Starfield

Hot tub time machine (2010) är en cool film som jag blev positivt överraskad av. De tre vännerna Adam (John Cusack), Nick och Lou har varit kompisar sedan 80-talet. Tillsammans med Adams systerson Jacob reser de tillbaka till den skidort där de hade magiska kvällar i mitten av 80-talet. Stället är nu förfallet och de är de enda gästerna på hela hotellet. De tänker att de skall börja med att bada bubbelpool och det är då de otroliga händer, bubbelpoolen blir en tidsmaskin som slungar de tillbaka till just den helgen på 80-talet som de återvände för att uppleva. Hur skall de nu göra utan att springa in i sina andra jag och hur skall de göra för att komma tillbaka till nutiden?

Tillbaka till framtiden är ett lysande exempel på när tidsresande fungerar i komedi och det här är faktiskt åter ett exempel på när det fungerar. Jag tycker att den här filmen överraskade för att den var så pass underhållande som den faktiskt var. Jag tycker att konceptet är roligt och att det är bra utfört med bra skådespelare och ganska underhållande sceneri. I tillbaka till framtiden nämner Robert Zemeckis att anledningen att han tror att det fungerar bla har att göra med att de reser i tiden men inte genom rummet dvs att de kommer till exakt samma ställe som de reste från och inte dyker upp på ett annat ställe. Det är samma sak i den här filmen, jag vet dock inte om de påverkar att jag köper det. Jag vill rekommendera den här filmen för  jag tycker att den är bra och underhållande.

J

J

J

The Joneses (Familjen Jones, 2009) med Demi Moore och David Duchovny. The Joneses ser ut att på ytan ha allt, en bra inkomst, prylar i överflöd och ett hett och lyckligt äktenskap och två underbara barn som både är duktiga i skolan och har rätt saker. Det som inte omvärlden vet är att de egentligen är en sammansatt projekt för att marknadsföra produkter innan de kommer ut i handeln. Kate Jones (Moore) är ledaren för experimentet och följaktligen även bossen för familjen som har ansvar för att hålla siffrorna uppe. När Steve (Duchovny) börjar ifrågasätta moralen i taktiken så måste hon träda in för att försöka rädda situationen. Kommer det här att hålla?

Själva idén till filmen är både intressant och ganska bra. Utförandet är också ganska bra faktiskt men det är något som ändå gör att filmen inte håller hela vägen, troligtvis för att den blir förutsägbar och ganska tråkig. För mig är det tämligen självklart hur de kommer att gå, har ni inte sett den så kan ni roa er med att gissa efter att ha sett ungefär 5 minuter. Rollerna är ganska roliga och intressanta och filmen är ok men inte så mycket mer. Jag trodde att den skulle vara lite bättre så jag är faktiskt lite besviken.

J

J

Killers (2010) med Ashton Kutcher och Kathrine Heigl. Spencer Aimes (Kuthcer) är en hemlig agent som har till jobb att arkebusera personer på uppdrag, en hitman med andra ord. När han träffar den snygge tjejen Jen Kornfeldt så faller det pladask för varandra. Problemet är att Spencer inte kan berätta för Jen vad han sysslar med så han lovar sig själv att lägga av med det. Som vanligt så hinner historien i fatt honom och de numera gifta paret blir jagade av andra som vill arkebusera dem.

En ganska rolig synopsis som hade kunnat bli en ganska rolig film tyvärr så blir det bara pannkaka av det hela. Den blir inte rolig alls och den blir inte det minsta underhållande, bara en transportsträcka som gör att jag vill spola mig genom filmen från ungefär 15-20 minuter fram till slutet. Den här typen av film går det verkligen dussin av och detta är en dålig karbonkopia på en dålig karbonkopia, du har sett allt förut och du har sett det i bättre tappning. Jag vill verkligen inte rekommendera den här till er med anledning av detta.

J

Iron man 2 (2010) med Robert Downey Jr, Scarlet Johansson, Gwyneth Paltrow och Don Cheadle. Tony Stark (Downey Jr) är tillbaka och har nu total kontroll över Stark industries. Han jobbar fortfarande tillsammans med militären men är numera ett koncept likande Batman som kommer till folkets undsättning när räddning och hjälp behövs. Tony har dock problem dels med sina vänner med även med det som sitter i hans bröst och som genererar kraften som han använder när han är Iron man. Sakta men säkert så håller den på att förgifta honom samtidigt som han lever sitt playboyliv på nätterna så måste han göra något åt detta för att slutligen inte dö.

Jag är en utav dem som verkligen gillade den första filmen (recension finns här under kategorin, sci-fi) men det här är verkligen ett bottennapp. Dock borde jag inte blivit förvånad för det blir ofta så i den här genren. När jag säger så tänker jag bla att jag tyckte att spiderman 2 var en riktigt bra film och fick upp förväntningarna på 3:an som inte i närhet höll den klass som 2:an uppvisade. Det finns andra typiska exempel under kategorin superhjältefilmer som lider av exakt samma problematik. Den här filmen är inte bra, historien känns nu tunn och de har egentligen inget att tillföra historien från när den introducerades. Jag tycker att den här filmen är en enda lång transportsträcka som gör att inte ens Tonys lite sarkastiska skämt känns roliga. Detta är mycket synd då de hade kunnat göra så mycket mer med den här filmen något som var utvecklande, något som var lite spännande och framförallt något som är bra. Nu blev det inget av med det men trots detta så tror jag att det kommer en  trea.

J

J

-

Problemet kvarstår fortfarande med konstig ordning på de publicerade inläggen i bloggen. Senaste uppdateringen hamnar inte automatiskt längst upp. Med anledning av det, scrolla ner på sidan för att kontrollera att ni inte missat något.

Funderar även lite löst på att byta blogghotell, kan ni rekomendera något speciellt och i sådana fall varför rekomenderar ni det? Finns det något exporteringsverktyg i blogg.se som gör att jag lätt och enkelt kan flytta med mig alla bilder och inlägg?

De som blivit recenserade men inte hamnat längst upp på senare är, Robin Hood, An American crime, Requiem for a dream, How to train your dragon.

Tveka inte att kommentera, försöker svara på alla inlägg.

Har ni några andra tips på hur bloggen kan förbättras?

Ps. var snäll och spirid vidare adressen till bloggen till era vänner och bekanta. ds.

Defiance (Motstånd, 2008) med Daniel Craig utspelar sig under andra världskriget där vi får möta de judiska bröderna, Tuvia (Craig) och Zus. De gömmer sig i skogen mellan vitryssland och polen. Tillsammans så lyckas de inte bara överleva utan attrahera andra liknande som kommer till skogen för att skapa sig en fristad. Det hela blir naturligtvis en aning riskabelt då mängden gör att de gör väsen av sig som i sin tur innebär exponering av tyskar. Skaran växer hela tiden och det blir svårare och svårare att hålla i hop gruppen och deras olika viljor.

Jag är lite kluven angående den här filmen. Visst jag tycker att den är bra men jag tycker inte att den är så bra som vissa andra filmer kan vara inom genren. Det är många filmer med andravärldskrigstema som verkligen står ut för mig (Schindlers list, The Piano m.m). För mig så blir den här lite undanträngd då den inte håller samma klass. Craig gör en ganska bra roll och det är dystert och tungt. Den saknar dock något som gör att den skall attrahera mig fullt ut. Jag tycker att handlingen går lite på tomgång och man förstår budskapet utan att behöva lägga ut filmen under fullt så lång tid.

J

J

J

Old dogs (2009) med Robin Williams och John Travolta. Charlie (Travolta) och Dan (Williams) är båda kollegor och ägare av en framgångsrik firma som sysslar med pr. De har haft firman tillsammans i 30 år. Nu är det nära att de kommer att ro hem en riktigt stor deal med en japansk bolag. Hela deras värld vänds upp och ner när de tillsammans får ta hand om ett 7 årigt barn som tydligen avlades när Dan var flyktigt gift med en tjej för länge sedan.

Det står på omslaget att den här filmen är jättekul och jag måste säga att det är den inte Däremot är den ganska långdragen och förutsägbar och inte alls speciellt underhållande. Jag är ingen större fan av Williams överspelade käcka komedier där han gör diverse röster och håller på att göra sig rolig. Detsamma gäller min allergi för Jim Careys filmer där han försöker att göra detsamma. För mig så blir det oftast platt fall och det blir det i den här filmen där Travolta gör sitt bästa för att hålla uppe den men det går inte alls. Platt fall för en film vars idé egentligen är idiotisk och dömd att misslyckas.

J

Julie and Julia (2009) med Meryl Streep. Filmen är handlar om när bloggaren Julie Powell (Amy Adams) 2002 bestämmer sig för att laga varenda recept i den berömda Julia Childs kokbok (Streep). Vi får i filmen följa båda deras mödor för att lyckas med sina ideér. I Julies fall så handlar det om när hon som hemmafru har bestämt sig för att börja laga mat och hur hon sedan skapar den berömda kokboken som sedan är förebild för Julie Powell.

Den här filmen var helt ok även om den inte tillhör en utav mina absoluta favoriter. Trots att de lever i parallella tider så har de vissa saker gemensamt. Med en stor klick smör, passion och total oräddsla så kan det komma långt och skapa något eget. Jag tycker som vanligt att Streep är bra i sina roller. Det här är väl egentligen något av en chickmovie men den fungerar även för män. Den känns dock aning för lång och lite tråkig samt att den inte riktigt griper tag i mig vilket gör att det får godkänt.

J

J

Cop out (2010) med Will Brucis förlåt, Bruce Willis. Bruce är 55 år gammal, har stlk 44 i skor och är ganska tunnhårig men det ser man inte numera då han valt att raka av sig allt hår på huvudet. Bruce har heller inte gjort en bra film sedan han var med i Armageddon 1998, för drygt 12 år sedan. Det här är inte heller det en bra film men nu ändrade jag ju ordningen för hur jag recenserar filmer, ah det får gå den här gången då. Cop out är en ganska meninglös film om en N.Y polis som blir avstängd från hans arbete. Då han trots allt har lovat att sponsra sin dotters bröllop så känner han sig tvingad att sälja sitt värdefulla basebollkort. Det hela går fel och han blir istället rånad när han skall sälja det.

Vilken totalt onödig film som det här är, varför får världen se det här? Troligtvis för att det är Bruce Willis och han gjorde en del bra filmer på 90-talet och några innan det. Den här är precis som i stort sett alla andra roller som han gjort på senare (läs 2000-talet) a real piece of crap, se den inte.

J

Robin Hood (2010) med Russell Crowe och Cate Blanchett. Filmen handlar om hur Robin Hood blev Robin Hood, legenden, myten och mannen. Med anledning av detta så följer inte den här filmen följer egentligen inga konventionella berättelser om Hood.  Efter Kung Richards död i Frankrike kommer Robin Longstride hem till England. Han uppger att han är utav ett annat namn för att kunna komma hem till England inkognito. Redan vid hemfärden finns med följeslagare med honom och de följer honom genom hela filmen. Han hamnar senare Loxley där han får skydd och deal att ersätta den nu döde sonen, Loxley.

Filmen har fått kritik för att vara en dålig kopia av Gladiator och visst det finns liknelser även om jag anser det vara en smädelse mot Gladiator. Troligtvis kommer jämförelsen automatiskt med tanke på att Ridley Scott har regisserat och att Russel Crowe spelar huvudrollen. Som ni säkert förstår vid det här laget så anser jag inte filmen vara bra. Jag tycker att den känns konstlad och att den är ganska tråkig faktiskt. Det måste till något för att hålla en äventyrsfilm som denna levande över sina 2 timmar plus. Det gör inte den här filmen och därför har den inte så bra kvalité som helhet. Jag tycker att det känns mest som om en gammal trött idé på ett redan inarbetat koncept vilket gör att den inte står för någon vidare ur uttryckelsesynpunkt. Jag måste säga att jag blev besviken på den här filmen och jag kan inte ge den något vidare bra betyg.

J

J

Sex and the city 2 (2010) är uppföljaren på tv-serien och sedemera filmen. I den här filmen får vi följa tjejgänget när de hamnar i mellanöstern efter att Samantha har bjudit de alla på en resa. Historien är tunn och det finns därför inte så mycket att säga om filmen i övrigt.

Jag tycker faktiskt att den första filmen var helt ok (finns recenserad här i bloggen) men den här är inte bra. Det finns många som riktat kritik mot att den inte utspelar sig i den vanliga New York miljön. Jag tycker nog att det inte gör så mycket i sig själv, att det är annorlunda. Dock är det inte så att det är annorlunda som är dåligt med den här filmen det är att det inte finns någon hållbar handling. Allting känns bara som tråkigt och bara ett slöseri med tid speciellt eftersom filmen är över 2 timmar. Det finns inget underhållande med den här utan den är bara en ren kassako som är tråkig och intetsägande. Vi hoppas att det inte kommer en till men risken är väl överhängande att det kommer minst en till.

J

Det är fortfarande konstig ordning på de publicerade inläggen i bloggen. Senaste uppdateringen hamnar inte automatiskt längst upp. Med anledning av det, scrolla ner på sidan för att kontrollera att ni inte missat något. Jag undrar även vem Johanna-Daniella är som kommenterar men inte har någon blogg. Hur har du hittat hit?

Jag ser att jag har ökat mitt antal prenumeranter via blogglovin' under mitt uppehåll. Jag undrar vilka ni är? För er som är nya så finns den en länk långt ner på högerspalten där ni kan registera er på blogglovin' för att följa den här bloggen.

The road (Vägen, 2009) med Viggo Mortensen som har gjort minst sagt tvivelaktiga roller sedan hans Aragon. Vi befinner oss i ett post-apokalyptiskt Amerika. Det har gått några år sedan den stora utrensningen och vi får följa far och son på sin resa och strävan efter att nå något bättre. Landskapet består mest av aska och annat otrevligt. Människor litar inte längre på varandra utan det råder stor konkurrens för att få tag på skydd och föda. Allt som de har på sig är kläderna på kroppen som de haft i många år och som för länge sedan har sett sina bästa dagar. De har hört om att det skall vara bättre på andra sidan kusten och beger sig därför ditåt men det går sakta till fots.

Som jag skrev ovan så har Viggo gjort en hel del tvivelaktiga roller men han är duktig skådespelare. I den här filmen så får han utnyttja det och han får dessutom ett bra manus att arbeta med för det här är en riktigt bra film. En film som griper tag i det (det gjorde den åtminstone för mig) och pockar på din totala uppmärksamhet. Jag tycker att den är vacker i alla dess eländighet och att en sådan simpel scenografi med ganska få skådespelare och skön som omväxling. Det är som ni säkert förstått vid det här laget en dyster film men den är ändå mycket fin på sina ställen med sonens och faderns relation. Jag rekommenderar verkligen den här till er som inte har sett den. Att den skulle vara vårens bästa film håller jag dock inte med om men den är riktigt riktigt bra.

J

J

J

J

Wall street (1987) innehåller en massa kända skådespelare såsom Michael Douglas, Charlie Sheen, Martin Sheen och Daryl Hannah. Bud Fox (Sheen Jr) är en aktiemäklare på det glada åttiotalet som jobbar på en firma men som drömmer att få chansen att tjäna de stora pengarna. Han spenderar sina dagar med att ringa upp storfräsare från en lista för att övertyga dem att han skall få investera deras pengar. Som ett sidoprojekt studerar han den extremt girige men framgångsrike Gordon Gekko (Douglas). Han får kontakt med Gekko och lyckas göra ett bra intryck så att han får investera en del av hans pengar men Gekko kräver mer, han kräver insidejobb om aktietips och annat som egentligen är olagligt men lovar å andra sidan stora pengar åt Fox.

Det var egentligen inför biobesöket av Inception med dess trailer av den nya Wall Street 2 :money never sleeps som jag kom på att jag faktiskt inte har sett hela den här filmen utan bara valda delar. Eftersom det här är en klassiker så ville jag naturligtvis se den och nu har jag gjort slag i saken. Jag måste säga att jag faktiskt blev lite negativt överraskad. Till att börja med gjorde jag följande observationer, Douglas passar som handsken för den här typen av roller med kallblodiga människor som totalt saknar empati. Charlie Sheen ser exakt ut i filmen som han gör nu mer än 20 år senare. Det är roligt att se Charlie och Martin spela mot varandra. I annat fall så tycker jag filmer är lite småunderhållande men att den inte är en utav mina klassiker, den är helt enkelt värd att se men inte så mycket mer.

J

J

J

Frozen (2010) är en skräckfilm som handlar om Parker (Emma Bell), Joe och Dan som tillsammans reser upp till fjällen över dagen för att åka lite skidor. Väl där så vill de inte betala för liftkortet utan skickar fram Parker för att muta liftvakten och ge honom pengar direkt i handen för att få åka över dagen. De åker ett antal åk och det börjar bli kväll. När de skall åka för sista gången så nekar vakten dem att åka eftersom de har stängt liftsystemet och att det dels har rapporterats att det är en storm på väg. De lyckas dock övertala honom att få åka en sista gång om de lovar att snabba sig på. När de väl satt sig i stolsliften så blir det ett missförstånd mellan vakterna därnere vilket gör att liftsystemet stängs av medans de sitter halvvägs på väg upp till toppen. Det tråkiga i sammanhanget är att de nu har ca 15 m ner till marken, en storm på väg dit och att skidanläggningen inte kommer att öppnas förens om fem dagar.

Idén till filmen är bra och jag tror att det hade kunnat bli en bra film om det inte hade funnits så många logiska luckor samt att om tempot hade varit lite högre. För mig så fanns det tillfällen när jag blev otroligt irriterad på karaktärernas totala avsaknad av logik. Jag kan inte närmare gå in på exakt vad här då det innebär att jag i sådana fall hade delad ut ganska feta spoilers men jag tror de flesta av er själv kommer upptäcka dem om de däremot stör er eller inte är en annan sak. Trots att filmen bara är en och en halv timme så tycker jag den går på halvfart ganska ofta. Jag förstår regissörens idé om att den skall symbolisera deras skräck och tvekan inför vissa oåterkalleliga beslut men det hade kunnat framhävas på andra sätt. För mig så är detta bara en i raden av skräckfilmer/rysare om hade kunnat blivit bra men inte blir det. Det finns dock vissa element i filmer vilket gör att betyget blir godkänt.

J

J

An American crime (2007) är en mycket otäck historia som dessutom är baserad på en sann historia. Året är 1965 och Gertrude Baniszewski (Cathrine Keener) är en hemmafru utan försörjande man som har sex barn. Förutom detta har hon en fling med en mycket yngre man som bara är där för att kräva sex av henne eller be henne om pengar (trots att hon knappt har mat på bordet. Familjen Likens är kringresande som jobbar på cirkus, Likens barn Sylvia (Ellen Page) och Jennie träffar av en slump på Baniszewski barnen på en buss och får inbjudan att följa med dem hem. Väl därhemma så leker dem och har trevligt tillsammans. Det hela utmynnar i att Pappa Likens frågar om Sylvia och Jennie inte kan få bo där ett tag medans de är borta och jobbar på marknaden. Som kompensation för detta så skall Gertrude få pengar. Gertrude accepterar men snart visar det sig att vistelsen där för barnen Likens inte alls kommer att bli trevlig. Getrude har uppenbarliga psykiska problem och tar ut dessa främst mot den äldste Sylvia som beskyddar sin lillasyster Jennie.

Det är sällan jag blir illa berörd av en film men i det här fallet så gjorde den verkligen mig illa berörd troligtvis genom att engagera mig som tittare och få mig att tro på historien. Ellen Page som verkar vara Hollywoods nya gullunge gör ett mycket bra jobb i den hör filmen. Hon verkar dessutom göra bra karriärval genom att vara med i Inception och Juno. För mig så är det här en dramafilm men det hade likväl kunnat vara en skräckfilm, en psykologisk skräckfilm och jag tror att jag kanske blir extra illa berörd eftersom jag själv har barn. Den bästa rollen tycker jag dock görs av Cathrine Keener som jag faktiskt blev lite förvånad hade dessa kvalitéer inom sig. För mig så har hon bara varit den skojiga människan i tex 40 year old virgin men här får hon verkligen visa en annan sida. Det här är väl inte en utav de mest kända filmer men jag vill verkligen slå ett slag och rekommendera den till er.

J

J

J

J

Requiem for a dream (2000) finns med på imdb:s lista över de 250 bästa filmerna och den förtjänar den platsen. Filmen handlar om fyra olika personer som på ett eller annat sätt är sammankopplade med varandra. Filmens tema är droger, att droger förgör, att de gör att personer blir helt andra personer och att de tillslut bara leder till en förtidig död. Sara Goldfarb har en sjuklig mani som gör att hon drömmer att vara med i tv, för att kunna vara det så börjar hon gå på bantningspiller som sedan leder till ett beroende. Harry Goldfarb (Jared Leto) är Sarah son men lider av ett lite mer konventionellt drogberoende. Han är tillsammans med Marion Silver (Jennifer Connelly) men nästan hela deras tillvaro går ut på att planera hur de skal få nästa kick. Tyrone är polare med Harry och har exakt samma problem. Alla dessa själar och dessa förbannade droger.

Jag har hört mycket om det här filmen innan jag såg den och jag vet faktiskt inte varför det tog så lång tid innan jag tog mig i kragen och såg den kanske för att jag trott att den skall vara extremt tung. Den är också extremt tung och den är väldigt sorglig, deppig och djup. Låt dock inte detta hindra er från att se den för den är även riktigt bra. Vissa filmer kanske man bara vill se en gång såsom Schindler's list eller Lilja forever. Det har inget att göra med om de är bra eller inte men de är bara så att det är sällan man mår så fruktansvärt bra att man vill komma ner lite från glädjen. Det här är en sådan film. Jag har svårt att se att jag kommer att se den igen men den kommer att ge mig bestående intryck. Har ni inte sett den här filmen så rekommenderar jag er att se den för det är en utav dem som jag tycker att man borde ha sett åtminstone en gång i livet.

J

J

J

J

+

How to train your dragon (Draktränaren 2010) är ännu en utav de otroligt många animerade filmer som har spottats ut på senare år. Nuförtiden verkar det som om det har gått inflation inom genren och det görs en massa filmer av skiftande kvalité. Det här är dock inte en sådan. Hicke är en viking som lever med sin far hövdingen i byn samt massa andra vikingar. Det som är ovanligt i just denna drakby är att byn har problem med drakar och har så haft i många år. Redan från modermjölken får vikingarna lära sig just hur de skall döda drakarna på mest effektiva sätt men Hicke har ett problem med detta, han är helt enkelt inget bra på att döda drakar och har inget intresse för att bli bättre heller. Med tanke på att hela deras liv går ut just på att döda drakar så skäms hans far över honom. Av en slump efter ett drakanfall så följer Hicke efter ett spår av en drake som han hittar och hittar där tandlöse, en s.k nattfasa som har blivit skadad och inte kan flyga längre. Hickes första tanke är naturligtvis att döda draken men han kan för sitt liv inte ta sig för detta. Tandlöse och Hicke blir då kompisar men hur skall han förklara detta för resten av byn?

Som jag skrev i ingressen så är det verkligen skiftande kvalité på de animerade filmerna oavsett om dessa släpps som storfilmer eller inte. Draktränaren är dock en utav de bättre filmerna. Jag anser att den har en bra historia, den är bra berättad och den är snygg med bra ljud dvs alla delar som gör att det blir en bra film. Att konceptet är lite udda kan även läggas till den positiva sidan av filmen och jag anser att den engagerar allt från små barn till vuxna. Jag såg den tillsammans med min dotter och jag tror att vi tyckte att den var ungefär lika bra faktiskt. Det finns några filmer som vi tittat på som givit oss ungefär lika mycket trots att vi då sett dem dubbade på svenska. För mig är detta det ultimata testet på om en animerad film är bra som familjefilm, se den tillsammans med dina familjemedlemmar och se vad deras reaktion blir. Kontentan av det hela blir att jag rekommenderar den till er därute.

J

J

J

J

The A-team (2010) med Liam Neeson, Bradley Cooper, Jessica Biel. Vi får här följa med från början och se hur A-team kom till. Hannibal Smith (Neeson), Faceman "peck" (Cooper), Baracus och Murdock är alla irakveteraner som måste rentvå deras namn efter att ha blivit ditsatta för ett brott som de inte begått. För att rentvå sig själva måste de ha tag på vem det är som har satt dit dem och kampen börjar för att hitta vem det var.

A-team är pånytt ett av Hollywods många kassakossor. I det här fallet dammar man av en gammal cult tv-serie och sätter in nya skådespelare och gör en långfilm av den, säkra kort med andra ord. I vissa av fallen så lyckas man tvivelaktigt medans i andra så lyckas man riktigt bra. Det här är en utav de gånger som de lyckas riktigt bra med att göra en film som kan stå på egna ben. Jag såg själv inte så mycket av tv-serien när det begav sig och har kanske därför inga problem med att de har bytt ut hela skådespelarensemblen. Filmen håller ett högt tempo men lyckas även med ett ganska högt underhållningsvärde. Jag tycker att detta är en stunds trevlig underhållning som fungerar alldeles utmärkt inom genren. Man får ta det för vad det är och inom sin genre så fungerar det, därför rekommenderas denna trots att den får betyget bra.

J

J

J

Prince of Persia:The sands of time (2010) med Jake Gyllenhaal och Emma Arterton. Filmen är baserad på den kända spelserien med samma namn och vi får här se Dastan (Gyllenhaal) som den eftersökte prinsen som är ute på erövringståg i öknen och stöter där på den vackra prinsessan Tamina (Arterton). Tillsammans så blir de mer eller mindre tvungna att bekämpa konspirationer som hotar prinsens existens. För att rentvå hans namn samt inte se till att prinsessans rike går till intet så måste de tillsammans bekämpa  skurkar av övernaturliga mått men även de som Destan trodde var hans familj och vänner.

Det här är en Disneyfilm så våldet är inte speciellt stort. För er som inte känner till serien så kan man till viss del jämföra med Pirates of the carribean, i alla fall i actionscenerna som är välgjorda. Tyvärr för filmens del så håller den inte speciellt hög klass gällande intrigen och den känns både tråkig och långdragen. Jag tycker att det generellt är något som fattas i filmen då den hade kunnat göras så mycket bättre då jag tycker de har bra underlag att arbeta med. Istället för att göra en intressant film så hamnar de i träsket av gammal tråkig action som vi redan har sett så många gånger förut (nästan samma typ som i 2012 som bara var en orgie av explosioner utan egentligt handling). Bilden och ljudet är naturligtvis av toppklass vilket nästan är en garanti för Disneyfilmer men tyvärr har de ganska stora problem med övrig kvalité i deras spelfilmer (läs inte animerade). Eftersom jag har spelat ett antal av spelen så såg jag fram emot filmen ganska mycket men det blev platt fall och en besvikelse för mig.

J

J

Tänkte att jag skulle presentera de prylar som inköpts sedan senast jag uppdaterade den kategorin. För filmtittade har det som jag skrev i ett annat inlägg inköpts en 50 " Plasma, full-hd. LG50PK550N heter den för de som är intresserade att kolla upp den. Full-HD som klarar av 24 Hz med 600 Hz subfield teknik. Väldigt tunn för att inte vara en LED också.





För spelandet har jag sålt mitt Xbox 360 60 GB premium och köpt en PS3 slim 320 GB. Fungerar väldigt bra även fast jag inte använder den för att se film.



Jag har även hunnit med att byta dator, numera kör jag en Macbok pro 13,3 ", 2,4 GHZ modellen. På den kör jag bla Logic för att skapa musik.



Då jag hamnat riktigt i Appleträsket så har det även införskaffats en Time capsule 1TB. Med den så backar jag upp filer men även kör mitt trådlösa nätverk genom. Fungerar kanonbra att göra säkerhetskopior på och du kan själv ställa in vad som skall säkerhetskopieras och hur ofta. Att den dessutom är snygg gör ju inte saken sämre och är det något som karaktäriserar mac så är det ju just designen.


Det har faktiskt blivit en kamera också, en Canon EOS 500D, fungerar jättebra och ett stort lyft från min gamla kompaktkamera vars bilder känns platta och tråkiga i jämförelse.



Uppaterat:
Jo jag har ju faktiskt köpt mig en gitarr också, en Ibanez RGT320QRBB Prestige Guitar, en riktigt fin sak som jag är nöjd med. Det är ett ordentligt lyft från den andra gamla trötta som jag hade. Mickarna är utbytta och i stallet sitter en D-sonic och i halsen sitter en Air norton. Ser ut som nedan.






Det är väl det, en hel del med andra ord på ett halvår.

The Boondock saints II: All saints day (2009). Första filmen från 1999 tillhör klassikerna och är riktigt bra. Den finns för övrigt recenserad även här i bloggen. I alla fall uppföljaren tar vid några år efter att den första filmen avslutades och MacManus bröderna har flyttat tillbaka till Irland och bor tillsammans med deras pappa. En dag får de reda på att prästen i deras förra församling har mördats av maffian och då kan de inte låta bli att åka tillbaka till Boston för att skipa deras egna rättvisa.

Där den första filmen hade coola repliker och sköna vändningar så känns den här bara som en sämre kopia av den. Vi har sett det förut och överraskningsmomentet är borta det enda som återstår är kassakon. Jag hade lite förhoppningar på att det här skulle vara en värdig uppföljare och den har sina stunder med lite sköna kommentarer men på det stora hela så är den mest tråkig och en besvikelse för de som tyckte om den första filmen. På något sätt så tycker jag dock ändå att den är ok och godkänd. Borde väl egentligen ses av de som sett den första men det finns ingen anledning att springa benen av sig.

J

J

Jag ser att det finns personer som är inne här och läser min blogg men jag tycker det är tråkigt att det inte är en enda som kommenterar. Jag tycker att ni kunde lämna någon kommentar av något slag i alla fall. Jag är bla nyfiken på vilka ni är och om ni varit här förut.

Observera att vissa inlägg är skrivna förut vilket gör att när publicerar dem så hamnar de inte överst på sidan. Bla har jag publicerat recensioner av C.R.A.Z.Y och The final destination 3D. Det kommer att komma flera inlägg som även kommer att hamna i konstig ordning då jag redan har förberett ett antal inlägg för publicering.

Sherlock Holmes (2009) med Robert Downey Jr och Jude Law som parhästarna Sherlock Holmes och Dr Watson. I denna historia får vi se dem kämpa mot en skurk (Lord Blackwood) som hotar ödelägga hela england. I början ser vi dem fånga Blackwood som döms till döden för sina dåd men några dagar efter att avrättningen exekuerats så är graven tom. Holmes och Watson ställs inför ett äventyr fyllt med svart magi och illasinnade brödraskap för att återigen kunna fånga honom och ställa honom inför rätta.

Den här filmen har delat in många personer i två läger, dels de som inte alls tycker om den och som tycker att Sherlock framstår som en suput med livsångest än en detektiv med den skarpaste hjärnan på jorden. Den andra parten tycker att filmen är briljant och att den lever på action från 5 minuter som sedan håller sig filmen igenom. Själv anser jag att den är sådär faktiskt. Jag hade lite svårt för att handlingen kändes lite tunn och att jag inte riktigt fick grepp om filmen, för mig innebar det att jag tyckte att den var överreklamerad och jag måste säga att jag tom blev lite besviken. Ljudet och bilden är bra även om jag inte riktigt gillar de snabba actionklippen som man ibland presenteras för.

J

J

The blind side (2009) med Oscarvinnaren för bästa kvinnliga huvudroll, Sandra Bullock. Michael Oher är en pojke med minst sagt trassliga förhållanden. Leigh Ann Tuohy (Bullock) har i sin tur allt, hon har 2 underbara barn och en bra make samt väldigt mycket pengar. De är alltså varandras kontraster men trots allt detta så hittar de varandra. Med tanke på Michaels historia så har han svårt att lita på personer och detta medför å sin tur att han inte gör så speciellt bra intryck. Det här är den sanna historien om hur hon tar Michael under sina vingar och hur hans självförtroende ökar för att sedan bli en NFL spelare.

Jag måste säga att för mig var det väldigt otippat att den Sandra Bullock skulle vinna en Oscar. För mig har hon alltid varit den här tjejen som passar bäst i romantiska komedier och inte direkt gör helgjutna trovärdiga roller (tänk Speed, Miss secret agent, All about Steve m.m) men tydligen straffar det sig att vara fördomsfull för jag tar av hatten och saluterar henne för denna rollprestation. Att filmen dessutom är riktigt bra och får en att sitta som klistrad under sin speltid skadar ju inte heller direkt. Jag har alltid varit en sucker för filmer där man porträtterar sporthändelser och det finns många sådana som är väldigt bra men det här är definitivt en utav mina favoriter. För mig så gör det inget att den ibland blir lite sliskig och sockersöt för det passar filmens anda. Detta är en riktig tårdrypande dramafilm med hjärtat på dess rätta ställe som jag verkligen rekommenderar alla som inte har sett att se.

J

J

J

J

+

Tänkte att jag skulle presentera de Blu-ray filmer som jag äger. Jag har filosofin att hag köper nya filmer antingen när jag hittar ett bra pris eller om jag verkligen vill ha filmen i fråga. Detta medför att jag inte köper så mycket nyligen utkomna filmer utan det blir mest klassiker. För närvarande har jag 42 st filmer men det kommer natruligtvis att växa med tiden.

Almost famous
Avatar
Batman begins
Blood diamond
Cars
City of ember
David Gilmour – night to remember
Fight club
Gladiator
I am legend
John Mayer - where the lights is
Justin Timberlake
Led Zeppelin - the songs remains the same
Pans Labyrint
Pirates of the Caribbean: at world’s end
Pirates of the Caribbean: Curse of the black pearl
Pirates of the Caribbean: Dead man’s chest
Robin Hood - Prince of thieves
Star trek
Taken
The Bourne identity
The Bourne supremacy
The Bourne ultimatum
The collector
The dark knight
The departed
The godfather
The godfather II
The Godfather III
The illusionist
The matrix
The matrix reloaded
The matrix revolutions
The prestige
Transformers
Transformers – revenge of the fallen
Underworld
Wall-E
Wanted
Watchmen
Wolverine
X-men

De flesta av dessa filmer finns recenserade här i min blogg men det finns några som ännu inte har förärats med recension. Den filmen som jag äger som jag anser ha bäst bild är antingen, I am ledgend eller The dark knight. Vad gäller ljud skulle jag säga John Mayers eller Transformers: revenge of the fallen som jag tycker har grymt ljud. Är det något annat som ni undrar över så är det bara att fråga. Det finns under prylar bilder och beskrivningar på de saker som jag använder för att se film här hemma. Det som har förändrats är att jag köpt ny tv samt att jag sålt mitt Xbox och köpt en ps3. Den senare är dock inget som jag använder för att se film utan det är min stationära Blu-rayspelare som används då.
För er som är intresserad av listan så uppdaterar jag den kontinuerligt.

Inception (2010) med bla Leonardo DiCaprio, Joseph Gordon-Levitt, Ellen Page, Cillian Murphy, Michael Caine. Regisserad av en utav mina favoritregissörer, Christopher Nolan (Memento, The Prestige, Batman bla). På pappret ser laguppställningen väldigt bra ut och jag måste säga att efter att ha sett filmen så tycker jag att den var precis så bra som jag hade hoppats. Som ni säkert vet så handlar filmen om drömmande, för Dom Cobb (DiCaprio) är drömmar både ett måste men även hans levebröd. Tillsammans med hans crew som består av hans tekniske sakkunnige Arthur (Gordon-Levitt), imitatören Eames, drömarkitekten Aridne (Page) och sömnpillersexperten Yusef lurar de personer i deras drömmar. Uppdragsgivarna betalar stora pengar för att komma åt att manipulera sina offer i drömmarna. Deras stora mål i filmen är Miljadärssonen, Robert Fisher (Murphy) som snart skall få ärva ett imperium. För att manipulera Fisher i sömnen betalar en konkurrent till företaget stora pengar och vill att Cobb och hans crew implementerar idéer om att han skall splittra sitt fars imperium. Detta skulle inte kunnat komma till stånd genom förhandling.

Nog om filmens synopsis nu till vad jag tycker om filmen. Jag tycker att den är helt briljant och jag tycker att det är en film som spelar på intellektet vilket tilltalar mig. Filmen är inte helt lättbegriplig och det råder säkert olika åsikter om huruvida Nolan lyckas att sy ihop berättartekniken från exempelvis The prestige (som för övrigt finns recenserad här i bloggen, sök på namnet). För mig så lyckas han helt eminent med detta oerhört svåra uppdrag. Själva filmens tema är för övrigt även det en svårighet som måste övervinnas då den berättartekniskt till mångt och mycket utspelar sig i drömlandet, något som kan anses som flummigt och svårgreppbart. Jag tycker att Nolan lyckas övervinna alla dessa svårigheter på ett briljant sätt och att han hela tiden tar högre steg i mitt anseende. Jag tror dessutom att detta kan vara en sådan film som vinner på att ses fler än en gång då jag kan tänka mig att det är lätt att missa vissa detaljer. Naturligtvis gör skådespelarnas prestationer också sitt till för att detta skall bli en riktigt bra film. jag tycker att alla klarar sig utmärkt med ett extra plus i kanten för Dicaprio och uppstickaren i Hollywood, Page. För mig är detta en givet Blu-ray köp och jag ser redan nu fram emot att se den igen. Att den dessutom enligt rykten har filmats med Imax (det format som de första ca 5 minuterna i The dark knight är filmad med, den utan kanter ovan och under bilden i fall ni lagt märke till detta) gör ju naturligtvis inte saken sämre när den skall släppas på Blu-ray (8/12). Det bör även nämnas att jag såg denna film på bio vilket gör att varken bilden, ljudet eller förhållandena i övrigt var optimalt (som jag nämnt förut så anser jag att bilden och ljudet är undermåligt på bio, i alla fall i förhållande till priset på biljetten).

J

J

J

J

J

Betyget för närvarnade är 9.0 på Imdb vilket även det vittnar om dess storhet.

C.R.A.Z.Y (2005) är en fransk film som jag upptäckte i samband med att Ronny Svensson satt i ett morgonprogram och listade förra deceniets bästa filmer enligt honom. Filmen är ett familjedrama som handlar om en ganska dysfunktionell familj som ändå delar kärlek och en hel del dårskap. Filmen utspelar sig från Zacs perspektiv som är den fjärde sonen till Gervais and Laurianne Beaulieu. De andra fyra har alla sina egenheter bla har vi Raymond som är en knarkare men Zac har alltid betecknats som lite speciell av sin mor bla för att han är född samma dag som Jesus var men även för att en väninna till henne sagt att han hade gåvan att läka.

Jag måste säga att jag inte ångrar att jag sett den här, den är faktskt så bra som det står ovan på fodralet men jag å andra sidan tycker om den här typen av lite skruvade dramakomedier med ganska speciella karaktärer. På något sätt så lyckas den krypa under min hud och tränga sig in mot mitt hjärta och lämna ett spår efter sig. Om jag skulle jämföra med något så är "Little miss sunshine" lite åt det här hållet, det handlar om en skruvad familj och deras eskapader men det är en viktig sak som skiljer dessa åt, den här är bättre och roligare. Om ni inte sett den så rekommenderas den varmt.

J

J

J

J

Final destination 3D (2009) är en skräckfilm som visas i 3D, den gamla skolans 3D skall man väl påpeka. Medryckt från min upplevelse av Avatar ville jag återuppleva barndomens 3D från Tv-piraternas tid. Själva filmen handlar om ett gäng som lyckats undvika döden vid en bilolycka men döden kommer och vill kräva deras rättmätiga öde. Så mycket mer finns faktikst inte att skriva om handlingen då den både är tunn och tråkig.

Jag måste säga att utvecklingen har kommit en bit på vägen nu när de släppt den nya tidens 3D tv. Själv har jag bara sett demos  butik av 3D men det ser mycket snyggt ut och är en helt annan upplevelse än den gamla tidens 3D med ett färgglatt rött och grönt glas. Själva tekniken är också annorlunda som jag har förstått det som, en sorts passiv teknik mot dagens aktiva. I alla fall så filmen är verkligen ett stolpskott och det är knappt att du upplever 3D effekterna även om de försökt att göra sitt bästa för att framhäva sådan typiska scener som passar sig för 3D. Filmen är den värsta sortens skräckfilm i collegenivå som är tråkig och förutsägbar. Gällande 3D tekniken så är jag inte så pass frälst så att jag kommer springa i väg och köpa en sådan tv, anledingen därtill heter glasögon. Även om det kan vara trevligt att se en film här och där med glasögon så är det jobbigt och jag tycker nästan att man får lite ont i ögonen efter att ha sett en hel film. Att det skulle slå igenom så pass stort att var och varannat hushåll skulle skaffa 3D tv tror jag därför inte när dessutom glasögonen kostar ca 1000 kr paret. Däremot tror jag att 3D kan vara framtiden, tänk er spel i 3D, speciellt skjutarspel där du dessutom har rörelsekänsliga kontroller där du tv flyttar din egen kropp för att flytta din karraktär, det måste vara häftigt. De ryktas om att de har kommit på en teknik vilken gör att du kan se 3D utan glasögon och fungerar den lika bra så tror jag att det kan vara framtiden.

J

Armored (2009) är en film med Matt Dillon, Jean Reno och Laurence Fishburn för att nämna några som är med i filmen. Mike Cochrane (Dillon) jobbar på ett värdetransportföretag och allt fungerar bra. Han har bra arbetskollegor och uppdragen sköter de med bravur. En dag så kommer de på tanken att råna sin egen värdetransport och låta de se ut som om det är gjort av någon annan. Tillsammans med sina kollegor så tänker de utföra det perfekta rånet som de dessutom skall komma undan helt oskinnade från. Det hela går naturligtvis inte lika smidigt som de hade tänkt sig.

Själva upplägget med en heistfilm tilltalar mig och det började ganska bra med introduktion av karaktärerna men sedan händer något som gör att den går på tomgång. Filmen känns seg och karaktärerna börjar störa mig. Ni vet ungefär som i vissa skräckfilmer när man bara skriker rätt ut att "men spring då, du måste se att det kommer någon" så blir det lite samma sak i den här filmen. Ologiskt tänkande och tråkiga konsekvenser som gör att filmen både tappar tempo men även mitt intresse. Som helhet så får den godkänt men är inget som jag skulle vilja rekommendera till er därute, det finns betydligt bättre film att se för er som bara ser film ibland och för er som slukar allt i filmväg, välj någon annan i första hand.

J

J