Starfield

Field of dreams (1989) med Kevin Costner som baseball fantasten som har slagit sig ner med sin familj i mitten av Iowa. Ray Kinsella (Costner) har en farm som han odlar majs på. Affärerna går väl inte lysande men de klarar sig. En dag hör han en röst som berättar "if you build it, he will come". Han tror i början att han hör fel men då rösten upprepat sig flera gånger tolkar han detta som att han skall bygga en basebollplan på sin mark. Då familjen får väsentligt sämre odlings möjligheter samt att deras besparingar gått åt till att bygga planen är banken efter dem. När han gjort detta hör han en annan röst som leder han vidare. Kommer Ray att lyckas att tyda rösterna och har de någon betydelse?

Field of dreams är inte heller någon typisk sportfilm i den andra som beskrevs i mitt inlägg till Bull Durham men den har ändå lite mer materia och innehåll som bär upp filmen. I filmen spelar även namn som Ray Liotta och James Earl Jones (rösten till Darth Vader). Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig innan jag såg filmen men resultatet var ändå godkänt. Som ni kan se ovan i synopsen så är det en ganska säregen historia vilket gör att resultatet naturligtvis blir därefter. Kan du köpa konceptet med talande röster och gamla hjältar så gillar du säkert den här filmen.  Själv så hade jag lite svårt att svälja hala konceptet men tycker ändå att den är sevärd och skulle rekommendera den här till er därute om ni inte sett den.

J

J

J

Jag tittade igenom en lista över sportfilmer och fastnade då för klassikern, Field of dreams (Som snart kommer att recenseras här i bloggen). När jag även gick igenom listan ytterligare upptäckte jag att Kevin Costner även har gjort en annan Baseballfilm nämligen, Bull Durham (1988). Crash Davies (Costner) som är en over the top spelare blir värvad till det lilla laget Durham Bulls för att coacha deras senaste stjärnskott.,  Nuke LaLoosh (Tim Robbins). Till "inventarierna" för laget hör deras främste fan och groupie, Annie Savoy (Susan Sarandon) som genast blir förtjust i båda de nya spelarna. Hur kommer detta att gå och kan Crash verkligen lära uke någonting om baseball?

Jag gillar ju sportfilmer i allmänhet men tyckte att den här var aningen platt och intetsägande. Den typiska sportfilmen börjar med att introducera hjälten och huvudpersonerna för att man sedan skall följa dem och deras kamp mot målet. En sådan film är inte denna utan mer en ordinär drama film och råkar handla om sport. Filmen känns lite buskis nästan med en hel del intressanta inslag och man märker ganska tydligt att den har ett antal år på nacken (1988) inte minst på frisyren på Robbins (Costner har väl mer eller mindre sett likadan ut sedan han slog igenom). Jag ger den betyget godkänd med en viss tvekan då jag anser att den var på tok för lång och ganska tråkig på sina håll.

J

J

-

Bobby Jones: Stroke of genius (2004) handlar om legendaren Bobby Jones (James Caviezel) som fortfarande är den enda som vunnit ett grand slam inom den manliga golfen. Bobby växer upp under borliga förhållanden i Atlanta under 1900-talets början. Då han har en sjukdom vilket gör att han var väldigt smal och liten så var det igen som trodde att han skulle kunna bli något inom sporten. Detta visar sig dock vara fel då hans passion och naturliga talang för sporten övervinner alla sådana hinder. I början av karriären lider han av dåliga nerver och ett extremt dålig temperament vilket gör att ett dålig slag kan förstöra en hel runda. Han gifter sig sedan med den undersköna Mary (spelad av den också bildsköne, Claire Forlani) Genom att få bukt på dessa avigsidor blir han sedan oövervinnelig och slutar sedan vid 28 års ålder som en utav de största golfarna i historien.

Som ni som läst min blogg förut kanske vet är jag förtjust i sportfilmer. Jag har tidigare recenserar filmen The greatest game ever played och givit den ett högt betyg. Andra sportfilmer som recenserats är fotbollsfilmerna Gridiron gang och remember the titans samt en hel del till.  Jag gillar verkligen upplägget med motgångar som sedan vänds till med gångar trots att det är uppenbart så blir det en vädligt trevlig historia. Bobby Jones är inget undantag till denna och filmen är välspelad och naturligtvis baserad på en verklig historia. Gillar ni sportfilmer så rekommenderar jag denna som både är gripande och välspelad.

J

J

J

J

The express (2008) innehåller Dennis Quaid som Ben Schwartswalder coachen för Syracuse university. Ernie Davies, den afroamerikanske fotbollsspelaren (amerikansk) hamnar mitt i segregationen som råder i 1950-talets Amerika. Redan som barn gör han sig känd för att vara duktig på sport och han visar tidigt en stor talang för fotboll. När Syracuse ger sig av för att leta efter nya talanger för att fylla hålet efter deras stjärnspelare, Jim Brown hittar de den store talangen Ernie. Då Jim också är afroamerikan tar Ben med honom på rekryteringsresan och det hela slutar med att de erbjuder han ett stipendium för att gå på Syracuse. Tiderna är inte gästvänliga för Afroamerikaner och i början har tom hans lagkompisar svårt att acceptera Ernies plats i laget. Han talang talar dock för sig själv och de kan tillslut inte stå emot hans stjärnstatus.

Filmen är enligt vad jag vet ett bra epos över rasmotsättningarna i Amerika under 1950-talet. Vi får i filmen möta de enorma avskyvärda beteende som vissa tycker är helt ok endast pga av att de har en annan hudfärg än de vita. Han som spelar Ernie gör en alldeles utmärkt tolkning av hur det kan vara att leva som afroamerikan i den tidens Amerika med den segregerade befolkningen och den utbredda rasismen med sitt högsäte i södern. Till att börja med är även Ben kyligt inställd till de svarta men tinar efterhand då hans strävan efter att vinna är större än hans engagemang för att hålla segregationen intakt. Detta är enligt mig ytterligare ett exempel på en sportfilm som lyckas att engagera men samtidigt berätta en mycket gripande historia om killen som tog sig ändå till toppen och inte bara var tvungen att kämpa mot motståndarna utan sina med spelare och hela etablissemanget. Filmen är baserad på en verklig historia om en kille som jag har förstått har blivit en legend och brutit mark för flera efterföljande generationer.

J

J

J

J

En gammal goding så här lagom till helgen. The legend of Bagger Vance (2000) är en film med Matt Damon (Rannulph Juhuh) och Will Smith (Bagger). Rannulph är den bästa golfaren i hela Savanna, han har dessutom lagt beslag på den snyggaste tjejen, Adele Invergordon (Charlize Theron). Att hon dessutom är arvinge till en väldigt rik landägare gör ju inte saken sämre. Första världskriget börjar och Rannulph blir utkallad i tjänst och ingen vet om han lever eller är död på 15 år. När han väl kommer tillbaka har han bestämt sig för att aldrig ta upp att spela golf igen och hänger istället med pokerhajarna och dricker whiskey. Då Adeles pappa har tagit livet av sig då han blivit pressad av landägarna att sälja sin golfbana är det nu Adele som driver familjens angelägenheter. För att försöka rädda det som räddas kan bestämmer hon sig för att arrangera en golftävling som skall vara den mest storslagna som någonsin setts och lyckas att få med två av tidens största golfare, Walter Hagen och Bobby Jones. För att göra det hela mer spännande föreslår stan att tävlingen även skall innehålla en lokal förmåga, Rannulph blir  då tillfrågad.

Jag gillar ju sportfilmer och jag gillar golf så det borde vara en bra kombination dock så anser jag att det fattas något för att den skall vara riktigt bra. Visst den är spännande även om det är tämligen förutsägbart hur den kommer att utvecklas. Will Smith, Matt Damon och Carlize Theron gör alla sina roller bra så bristen måste ligga i manus. Vid en jämförelse med en annan golffilm, Bobby Jones - stoke of genius eller the greatest game ever played (finns recenserad här i bloggen) så står sig denna film slätt. På något sätt är filmen så pass förutsägbar att den inte riktigt underhåller mig och griper tag om mig vilket gör att den får godkänt men inte mer.

J

J

Klassiker kan man direkt säga om den här filmen, Slap shot med den numera avlidne Paul Newman som Reggie "Reg" Dunlop, den avdankade hockeyspelaren som klamrar sig fast trots att karriären för länge sedan borde vara slut. Hockeylaget går riktigt dåligt och riskeras även att säljas pga den ståndande ekonomiska krisen men hittar ett nytt sätt för att börja vinna matcher.

Egentligen finns inte så mycket att säga om den här filmen utan den tillhör klassikerna inom genren sport som gjorts film om. Andra klassiska sportfilmer är exempelvis Raging bull och Rocky (Boxning) samt Chariots of fire (löpning). Filmen skall naturligtvis ses med en glimt i ögat och om du gillar sporten ishockey så finns det några mer eller mindre komiska inslag. Helt enkelt ett monument och en hyllning till sporten ishockey (trots att det egentligen inte spelas så mycket "hockey" i filmen mest en massa korpnivåaktigt spel, eller hur Höllvikens IP). Gillar man filmer om sport är detta ett måste! Jag kan dock inte bortse från de brister som filmen har såsom medelmåttig dialog och visst mått av taskigt skådespeleri.

Kuriosa: Filmen är gjord 1977 och notera hur spelarna spelar utan hjälm och hur målvaktens utrustning ser ut i jämförelse med dagens.

J

J

Ovanstående bild på Adriano får symbolisera hur Inter och övriga Italienska lag beter sig när de väl möter mostånd från England och Premier league. Italiens bidrag till CL har alla nu gjort sorti och jag tycker att det är ett underbetyg till Italiensk fotboll och deras Serie A. Att italiensk fotboll ofta är tempofattigt har jag sedan länge insett men jag förstår inte varför de inte köper in spelare eller tränar på just den svagheten. Historien har upprepat sig många år i följd nu, Italienska lag fungerar inte rikigt när de möter toppmotstånd från England och Spanien.

Enligt min uppfattning är det 3 grundläggande saker som behöver ändras på för att nå framgång.

1. De behöver lite andra spelartyper, snabba spelare och kreativa spelare som löper som en kanon upp och ner (se exempelvis Robben)
2. De behöver lära sig att bra tempo är ett måste i dagens toppfotboll
3. För att få bra tempo måste du ha spelare som hela tiden löper utan boll, både i djupled och i sidled. När du som bollhållare får bollen måste det finns flera realistiska alternativ.

Det finns naturligtvis undantag från detta men jag tror generellt att Italien borde lära av sina misstag (precis som vi alla förhoppningsvis skall göra istället för att köra ned huvudet i sanden och låtsas som om det regnar).

För övrigt är jag positivt inponerad av Giovinco, han kommer att bli en riktigt storstjärna i Juve och med sin kickhet och teknik är han precis en sådan injektion som Italiensk fotboll behöver.

Åsikt, någon?

Gridiron gang är en film med The rock som handlar om Sean Porter som arbetar på en ungdomsanstalt. När han sätter sig ner och tänker inser han att det är många som återfaller i brottslighet efter de har avtjänat sitt straff, rehabiliteringen av ungdomarna fungerar helt enkelt inte. Som gammal fotbollsspelare kommer han på idén att prova med att starta ett lag som skall ge internerna självförtroende, disciplin och enighet. Kommer detta experiment att lyckas bättre än det gamla välbeprövade tricket?

Filmen bygger på en sann historia om ett lag som utvecklades av ungdomar som hamnat snett i tillvaron. Filmen som sådan är underhållande för stunden problemet är bara att jag tycker mig ha sett den här filmen redan i ett dussin andra skepnader. Visst det är en skön film att se och det finns en del oförutsägbara kast även om slutet och sensmoralen av filmen är solklar så fort du vet vad den handlar om. Fick det här tipset genom en blogg och jag ångrar defintivt inte att jag såg filmen och kan rekomendera denna till er men förvänta er inte ett mästerverk.

J

J

+

Fortfarande ingen förbättring i sikte, jag snorar och hostar på och mår allmänt ganska illa, långt ifrån att gå till arbetet då ta sig några hundra meter är mer eller mindre ett helt projekt. Det är tur att man har hunnit se några filmer som jag inte har recenserat för att kunna posta något i bloggen. The flying Scotsman är en sann historia som handlar om en kille som var besatt av cykling, en glad amatör som blev något så mycket mer. Graeme Obee (Johnny Lee Miller) är cyklisten som gjorde en tävlingscykel av gamla delar från en tvättmaskin och lyckades vinna mästerskap för att sedan se hans medaljer bli värdelösa då man ändade regler för att hindra hans framtida dominans.

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet att jag är väldigt svag för sådana här filmer, filmer som gör att du kan indetifiera dig med huvudrollsinehaven och dess kamp mot världen där man til slut lyckas mot alla odds. Alla vet väl egentligen hur det kommer att sluta men filmen blir inte sämre för det. Jag tycker att den här filmen lever upp till den prototypen av film och den lyckas även att leverera enligt den mallen, vilket i min värld innebär att det är en bra och underhållande film. Så detta får helt enkelt bli helgens tips.

J

J

J

+

Får väl önska gott nytt år till alla er som läser det här inlägget, jag har varit sjuk igen för 411 gången hösten/vintern 2007 och jag mår inte riktigt bra ännu så jag hoppas verkligen att 2008 blir ett bättre år ur det perspektivet.
I Rememer the titans får vi återigen se en sportfilm och sporten är amerikansk fotboll, Herman Boone (Denzel Washington) är den förste svarte tränaren inom fotbollen på high school nivå, att det dessutom blir en ändring att svarta spelare skall spela ihop med vita gör inte saken lättare. Vi får i den här filmen följa deras svårigheter med att få laget att bli ett enda sammansvetsad enhet.

Jag tycker att den här filmen är kanon, den ligger verkligen i min smak, dels för att den symboliserar något som byggs upp från grunden och dels för att det är många bra skådespelare som gör historen trovärig. Det blir inte på något sätt sämre av att filmen baseras på en verklig händelse. Jag kan rekomendera den här till alla er som vill se en film inom de närmaste dagarna.

J

J

J

J

Jag är så pass gammal så att jag tillhör den generation där det inte var en självklarhet att man hade video när man växte upp, det tog faktiskt dessutom tills jag var runt 15 innan jag hade fler kanaler än svt 1 och svt 2 som sändes på tv. I alla fall så minns jag att vi köpte en video när jag var runt 10-11 och det här var den första film som visades på den. Videon som idag är helt utdaterad såg inte ens ut som det har gjort de senaste 5 åren, för det första så var den toppmatad dvs kassetten stoppades in genom att en lucka som öppnades på ovansidan. Sådana nymodigheter som fjärrkontroll var dessutom inte ens att tänka på, nåja det var i alla fall en video, dessutom var den inte speciellt dålig med den tidens standard, den hade ju det som krävdes för att titta på video. Innan vi köpte en video så blev det att man hyrde en film via ett system som kallades moviebox (vilket är ganska skrattretande i dagens läge, det handlade nämligen om att du hyrde en film och samtidigt så hyrde du en portföljliknande sak som innehöll en videospelare så att du kunde titta på film även om du inte hade en video hemma, tänk dig en sådan konstruktion i dagens läge där du även hyr DVD-spelaren).

Nog om detta, filmen Youngblood med Rob Lowe och Patrick Swayze var i alla fall en riktig höjdare( tyckte jag då), fast den inte var den första film som jag såg på video (den första som jag kommer ihåg var Alien, vilket naturligtvis inte var så lämpligt med tanke på att jag var runt 7-8 år). Filmen handlar om lantbrukaren Dean Youngblood som får chansen att visa upp sig i Canada för att spela med hockeylaget i junior leaugue. Ligan är en brutal sak och trots att han överglänser det andra i laget så är har han inte en självklar plats i laguppställningen. Förutom detta finns en parallell historia om hur han hittar kärleken i tränaren dotter och andra trubbel med inre demoner.

Jag såg alltså denna film igen igår efter att inte ha sett den på minst 15 år, mellan denna tidsperiod har man hunnit med att se lite filmer så man kan lugnt säga att ens referensramar har ändrats. Dock trodde jag nästan att den skulle vara sämre än vad den var, fast med dagens mått mätt är den ju faktiskt inte speciellt bra, skådespeleriet känns lite krystat för att inte tala om bilderna på isen det känns verkligen som om de åker i ultrarapid och att du ser en repris (fast å andra sidan ser du matcher från den tidsepoken i NHL med Lemiuex och Gretzsky så går det ju faktiskt inte så fort och du kan lätt föreställa dig att det var lättare att göra många poäng på den tiden).
Är ni som jag 70-talist och har sett den här filmen tidigare eller bara tycker om sportfilmer så varför inte, annars så vet jag inte om jag verkligen rekomenderar den här till någon, jag tror nämligen att den skulle kännas lite utdaterad.

På tal om nostalgi, berätta gärna vilka era nostalgifilmer är och om ni sett de igen och vad ni tyckte då!

J

J

Som jag har förstått det är det ganska många som är intresserade av att höra vad jag tyckte om We are Marshall, filmen som handlar om ett fotbollslag som blir väsentligt decimerade i samband med en flygplansolycka. Filmen är ytterligare en sportfilm och denna är baserad på en verklig händelse och utspelar sig i början av 70-talet.
Jack Lengyel (McConaughey) är den som får den otacksamma uppgiften att återuppbygga laget i vilket det bara finns 4 st spelare som överlevt olyckan.

Jag måste säga att jag tycker att den här filmen är riktigt bra, sedan hör det väl till saken att jag tycker om denna typ av filmer också naturligtvis men den här känns som om den har lite mer än de ordinära sportfilmerna vilka alla visserligen brukar baseras på sanna historier. Vi har sett filmer som Miracle, filmen om Usa:s osannolika hockeylag som vann OS, förutom detta så finns även parallellen med relativt oerkända skådespelare i huvudrollerna. Vad som ändå gör att den här filmen står ut från mängden är den värme och djup som finns att hitta.

J

J

J

J

Innan jag skriver något om filmen måste jag bara säga att det inte på något sätt är roligt att vara sjuk, jag har varit det sedan fredags och nu är jag enormt trött på det dock verkar inte viruset vara trött på mig då jag känner att inatt och just nu är min sämsta dag hittills denna period.

Mystery Alska är en sportfilm som jag faktiskt inte fick upp ögonen för när den hade premiär (1999) trots en rad mer eller mindre stora namn som, Russel Crowe och Burt Renolds. Orten Mystery Alaska har en tradition av att spela ishockey utomhus utan rink och egentliga lag, istället träningsspelar de mot varandra men möter motstånd i en s.k lördagsmatch. Laget i stadens stolthet och allt flyter på som vanligt tills en gammal utflyttad f.d medborgare säger sig kunna ordna en match mot New York Rangers. Hela detta erbjudande vänder staden upp och ner och från och med detta kretsar allt king matchen med stort M.

Jag tycker att den här filmen är underhållande, trots att den egentligen inte har något speciellt, troligtvis beror det på den förkärlek som jag har för dessa typer av filmer med uppbyggnadsfas och själva matchen som höjdpunkten. Den känns som en tyspisk söndagsmatiné som du bara kan slå dig ner och njuta av.

J

J

J

Filmen, the greatest game ever played är en sportfilm, närmare bestämt golf. Jag vet att det är många därute som tycker att det är extremt tråkigt att titta på golf men eftersom den här filmen inte är som att titta på en tävling så slipper ni oroa er över det.
Filmen handlar i alla fall om Francis Quimet som växer upp i början av 1900-talet och får snabbt sig ett intresse av golf. Tyvärr för hans del tillhör han inte rätt samhällsklass och får därför problem med medlemskap och att överhuvudtaget beträda en golfbana utan att vara caddie tills en medlem sponsrar honom. Resten av filmen handlar om kärlek, att ta sig genom svårigheter och livet utanför överklassen.
Jag blev mycket berörd av den här filmen och fick känslan att det här är den bästa film som jag har sett på många månader, bara det är ju otroligt positivt.
Med anledning av ovanstående skulle jag verkligen vilja rekommendera den här till alla er därute.

J

J

J

J

Ps. dessutom vill jag rikta ett stort grattis till töt som fyller år idag ds.

Ishockeyfilmen the rocket handlar om Maurice Richards karriär som Fransk-Kanadensisk hockeyspelare under 40-talet och framåt. På den tiden fanns det  ett stort agg mot de spelare som hade annan bakgrund än de som redan fanns i ligan. Trots att Maurice var överlägsen alla andra i ligan fick han inte den bekräftelse som han förtjänat.
Eftersom jag tycker mycket om sport så kan jag inte låta bli att le lite när jag ser den här filmen, dessutom påminner det lite om tiden när Börje Samling bröt is som en utav de första europér som gjorde sig ett namn i NHL (jag undrar om hans escapader någonsin filmatiseras). Mycket av filmen har franska som sitt huvudspråk för att förmedla hur svårt det var att inte prata engelska och spela i ligan på den tiden. En bra sportfilm helt enkelt och att den är baserad på en verklig historia gör den inte sämre.

J

J

J