Starfield

The tourist (2010) är en heistfilm med Angelica Jolie och Johnny Depp. Frank Tupelo (Depp) är en helt vanlig turist som är mattelärare hemma i USA men är på semester i Italien. Han blir lurad in i ett drama angående en fräck stöld från maffian. Elise Clifton-Ward (Jolie) får hemliga meddelanden av hennes älskare för att sätta griller i huvudet på polisen. Hon skall leta upp en man med samma längd samt ungefärligt utseende som honom och rikta misstankarna mot honom. Elise gör just detta och hittar då Frank på ett tåg på väg mot Venedig. Trots att Frank utsätter sig för fara så kan han inte låta bli att ta reda på mer angående Elise. Kommer polisen att hitta vem det verkligen är som de skall fånga eller skall maffian hinna före.

Jag tycker att handlingen har alla möjligheter i världen för att bli en bra film men det fattas en hel del beståndsdelar. Jag tänker dock inte avslöja dem här för det skulle vara för ingripande mot er som inte har sett filmen men jag förutsätter att ni tycker ungefär samma sak när ni sett den. Filmen är endimensionell och rullar på utan att egentligen ha några verkliga jaktscener förutom en par som bara rullar förbi. Jag tycker att detta medför att filmen inte blir så bra som den hade kunnat bli utan blir för mig en dussinfilm som kommer att falla i glömska. Detta är synd då jag verkligen gillar genren.

J

J

-

Unbreakable (2000) är en M Night Shyamalan film med Bruce Willis och Samuel L Jackson. David Dunn (Willis) är en person som har problem med livet. Han vet varken in eller ut och detta drabbar hans familj dvs sin fru och sitt barn. Han arbetar som säkerhetsvakt på en fotbollsstadium efter att ha avslutat sin egen fotbollskarriär efter en bilolycka. På andra sidan staden bor Elijah Price (Jackson) som driver en serietidningsaffär som heter Limited. Deras vägar korsas och Elijah föreslår att Dunn kanske har magiska krafter. Detta blir naturligtvis svårt för Dunn att ta men allteftersom han tänker på det så stämmer alla Elijahs påståenden som går ut på att Dunn är obrytbar och den diametrala motsatsen till Price som själv lider av en sjukdom vilket gör att han ben väldigt lätt går sönder.

Det här är nog den bästa film som både Herr Willis och Herr Jackson har gjort sedan milleniumskiftet. För deras skull så måste jag säga att det är lite tråkigt eftersom de har gått 11 år sedan dess. Nja nu kanske jag överdrev lite eftersom Jackson var med i Unthinkable som är väldigt bra och där han gör en bra prestation. I alla fall Willis har definitivt bara gjort skrot i drygt ett decennium, i alla fall enligt mig. Den här filmen håller jag nog som den näst bästa av Mr Nights filmer, bara Sixth sense är bättre. Den är riktigt bra och jag måste säga att den är lite underskattad också eftersom de sällan nämns. En spännande och tät historia som engagerar och griper tag i en. Kanonprestationer av karaktärerna.

J

J

J

J

Unthinkable (2010) är en ganska speciell film som i alla fall för mig får en att tänka efter vart man moraliskt står efter att ha sett den. Handlingen utspelar sig i USA och vi får i början se en person som numera kallar sig för Yusef men brukade heta Steven Arthur Younger (Michael Sheen). Då han konverterat till den muslimska tron så har han prånglat ut en video där han berättar att han placerat ut 3 amtombomber på amerikansk mark och att de senare kommer att få veta vad han krav är. Helen Brody (Carrie-Ann Moss) spelar FBI-agent som är placerad på anti-terroristroteln med visst ansvar för att hindra terrorism mot USA. Då de sedan lyckas infånga Younger/Yusef blir hon tillsammans med H (Samuel L Jackson) ett utav de viktigaste medlen för att förhindra att miljoner amerikaner mister livet.

Jag måste säga att det här är hittills den bästa filmen som jag har sett under 2011. Nu säger det ju inte så mycket eftersom jag inte hunnit se så många filmer under året men jag kan nog nästan sträcka mig till att säga att skulle jag inkludera 2010 års filmskörd så skulle den hamna högst upp också tillsammans med Inception. För mig så var det här en annorlunda film med ett tänkvärt tema där det kommer att förekomma en hel del våld. Den i sammanhanget lilla budgeten tror jag också har bidragit till att skapa en film som inte blir totalt bombastisk utan tyvärr i dagens samhälle realistisk. Skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig och det känns som om jag inte vill att filmen skall ta slut. Jag vill inte lägga ut texten så mycket mer då detta riskerar att spoilera historien för er som inte har sett den men jag kan varmt rekommendera den här till er alla.

J

J

J

J

+

Green zone (2010) med Matt Damon. Matt Damon är tillbaka och gör film tillsammans med Paul Greengrass men den här gången heter inte filmerna något om Bourne. Istället får vi följa Miller (Damon) i en film om mellanöstern. Det har varit populärt att göra filmer om mellanöstern och det här är en utav många som pumpats ut på senare tid. Året är 2003 och Miller letar efter bevis på massförstörelsevapen i det ockuperade Bagdad. Han brinner för att göra sin plikt och hitta de vapen som han är övertygad om finns. Efter att ha kommit till en rad platser där han fått tips utan att det faktiskt ha varit några vapen där så börjar han dock tvivla på om det inte ligger något större, politisk bakom detta.

Bourne filmerna är i mitt tyckte riktigt bra filmer som engagerar och griper tag i en och gör att man sitter som fastnaglad i de ca 2 timmar som de vardera står för. Det är därför nästan oundvikligt att man drar paralleller till den trilogin med tanke på Damons och Grengrass inblandning. Det finns även vissa likheter i den här filmen, den skakiga kameran, den actionfyllda handlingen och de tvås samarbete. Tyvärr tycker jag dock inte att den håller hela vägen in. Visst actionscenerna är effektfulla och handlingen är trovärdig men det är något som fattas. Spelet bakom med en thriller och den politiska delen tilltalar inte mig och jag kan inte riktigt köpa detta hela vägen. Trots detta så tycker jag att det är en bra film som kan rekommenderas även fast jag har svårt att se att jag kommer att se den igen.

J

J

J

The Ghost writer (2010) med bla Pierce Brosnan är en film som handlar om Adam Lang (Brosnan) som kallas in för att skriva memoarerna till den fd brittiske premiärministern. Efter att ha dominerat politiken i England en längre tid har han nu tagit sin tillflykt till en avlägsen ö någonstans i USA. Lang kallas in för att få ett erbjudande att skriva på memoarerna men det är något som inte stämmer. Vad hände med hans föregångare och är var det som gör att  han inte får ta med manuskriptet någon annanstans är i huset på den avlägsna ön?

Den här filmen har fått ganska bra kritik och den verkar ha en ganska bra synopsis även fast rollerna som Brosnan har iklätt sig på senare inte direkt har rosat marknaden. Jag tycker att den här filmen är ojämn även fast den har sina stunder. Det finns delar av den som är spännande och den har definitivt tydliga spår av thriller men den är för lång och den blir därför lite tråkigt. Jag tycker även att den lider lite av att ha en ojämn skådespelarensemble och att den är lite för förutsägbar. Trots det jag skrivit om den som gör att den inte når absoluta toppskiktet så håller den och kan ändå rekommenderas.

J

J

J

Luftslottet som sprängdes (2009) är den sista delen i Milleniumtrillogin. Lisbet Salander vårdas nu på Sahlgrenska sjukhuset efter sin konfrontation med sin far Zalachenko. Mikael Blomqvist gör sitt yttersta för att hjälpa Lisbert trots hennes dåliga odds med övertygelsen att hon är oskyldig och utsatt för ett enormt rättsövergrepp. Som sin advokat agerar Mikaels syster Annika Geanini och sektionen som en gång skyddade och röjde upp bland Zalas affärer kommer inte lägga fingrarna mellan för att en gång för att få ett lycklig slut på den här historien.

Boken är mycket välskriven och det finns en hel del spännande moment som återigen klipps bort eller ändrats i filmen. Jag tycker att den här trilogin blev lite platt fall med en stark början i filmen Män som hatar kvinnor för att sedan bli en transportsträcka i Flickan som lekte med elden och nu återigen faktiskt få upp tempot lite i Luftslottet som sprängdes. Jag kanske är överkritisk mot svensk film i allmänhet men jag kan inte låta bli att jämföra med Amerikansk eller varför inte film från Frankrike, Spanien eller Sydkorea. Jag har svårt att se att skådespelareliten i svensk film är så pass bra som de får credd för vilket även visas att svenskar inte generellt är eftertraktade utomlands. Jag kan inte riktigt sätta fingret på om det är svårt att få till bra skådespeleri på svenska språket eller om det bara är så att det bara känns lite b och som en light tv-deckare. Det är säkert så är sanningen ligger i ett mellanting mellan detta men det smakar illa i min mun. Filmen som sådan är bättre än den andra filmen i serien och den är faktiskt helt ok även om jag inte tycker att den kommer upp i några högre höjder. Mikael Nuqvist känns som jag beskrev i recensionen av Män som hatar kvinnor överexponerad och ensemblen som helhet känns inte helt hundra med bla Cue i rollen som åklagare.  Bilden är här återigen ganska suddig och ljudet är en aning felmixat med för höga nivåer för musiken.

Jag ser dock fram emot de längre versionerna som kommer att gå på tv villket förhoppningsvis innefattar sådan som egentligen borde varit med i bioversionerna.

Män som hatar kvinnor recensionen finner ni här och Flickan som lekte med elden här.

J

J

+

Law abiding citizen (2009) handlar om det psykotiska geniet som svär att hämnas det rättssystem som vände han ryggen vid sin frus och barns mord. Clyde Shelton (Gerard Butler) är den man som genom ett dåd 10 år senare hamnar i fängelse. Åklagaren, Nick Rice (Jamie Foxx) brukar i vanliga fall vara pigg på att förhandla men inte i detta fall vilket kommer att visa sig vara ödesdigert. Genom att lova att om han inte får vissa privilegier så kommer hela staden att hamna under hans terror så sätter han press på myndigheterna som först inte tar hans hot på allvar men det kommer visa sig att de borde ha gjort detta från början.

Direkt när jag sett klart den här filmen fick jag tydliga vibbar av Seven som är en riktigt bra film. Det är många tvistar även i den här filmen och allt är inte riktigt vad man föreställt sig. Även i detta fall har gärningsmannen ett mål med sina dåd. Jag tänker inte utveckla detta resonemang ytterligare men ni som sett filmen får gärna inflika en kommentar om ni hade samma tankar när ni såg den. Förutom Butler och Foxx finns namn som Colm Meany med bland ensemblen. Det är många som inte riktigt gillar den här filmen har jag läst men jag är inte en utav dem. För mig var den underhållande även om det kändes lite som att jag sett den förut så fanns det spänningsmoment och den var välspelad. Ljudet och bilden var helt ok även om det inte var något som jag höjde på ögonbrynen åt. Jag skulle vilja rekommendera den här till er om ni nu gillar thrillers.

J

J

J

J

Surrogates (2009) utspelar sig i en framtid där människan inte längre måste gå ut genom dörren utan kan genom sina robotar, surrogat styra dessa och interagera genom att ligga i en stol med någon sorts glasögon på. Tom Greer (Bruce Willis) är en FBI agent i en tid där mord i stort sett har utrotatas genom att ingen längre går utanför dörren. När det första mordet inträffar är Tom tvungen att bege sig ut i egen hög person för att ta reda på vad som ligger bakom detta.

Hm Bruce Willis gör han verkligen bra filmer längre, jag kan inte påminna mig att an gjort något sevärt sedan han hade huvudrollen i det femte elementet. Förvisso gör han bra roller i filmer som Lucky number Slevin och Sin city men där finns det så många andra som gör filmerna bra. I alla fall så misstänker ni säkert vart jag vill komma. Surrogates är inte heller något att hänga i julgranen och om man bortser från de futuristiska inslagen och den ganska tråkiga action som vi får se så visst det finns inslag av thriller och jakt som kan vara intressant men tyvärr är det alldeles för få gånger. Filmen levererar standardmjölk inget speciellt men ändå helt ok att nyttja men inte så mycket mer.

J

J

Flickan som lekte med elden (2009) är uppföljaren till Män som hatar kvinnor i Steig Larssons milleniumtrillogi. I den första filmen så fick vi följa Lisbet som hjälper Mikael Blomkvist att lösa mysteriet på Harriet Vagner. I den här filmen introduceras vi i mysteriet angående Zala och hur det hänger ihop när Lisbet blir rikskändis när hon eftersöks på mordet på Dag och Mia Svensson samt Nils Bjurman.

Jag förutsätter att jag inte behöver beskriva så mycket mer om handlingen och vet ni inte den så är det enkelt att googla sig fram till den. Jag tänkte istället gå direkt på vad jag anser om filmen. Den första filmen som så många anser vara en riktigt bra film för att komma från Sverige. Jag håller inte med riktigt angående detta men tror det bla kan bero på att jag är färgad av att läst böckerna. Jag tycker att Flickan filmen känns som en transportsträcka vilket är tråkigt då det inte alls kändes så när jag läste boken. Filmen går lite på halvfart och vi får se i huvuddrag det som utspelar sig i boken med vissa undantag. Jag har bla lite svårt att förstå varför de gjorde om fighten med Paulo Roberto från filmen då det inte gör den bättre. Istället är det nog många som jag som blev irriterade på detta faktum. Filmen känns i alla fall svagare än ettan, lite mer osammanhängande och inte lika välgjord. Jag anser inte bilden vara direkt bra för att vara en storproduktion och jag förstår inte riktigt varför det måste vara så låg ljudnivå på dialogen i svenska filmer. Det senare är snarare en regel än undantag och är något som jag irriterar mig på.

J

J

Jag köpte ju Bourne boxen (se ovan) som jag tycker är riktigt bra filmer så ikväll har vi bestämt att det skall bli ett marathon med dessa filmer, vi får se hur många vi orkar när vi väl sätter igång.

State of play (2009) med Russell Crowe handlar om Cal McAffrey (Crowe) som är skolkompis med Stephen Collins (Ben Affleck). Deras relation sätts på prövning då en kvinna mystiskt blir mördad. Det hela blir inte lättare av att Collins är senator och McAffrey är journalist. Det visar sig senare att kvinnan som blivit mördad är älskarinna till McAffrey som måste hitta ett sätt att offentligt förklara hans snedsteg.

Filmen är en thriller som följer den vanliga mallen men som ändå känns hyfsat fräsch och med en trevlig förpackning. Crowe gör en mycket bra roll och i en bra roll ser vi även Rachel McAdams som Crowes kollega. Affleck gör dock ingen bra roll och jag vet inte om hans brist på talang har hunnit ifatt honom. Enligt mig så har han inte gjort ett bra roll sedan Good will hunting där han för övrigt blev totalt dominerad av hans vän Matt Damon. Jag tycker att bilden var så där, lite grynig på sina ställen men att ljudet var bra och klart och dialogen fungerade bra utan att överröstas av bakgrunds- eller effektljud.

J

J

J

+

Män som hatar kvinnor (2009) med förlaga av den framlidne Stieg Larsson. Jag har för länge sedan läst böckerna i Millenium trilogin, de är riktigt bra men kanske inte så bra om man skall se filmerna sedan. Det brukar sällan vara en hit att ha läst boken som filmen utspelar sig på då den ofta är mer utförligt samt att du när du läser boken får bilder av hur karaktärerna och miljöerna ser ut som inte alltid överensstämmer med filmens dito. Män som hatar kvinnor handlar om Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) som är reporter på tidningen Millenium. När han blir fälld för förtal av finansmogulen Wennerström får han ett erbjudande av en annan gammal finansherre, Henrik Vanger som vill att han skall nysta i fallet Harriet Vanger som varit försvunnen sedan nästan 40-år tillbaka.  Lisbeth Salander (Noomi Rapace) är den udda datahackern som hjälper Blomkvist med detta.

Mer än hälften av den svenska befolkningen har läst böckerna och de flesta vet vad de handlar om, alltså behövs inte någon utförlig presentation av filmen och handlingen. Regissören av filmen har en tudelad uppgift att förmedla denna briljanta bok till film och jag tycker att han lyckas sådär. Jag har lite svårt för Michael Nyqvist i allmänhet och tycker att han har en förmåga att vara lite tråkig på film. Att han dessutom har blivit extremt överexponerad genom att han medverkat i varannan svensk stor produktion gör ju inte saken bättre. I min värld såg inte Mikael Blomkvist ut som honom men detta orosmoment i början av filmen lägger sig vartefter handlingen framskrider. Det största problemet med att ha läst boken innan man sett filmen är att de vid filmadaption har en förmåga av att vilja ändra handlingen och detaljer.  Detta händer i de flesta filmer såsom Änglar och demoner och Slumdog millionaire med ganska dåligt resultat. Jag förstår mycket väl att de är tvungna att ta bort vissa delar för att inte göra filmen 4 timmar men att ändra handlingen anser jag åtminstone i detta fall vara ett minus. Av respekt för de som inte läst boken eller sett filmen så avslöjar jag inte vad de ändrat men det är tämligen uppenbart att de har ändrat en hel del som fanns i boken. Jag tycker att de här böckerna tillhör de allra bästa som har skrivits på länge och därför är det svårt för filmen att leva upp till samma höga standard. Filmen misslyckas inte men gör inte heller något stående intryck på mig även om jag naturligtvis kommer att se uppföljarna. Det hade kunnat blivit mycket bättre men säkert också mycket sämre. Betyget slutar på bra men ändå med viss bitter smak då det hade kunnat bli lysande.

J

J

+

Oj vad skall jag berätta om den här filmen? Angels and demons (2009) är den andra filmen som baseras på en bok av Dan Brown. I serien får vi följa professor Robert Langdon (Tom Hanks) som är expert på religösa symboler. Han dras med jämna mellanrum in i mer eller mindre omöjliga uppdrag där jakten för att hitta lösningen är den gemensamma nämnaren. Just i den här filmen blir han influgen till Vatikanen för att hitta lösningen på den Bomb som är gjort av antimateria och placeras någonstans inom Vatikanens domäner. Bakom denna bomb sägs den okända sällskapet Illuminati ligga som sedan lång tid legat i fejd med kyrkan. Till sin hjälp har han denna gång, Vittoria Vetra (Ayelet Zurer) från Cern och som den kommendör för den Schweizer gardet ser vi våran egen Stellan Skarsgård.

Har ni sett eller läst, The DaVinci code? I sådana fall så vet ni vad det handlar om i stort. Jag hade väldigt låga förväntningar på den här filmen med tanke på att jag ansåg att The DaVinci code var riktigt dålig faktiskt (för att vara byggd på en så bra historia). Trots detta så blev jag negativt överraskad. De har skalat bort en hel del från boken som jag faktiskt anser vara av vikt samt att de ändrat detaljer som jag anser vara helt onödiga att ändra. Boken som sådan är minst lika bra som The DaVinci code och Angels and demons får samma betyg som den föregående filmen.  Jag tycker helt enkelt att de lyckas ganska dåligt med att överföra handlingen från bok till film. Jag är medveten om att merparten av böckerna är bättre än filmerna men det går ju faktiskt att lyckas ganska bra som i Lord of the rings trilogin.  För mig blir det bara en enda stor jakt som inte blandas av de finkänsliga detaljer som finns i boken. Enligt mig så är det huvudingrediensen för att böckerna är så bra. När du tappat denna så blir resultatet inte alls i närheten.  Stellan gör ett bra jobb, likaså Tom Hanks och de övriga i ensemblen men det håller ändå inte, jag blev lika besviken denna gång, nästa gång (för jag förutsätter att det blir en film till) så skall jag inte ha några förväntningar överhuvudtaget. Jag får se om det går bättre då.

J

J

Jag är tillbaka om än tillfälligt. Det har inte blivit någon recension på väldigt länge och det hör väl lite sommaren till, det finns helt enkelt så många andra sysselsättningar än att se film. Här kommer i alla fall en recension så får vi se hur många fler som följer.

The international (2009) med Clive Owen och Naomi Watts är en thriller. Louis Sallinger (Owen) är en Interpol agent som arbetar på ett fall som handlar om att infiltrera och utvärdera en handel som pågår med en utav de största bankerna i världen.  Utåt sett verkar banken arbeta med de vanliga arbetsuppgifterna men i hemlighet tvättar de pengar och säljer vapen. Till sin hjälp har han den amerikanske åklagaren Eleanor Whitman (Watts) som samlar bevis för att fälla banken.  Det hela utspelar sig på en kamp mellan liv och död för att göra det som är rätt.

Jag gillar faktiskt den här filmen. Några av mina vänner samt en hel del recensenter tycker att den är banal och lite för mycket action. Personligen anser jag den vara riktigt bra och underhållande trots att den kanske har en del övrigt att önska på vissa ställen. När jag såg denna hade jag förväntat mig en actionfilm med en hel del dialog, detta uppfylldes och därför har jag ingen anledning till att inte tycka om filmen. För mig är det underhållning som räcker gott och väl.

J

J

J

J

Basic instinct filmen från 1992 har nu fått en uppföljare 2006. nämligen Basic instinct 2. Bakom denna geniala titel döljer sig återigen Cathrine Tramell (Sharon Stone) som faktiskt fyller 50 förra året. Hur man kan vara så välbevarad när man är 50 övergår min förståelse men det är en helt annan femma, i alla fall så handlar filmen om att Cathrine återigen är i trubbel och blir förhörd för ett mord på en känd fotbollsspelare, ironiskt nog spelad av Stan Collymore. Scotland Yard utser då en psykriatiker som skall undersöka sinnet på Cathrine. Naturligtvis spelar hon samma skickliga spel som i ettan och gör honom besatt av henne.

Jag måste säga att jag hade extremt låga förväntningar på den här filmen och såg den bara för att jag var lite intressrad av att se vad det egentligen var. Filmen är inget mästerverk direkt men du vet vad du får, ungefär som en försäljare uppgav till mig när jag frågade hur nya AC/DC plattan var,  det är som att köpa en liter mjölk, du vet vad du får. Det finns en hel del utmanande scener med i den här filmen också så publiken blir knappast besviken på filmen med anledning av detta, dock är den väl inte så oerhört välspelad (men det var väl knappast ettan heller om man skall vara ärlig). Trots allt så förvänade den mig positivt då jag räknat med en etta i betyg.

J

J

Al Pacino och Robert De Niro i samma film, Righteous kill. Dessa två herrar hör till mina absoluta favoriter vad gäller skådespelare men jag anade redan innan jag såg filmen att den inte var lika bra som skådespelarna kanske ger sken av. De spelade mot varandra i Heat också utan att få det resultat som man kanske hade förväntat sig. Filmen handlar om två New York detektiver, Turk (De Niro) och Rooster (Pacino) som länge har varit partners och står nu inför en seriemördare som härjar i stan. För att lösa fallet får de hjälp av ett yngre par, Perez (Leguizamo) och Riley (Donnie Wahlberg) och det hela kompliceras ytterligare av att Turk är tillsammans med Perez ex. Skall de hitta mördaren?

Hela filmen har en känsla av att vara lite mystisk och hemlig med ganska råa inslag av konversation utan att för den delen vara speciellt underhållande. Rollkarraktärerna känns lite trötta och hela historien med en klassisk polisthriller känns lite för mycket yesterday för mig. Det hela bottnar dessutom i en ganska tråkig historia som egentligen bara tar fart på slutet, det hela gör att jag inte kan ge den mer än:

J

+

Kollade just genom mitt arkiv med filmer som ligger på kö för att recenseras och hittade den här från ett bra tag tillbaka. Michael Clayton med George Clooney och Tilda Swinton. Den är nästan så gammal att jag inte kommer ihåg den men jag skall göra mitt bästa för att försöka dra mig till minnes. Michael (Clooney) arbetar på en advokatfirma som en sk fixer, han dyker upp för att ställa allt tillrätta när en händelse gått överstyr och arbetar tyst och effektivt. Då plöstligt händer något som får hela hans värld att vändas upp och ner och han finner sig kämpande för sitt liv och sina övertygelser.

Filmen skulle kunnat ha varit lysande men av olika anledningar som presenteras nedan så är det inte det utan bara en ganska medelmåttig film för denna kategori sär filmer som traffic och insider ingår. Till att börja med har jag svårt att bli riktigt engagerad i filmen och dess rollfiurer trots att flera av dem är väldigt duktiga i vanliga fall, detta får mig att tro att det egentligen inte är deras skådespeleri som är problemet utan manus. Själva filmen som sådan är ganska släpande och det tar ganska lång tid innan du har fått något sorts grepp kring de karraktärer vilka filmen byggs upp. Hela tiden väntar tittaren på att vad är det som skall hända hur skall det här utvecklas men trots allt kände jag mig en aning blåst på effekten när filmen väl var slut.

J

J

Cleaner handlar om en gammal avdankad polis, Tom Cutler (Samuel L Jacksson) som har lämnat kåren under oklara omständligheter. Efter att han lämnat kåren tar han jobb som städare av hus och lägenheter i samband med att någon har gått bort, helt enkelt en sådan som gör jobbet som eventuella släktingar och andra inte vill göra. Vid ett uppdrag får han städa på en mordplats men han tänker inte mer på detta utan gör sitt vanliga fläckfria insats ändå till han möter ägarinnan av huset, Ann Norcut (Eva Mendes) som inte alls har beställt något sådant jobb utan tvärtom letar efter sin försvunne make. Det hela visar sig vara en konspiration där ett mord begåtts och någon måste nu stå till svars för detta.
Eddie Lorenzo (Ed Harris) är Tom's gamla partner som hjälper honom att ligga ett steg före polisen när det kommer till misstankar.

Om du läser denna synopsis så verkar den här filmen var helt ok, det tycker jag också att den är, lite thirllervarning och gamla hederliga grepp. Filmen som sådan är ganska behaglig att se och den är trots allt helt ok som underhållning. Skådespelarna gör sina roller relativt ok och det hela rullar på ändå fram till slutet av filmen.

J

J

Michael Caine och Jude Law i en film som i stort sett bara utspelas i ett hus, kan det bli bra? I Sleuth kan det bli det. Kommer ni ihåg att jag skrev en recension av filmen Interview? Den filmen har ett liknande tema med fast i det fallet var det bara en lägenhet som filmen i stort sett utspelar sig i. I alla fall i den här filmen så är Andrew Wyke (Caine) en förläggare som bor ensam i ett stort hus som har i stort sett alla nymodigheter. I det hemmet inbjuder han Milo Tindle (Law) som har en affär med hans hustru. När han kommer dit får han ett udda erbjudande med att råna Wyke så att han kan få ut försäkringspengarna och att han kan trygga hans hustrus vanliga standard. Tindle accepterar detta och nu startar en katt och råtta lek där det går ut på att veta vem som har det skarpaste intellektet.


Jag tycker att den här filmen är ganska underhållande trots sin skrala inraming. Det som gör filmen lite mer intressant är dels att den har så pass få skådespelare men även att Caine är en utav de få som verkligen klarar av att leverera i alla de roller han tar på sig. Jag tycker att ni borde se den här filmen för att själv bilda er en uppfattning om vilket betyg den är värd, för filmen som sådan är definitivt värd att se med egna ögon.

J

J

J

För att citera imdb är Flawless en crime/drama film. För att citera mig är den även en heistfilm with a twist, alltså inte en sådan som Ocean's eleven eller Italian job. Som ni ser på bilden är Demi Moore och Michael Caine med i filmen. Den senare spelar en städare (Mr Hobbs) som hållt till på samma position inom London diamond corporation i många år. Företaget är ett multinationellt företag inom diamantindustrin på 1960-talet med sitt huvudkontor i London. Laura Quinn (Moore) är anställd på samma företag och har givit sitt liv åt företaget och har varken man eller barn, vilket var relativt ovanligt på 60-talet. Hon arbetar hårt men har som så många andra kvinnor blivit sidsteppade när det kommit till befordringar. När hon på omvägar får höra att hon istället för att befordras planeras att sparkas med tanke på att männen i ledningen anser det vara omöjligt att hon får vara kvar blir hon frestad av Mr Hobbs att lura företaget. Han berättar att han har planer för den perfekta stöten. Hon går motvilligt med på att bli en del av spelet då det dessutom i stort sett är uteslutet att få ett annat jobb med tanke på att hon är på väg att frysas ut av andra företag som har kontakt med London diamond.

Jag tycker att den här filmen var helt ok. Min flickvän blev eld och lågor över denna men jag vart inte riktigt så het. Michael Caine är alltid en duktig skådis och han gör sitt jobb för att filmen skall lyfta. Demi Moore gör dessutom en utav sina bästa rollprestationer men det räcker tyvärr inte riktigt för mig ändå. Det som fattas är själva delen som gör att filmer som Ocean's eller Italian job verkligen lyfter, själva smidandet av planen och hur man ser utvecklingen i praktiken. Jag anser helt enkelt inte att du har den spänning i denna film dock är den helt ok och bör ses.

J

J

J

Nu börjar det röra på sig på filmfronten eftersom kallfronten dragit in, haha vitsigt ;P
I alla fall så lovade jag ju alla er trogna läsare att återkommer med filmrecensioner när jag väl hade gått på semester och jag är inte den som sviker mina löften (i alla fall inte detta) så nu levererar jag den första i en rad av många förhoppningsvis. The Happening är en film av M. Night Shayamalan och har en ganska svår handling att sätta fingret på utan att avslöja för mycket av vad som händer i filmen. Med anledning av detta så väljer jag bara lite kort att nämna en synopsis. Elliot Moore (Mark Wahlberg) är en lärare på en skola i New York, när han mitt i en lektion blir sammankallad tillsammans med de övriga lärarna och får där veta att någon obegripligt händer i omgivningen. De blir naturligtvis oroliga och alla elever skickas hem och lärarna försöker att hitta sina närstående och resa bort från det hela. Vi får i filmen följa hur det går för Elliot och hans hustru samt en nära kollega till Elliot och hans dotter. Det verkar som om själva konsekvensen av de som drabbas av händelsen medför att de obegripligt begår självmord.

Det har varit en hel del diskussioner om den här filmen och den har blivit sågad på mer än ett håll, vilket jag finner en aning konstigt. regissören har själv sagt att den skall ses som en B-skräckis, den bästa B-skräckis som någonsin funnits. Jag måste säga att jag inte håller med om något av det ovanstående, för mig är det inte en B-film och den förtjänar inte att bli sågad, tvärtom tycker jag den följer den av Shayamalan inslagna vägen att filma oförklarliga händelser och berätta en spännande historia. Som ni som läst bloggen ett tag vet, tyckte jag inte om Lady in the water och jag är inte speciellt förtjust i The Village men gillar verkligen the sixth sense. Den här filmen är enligt mig ett steg tillbaka, vilket i denna kontext skall anses som något positivt. J rekomenderar denna film!

J

J

J

Jag skulle beskriva filmen, Vantage point som en actionvariant av filmer som Babel och 21 grams dvs flera och historier som sammanvävs med varandra. Det finns dock betydande skillnader också, nämligen att de senare filmerna är bra till skillnad från denna mer om detta senare. Filmen är relativt stjärnspäckad med namn som Dennis Quaid, Matthew Fox och Forest Whitaker. Handlingen utspelar sig i Spanien där en lönnmördare försöker ta livet av USA:s president som är där på en representationsresa. Thomas Barnes (Quaid) spelar den ärrade livvakten som nu åter inträder i tjänst efter att ha stoppat en kula för presidenten, Ken Taylor (Fox) är den som leder operationen angående skyddet och Howard Lewis (Whitaker) är bara en helt vanligt turist som råkar filma hela attentatet och sålunda sitter på viktigt bevismaterial. Filmen har sin utgångspunkt från detta och vi får följa dessa personer och några till från deras respektive perspektiv.

Med anledning av det senaste ovanstående känns filmen lite "hattig" du får inte direkt något sammanhang innan du åter slängs in i elden och från samma tidpunkt får följa en annans persons upplevelse. Jag tycker att de misslyckas ganska fatalt med detta då det efter att ha visat mer eller mindre samma scen ett par gånger envisas att visa ytterligare perspektiv om och om igen. När ovanstående filmer som Babel lyckas att sammanväva dessa effekter för att på så sätt skapa ett mervärde i filmen lyckas Vantage point bara med konststycket att göra det hela långsamt och upprepande. Själva idén till filmen är bra men det faller på uppläget och historien. Skådespeleriet i sig själv lämnar egentligen ingenting att klaga på utan det är från manus som det faller på. Jag kan med anledning av ovanstående inte ge den här filmen bättre betyg än:

J

J

The bank job är en ganska schysst men lite annorlunda utformad version av en heistfilm. Den följer inte den typiska mallen som exempelvis ocean's eller the italian job utan har en lite annan vinkling där rånarna har blivit övertalade att göra jobbet. Jason Staham som spelar gängledaren, Terry Leather är en småskurk som blir erbjuden av sin gamla flamma, Martine, att göra den perfekta stöten där man har fått ett tips från insidan angående en bank som snart skall byta säkerhetssystem. Under den tiden är det tänkt att man skall hyra en lokal brevid banken och från den sedan gå in via en underjordisk tunnel för att råna banken. Tyvärr får rånarna är det fler än dem som har planer och de får snart erfara att de är ertersöka av hela englands polis.

Ni som följt med i den här bloggen ett tag vet att jag gillar heistfilmer, jag verkligen älskar ovan nämnda Italian job och Ocean's eleven men gillar även andra filmer som Inside man exv. Jason Statham som även finns med i den förstnämnda filmen gör här ett förnämligt jobb, jag gillar helt enkelt den karraktär som han spelar. Tyvärr känns den dock lite tunn och de andra rollerna lever inte riktigt upp till samma nivå. Filmen som helhet är helt godkänd men tillhör inte toppen inom genren.

J

J

J

Rendition eller utelämnad som den heter på svenska är ännu en utav de filmer som följer i efterskalven av 9/11. Förr tiden var antagonisterna östblocket men när det gäller skurkar i dagens läge har de fått titta åt andra håll och har då passande för de hittat mellanöstern. En terroristbomb exploderar i ett land långt borta från Usa:s gränser, trots detta skickar de dit en man från CIA, Douglas (Jake Gyllenhaal) som skall bevittna det "förhör" som skall hållas med den amerkansk bosatta Egyptier som de tror sig veta något om händelsen. Hemma i Usa går den gravida flickvännen, Isabella (Reese witherspoon) och väntar på sin man som borde kommit hem för länge sedan. När hon inte hört ett ord av honom börjar hon via sina kontakter att försöka ta reda på vad som egentligen hänt. Bakom detta pågår dessutom ett politiskt spel där konsekventa handlingar går före specifika intressen.

Jag måste säga att jag trodde ganska mycket på den här filmen, dels för att jag hört mycket gott om den men även för att personer i min närhet som sett den påstod att den skulle vara bra. Det var men viss besvikelse som jag såg klart den här och konstaterade att så inte riktigt var fallet. Visst var den bitvis spännande och välspelad men det känns lite som om de har spelat ut kortet angående terrorister och krig i alla dess former som har med medborgare från mellanöstern lite för mycket. Hur många av dessa har de inte producerats de senaste åren? Jag har helt tröttnat på att se sådana filmer då jag faktiskt måste säga att jag inte är överdrivet intresserad av den genren. Med tanke på ovanstående så blir betyget inte mer än medelmåttigt för en film som skulle kunna vara riktigt bra.

J

J

Bara av en slump så tenderar jag att ha sett en del filmer där vissa skådespelare går igen, en utav de är väl Awake med Hayden Christensen, då jag nyligen sett och recenserat Jumper. Enligt förtexterna till filmen, skall varje år 1 på 14000 vakna upp under narkosen vid en operation, som titeln anspelar så händer det natuligtvis i detta fall. Clay Beresford (Christensen) är en ung investerare som skapat sin förmögenhet genom arv från hans numera framlidne far. Han blir kär i familjens allt i allo, Sam Lockwood (Jessica Alba) men det är inte officiellt pga hans överbeskyddande mamma, Lilith Beresford (Lena Olin). Clay har sedan en lång tid tillbaka lidit av ett hjärtfel vilket måste rättas till genom en operation. Dr Harper är den som har fått förtroendet då han var den som akut räddade Clay när hjärtfelet uppdagades och när det ges tillfälle att genomföra operationen, då går något fel.

Det här är den film som handlar om ganska tvära kast mellan scenerna, spänningen byggs succesivt upp genom att presentera alla karraktärer för att sedan starta handlingen,ett alltigenom klassiskt upplägg. Jag tycker att det är roligt att se Lena Olin vara tillbaka på duken och hon klarar jag bra i den här rollen, jag måste säga att hon är duktig som skådespelerska och jag slogs, tänkte speciellt på hennes goda engelska uttal. Vill ni se en ganska lättsam underhållande film som dessutom med dagens mått är ganska kort (84 min) så kan jag rekommendera den här. Själv tycker jag det är befriande att se olika typer av filmer, allt från komedier som är lättsamma till de riktigt nattsvarta dramorna.

J

J

J

Jodie Foster har inte rosat marknaden på senaste, jag antar att hon varit upptagen med annat. Nu är hon i alla fall tillbaka och det i en bra film till skillnad från de andra på senare tid.
I The brave one spelar hon Erica Bain, en radiopraterska som verkar ha det mesta, en lyckosam karriär och hon är dessutom på gång att gifta sig när det otänkbara händer. En kväll när de rastar hunden i parken blir hennes kille och hon brutalt atackerade så pass illa att han avlider och hon blir svårt skadad. Hela hennes tillvaro går naturligtvis i krasch och det mesta därefter handlar om hur hon skall lyckas att gå vidare. Genom att bli en annan person, en person som köper en pistol och på egen hand ger sig ut efter killes mördare går hon vidare.

Jag har medvetet uteslutet vissa delar av handlingen då jag anser att det avslöjar för mycket av filmen. Jag måste säga att jag blev överraskad av innehållet då jag trodde att det mer handlade om en typisk dramafilm och istället får jag se en ganska rå och uppriktig bild av en kvinna som förändrar sin personlighet. Jag tycker att den här filmen är bra och att den representerar något som är intressant, dessutom är ju Jodie Foster trots alla hennes tveksamma val av roller en riktigt bra skådis.

J

J

J

Återigen ett sammarbete mellan David Cronenberg och Viggo Mortensen, den förra tycker jag blev ganska lyckat (A history of violence). I Eastern promises får vi möta Anna (Naomi Watts) som arbetar på en barnavdelning i London. När en svårt blödande gravid kvinna kommer in, förlöses barnet men modern dör, i samband med denna kalabalik så hittas en dagbok som leder henne till en adress som tillhör en utav de mest kriminella familjerna i London. Nikolai (Mortensen) är familjens förare men även dess företrädare gällande övriga mellanhavanden. När hon visar dagboken för familjen vill de till varje pris lägga beslag på denna så att alla eventuella bevis undanröjs.

Den här filmen är bra men inte lika bra som deras förra samarbete, på något sätt var den mer gripande. Viggo levererar som vanligt skådespeleri av högsta klass och jag förstår varför han är nominerad som bästa manliga skådespelare. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad som egentligen inte gör filmen bättre men för mig så handlar det om manuset eller möjligtvis humöret som jag var på när filmen sågs. Den är i alla fall mer än godkänd vilket renderar betyget:

J

J

J

+

På kvällen på min födelsedag så stannade några vänner kvar och vi bestämde oss för att se en film, valet föll på denna film, Bug med bla Ashley Judd. Jag måste säga att den var riktigt skum och jag fick aldrig något grepp om den, filmen handlar om Agnes (Judd) som bor på ett hotell i mitten av ingenstans i USA, hon blir där kompis med en krigsveteran och tillsammans så upplever de en del konstiga saker.

Den här filmen är riktigt skum, jag kan nog inte ens berätta vad den handlar om (vilket gör den här recensionen ganska kort), om jag var tvungen skulle jag nog placera den i genren thriller fast det är egentligen malplacerad där också men det är nog det närmaste sanningen som jag kan komma. Jag kan nog inte rekomendera den men de som är nyfikna får gärna se den och bilda sig en egen uppfattning.

J