Starfield

Powder blue (2009) är en film med Jessica Biel, Forest Whitaker, Ray Liotta och Eddie Redmayne. Dessa fyra personer är huvudpersonerna i detta drama som på samma sätt som i exempelvis Babel vävs samman allteftersom historien spelas upp. Rose Johnny (Biel) är en ensamstående mor som försörjer sig som strippa. Hennes son ligger på sjukhus i coma och hon är ganska trasig som människa med litet hopp om att finna lycka i livet. Charlie (Whitaker) är en präst som har tappat tron till livet. Qwerty Doolittle (redmayne) är en bregravningsentreprenör vars finansiella ställning verkligen är tvivelaktig och jack Doheny (Liotta) är nyligen utsläppt från ett 25 årigt fängelsestraff. Kring dessa personer kretsar historien i en dystert Los Angeles runt juletid.

Jag gillar verkligen dessa filmer där historierna sammanvävs. Det är extra roligt när man dessutom hittar en film som är riktigt bra som inte är så känd, det känns lite som att hitta en tusenlapp i jackan som du haft i garderoben ett längre tag. Jag har haft mina dubier angående Miss Biels skådespelartalanger men jag måste säga att hon slår mig med häpnad i den här filmen och klarar sig riktigt bra i en tung och allvarlig roll. Jag gillar verkligen den här och kan rekommendera den till er alla. Som en liten parentes är detta den sista filmen som Patrick Swayze var med i innan han gick bort. Det kommer inte att gå till historien som en utav hans mest minnesvärda roller men han gör det helt ok. Ljudet är helt ok även om det inte var någon uppseendeväckande. Filmens namn anspelar på färgen blått och det går igen i många teman i filmen bla har alla huvudrollsinnehavarna blåa ögon bortsett Whitaker och det är många gånger vi får se scener som är filtrerade i blått ljus.

J

J

J

J