommer att vara Salt. Det hela ställer naturligtvis saken på sin spets och Salt rymmer under tiden vilket gör att de blir ännu mer oroade.

Jag tycker att den första Tomb raider filmen är ganska underhållande medans den andra inte är någon bra film. Med det sagt så anser jag att den här filmen är ännu sämre än tvåan i Tomb raider serien. Den här filmen blåser på med action i stort sett non stop och visst vissa effekter är snygga men det finns egentligen ingen substans. Den kritik som kommer från hemlandet är främst att hela historien inte är trovärdig men det är ju många filmer inom denna genre som lider av exempelvis en sådan film som Wanted som jag anser härröra inom samma genre. Men där Wanted lyckades sälja in konceptet til mig så känns den här bara tråkig och lite som jag har sett det förut fast i en bättre tappning. Det är tråkigt att den här filmen inte är bättre då det görs väldigt få bra filmer inom just denna genre.

J

+

Invictus (de oövervinnerliga, 2009) är en film om Sydafrika och uppbyggnadstiden under Nelson Mandelas (Morgan Freeman) första tid som president. Filmen inriktar sig som en metafor för uppbyggnaden av natiionen på det världsmästerskap i rugby som skall hållas just i Sydafrika. Springbrooks, det sydafrikanska rugbylaget som var en typisk rasistisymbol tillät inte färgade spelare. Istället för att motarbeta detta så stöttade Mandela deras ursprung och regler och arbetade för att de skulle representera de nya Sydafrika. Filmen är tudelad och vi får följa den sydafrikanska kaptenen Francois Pinnear (Matt Damon) via familjens reaktioner när Mandela blir valt till hans slutliga uppdrag att se till att Rugbyn skall ena landet.

Clint Eastwood ligger bakom filmen och har på senare gjort riktigt bra filmer vilket fick mig att höja förväntningarna på filmen. Detta medförde att jag blev besviken på resultatet. Inte för att det inte fanns de obligatoriska gripande scener som skall finnas i dessa typer av filmen utan för att resten av filmen tyvärr inte höll lika hög klass rakt igenom. Både Freeman och Damon gör bra och trovärdiga roller men tyvärr så finns det vissa delar av manus vilket gör att filmen tappar i intensitet och spänning. Själva upplägget med en blandning av sport och orättvisor borde ha tilltalat mig mer vilket torde innebära att filmen inte riktigt år upp i standard. Jag räknar inte denna som ett mästerverk men den är bra.

J

J

J

Valentine's day (2010) har en hel del kända människor i sin ensemble. Precis som i Love actually så ser vi en massa olika historier som vävs samman för att bilda en helhet. Vi får bla möta quarterbacken som undrar vad som skall hända med hans liv, en pojke som skall köpa blommor till hans livs första kärlek och många många fler.

Jag tycker att den här filmen inte var bra. Till skillnad mot i Love actually som faktiskt är en film som är helt ok där de klarar av att väva samman alla historier så misslyckas de i den här. Filmen doftar lite Pretty Woman möter Love actually och den röran som blir av det här blir bara en röra utan någon egentlig substans och någon välgörande doft. Att den doftar Pretty Woman är inte så konstigt i sig eftersom regissören är densamma som står bakom just den titeln. För mig så är det här en dussinfilm som pumpats ut för att mätta marknaden för att det skall finnas nya romcoms och de skall släppas med jämna mellanrum och vad är då bättre med en titel som dessutom doftar den stora kärlekens dag, Valentine's day. Det verkar i alla fall vara så att de är så som de som ligger bakom filmen har tänkt.

J

J

Anledningen till att ni ser en del inte speciellt många nya filmer recenserade är att jag inte kommit i fatt med de som jag har sett på senare tid. Jag betar av dem så fort jag kan och ni kommer sedan att märka att det kommer mer aktuella filmer.

För de som undrar om jag har sett en film eller inte så finns det en sökmotor till höger i bloggen. Om ni söker på filmen där så ser ni om ni får några träffar och kan då se om jag har sett den eller inte och vad jag i sådana fall tyckte om den.

Jag uppskattar att ni lämnar in tips på filmer som jag borde se, fortsätt gärna med det. Andra allmänna funderingar går även utmärkt att posta under kommentarer.

The Runaways (2010) innefattar en utav de hetaste skådespelerskorna för närvarande samt en barnskådis som har vuxit upp. Filmen är baserad på Cherie Curies självbiografi om bandet The Runaways som var populära på 70-talet.  Joan Jett (Kristen Stewart) vill inte höra av tjejer skall spela akustisk gitarr utan hon har redan bestämt sig för att spela rock och inte nog med det hon skall starta ett tjejrockband. Utan att ha någon demo eller band så får hon producenten Kim Fowley intresserad. Tillsammans med 3 andra tjejer (varav en är Lita Ford) letar de efter en sångerska och träffar då av en slump på Cherie (Dakota Fanning) som egentligen inte har någon som helst erfarenhet av att sjunga men som har utseendet och den rätta attityden. Naturligtvis så tar de världen med storm och blir större än störst vilket resulterar att att de går åt skogen för bandet men det vet ju vi som kan historien redan vid det här laget.

Jag tycker att det är coolt att två tjejer som Fanning och Stewart lyckas med det här. I min värld så är de trovärdiga och göra bra rollprestationer, speciellt Fanning som vi sett som barnskådespelerska i många olika filmer. Det är alltid en svårighet att gå från en duktig barnskådespelerska (Culkin mfl) till att bli etablerad som vuxen men jag tror att Fanning har vad som behövs för att lyckas, hon är duktig hon har drivkraften och kontakterna och publiken är nyfiken att se hur hon kan lyckas. Stewart gör också en bra figur där hon för mig lyckas gå från den extremt töntiga Bella Swan till att faktiskt lyckas axla rollen som Joan Jett, som att gå från natt till dag. Jag tror också att hon har en framtid då hon visar att hon faktiskt kan skådespela. Jag visste inte historien av bandet och jag hade inte direkt hört deras backkatalog så för mig är det trots allt den stora behållningen. Tyvärr så brer de på lite för mycket och det blir övertydligt vad filmens budskap och detta gör att filmen går på tomgång efter ungefär en timma vilket är tråkigt. Det märks även att filmen är baserad på en bok av Curie då övriga bandmedlemmar inte får stor plats. Resultatet blir att det blir en aning klichéartat men bra.

J

J

J

Harry Brown (2009) med Michael Caine rollen som den pensionerade Harry Brown. Den numera pensionerade marinsoldaten Harry lever numera ett ganska stillsamt liv där han i stort sett bara förflyttar sig mellan hemmet, puben och sjukhuset där hans fru ligger inne. På puben spelar han gärna schack med sin bästa vän Leonard. I staden finns ett ungdomsgäng som gärna gör livet surt för lokalbefolkningen och Leonard har tom gått så långt att han bär omkring en bajonett för att skydda sig själv. En dag hittas Leonard död och det är uppenbart vilka som har begått dådet men polisen kan inte göra något då det inte finns några vittnen. Harry har då tröttnat och tar saken i egna händer.

Michael Caine är för mig en alldelles utmärkt skådespelare som kommer att lämna stora hål efter sig den dagen som han går bort. Vi har på senare sett honom i Batmanfilmerna men även i Inception. Han gör alltid utmärkta rollprestationer utan att för den delen briljera. I Harry Brown får han chansen att briljera då detta är hans första huvudroll på mycket länge. Jag tycker att han tar den chansen och ger den faktiskt ytterligare lite. Filmen som sådan är bra med en bra handling och lite eftertänksamhet om bla civilkurage. Det är en ganska udda film men den är väl utförd och spännande. Egentligen är det inte min smak vilket gör att jag inte riktigt kan sätta betyg i absoluta toppskiktet. Jag rekommenderar den här till er därute och jag hoppas att ni tycker lika bra om den som jag.

J

J

J

Nu har jag skrivt ett antal inlägg utan någon kommentar. Flera sådana gärna och flera filmtips osm jag borde se.

Up in the air (2009) med George Clooney handlar om Ryan Bingham som har som jobb att resa runt och agera som den som berättar när företag skall säga upp sin personal. Detta kan anses som en föga uppmuntrande jobb men Ryan tycker om sitt jobb även om det innebär att han mer eller mindre befinner sig på resande fot året runt. Med tanke på hans extensiva resande så trånar han dessutom efter att bli den sjunde amerikanen som får ihop 10 miljoner flygmil då den som får det blir belönad med ett paltinumkort. Hans resande och han jobb sätts dock på sin spets när en kollega till Ryan övertalar chans chef att det är oekonomiskt att resa runt och att hans arbetsuppgifter lika väl kan utföras via ett videokonferenssystem.

Jason Reitmans (regissören) karriär sköt i höjden efter hans succé med Juno. I den här filmen så lyckas han enligt mig bättre än med Juno som jag å andra sidan anser vara överreklamerad. Jag tycker att Up in the air visar en både sarkastisk och nitisk bild av en person som profiterar på andra olycka samtidigt som han själv egentligen inte har något emot detta. Clooney gör en väldigt bra prestation i den här filmen tillsammans med övriga skådespelare. Jag tycker dock inte riktigt att den levde upp till mina förväntningar vilket gör att betyget omedvetet sänks. För mig så höll inte intresset hela vägen mest på grund av att den inte var riktigt så briljant utförd som jag kanske från början trodde. Den sista delen av filmen blir lite väl mycket Hollywoodkliché för min smak och den känns lite för överarbetad.

J

J

J

Farsan (2010) är en svensk film av Josef Fares som gjorde Jalla, Jalla och Kopps. Den första tycker jag är trevlig medans jag tycker att den senare är överreklamerad. I den här filmen får vi möta Asiz (Josefs riktiga pappa) som är ensamstående efter att hans fru gått bort. Han son, Sami tycker att det är på tiden att han träffar en ny kvinna och annordnar därför diverse dejter för att han skall hitta någon. Sami har dock själv problem då han inte vill berätta för sin pappa att han inte kan få barn med sin sambo Amanda. Förutom dessa karaktärer får vi möta Jörgen (Torkel Pettersson) som försöker att bli macho för han tror att det är det som hans sambo vill ha.

Jag tycker att den här filmen är helt ok inom sin genre trots sin buskisartade humor och de lite billiga skämten. Tyvärr så räcker detta inte hela vägen och det är inget som jag anser att man kan bygga en hel film på. Det finns vissa scener som är roliga men de dränks i transportsträckan som övriga filmen utgörs av. Den hade kunnat bli lite bättre med lite stabilare skådespelarinsatser och lite trevligare och rappare manus. Den är dock godkänd som film och ligger väl egentligen precis som de flesta andra svenska komedier.

J

J

Shutter island (2010) med Leonardo DiCaprio, Ben Kingsley och våran Max Von Sydow. Året är 1954 och poliserna Teddy (DiCaprio)och Chuck får i uppdrag att undersöka försvinnandet av en patient (Rachel) på det avlägsna Shutter Island. Medans vi får följa Teddy i hans strävan efter att lösa hans ständiga mardrömmar och hans tilltagande migränbesvär så förs handlingen framåt.

Jag tycker att det är svårt att riktigt berätta synopsen till den här filmen utan att avslöja för mycket och kommer därför inte att skriva mer om detta. Ni kommer själva att komma underfull med varför om ni har sett filmen. Själva bildspråket i filmen är vacker och Scoseses gör ett bra jobb för att förmedla handlingen i både bild och ord. Jag har vid flera tillfällen kritiserat svensk film och svenska skådespelare och detta blir yttermera tydligt när vi får se ett sådant fullblodsproffs som Max Von Sydow. Även fast han inte har någon direkt huvudroll så görs hans prestation mycket bra och han är mycket trovärdig i sin roll som Dr Naehring. I min värld så är det faktiskt skiftande kvalité på Scoseses backkatalog med pärlor om The departed, Goodfellas, Taxidriver och Aviator. Som svin skulle jag säga bla Gangs of New York. I min värld så träffar han med den här filmen någonstans mittemellan. Eftersom den blev så hypad med Oscarutmärkelse och allt så blev jag faktiskt lite besviken. Jag tycker att den inte riktigt klarar av att hålla spänningen på topp hela filmen utan för mig är det skiftande kvalité. DiCaprio gör som alltid riktigt bra roller och detsamma får sägas om de andra karaktärerna i filmen. För mig är det inte där som det faller utan på själva berättartekniken och filmens framskridande. Missförstå mig inte, det är en bra film men det kommer inte att tillhöra av utan de bästa med Scorsese.

J

J

J

Snabba cash (2010) som är baserad på den uberpopulära boken av Jens Lapidus. JW (Joel Kinnaman) är brat och hänger med de andra rika på Stureplan. Då han inte har en rik bakgrund är han tvungen att jobba i hop sin pengar genom att köra taxi och bo billigt i en sjaskig studentlya. Jorge är en kriminell förortskille som har en stor knarkdeal på gång. Mrado är en serbisk hitman som vill sluta sin kriminella karriär för att ta hand om sin dotter. Alla dessa tre historier vävs sedan ihop.

Jag vill till att börja med tala om att jag inte har läst boken och jag har ingen dragning till att läsa den heller. Jag tycker att den här filmen är överreklamerad, främst med tanke på dess hype. Jag förstår inte storheten i den här och den svenska dialogen känns inte äkta eller trovärdig. Jag hade inte stora tankar om filmen innan jag såg den och jag måste väl säga att den trots allt levde upp till mina låga förväntningar. Skådespelarinsatserna känns taffliga och jag tycker att det lyser igenom att de är många "nya" stjärnskott som fått plats i den här filmen. Det som dessutom gör mig en aning konfunderad är att den tekniska kvalitén på filmen är medelmåttig med lite pixlig bild.

J

J

Green zone (2010) med Matt Damon. Matt Damon är tillbaka och gör film tillsammans med Paul Greengrass men den här gången heter inte filmerna något om Bourne. Istället får vi följa Miller (Damon) i en film om mellanöstern. Det har varit populärt att göra filmer om mellanöstern och det här är en utav många som pumpats ut på senare tid. Året är 2003 och Miller letar efter bevis på massförstörelsevapen i det ockuperade Bagdad. Han brinner för att göra sin plikt och hitta de vapen som han är övertygad om finns. Efter att ha kommit till en rad platser där han fått tips utan att det faktiskt ha varit några vapen där så börjar han dock tvivla på om det inte ligger något större, politisk bakom detta.

Bourne filmerna är i mitt tyckte riktigt bra filmer som engagerar och griper tag i en och gör att man sitter som fastnaglad i de ca 2 timmar som de vardera står för. Det är därför nästan oundvikligt att man drar paralleller till den trilogin med tanke på Damons och Grengrass inblandning. Det finns även vissa likheter i den här filmen, den skakiga kameran, den actionfyllda handlingen och de tvås samarbete. Tyvärr tycker jag dock inte att den håller hela vägen in. Visst actionscenerna är effektfulla och handlingen är trovärdig men det är något som fattas. Spelet bakom med en thriller och den politiska delen tilltalar inte mig och jag kan inte riktigt köpa detta hela vägen. Trots detta så tycker jag att det är en bra film som kan rekommenderas även fast jag har svårt att se att jag kommer att se den igen.

J

J

J

The Ghost writer (2010) med bla Pierce Brosnan är en film som handlar om Adam Lang (Brosnan) som kallas in för att skriva memoarerna till den fd brittiske premiärministern. Efter att ha dominerat politiken i England en längre tid har han nu tagit sin tillflykt till en avlägsen ö någonstans i USA. Lang kallas in för att få ett erbjudande att skriva på memoarerna men det är något som inte stämmer. Vad hände med hans föregångare och är var det som gör att  han inte får ta med manuskriptet någon annanstans är i huset på den avlägsna ön?

Den här filmen har fått ganska bra kritik och den verkar ha en ganska bra synopsis även fast rollerna som Brosnan har iklätt sig på senare inte direkt har rosat marknaden. Jag tycker att den här filmen är ojämn även fast den har sina stunder. Det finns delar av den som är spännande och den har definitivt tydliga spår av thriller men den är för lång och den blir därför lite tråkigt. Jag tycker även att den lider lite av att ha en ojämn skådespelarensemble och att den är lite för förutsägbar. Trots det jag skrivit om den som gör att den inte når absoluta toppskiktet så håller den och kan ändå rekommenderas.

J

J

J

Toy story 3 (2010) är naturligtvis den tredje uppföljaren på den berömda Toy story franchise som har varit så framgångsrikt och alltid har stått för kvalité. I den här filmen har Andy blivit tonåring och skall flytta iväg till College. Detta medför naturligtvis att han har vuxit ifrån att leka med sina älskade leksaker som Woody, Buzz lightyear och Dolly. Tillsammans gör leksakerna ett sista försök för att få Andy att leka med dem men förgäves. De inser tillslut att de inte är lika åtråvärda längre och undrar vad som kommer att hända med dem. Ett missförstånd gör dock att de istället för att hamna på vinden hamnar på Solsidans dagis som ser ut som en paradis där barnen hela tiden leker med dem och de kommer nya barn varje dag men en elak Björn vid namn Teddy styr Solsidan med järnhand och gör livet surt för våra kamrater. Hur skall de ta sig ur det här och älskar verkligen Andy de inte längre?

Toy story profilerades som den första helt datoranimerade filmen och stod säkert bla därför för en viss kvalité. Den kvalitén höll sedan i sig i del två som är en utav mina absoluta favoritfilmer gällande animerade filmer, kanske tom bättre än ettan. Jag har därför med skräckblandad förtjusning sett fram emot trean, kan den verkligen leva upp till det arv som de andra två filmerna har skapat? Jag måste säga att min slutsats till detta är att, ja det kan den. Filmen är ganska mörk och det finns saker som säkert inte barn förstår men som vuxna kan ta till sig som skapar en ytterligare dimension i filmen som jag gillar. Alla de bekanta rösterna är tillbaka och storyn håller faktiskt högsta klass. Ljudet och bilden på filmen finns det verkligen ingenting att klaga på, allt är tipp topp.

J

J

J

J

Shrek - forever after (Nu och för alltid, 2010) är den sista (i alla fall sägs det så) delen om träsktrollet, åsnan och Fiona i sagan om Shrek. Shrek och Fiona har nu fått barn tillsammans, trillingar och de lever tillsammans i Shreks skjul. Runt omkring hemmet går det nu turistbussar som visar hur de bor och Shrek har börjat tröttna på avsaknaden på anonymiteten och allt jobb med trillingarna och önskar att han var tillbaka till den tiden när han var fruktad. Som av en slump träffar han Bullerskaft som erbjuder Shrek chansen att återuppleva tiden när han fortfarande var fruktad. dagar. Detta hoppas Shrek på men tyvärr läser han inte det finstilta på kontraktet och blir sent omsider varse då Bullerskaft lurar honom. Den enda chansen att bryta kontraktet är genom Fiona.

Jag tycker att den första Shrek är helt lysande och sedan går de faktiskt bara nedåt. Tyvärr så är det så med den här filmen också, den är inte alls lika bra som dess föregångare. Till skillnad från Toy Story så lyckas de inte utveckla konceptet och det gör att filmen går på tomgång. Barnen tycker säkert det är roligt att återuppleva det som de har lärt sig tycka om men jag tror inte heller att de anser filmen var lika genomtänkt och roligt som den första filmen. Eftersom det är tal om kvalitets animerad film så är det naturligtvis en mycket bra kvalité på bild och ljud men tyvärr håller inte filmens handling lika hög kvalité.

J

J