Starfield

She's out of my league (I min vildaste fantasi,2009) är en komedi eller collegefilm eller vad det heter. Den handlar om  Kirk som är skyddsvakt på en flygplats och där stöter han på Molly som en en perfekt 10. Som ni säkert förstår så visar hon intresse för Kirk men han krånglar till det med hans dåliga självförtroende. Det hela utvecklar naturligtvis sig till att han kommer på sin brist och skall vinna henne tillbaka.

En ganska ordinär film där ni har hört och sett historien många gånger om förut. Boy meets girl, boy falls in love, boy fuck up and try to win girl back. Ja historien känner vi igen men i olika utföranden. Det som är intressant är därför utförandet och i det här fallet så är den väl så där. Jag blir rätt trött på sådana här förutsägbara filmer som det finns flera dussin av. den här sticker inte ut på något sätt och därför måste den få underkänt.

J

Grown ups (2010) är en komedi med Adam Sandler, Kevin James, Chris Rock, David Spade, Rob Schneider. Efter att de vunnit en high school tävling i basket så  går det alla skilda vägar. De tar alla olika vägar och Lenny (Sandler) är numera en stor agent i Hollywood medans andra inte alls har lyckats lika bra. När deras coach från den tiden går bort så träffas de alla igen för att begrava honom och för att fira den fjärde juli.

Kan en sådan här komedi verkligen vara rolig tänkte jag men gav den en ärlig chans. Svaret på den förut ställda frågan är i alla fall ja, den är rolig och sevärd inom genren. Jag har lite svårt för Sandlers komedier på samma sätt som jag är allergisk mot Carey eller Robin Williams, det kan bli överspelat. I den här filmen så tycker jag faktiskt att de lyckas hålla i den bra och den har ganska roliga och minnesvärda scener. Inom genren så tycker jag definitivt att det är en bra film och jag kan rekommendera den till er som tycker om komedi.

J

J

J

Valentine's day (2010) har en hel del kända människor i sin ensemble. Precis som i Love actually så ser vi en massa olika historier som vävs samman för att bilda en helhet. Vi får bla möta quarterbacken som undrar vad som skall hända med hans liv, en pojke som skall köpa blommor till hans livs första kärlek och många många fler.

Jag tycker att den här filmen inte var bra. Till skillnad mot i Love actually som faktiskt är en film som är helt ok där de klarar av att väva samman alla historier så misslyckas de i den här. Filmen doftar lite Pretty Woman möter Love actually och den röran som blir av det här blir bara en röra utan någon egentlig substans och någon välgörande doft. Att den doftar Pretty Woman är inte så konstigt i sig eftersom regissören är densamma som står bakom just den titeln. För mig så är det här en dussinfilm som pumpats ut för att mätta marknaden för att det skall finnas nya romcoms och de skall släppas med jämna mellanrum och vad är då bättre med en titel som dessutom doftar den stora kärlekens dag, Valentine's day. Det verkar i alla fall vara så att de är så som de som ligger bakom filmen har tänkt.

J

J

Farsan (2010) är en svensk film av Josef Fares som gjorde Jalla, Jalla och Kopps. Den första tycker jag är trevlig medans jag tycker att den senare är överreklamerad. I den här filmen får vi möta Asiz (Josefs riktiga pappa) som är ensamstående efter att hans fru gått bort. Han son, Sami tycker att det är på tiden att han träffar en ny kvinna och annordnar därför diverse dejter för att han skall hitta någon. Sami har dock själv problem då han inte vill berätta för sin pappa att han inte kan få barn med sin sambo Amanda. Förutom dessa karaktärer får vi möta Jörgen (Torkel Pettersson) som försöker att bli macho för han tror att det är det som hans sambo vill ha.

Jag tycker att den här filmen är helt ok inom sin genre trots sin buskisartade humor och de lite billiga skämten. Tyvärr så räcker detta inte hela vägen och det är inget som jag anser att man kan bygga en hel film på. Det finns vissa scener som är roliga men de dränks i transportsträckan som övriga filmen utgörs av. Den hade kunnat bli lite bättre med lite stabilare skådespelarinsatser och lite trevligare och rappare manus. Den är dock godkänd som film och ligger väl egentligen precis som de flesta andra svenska komedier.

J

J

Hot tub time machine (2010) är en cool film som jag blev positivt överraskad av. De tre vännerna Adam (John Cusack), Nick och Lou har varit kompisar sedan 80-talet. Tillsammans med Adams systerson Jacob reser de tillbaka till den skidort där de hade magiska kvällar i mitten av 80-talet. Stället är nu förfallet och de är de enda gästerna på hela hotellet. De tänker att de skall börja med att bada bubbelpool och det är då de otroliga händer, bubbelpoolen blir en tidsmaskin som slungar de tillbaka till just den helgen på 80-talet som de återvände för att uppleva. Hur skall de nu göra utan att springa in i sina andra jag och hur skall de göra för att komma tillbaka till nutiden?

Tillbaka till framtiden är ett lysande exempel på när tidsresande fungerar i komedi och det här är faktiskt åter ett exempel på när det fungerar. Jag tycker att den här filmen överraskade för att den var så pass underhållande som den faktiskt var. Jag tycker att konceptet är roligt och att det är bra utfört med bra skådespelare och ganska underhållande sceneri. I tillbaka till framtiden nämner Robert Zemeckis att anledningen att han tror att det fungerar bla har att göra med att de reser i tiden men inte genom rummet dvs att de kommer till exakt samma ställe som de reste från och inte dyker upp på ett annat ställe. Det är samma sak i den här filmen, jag vet dock inte om de påverkar att jag köper det. Jag vill rekommendera den här filmen för  jag tycker att den är bra och underhållande.

J

J

J

Killers (2010) med Ashton Kutcher och Kathrine Heigl. Spencer Aimes (Kuthcer) är en hemlig agent som har till jobb att arkebusera personer på uppdrag, en hitman med andra ord. När han träffar den snygge tjejen Jen Kornfeldt så faller det pladask för varandra. Problemet är att Spencer inte kan berätta för Jen vad han sysslar med så han lovar sig själv att lägga av med det. Som vanligt så hinner historien i fatt honom och de numera gifta paret blir jagade av andra som vill arkebusera dem.

En ganska rolig synopsis som hade kunnat bli en ganska rolig film tyvärr så blir det bara pannkaka av det hela. Den blir inte rolig alls och den blir inte det minsta underhållande, bara en transportsträcka som gör att jag vill spola mig genom filmen från ungefär 15-20 minuter fram till slutet. Den här typen av film går det verkligen dussin av och detta är en dålig karbonkopia på en dålig karbonkopia, du har sett allt förut och du har sett det i bättre tappning. Jag vill verkligen inte rekommendera den här till er med anledning av detta.

J

Old dogs (2009) med Robin Williams och John Travolta. Charlie (Travolta) och Dan (Williams) är båda kollegor och ägare av en framgångsrik firma som sysslar med pr. De har haft firman tillsammans i 30 år. Nu är det nära att de kommer att ro hem en riktigt stor deal med en japansk bolag. Hela deras värld vänds upp och ner när de tillsammans får ta hand om ett 7 årigt barn som tydligen avlades när Dan var flyktigt gift med en tjej för länge sedan.

Det står på omslaget att den här filmen är jättekul och jag måste säga att det är den inte Däremot är den ganska långdragen och förutsägbar och inte alls speciellt underhållande. Jag är ingen större fan av Williams överspelade käcka komedier där han gör diverse röster och håller på att göra sig rolig. Detsamma gäller min allergi för Jim Careys filmer där han försöker att göra detsamma. För mig så blir det oftast platt fall och det blir det i den här filmen där Travolta gör sitt bästa för att hålla uppe den men det går inte alls. Platt fall för en film vars idé egentligen är idiotisk och dömd att misslyckas.

J

Sex and the city 2 (2010) är uppföljaren på tv-serien och sedemera filmen. I den här filmen får vi följa tjejgänget när de hamnar i mellanöstern efter att Samantha har bjudit de alla på en resa. Historien är tunn och det finns därför inte så mycket att säga om filmen i övrigt.

Jag tycker faktiskt att den första filmen var helt ok (finns recenserad här i bloggen) men den här är inte bra. Det finns många som riktat kritik mot att den inte utspelar sig i den vanliga New York miljön. Jag tycker nog att det inte gör så mycket i sig själv, att det är annorlunda. Dock är det inte så att det är annorlunda som är dåligt med den här filmen det är att det inte finns någon hållbar handling. Allting känns bara som tråkigt och bara ett slöseri med tid speciellt eftersom filmen är över 2 timmar. Det finns inget underhållande med den här utan den är bara en ren kassako som är tråkig och intetsägande. Vi hoppas att det inte kommer en till men risken är väl överhängande att det kommer minst en till.

J

Over her dead body (2008) är en komedi om Henry (Paul Rudd) och Kate (Eva Longoria) som är på väg att gifta sig. De har maximal otur och bruden förolyckas genom att få en isskultpur över sig. När kate kommer till himmlen blir hon tillbakaskickad till jorden som ett spöke med ett visst uppdrag. Tyvärr för hennes del är hon så upptagen att skälla ut portvakten så att hon inte riktigt uppfattar vad hennes uppdrag är. Chole (Lindsey Sloane), Henrys syster vill att hennes bror skall gå vidare och rekommenderar därför honom till ett medium, Ashley (Lake Bell). Ashley och Henry råkar då bli kära i varandra medans Kate för sitt bästa för att göra livet så surt som möjligt för Ashley då hon kan både se och höra henne.

Först och främst måste jag säga att jag inte kan släppa att jag tycker att Lake Bell ser ut som en transvestit i ansiktet. Hon har väldigt maskulina drag vilket gjorde att jag hängde upp mig mest på det genom filmen. Filmen är ett riktigt stolskott och inte värd att se. Jag skulle vilja säga att det var en utav de mest ointressanta filmer som jag sett på senaste faktiskt vilket inte säger så lite då jag haft oturen att gå genom en hel del mindre bra filmer.  Jag rekommenderar verkligen inte den här filmen till er, bilden och ljudet är helt ok men detta dränks i den dåliga kvalitén som helhet.

J

+

Lesbian vampire killers (2009) har fått väldigt dålig kritik och jag skall direkt erkänna att den inte var bra. Fletch och Jimmy är två killar som beger sig ut på en resa för att komma bort. Den ena utav dem har just blivit singel efter att hans flickvän har dumpat honom för gud vet vilken gång i ordningen och den andra vill dra med honom på ett äventyr för att möta nya tjejer. Genom att slumpvis kasta pil på en karta över England hamnar de i en liten by på landsbygden. De kan då inte ana att just den byn har blivit drabbad av en förbannelse vilket gör att alla tjejer blir lesbiska vampyrer på deras 18-årsdag. Skall någon av killarna kunna bryta denna förbannelse?

Detta påminner en hel del om en "Shaun of the dead" som blivit hyllad i media men inte här i min blogg. Stilen är en humoristisk vampyrfilm som mer är en komedi än en ren skräckfilm. Inom den genren tycker jag att den lyckas ganska bra men jag gillar inte den typen av film. Nu undrar ni kanske varför jag ens bemödar mig att se den om jag inte tror på den och svaret är variation. Ibland är du sugen på att se en lättsam film och ibland är det en tung och allvarlig dramafilm som står på menyn. Just den här filmen tillhör den lättare kategorin och den fungerar faktiskt ganska bra inom dessa ramar. Med anledning av det vill jag ge den godkänt men inte mer än så.

J

J

Bröllopsfotografen (2009) är en svensk komedi om Robin från en liten stad i värmland. När stadens bruk är på väg att bli nedlagt ser han sin chans att förverkliga sina drömmar som fotograf. Genom en slump möter han Jonny Björk (Kjell Bergkvist) som gör ett uppträdande på en kompis bröllop i den lilla staden i värmland. Genom Jonny får han kontakt med den snobbiga familjen som gjorts sitt rikedom inom förpackningsindustrin. Genom dem så förändras hela Robins liv och han träffar även Astrid som är familjens svarta får och även hon har drömmar om att bli en känd fotograf. Tillsammans startar de ett företag men är det verkligen Robin den udda grabben från Värmland fortfarande?

Det här är väl egentligen en prototyp för svensk komedi/drama som har kommit på sistone. Lite som Masjävlar fast inte alls samma seriösa undertoner. Det finns ett allvar i den här filmen också även om den inte direkt visar sig och de komiska inslagen tar över. Bergkvist gör som vanligt en ganska rolig roll som den udda och väldigt snälle komikern vilken har tappat sin egen identitet och blir utskrattad bakom ryggen. Johannes Brost spelar pappan i den rike familjen och även han gör en stabil insats. Filmen som helhet är förutsägbar och följer konventionella mönster som tyvärr blir enformiga och tråkiga. Ljudet är som vanligt under all kritik när det gäller svenska filmer. Som helhet från den godkänt men inte mycket mer.

J

J

+

The ugly truth (2009). Det har blivit många recensioner av filmer där Gerard Butler har medverkat och här kommer en till. Gerard verkar ju verkligen ha blivit i ropet nu och slagit igenom på bred front och får chansen att medverka i en hel del filmer som har varit av skiftande kvalité. Abby Ritcher (Kathrine Heigl) jobbar som producent på en lokal tv station i USA. En kväll när hon skall lägga sig och slötitta på tv innan hon skall somna råkar hennes katt komma åt fjärrkontrollen så att kanalen byts. På den kanal som numera visas går ett program som heter "The ugly truth" med Mike Chadway (Butler) i huvudrollen. I programet berättar han sin version av den osminkade sanningen av interaktionen mellan kvinnor och män. Abby ringer då in coh blir ganska rejält avspisad som en obotlig romantiker som söker efter något som egentligen inte går att uppnå. Dagen efter på deras internmöte visar det sig att Mike kommer att börja jobba för tv-stationen som Abby är producent för. Trots att det står för rejält olika åsikter som deting, män och kvinnor så är det tvungna att jobba tillsammans och Abby inser att hon faktiskt kan få hjälp av Mike i sin strävan efter att hitta den perfekte drömprinsen.

Som ni säkert kan läsa ut ur synopsis så är det här en romkom som dessutom är förutsägbar och följer samma mönster som hundratalet innan denna. När detta dyker upp föreslår jag att man ställer sig frågan, vad är det som gör att den här filmen trots allt står ut från mängden? För det första så innehåller den en ganska berömd orgasmscen som vi inte sett dess like sedan den av Meg Ryan i "When Harry met Sally" och en mycket bra sådan också faktiskt. För det andra så fungerar kemin mellan Butler och Heigl vilket inte är självklart alltid men ett måste för att få trovärdighet i den här typen av film.  Jag tycker att den var ganska underhållande trots att jag ganska tidigt listade ut hur det kommer att sluta och ungefär vägen dit. Filmen var lite småsöt med trots allt ganska sköna oneliners och lite småtrevliga scener. Som vanligt så var ljudet eller bilden i denna typ av film inget som jag direkt lade märke till vilket egentligen gör att den kan anses som avrage, vilket säkert kan vara positivt.
Jag vill ändå rekommendera den här som en lättsam film där du vet vad du får vilket kan vara trevligt ibland.

Ps. för min del är OS över nu vilket gör att jag igen kan ägna mig åt film. Jag har i kväll redan avverkat 4 st filmer och det finns en stor chans att jag inom snart kommer att ge mig på nummer 5. Detta innebär att det finns en hel del recensioner som ni läsare kommer att kunna se fram emot. ds.

J

J

J

+

Sommaren med Göran (2009) är en komedi Peter Magnusson, känd från bla hey baberiba. Med på ett hörn är naturligtvis hans kollegor David Hellenius och Christine Meltzer. Göran (Magnusson) är en kille som jobbar in eventbranschen och trivs inte speciellt med sitt jobb. Förutom detta har han för att vara underdriven lite dåligt tålamod i relationer. Detta yttrar sig att han blir extremt snabbt kär i tjejer (som nödvändigtvis inte behöver vara kär i honom) samt att han säger sig vilja dela sitt liv med honom. Efter att ha blivit dumpad av Sofia träffar han en gammal klasskamrat i smyckesaffären där han tänkte lämna igen förlovningsringen. han blir genast väldigt intresserad och stockar henne för att få henne intresserad av honom. Detta går väl inte vidare bra men efter att ha blivit inbjuden på Doddes fest på västkusten dit tjejen också är inbjuden så ser han nu sin chans.

Svenska komedier har en tendens att vara överdrivna och ganska tråkiga men den här är faktiskt enligt mig ett undantag. Den kommer inte att gå till historien som den mest välspelade filmen som gjorts och det har den inga ambitioner att göra heller men den är helt ok. Trots en mängd tafatta insatser av diverse personer i filmen så fungerar den och driver historien framåt. Skämten är ganska rättframma och det är väl egentligen inte specielt hög nivå på dessa men det är en lättsam film som du utan några större bekymmer kan titta på för att slappna av.

J

J

J

I love you man (2009) är en komedi som handlar om Peter Klaven (Paul Rudd) en riktigt kvinnoman som har gått från förhållande till ett annat förhållande. Pga detta har han inte skaffat sig så många manliga vänner. Nu har han äntligen känt att han har träffat rätt och därför friar han till sin flickvän Zooey Rice (Rashida Jones). Strax efteråt när det blivit allmänt känt överhör han på en tjejfest hemma hos sig att hennes vänner undrar vem som skall vara bestman och vilka manliga bekanta som kommer samt att det kan bli ett problem när man inte har några vänner utan bara hänger med sin tjej. Peter bestämmer sig för att råda bot på detta och hitta nya manliga vänner men det visar sig vara lättare sagt än gjort.

Det här var en film som jag hade ganska låga förväntningar på men som visade sig vara en riktigt rolig film och komedi. Jag är inte överförtjust i genren och det är ganska sällan som jag skrattar men i det här fallet så gjorde jag faktiskt det flera gånger. Jag måste säga att visst det är ibland lite förutsägbara skämt men det hindrar inte att det utförs roligt och med bravur. Jag skulle faktiskt rekomendera den här filmen för att jag tycker att det är en bra komedi som förtjänar att ses och att ryktet om den sprids.

J

J

J

+

Year one (2009) med Jack Black är en förhistorisk saga som löst följer bibeln. Zed (Black) är en förhistorisk jagare som inte är så bra på sin profession. Han är bättre på att driva runt och försöka charma tjejerna än att faktiskt jaga. När han äter frukten från det förbjudna trädet blir han banlyst från sin by och detta tar honom ut på nya äventyr. Till sin hjälp har han Oh, (Michael Cera) som var en av samlarna i samma by. Slumpen tar honom vidare på nya äventyr där han bla träffar Cain, Abel och Abraham.

Jag hade ganska låga förväntningar när jag såg den här filmen, dels för att jag trodde att den skulle vara lite väl fånig för min smak men även att jag ansåg att den inte riktigt höll måttet för en komedi. Jag måste säga att jag vart positivt överraskad över att den hade en ganska rapp dialog och att den faktiskt var underhållande. Filmen anser jag skall ses som ett lättätet tidsfördriv som kan underhålla dig en dag när du ligger på soffan och är bakis eller bara allmänt trött. Du kommer troligtvis inte att bli besviken om du har lika låga förväntningar som jag hade. Ljudet och bilden är helt ok men dialogen ligger lite väl lågt.

J

J

J

Four christmases eller borta bra, hemma värst som den heter på svenska (2009).Brad (Vince Vaughn) är tillsammans med Kate (Reese Witherspoon) och de delar åsikten att julen med deras respektive familjen är en fullständig pina. Med anledning av detta har de satt i system att skylla på att de måste iväg på humanitära uppdrag just under julen varje år men åker istället till exotiska resmål för att bara slippa hysterin. Den här julen har de planerat att åka till Fiji men blir på flygplatsen varse om att alla flyg är inställda pga dimman över flygplatsen. Där blir de desutom intervjuade i tv och det hela slutar med att deras familjer genomskådar bluffen. De känner sig därför för första gången på 4 år att spendera julen med deras släkt som innebär 4 stopp då båda deras föräldrar är skilda. Hela deras värld sätts under luppen och de innebär stora förändringar för de båda.

En komedi som släpps lagom till julen på DVD, det är verkligen inte en skräll. Vince och Reese gör det bra men de kan ändå inte rädda filmen som helhet som lider av uppenbara brister i manus. För det första så har man för länge sedan redan sett allt förut och visst det finns vissa lustiga scener men som vanligtvis i många av dessa filmer, har man sett trailern så har du sett godbitarna ur filmen. Inget uppseendeväckande och inget som egentligen enligt mig är värt att lägga tiden på den här såvida du verkligen inte är förtjust i dessa typer av filmer.  Bilden och ljudet är helt ok men inget som sticker ut på något sätt, en ganska tråkig produktion dessutom.

J

J

-

Ghosts of girlfriends past (Flickvänner från förr, 2009) med Matthew McConaughey och Jennifer Garner. Connor Mead (McConaughey) är en riktig playboy som numera är känd flickfotograf och avverkar tjejer på löpande band. När han blir bjuden på sin brors bröllop så stegar han inte med samma självförtroende och anser att det bara är en fast som han måste avverka även fast han inte är speciellt sugen på det. Festen håller på hans farbrors gamla gods och när han på toaletten möter sin numera avlidne farbror som säger att han måste ändra livsstil blir han mer än skärrad.

Filmen bygger löst på den kände christmas carrol som innebär att det kommer 3 personer, en som visar han dåtiden, en nutiden och en framtiden. I det här fallet är inte feér utan fd flickvänner som kommer för att visa honom att han måste ändra livsstil. Den skulle kunnat vara lite mysig och rolig men den är bara patetisk och tråkig. Michael Douglas dyker upp som den avlidne farbrorn men han gör inget större avtryck detsamma med övriga skådespelare i filmen. Ljudet och bilden är helt ok men det hjälper inte upp den på något sätt. Tråkig film som kunnat bli så mycket bättre.

J

The Proposal (2009) med Sandra Bullock och Ryan Reynolds är en romkom. Margret Tate (Bullock) är en despot som jobbar inom förläggarbranschen till sin hjälp har hon Andrew Paxton (Reynolds) som är hennes trogna assistent de senaste 3 åren. Alla på kontoret hatar verkligen Margret och det med all rätt då hon verkligen bossar och kör över alla i hennes närhet. När saker och ting ställs på sin spets utpressar Margret Andew till att fejka att de skal gifta sig, en match som hon tror är enkel men när de besöker imigrationsverket för att meddela nyheten visar det sig att de kommer att undersöka saken väldigt noga och att det väntar böter och fängelse för Andrew om de kommer på att han ljugit. Paret ser inget annat val än att spendera helgen tillsammans i Andrews hemstad i Alaska och där skall de även övertyga alla andra att de är ett par, en intressant och inte helt lätt uppgift visar det sig.

Det verkar som om det har kommit ett uppsving för romkoms och det har gjorts en hel del sådana på senaste. Kvalitén är naturligtvis som vanligt skiftande men den här filmen tillhör de bättre inom genren, i alla fall enligt mig. Jag tycker att både Bullock och Reynolds gör det bra och de kryddas av fina insatser av bla mary Steenburgen. Historien håller här hela vägen och det är en trevlig film, perfekt för en bakissöndag eller varför inte bara en kvällsfilm nu när hösten är här. Ljud och bild är bra i den här filmen dock är väl inga utav dem några av det som sätts på prov i denna typ av film.

J

J

J

+

Jag skulle säga att filmen He's just not that into you (2009) är en romkom som kanske inte riktigt är som andra. Jag anser att det är en relationsdrama fast med inpackningen komedi. I alla fall så finns det en hel del kända skådespelare/skådespelerskor som medverkar i filmen och har hjälpt till att hypa den. Gigi (Gennifer Goodwin) är den typiske romantiske tjejen som tror på ögonblicklig kärlek och letar runt bland diverse förklädda prinsar som egentligen inte alls är ute efter ett seriöst förhållande. Hennes vänner via jobbet, Beth (Jennifer Aniston) och Janine (Jennifer Connelly) försöker henne att bli mincre naiv men brottas samtidigt av störningsmoment i deras inbördes förhållanden med sina partners. Anna Marks (Scarlett Johansson) är tjejen som också letar efter kärleken och av en slump träffar hon, Ben (Bradley Cooper) som är tillsammans med Janine. Medverkar i filmen gör även, Neil (Ben Affleck), Alex (Justin Long) och Mary (Drew Barrymore).

Som ni ser så fattas inte de stora namnen i den här filmen och det är en multicasting film med en hel del hopp mellan de olika rollerna och händelserna. Jag tycker att vissa komedier kan vara lite taffliga och lite väl tråkiga men jag anser den här hålla ihop mitt intresse hela vägen. Den är välspelad och handlingen är bra även om den till viss del är förutsägbar. Ämnet är ju naturligtvis intressant för gemene man och den tar upp den typiska klyftan mellan män och kvinnor och deras förmåga av att prata "olika språk" för samma behov. För mig så känns den ändå som en frisk fläkt med en intressant dialog och både roliga och tråkiga scener med viss igenkänningsfaktor. Som kille är det kanske inte meningen att man skall tycka om filmen men jag gör det trots allt, den är skön underhållning.

J

J

J

+

Här kommer en kopia av min första recension i bloggen igen. Förut hade jag denna recension satt ihop med recension av Omen 2006 men det var ju inte så lyckat då de skall ses som 2 olika kategorier i arkivet.

You, me and dupree (2006) är en charmig komedi om en kille som inte gör så mycket utan hoppas på att livet skall utvecklas till det bästa i alla fall.  Dupree (gästen) är best man och flyttar efter bröllopet in hos de nygifta, till mycket förtret för dessa.  Jag fick mig i alla fall några skatt, vilket jag anser är ett måste i en komedi.

J

J

J

17 again (2009) med Zac Efron och Matthew Perry. Mike O'Donell (Efron och Matthew) är en lovande basketspelare som har chansen att spela collegeball. Det enda han behöver göra är att spela på sin normala standard en halvlek sedan borde stipendiet vara hans. Då hans flickvän dyker upp precis innan match och ger honom besked att hon är gravid väljer han henne framför karriären något som han kommer att ångra för många år framöver. O'Donnel gifter sig med sin high school sweetheart (Scarlett) men kan inte släppa att han aldrig tog chansen att spela ball i college. Det hela utmynnar att han i över 20 år blir bitter över sitt val och inte kan fungera emotionellt i förhållandet. När han får chansen att vakna upp en dag som 17 igen är det frågan om han skall ändra sina val och kan han vinna tillbaka sina barn som han sedan länge negligerat.

Det här är väl en typisk komedi om livet i allmänhet men på ett mer skämtsamt plan. En collegekomedi som faktiskt fungerar helt ok. Efron gör en ganska trevlig roll och det är naturligtvis en del förvecklingar då han är i samma ålder som sina barn när han kommer tillbaka till sitt 17 åriga jag, lite samma känsla som i Back to the future. Detta är ingen film som jag kommer att lägga på minnet särskilt länge men den fungerar alldeles utmärkt som en tids avkoppling med en lättsam historia.

J

J

J

The hangover (2009) är en komedi om fyra killar som åker till Las Vegas för att vara med på en svensexa. Det hela börjar med att de får låna svär fars pärla, en gammal Merca cab och de beger sig ut mot öknen och de härliga tiderna. Efter att ha checkat in på en utav de största sviterna på ett av de bästa hotellen i stan så går de upp på taket för att roa sig med att titta på utsikten och att börja dricka lite av de starkare varorna.  Efter att ha varit däruppe så börjar de hela balla ur och de tappar bort den blivande brudgummen och får spendera resten av resan och filmen med att leta efter honom.

Jag har hört många goda lovord om den här filmen och det skall direkt sägas att den är rolig och underhållande men det blir efter ett tag lite för mycket för att falla mig på läppen.  Några av historierna som utspelas är bland det mest ur flippade och där det till början är underhållande och roligt så tappar det efter ett tag intresset och tråden. Jag måste säga att jag trots allt tycker att den är helt ok tom bra men att den ändå hade kunnat göras ännu bättre genom lite mindre situationer. Av de medverkande skådespelarna är utav mig den mest kände, Bradley Cooper som spelar rollen som Phil Wenneck (mest känd av mig i rollen som Will Tippin i Alias). Alla skådespelarna gör ett bra jobb och det är planerat en uppföljare som väntas komma under 2010.

J

J

J

Confessions of a shopaholic (2009) med Isla Fisher som Rebecka Bloowood. Rebecka är en obotlig shopaholic som får sparken från sitt jobb som journalist på en trädgårdstidning. När hon skall gå på arbetsintervju för drömjobbet hos mode magasinet hamnar hon av misstag hos ekonomi avdelningen och deras tidning. Efter mycket om och men får hon jobbet på ekonomitidskriften men ser det bara som ett steg i rätt riktning då båda tidningar ligger inom samma koncern. Inte nog med detta hennes närmaste vän och lägenhetsinnehavare där hon är inneboende, Suze vill ha betalt och så vill också kronofogden.

Det här luktar väldigt mycket sex and the city men även en hel del Ugly Betty och visst det finns en hel del likheter. Jag har varken sett SATC filmen eller ett enda avsnitt av Ugly Betty men det känns som det i alla fall. Filmen speglar ett lättsam attityd där allting till slut ordnar sig och det ordnar sig inte bara halvdant utan det blir faktiskt till det bättre mao en dröm. En romantisk dröm men även en dröm om snabba cash och rika vänner. Jag hade väldigt låga förväntningar på den här filmen och jag tillhör väl inte direkt målgruppen heller. Jag såg dock  The devil wears prada med samma inställning och där blev jag positivt överraskad. Jag tycker inte den här filmen känns varken äkta eller speciellt underhållande men var ändå ok. En väldigt lättsam film som inte riktigt kan tas på allvar.

J

J

I Night at the museum: Battle of the Smithsonian (2009) får vi åter följa Larry Daley (Ben Stiller) som varit säkerhetsvakt på museet. Larry har nu sedan den första filmen börjat med att arbeta som VD på ett eget företag som uppfinner saker som han sedan saluför. När Museet stängs för renovering och uppgradering flyttas vissa saker över till Washington eftersom  dem skall ersättas med hologram. Efter att Larry en kväll besöker sina vänner på museet så får han ett telefonsamtal från Jedediah (Owen Wilson) där han beskriver att de är i knipa. Larry slänger sig direkt på planet för att försöka rädda sina vänner.

Den första filmen tycker jag var helt ok för att vara en familjefilm. Den är ganska snyggt gjord och fungerar som den familjefilm som den är. Jag tycker att den här är lite bättre faktiskt, den känns lite mer genomtänkt och de spinner vidare ytterligare på det som var bra och intressant i den första filmen. Jag slås fortfarande att den är så snyggt gjord för det är den faktiskt. Den är precis som ettan en aning barnslig vilket dock är svårt att komma ifrån eftersom den skall rikta sig mot så många ålderskategorier.

J

J

J

Pink panther 2 (2009) är en uppföljaren på en remake. Steve Martin finns återigen i rollen som Inspector Jacques Clouseau med hans sidekick, Ponton (Jean Reno). Den här gången är de på jakt efter en tjuv som specialiserat sig på att stjäla historiska artefakter.Clouseau ingår i ett team specialister som sänts ut för att fånga tjuven där också Vicenzo (Andy Garcia), Pepperidge (Alfred Molina) ingår. Det hela blir naturligtvis dråpligt och går inte helt smärtfritt.

Jag tycker att Pink Panther, den första med Martin i huvudrollen är rolig och den här är också rolig på sina ställen men inte riktigt lika kul. Den komedi som finns och som symboliseras i filmen är ganska banal men den fungerar trots allt. Gillar man ettan så kommer man inte att bli besviken över denna uppföljare då den till stor del bygger på samma humor och samma skådespelare.

J

J

J

Uppföljare till gamla klassiker blir sällan väldigt bra (jag tänker i första hand på Göta kanal 2). I vi hade i alla fall tur med vädret igen (2008) möter vi som i den första filmen Gösta och Gun Backlund. Ungarna är för länge sedan utflugna och de är bjudna på sonens bröllop i Norrland. Gösta är på väg att gå i pension och under avtacknings cermonin dör hans kollega och bästa vän och änkan ber honom att ta med askan upp till en liten sjö i Norrland för att han skall spridas för vinden. Gösta vill att de skall damma av husvagnen men Gun vägrar med motivet att den är gammal och äcklig. Då går Gösta och byter in husvagnen och köper en sprillans ny husbil. Efter mycket om och men går Gun med på att åka husbil upp till bröllopet efter en rad löften från Gösta att han skall ta det lugnt på vägen och inte brusa upp. Det hela går naturligtvis inte så smärtfritt som man kunde hoppas på.

Rollerna som Gösta och Gun görs igen av Rolf Skoglund och Claire Wikholm vilket definitivt är ett plus. Jag anser att den första filmen tillhör klassikerna av svenska filmen som producerades under slutet på 70 början på 80-talet (Göta kanal, sällskapsresan, repmånad m.m) och det här är en utav de bättre uppföljarna. Detta säger dock inte så mycket utan den är godkänd med en viss del humor och skratt på sin plats. I jakten på enkla och billiga kassakor så produceras numera en hel del uppföljare (inte bara i Sverige) till filmer där varumärket sedan länge har etablerats men det skall mycket till för att de skall bli så framgångsrika och bra som deras föregångare. Jag förstår branschens jakt på profit men tycker samtidigt att det kan vara lite vemodigt att inte låta klassiker vara.

J

J

+

I Ghost town eller livet från den andra sidan (2008) möter vi Bertram Pinkus D.D.S (Ricky Gervais) som är en tandläkare som inte har en speciellt human livssyn utan mest är intresserad av att vara för sig själv. Efter ett sjukhusbesök där han efter en rutinoperation får reda på att han varit "död" i 7 minuter upptäcker han att han fått förmågan att se döda personer. Det finns tydligen en massa döda personer som går omkring på gatorna i New York men som vanligt folk inte kan se. Frank Herlihy (Greg Kinnear) är en sådant "spöke" som efter att ha blivit dödad av en fallande blomkruka trakaserar Pinkus för att han skall se till att hans fru inte gifter sig med en rik och tråkig advokat. Frun, Gwen spelad av Tea Leoni råkar dessutom bo i samma hus som Pinkus. Frank övertalar Pinkus att om han ser till att Gwen inte gifter sig med advokaten så skall han lämna honom i fred för all framtid.

Ricky som gjort sig känd genom The Office spelar här en ganska traditionell roll som en butter man som sedan blir omvänd och bete sig som man bör göra mot omgivningen. Filmen är inget mästerverk direkt men ändå en stunds underhållning om du är intresserad av att se denna prototyp av film. Personligen så finner jag inte så mycket tillfredsställelse i den här filmen så att jag skulle rekommendera den till er därute men smaken är ju som bekant olika. Det finns dock en hel del ganska roliga scener vilket gör att filmen har vissa poänger dock är de inte tillräckligt många för att generera ett högre betyg än godkänt.

J

J