Starfield

Saw VI (2009) är en direkt uppföljare av Saw V. Agent Strahm är nu död och vi får se Hoffman fortsätta att utföra dåd i Jigsaws namn. Det finns dock en parallell agenda hos Jill som var Jigsaws fru.

Jag tycker att den här håller ungefär samma klass som film nummer fem. Detta är underhållning ett tag men kommer inte att lämna några bestående intryck på mig. Jag har dock bestämt mig att beta av samtliga filmer som kommer ut i Saw serien och om de fortsätter så här så lär jag hålla på ett tag då det hela tiden verkar pumpa ut nya filmer i serien.

J

J

Saw V (2008) är som ni säkert förstår nummer fem i serien om Jigsaw och hans efterföljare. Mark Hoffman är nu uttalad efterträdare av Jigsaw men agent Strahm är han på spåret samtidigt som Hoffman nu sätter i gång ett nytt spel.

För mig så är det här ett steg framåt i serien igen efter svaga insatser i seriens nummer 3 och 4. Jigsaw lever kvar genom att hans röst används i filmen och vissa bilder på honom fortsätter att flimra förbi. Jag tycker att trots att man har mjölkat serien länge nu så håller dessa filmer ändå högre klass än de flesta andra filmer inom samma genre. Om detta säger mer om konkurrensen eller Saw-serien låter jag var osagt, troligtvis är det en kombination därav. För mig så är det fortfarande ganska spännande och väl utförda filmer med nya fällor som hela tiden dyker upp. Detta ser jag som en stunds underhållning.

J

J

Har roat mig med att spela genom Prince of persia:the forgotten sands som är ännu ett spel i Prince of peria varumärket. Det var länge sedan jag la upp något angående spel och sedan dess så har jag hunnit både byta konsoll  och byta tillbaka. Köpte mig en ps3 och nu såhär i efterhand så förstår jag inte varför riktigt men om jag kommer ihåg det rätt så hade jag visioner om att den skulle vara skönare handkontroller och gratis live bla. Det första stämde inte men det gorde det andra påståendet. Live är gratis men jag betalar hellre några kronor per år för att få ett som är utvecklat på rätt sätt. Att Ps3 har tydliga brister råder ingen tvivel om, sparsamt med material, dåliga funktioner för att ladda ner i bakgrunden, att du måste packa upp och installera spelet innan du kan spela den samt den på många håll undermåliga kvalitén på demos är några av nackdelarna.

Jag har i alla fall bytt tillbaka till xbox slim 250 g versionen med Kinect och jag tycker om den riktigt mycket. Den är lite tystare än den föregående generationen och lite snyggare nu när den är blanksvart. Kinect fungerar bra även fast jag hoppas på en uppdatering som skall fixa till lite lag.

Åter till min recension av POP som är det femte spelet i serien. Jag tycker att den är riktigt bra och underhållande. Styrningen har ändrats lite sedan det näst senare utgåvan och det kändes lite ovant att spela det men du kommer in i det snabbt. I det här spelat utspelar sig historien när prinsen är och hälsar på hos sin bror, Malik som har blivit överhopad och en ond kraft. Vi är tillbaka lite till sands of time konceptet där du kan dra tillbaka tiden men förutom detta så har det tillkommit en hel del funktioner såsom konsten att frysa vatten, att kunna återskapa sektioner som de en gång varit m.m. Jag tycker mycket om de här titlarna och den här var underhållande med bra grafik och roliga uppdrag där du än en gång får chansen att tänka efter för att lösa gåtor samt naturligtvis fajtas en hel del. Rekommenderas.

Saw och Saw II (2004 , 2005). Jag tänkte dra av lite recensioner på de Saw filmer som jag har sett.  Jag har tidigare recenserat Saw III och IV här i bloggen. Till att börja med kommer här en recension på den första och den andra filmen. Saw handlar om Jigsaw som är en psykopat som har utformat ett system för att kräva egen rättvisa när inte lagens långa arm räcker till. Filmen börjar med att två män vaknar upp bredvid varandra. Den andra filmen är en direkt uppföljare på den första där 5 personer blir lockade till en plats där de måste ta sig ut utan att andras in alltför mycket av den nervgas som sprids i lokalerna.

Jag tycker att de här filmerna var lite nyskapade. Naturligtvis gäller det främst den första filmen. Den bjuder på en del moraliska ståndpunkter och lämnar tittaren förbluffad över alla dess snillrika fällor. Jag kom ihåg jag tyckte att den var riktigt bra inom genren och faktiskt en ganska bra film som helhet. En spännande film som var lite nyskapande. Andra filmen är en direkt uppföljare på den första och fungerar den också även fast överraskningsmomentet är borta. Jag kommer att avge två betyg där den översta symboliserar den första filmen och den nedersta symboliserar den andra filmen.

J

J

J

+

J

J

J

Jonah Hex (2010) är en film baserad på en serietidning. När man läser detta så kommer automatiskt en del förväntningar upp tex att det skall vara fråga om en superhjälte, att denna skall ha häftiga prylar. Jonah Hex (Josh Brolin) handlar om Jonah som har fått sin familj utplånad av Turnbull. Efter detta så är han besatt av hämnd men tyvärr så leder alla spår till att någon annan hunnit före och att Turnbull inte är i livet längre. Jonah bestämmer då att han skall bli prisjägare istället. Det visar sig dock att Turnbull trots allt är i livet och jakten kan börja.

Jag hade ganska stora förhoppningar om att det åtminstone skulle vara en underhållande film. Tyvärr så spolierades detta ganska snabbt och jag insåg att det här var en film där det känns som om skaparna har tittat sig blinda på att förlagan är en serietidning och att det enligt den klichéartade mallen skall innehålla vissa instrument. Den innehåller också till viss del en hel del icke ordinära skjutvapen och annat men det känns som om de inte passar in i historien. När inte ens en underskön Megan Fox (som verkar ha uppenbara problem med att bli erbjuden bra roller efter Transformers)  kan rädda filmen från ett totalt bottennapp då vet man att man har nått väldigt långt ner.

J

Splinter (2008) är inte 2008 års bästa skräckfilm. Den handlar om paret, Polly och Seth som är ute och campar i skogen när deras tält går sönder. De bestämmer då att i stället ta in på ett hotell över natten. Under tiden har de kriminella paret Lacey och Dennis problem med deras flyktbil. De bestämmer sig då för att kapa nästa bil som råkar bli den som Polly och Seth åker med. Tillsammans hamnar de på ett bensinstation men det visar sig att det är betydligt värre saker som de får oroa sig för. Ett virus kallat Splinter som tar sig in i människornas kropp och tar över den.

Ja vad skall man säga. Jag har vid det här laget sett hur många sådana här som helst och den här tillhör inte en utav de bättre. Jag tycker att det finns en hel del att önska av skådespelarna och jag tycker att historien inte känns trovärdig och engagerar mig. Det här är en dussinfilm som inte ger något bestående intryck.

J

The box (2009). Norma (Cameron Diaz) och Arthur Lewis lever tillsammans som man och fru. En dag så knackar det på dörren och när Norma öppnar står det en man där som påstår sig ha ett unikt erbjudande. Han packar upp en låda som bara har en knapp och som han påstår att om paret bestämmer sig för att trycka på knappen så kommer de bli belönade med 1 miljon dollar. Baksidan av detta är att någon okänd person i världen kommer att få sätta livet till. Nu måste de besluta hur de skall välja.

Den här filmen låter bra när man berättar handlingen men tyvärr så var utförandet inte så bra och spänningen försvann ganska snart. Jag tycker att det är en film som inte når fram till tittaren och som får en att undra hur regissören har tänkt sig detta. Trots allt så är den helt ok men inget som jag kommer att se igen eller som kommer att lämna mig bestående intryck. Jag rekommenderar inte den här till er andra.

J

J

Red (2010) är en actionfilm med en massa skådespelare som hade sina absoluta glansdagar för ett årtioende sedan.  Frank Moses (Bruce Willis) är en fd agent som nu lever i stillhet. På fritiden så flörtar han med en pensionshandläggare men har förutom detta inte så mycket för sig. En dag bestämmer sig hans fd arbetsgivare sig för att han är ett hot som måste elimineras. Tillsammans med hans kontaktnät från tiden när han var aktiv så gör han sig största möjliga ofog för att så inte skall bli fallet.

Jag hade hoppas på att få skriva att detta var den bästa rollen som Bruce gjort sedan Unbreakable och möjligtvis är det även så men det säger mer om de roller som han besatt sedan 2000 än om den här filmen. John Malkovich är med i den här filmen och gör en ganska udda karaktär som är underhållande att se. Tyvärr så räcker det inte för att jag skall anse detta vara en sevärd film. Förutom dessa två veteraner får vi även se Helen Mirren, Karl Urban, Morgan Freeman och Richard Dreyfuss. Det är en ok actionkomedi men den är inte så mycket mer. Jag tycker att det blir lite för mycket komedi och lite för lite action för min typ. Jag hade förväntat mig en riktigt actionstänkare då det var länge sedan jag såg en bra sådan men tyvärr så får jag hoppas på någon annan film för detta ändamål.

J

J

Percy Jackson and the olympians:the lightning theif (Percy jackson - kampen om åskviggen, 2010) är en ungdomsfilm om Percy som upptäcker att han är en gudason. När guden Zeus upptäcker att hans åskaviggar är borta så anklagar han Poseidons son, Percy. Han får då 14 dagar att återlämna åskiviggarna annars så kommer han förklara krig mot sin bror, Zeus. Percy som hittills trott att han är en vanlig människa blir då involverad i det hela för att undkomma krig.

Ja det här är lite av en äventyrsfilm som skall rikta sig mot de som tycker om Harry Potter. Det negativa när det kommer filmer som slår stort är att det kommer liknande filmer inom samma genre. Det här är en sådan film som kommit fram i farvattnen av Harry Potter och som de kommit dussintals av på senare tid. Jag tycker att just den här filmen är riktigt dålig och är inget som varken vuxen eller barn mår bra av att se. Historien är tunn för att inte säga utbota dum och den är så fånigt framförd så hälften vore nog.

J

Remember me (2010) handlar om två olika familjer dels familjen Hawkins som är splittrade efter att en utav sönerna i familjen begått självmord. Tyler (Robert Pattinson) är den som stod närmast brodern eftersom de bara skiljde några år mellan dem. Föräldrarna Charles (Pierce Brosnan) och Diane (Lena Olin) har sedan sonens bortgång skiljt sig då den händelsen splittrade dem. I en annan del av staden finner vi familjen Craig som delar ett annat livsöde nämligen att leva med sorgen efter mamman i familjen brutalt blivit mördad inför en ung Ally (Emilie de Ravin). Ally lever tillsammans med sin pappa som är polis. Historien kretsar kring Tyler och Ally som träffas på skolan efter att Tyler medvetet har valt ut henne pga en tidigare incident med hennes far.

Jag har hela tiden haft ganska stora förhoppningar på den här filmen och jag måste säga att de slog in när jag såg den. Jag tycker att det finns många historier om kärlek men det behövs något utöver de vanliga för att de skall stå ut och det gör den här. För mig så associerar jag den här filmen lite med Ps I love you inte för att de har något annat än kärleken gemensamt utan för att den liksom den här filmen har något speciellt som gör den sevärd. Visst det finns en hel del klychor i den här filmen men det är inget som stör istället grips jag av det väl utförda skådespeleriet (i alla fall utom Robert Pattinson som verkar ha fastnat i samma minspel som i Twilight och inte kan bjuda på något nytt) som vi får se speciellt hos en ung Ryby Jerins som spelar den yngsta dottern Hawkins. Jag kan lätt se vem utav Twilight huduvrollsinnehavarna som är bäst och det är Kristen Stewart som gör en väldigt bra tolkning i The runawasys. Jag kan rekommendera den här till er för det är en annorlunda bra kärleksfilm.

J

J

J

J

Unbreakable (2000) är en M Night Shyamalan film med Bruce Willis och Samuel L Jackson. David Dunn (Willis) är en person som har problem med livet. Han vet varken in eller ut och detta drabbar hans familj dvs sin fru och sitt barn. Han arbetar som säkerhetsvakt på en fotbollsstadium efter att ha avslutat sin egen fotbollskarriär efter en bilolycka. På andra sidan staden bor Elijah Price (Jackson) som driver en serietidningsaffär som heter Limited. Deras vägar korsas och Elijah föreslår att Dunn kanske har magiska krafter. Detta blir naturligtvis svårt för Dunn att ta men allteftersom han tänker på det så stämmer alla Elijahs påståenden som går ut på att Dunn är obrytbar och den diametrala motsatsen till Price som själv lider av en sjukdom vilket gör att han ben väldigt lätt går sönder.

Det här är nog den bästa film som både Herr Willis och Herr Jackson har gjort sedan milleniumskiftet. För deras skull så måste jag säga att det är lite tråkigt eftersom de har gått 11 år sedan dess. Nja nu kanske jag överdrev lite eftersom Jackson var med i Unthinkable som är väldigt bra och där han gör en bra prestation. I alla fall Willis har definitivt bara gjort skrot i drygt ett decennium, i alla fall enligt mig. Den här filmen håller jag nog som den näst bästa av Mr Nights filmer, bara Sixth sense är bättre. Den är riktigt bra och jag måste säga att den är lite underskattad också eftersom de sällan nämns. En spännande och tät historia som engagerar och griper tag i en. Kanonprestationer av karaktärerna.

J

J

J

J

Devil (2010) är skriven av bla M Night Shyamalan och jag tycker att de märks, dels på musiken i filmen men även på handlingen. Filmen handlar om ett grupp personer som träffas i en hiss som sedan mystiskt stannar. Problemet för dem är att de inte är ensamma utan djävulen är även med i hissen. Utanför försöker dels husets säkerhetsvakter men även polisen rädda dem.

Jag har nog sett alla filmerna av Mr Shyamalan sedan han släppte Sixth sense och jag tycker fortfarande att det är den bästa men jag tycker att han har gått tillbaka till rätt spår med den här även fast det inte är han som är regissör. Jag hoppas därför att detta är ett steg uppåt för honom efter riktiga floppar som The happening och The last airbender. Jag tycker att den här filmen är lite av en blandning mellan skräck och thriller och har sin egen lilla prototyp men följer samma mönster som de tidigare Shyamalan filmerna som Sixth sense, Village och Signs. Skådespelarinsatserna svajar en del men det gör faktiskt inte så mycket. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här filmen och kan faktiskt rekommendera den som en utav de bättre inom genren.

J

J

J

Triangle (2009) är en skräckfilm som handlar om en tjej, Jess (Melissa George) som bor tillsammans med sin lilla son. När hon får ett erbjudande om att följa med och segla så nappar hon på detta. Tillsammans med 3 andra killar och två tjejer ger hon sig ut på en dagseglats men något går fel. Precis när det är som mest idylliskt så blåser det upp till storm och segelbåten kantrar och de blir upptagna på en annan båt, ett stort skepp. När de gått runt på skeppet så visar det sig att de inte ser en enda själ. Hur skall de lyckas komma hem igen bara Melissa vet svaret på gåtan.

Det här är en skräckfilm och den börjar ganska bra men sedan ballar den ur. Regissören envisas att veva historien alldeles för länge och det känns som om filmen går på tomgång. Jag vill inte berätta hur men det visar sig tydligt vad jag menar när man ser filmen. Skådespelarna är inte heller de hämtade ut den högsta ligan och filmen som trots allt fått ganska bra betyg dyker rakt ner i avgrundsdjupet. Med tanke på dess lovande start så väljer jag dock att ge den godkänt.

J

J

-

The fourth kind (Närkontakt, 2009) är en faktabaserad thriller som utspelar sig i Alaska. Där finsn den stad där de råkat ut för konstiga försvinnanden i över 40 år. Trots att FBI har utfört ett antal olika undersökningar så händer det inget och det finns misstankar om att myndigheterna försöker hemlighålla sina eventuella upptäckter. Dr Agigail Tyler (Milla Jovovich) börjar videoinspela sina sessioner med sina patienter och får på så vis bevis för några av de konstiga beteenden som har att göra med utomjordisk bortforsling.

Det är något speciellt med filmer som påstås vara baserade på sanna händelser, dels att i alla fall jag ifrågasätter hur mycket att detta som verkligen är sant för baserad säger egentligen ingenting, det kan vara allt från 0,1% till 100%. Det är nästan så att det har gått prestige att kunna sätta en sådan stämpel på en film och den verkar dessutom locka till sig mer tittare än annars, varför har jag egentligen inte förklaring på. För mig så slår i alla fall misstänksamhetsradarn på och jag blir skeptisk. Den andra delen av det hela är att om du inte gör grundlig research så vet du egentligen inte om den verkligen är baserad på en sann händelse. I alla fall så tycker jag att den här filmen inte var så bra direkt. Filmen känns som ett försök att göra en film om något som egentligen inte är så speciellt bra grund att göra en film om, mao känns historien lite tunn. Detta medför att filmen tappar intresse för mig och blir ganska ointressant. Det finns i alla fall bättre filmer inom samma genre.

J

J

Välj minst 3 favoriter.

Action:
Wanted, The Matrix, Taken.

Komedi:
This is Spinal Tap, Hot tub time machine, Pink panther, Göta Kanal, Sällskapsresan.

Thriller:
Fight club, Unthinkable, Law abiding citizen, Bourne Identity, The international. Mr Brooks, The Prestige.

Skräck:
The Shining, The fly, The Descent.

Klassiker:
Gudfadern trilogin, One flew over a coco's nest, The Shawshank redemption.

Sci-Fi:
Iron man, Batman Begins, Inception, Avatar, Star Trek, Wanted.

Drama:
The Godfather, Million dollar baby, The Shawshank redemption.

Svensk film:
Sällskapsresan, Göta Kanal, Repmånad.

Äventyr:
Gladiator, LOTR, Transformers.

Animerat:
Nightmare before christmas, Spirited away, Waltz with Bashir.

Disney:
Toy story, Wall E, Cars.

Musikal:
Moulin Rouge, Phantom of the opera, Chicago.

Skådespelare:
Robert di Nero, Leonardo di Caprio, Al Pacino, Brad Pitt.

Skådespelerska:
Megan Fox, Hillary Swank, Helena Bonham Carter.

Regissör/er:
Francis Ford Coppola, Tim Burton, M. Night Shyamalan, Cristopher Nolan mfl.

Sämsta film enligt dig:
Det måste vara något svenskt skit, Wallander?

Genres du gillar mest:
Jag gillar allt så länge det är en bra film och den genre som brukar bjuda på bäst filmer är drama.

Genres du gillar minst:
Skräckfilm eftersom det görs så otroligt mycket dålig skärckfilm.

Bästa film du sett på bio:
Avatar.

Bästa uppföljare:
Gudfadern II.

Bästa re-make:
Då måste man väl ha sett originalet men jag säger Ocean's eleven.

Fem favoritkaraktärer:
Michael från Gudfadern, Trinity från Matrix, Mikela från Transformers, Tony från Sopranos och Bob från Fight club.

Nämn en bra verklighetsbaserad film:
North face.

Nämn en överskattad film:
Twilight, what a piece of crap, förstår inte hur vuxna människor kan uppskatta det.

Nämn en underskattad film:
Almost famous.

Bästa filmcitatet:
Just when i thought you were out - they pull me in.

Bästa tagline:
Nokia-Conecting people?

Hur många filmer har du hemma?:
Betydligt fler än jag har fingrar.

Hur ofta går du på bio?:
Pass på den frågan.

Första filmen du minns:
Hajen.

Favoritfilm när du var liten:
Youngblood.

Vilken film har fått dig att gråta utav skratt:
This is Spinal tap.

Vilken film har fått dig riktigt rädd:
Hajen men då var jag 7 år när jag såg den för första gången.

Nämn en film som fått dig att må riktigt dåligt:
An American Crime är den senaste jag såg som jag kommer i håg.

Den här listan fick blev jag utmanad till och jag tycker att den var otroligt svår att svara på så ta mina svar med en nypa salt eftersom jag säkert hade ändrat vissa av svaren om jag fått bättre tid på mig.

Skulle ni vilja ha mer utförliga recensioner? Jag har medvetet hållit mig kort och koncis med tanke på att detta skall vara en blogg där man snabbt kan få tips om vilka filmer man kanske vill se. Därav skall inte brödtexten vara det som sticker ut.

Lämna gärna kommentarer om vad ni önskar.

Det är ingen idé att lämna förslag om korsreferenser, tex lista dem både under drama och med betyg, då något sådant inte går att göra i blogg.se.

Where the wild things are (Till vildingarnas land,2009) är en film baserad på en barnbok om Max som känner sig undanskuffad och bortglömd av sina mamma och syster och därför med hjälp av fantasin beger sig till vildingarnas land. I det landet så finns det djur som gillar att förstöra det mesta precis som Max och de gör honom även till kung utav landet. I början är tycker Max om det men märker sedan allteftersom att alla inte gillar hans beslut och att det inte är helt lätt att vara kung och vara den som bestämmer.

Det här är en dyster film med realism. Vad menar jag med det med tanke på att det är en fantasiberättelse? Jo jag menar att det visar hur svårt det kan vara att vara barn samt känna att ingen har tid för en. Tyvärr så är det även där som det faller för mig, för mamman visar kärlek till Max och trots att jag förstår att man kan känna sig orättvist behandlad utan att de facto vara det så finner jag inte sympatin hos Max som filmskaparen önskar att man skall göra. Jag tycker inte att den egentligen är bra som barnfilm då den är alldeles för djup. Jag tycker inte heller att den är speciellt bra som vuxenfilm då den svävar i gränslandet av att ligga mitt i mellan. Den faller helt enkelt mellan stolarna och gör att den inte lämnar något intryck på mig.

J

+

Unthinkable (2010) är en ganska speciell film som i alla fall för mig får en att tänka efter vart man moraliskt står efter att ha sett den. Handlingen utspelar sig i USA och vi får i början se en person som numera kallar sig för Yusef men brukade heta Steven Arthur Younger (Michael Sheen). Då han konverterat till den muslimska tron så har han prånglat ut en video där han berättar att han placerat ut 3 amtombomber på amerikansk mark och att de senare kommer att få veta vad han krav är. Helen Brody (Carrie-Ann Moss) spelar FBI-agent som är placerad på anti-terroristroteln med visst ansvar för att hindra terrorism mot USA. Då de sedan lyckas infånga Younger/Yusef blir hon tillsammans med H (Samuel L Jackson) ett utav de viktigaste medlen för att förhindra att miljoner amerikaner mister livet.

Jag måste säga att det här är hittills den bästa filmen som jag har sett under 2011. Nu säger det ju inte så mycket eftersom jag inte hunnit se så många filmer under året men jag kan nog nästan sträcka mig till att säga att skulle jag inkludera 2010 års filmskörd så skulle den hamna högst upp också tillsammans med Inception. För mig så var det här en annorlunda film med ett tänkvärt tema där det kommer att förekomma en hel del våld. Den i sammanhanget lilla budgeten tror jag också har bidragit till att skapa en film som inte blir totalt bombastisk utan tyvärr i dagens samhälle realistisk. Skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig och det känns som om jag inte vill att filmen skall ta slut. Jag vill inte lägga ut texten så mycket mer då detta riskerar att spoilera historien för er som inte har sett den men jag kan varmt rekommendera den här till er alla.

J

J

J

J

+

Predator (rovdjuret, 1987) är naturligtvis klassikern där vi får möta rovdjuret för första gången. Jag har inte sett den här filmen på väldigt länge innan jag såg den igen för bara någon dag sedan och jag tycker att den fortfarande håller måttet hyfsat. Dutch (Arnold Schwarznegger) är ledare för en absolut toppstyrka inom militären och får ett uppdrag att bege sig till en sydamerikansk djungel för att befria andra amerikanske soldater som sägs ha blivit tillfångatagna av gorillan. Den aktionen går bra men de blir snart varse att de själva är jagande av något betydligt starkare och mer skräckingivande nämligen rovdjuret.

Jag kommer inte ihåg när jag såg den här filmen för första gången men jag tyckte att det var en bra idé att se den igen när jag sett predators, den femte filmen i serien (om man räknar AVP filmerna). Jag tycker att det är lite nostalgi och lite roligt att se den igen och den var väl ungefär som jag kommer ihåg den. Specialeffekterna känns faktiskt inte så daterade som jag trodde att de skulle göra vilket är en positiv del. Själva filmen är ju gammal hederlig action blandat med lite spänning och jag får lite vibbar från Aliens som också en en sådan typ av film med lite mer action. Arnold bryter som vanligt hårt på tyska och allt är ungefär som man hade tänkt sig. Jag tycker att den är ok men inte så mycket mer trots nostalgikicken.

J

J

Nu har jag kommit ifatt de filmer som jag kommit på att jag sett under blogguppehållet. Detta kommer att betyda minst två saker, dels att det inte kommer att publiceras inlägg i samma takt som förut (dvs en om dagen) eftersom jag inte ser i snitt en film per dag och dels att det kommer att komma lite recensioner av nyare filmer.

The fly (Flugan, 1986) av David Cronenberg är en nyinspelning på en gammal film från 1958. Seth Brundle (Jeff Godblum) spelar en vetenskapsman som arbetar på ett sätt att teleportera saker. I början av filmen möter han Veronica (Geena Davis) som är journalist och blir intresserad av hans projekt. Det hela utvecklar sig till att de även fattar tycke för varandra privat. När Seth provar att teleportera sig själv får han av misstag med en fluga i kapseln vilket datorn tolkar som att den skall sammansmälta hans genetiska kod med flugan. Seth börjar sakta men säkert att förändras.

Det här är min typ av skräckfilm. Om jag skulle räkna upp filmer som jag tycker bäst om i genren så skulle det i stort sett bara bli filmer av den gamla skolan. Jag tycker att 99 % av de nyare filmerna inte alls är på samma nivå men sedan finns det undantag som exempelvis the descent. Både Davis och Goldblum gör bra karaktärer och även om det inte har samma specialeffekter som man är van vid nu så fungerar det. Filmen i sig är väl inte så skrämmande direkt utan det är mer en rysare såsom the Shining. Jag tycker att den här filmen håller fortfarande även fast den har drygt 20 år på nacken och jag rekommenderar den till er som inte har sett den eller inte har sett den på länge. Det är en klassiker inom genren.

J

J

J

Predators (2010) är uppföljaren till kultrullen från 1987 med Arnold eller uppföljare och uppföljare, det här är nummer 3 i serien. Vi befinner oss på en annan planet och det är ett antal olika personer  som gemensamt i stort sett har bakgrunden att de är utbildade inom krigsteknik. Efter att de har konstaterat att vilken deras bakgrund de har så beslutar de sig att gemensamt utforska vart de är och hur de kan ta sig därifrån. Ganska snart så inser de att de är jagade att ett antal predators och det hela blir en kamp för att överleva.

Adrien Brody känns för mig en aning malplacerad men jag kommer på mig själv att jag accepterar honom som machohjälte relativt snabbt. Filmen är en blandning mellan thriller och action och vissa scener är ganska snygga men som helhet så är filmen lite för prototyp för mig med ganska väntade scener och ganska prototypa rollkaraktärer. För mig så är det dessutom lite på gränsen till dumhet när en utav karaktärerna skadas i en fälla som gillras för en utav predatorna. Jag tycker att den får godkänt som helhet men den inte är något som kommer att lämna ett bestående intryck på mig.

J

J

22 bullets (2010) med Jean Reno.  Charly (Reno) har en lång karriär bakom sig som hitman åt maffian i Marseille men har nu beslutat sig för att gå den lagliga vägen. Han lever nu ett lugnt liv med sin familj men blir en dag attackerad av ett antal män som sätter 22 kulor i hans kropp. Mirakulöst så överlever han detta och blir för att få lugn tvungen att ge sig efter den man som försökt att döda honom.

På synopsisen så verkar den bra men det var verkligen inte bra. Jag tyckte att den var seg och att den var långtråkig och ganska tafatt. Jag har lite svårt att bestämma mig om det berodde på historien eller om det berodde på skådespelarinsatserna men båda var egentligen under all kritik. En actionfilm skall enligt mig vara full av fart och bra och häftiga scener men den här hade egentligen inget utav detta och kan därför inte få annat än underkänt.

J

The Collector (2009) är en skräckfilm i stil med Saw. Akin jobbar på dagarna som hantverkare och för att betala sin ex-frus skuld så bestämmer han sig för att plundra sin nuvarande arbetsgivares hus som han vet står tomt den kvällen. Tyvärr så väljer han just den kvällen när det finns ytterligare en inkräktare i huset som visar sig inte alls vara ute efter pengar. Från att vara ute efter pengar så vänder sig historien mot att vara främst en kamp på att överleva mot snillrika fällor som den otroligt illasinnade andra inkräktaren har gillrat.

Den här filmen påminner en hel del om den första Saw filmen och jag tycker faktiskt att den är helt ok. Den höll i alla fall mig på sträckbänken när jag undrade hur det skulle gå framöver. Jag tycker att den har vissa logiska luckor med inte speciellt logiska beslut men kan man se bortom detta så är det en bra film i sin genre. Det är inte många filmer som i min värld står ut inom genren men den här kan jag rekommendera om ni vill se en film av typ Saw. Trots dess låga budget så tycker jag att ljudet är helt ok, bilden är väl inte direkt den bästa men den fungerar för sitt ändamål. var men det är inget som jag rekommenderar och inget som jag brinner för att se igen.

J

J

J

Clash of the titans (2010) bygger på sagan om de grekiska gudarna och hur dess avkommor inte bor med gudarna utan kallas halvgudar för att de trots allt har vissa speciella krafter. Perseus (Sam Worthington) en föräldralös pojke som adopteras av en fiskare inser att han är halvgud och dras in i striderna mellan gudarna och människorna. Snart befinner han sig i en kamp för att hindra Hades att förstöra människornas rike. På vägen möter han stora skorpioner och annat övernaturligt.

Ja vad kan man säga om det här, temat med grekiska gudar i sig själv blir en aning fånigt om det inte rör sig om gudadyrkan där gudarna är sekundära. Den här filmen är också ganska fånig med tanke på det, visst det smäller till ganska bra ibland men överlag tycker jag att inte ens specialeffekterna lyckas fånga mig. Själv historien i sig själv är så fånig så inte ens en imponerande skådespelarensemble med bland annat Liam Neeson, Ralph Fiennes mfl kan bygga upp den. Helt genomrutten skulle jag dock inte säga att den var men det är inget som jag rekomenderar och inget som jag brinner för att se igen.

J

J

Lite mer kommentarer kan ni ju säkert sprida. Och ni som kommenterar utan egen blogg, jag undrar hur ni har hittat hit.

The sorcerer's apprentice (Trollkarlens lärling, 2010). Balthazar (Nicloas Cage) ör en trollkarl som varit med sedan urminnes tider för att hjälpa till att besegra de onda. Från början fanns det den goda trollkarlen, Merlin och hans motpart Morgana. Till den goda sidan finns underhuggarna, Balthazar, Veronica och Horvath. Den senare bytte dock sida eftersom Veronica fördrog Balthazar. Flera tusen år har nu gått och Dave, en tioårig unge hamnar i Balthazars affär och får veta att han har en betydelsefull del av historien. Sedan går 10 år och Dave blir återigen inkastad i detta men denna gång är det en kamp hela vägen mellan ont och gott.

Vad är det med Disney och spelfilmer (dvs de som inte är animerade). Förutom att märket verkar borga för bra ljud och bild så brukar det innebära att de är dåliga och fulla av moralkakor och annat tråkigt. Just uppföljare på trollkarlar verkar det ha gått lite inflation i sedan succén med Harry Potter. Förutom denna film så har vi sett Percy Jackson. Tyvärr så blir det ju oftast bottennapp när man försöker efterlikna en tidigare succé. Plagiatet blir nästan aldrig lika bra som originalet. Jag tycker att den här filmen inte alls är bra och även fast jag förstår att den inte initialt riktar sig mot mig så tycker jag att en familjefilm skall kunna vara så pass bred att det passar hela familjen. Jag tycker inte att den har någon direkt kvalité och historien och tunn och ganska tråkig. Jag har dessutom svårt att se Cage i huvudrollen som trollkarl och han är för mig inte övertygande. Här har vi dock igen en kille som det var väldigt länge sedan han gjorde en bra film, intressant, ungefär samma tema som med Bruce Willis osv. Jag vill i alla fall inte rekommendera den här till er.

J

Nowhere boy (2009) handlar om John Lennons ungdomsliv dvs tiden innan han slog igenom med The Beatles. Vi får följa hans krångliga uppväxt och hur hans mamma lär honom att spela banjo vilket blir startskottet till hans intresse för musicerande.

Jag är svag för The Beatles men kan jag inte tillräckligt mycket om John Lennon för att kunna verifiera eller falsifiera filmens faktainnehåll. Jag tycker dock att det var en intressant film men jag tror att man måste uppskatta eller ha ett intresse av Lennon för att få någon behållning av denna. Om ni inte har det så tror jag att det kommer att vara en ganska platt film som till och med kan vara ganska tråkig. Själva utförandet av filmen är ok även fast man kan ifrågasätta vissa skådespelarinsatser. Se den om ni vill se lite kuriosa angående Lennon, om inte låt bli.

J

J