Starfield

Jag har ingen aning vad det är men anar ett japanskt barnprogram. På youtube kan man hitta de mesta i videoväg och man kan ägna många timmar åt att bara kolla runt och hitta sina små guldgruvor. I början tittar man mest på hans kläder men låten är medryckande och han är verkligen grym på bas. Tack Sugplopp!

Jag var tvungen att kolla lite närmare själv och hittade en tjej som är grym på att spela trummor och en kille som är ganska vass på gura. Jag kanske skulle ta och lära mig den här låten verkar vara ganska rolig att spela.

Det har varit dålig med vardagsbetraktelser på senaste men nu har jag kommit fram med ett ämne som jag egentligen inte tror att det finns något svar på men ändå är intressant. I press talas ofta om låg- och högutbildade resp låg- och högavlönad. Var går egentligen gränsen för detta? När är man lågavlönad och när är man högutbildad? I min värld är detta inte ett absolut mått utan mäts av varje individ i relation till deras status. Är man lågavlönad när man tycker att man har för liten lön i förhållande till arbetet man utför?

Som ni ser så finns det många frågor kring ämnet men inget riktigt svar (i alla fall inget som jag har hittat).

Vad anser ni om detta när är man lågavlönad vs högavlönad och när är man lågutbildad vs högutbildad?

Följande omdömen kommer från verkliga arbetsbetyg. Inget man vill visa upp vid kommande anställningar precis...

10. "Jobbar mycket bra när han står under konstant bevakning och är inlåst på sitt kontor."

9. "Sedan min senaste rapport, har den anställde nått botten och börjat gräva neråt."

8. "Hon har sagt så många grodor, att när hon öppnar munnen ringer vi Jonas Wahlström."

7. "Han skulle vara ute på djupt vatten i en vattenpöl."

6. "Den unga damen har vanföreställningar om sin kompetens."

5. "Han sätter väldigt låga mål, och misslyckas ständigt med att nå dem."

4. "Den anställde kan gå långt, och ju förr han börjar desto bättre."

3. "Den anställde gör att det i någon liten by någonstans saknas en fåne."

2. "Hans anställda skulle följa honom överallt, men bara på grund av deras morbida tankar."

1. "Jag skulle inte låta den anställde föröka sig."

 

Ja, ingen av dessa är väl något man direkt strävar efter.

Trots vad jag skrivit tidigare idag måste jag bara få kommentara detta. För mig är det ett tydligt exempel på sensationsjournalistik, det är väl uppenbart att när han svarade Lutzen så var han helt fel ute, ungefär 150 år fel ute dessutom så stämmer inte datumet varken den 14 juni eller juli är korrekt. Speciellt blir det hela än mera intressant när tävlandet Stefan själv kommenterar detta.


– När jag hörde 14 juli tänkte jag på Frankrikes nationaldag, datumet lurade mig och jag blev helt ställd. Jag visste inte att Marengo var rätt, men då hade jag ju Frankrike i tankarna. Jag vill absolut få en ny chans, säger han.

Stefan själv skriver i kommentaren till inlägget att han avsåg Napoleons slag 1813 som ägde rum den 2 maj. Detta vet ingen om det är en efterhandskonstruktion eller inte men oavsett så visst Frankrike var med i detta slag men det var de ju även i detta Marengo.

Jag tycker nog trots allt att han inte skall få en ny chans oavsett att detta innebar att rätt svarsalternativ inte fanns med. Att  dessutom som som Aftonbladet skriva att han förlorade 75 000 kr är inte bara tråkigt men även självklart felaktigt. Felaktigt eftersom hade han svarat rätt och gått vidare till nästa nivå 100 000 kr så finns det fortfarande ingen garanti att han vunnit den summan mao fanns det ingen garanti att han hade fått 75 000 då det krävde att han hade avslutat ditt tävlande.

Läs mer om detta här.

Överrallt när man tittar sig omkring så märker man en tydlig tendens, de flesta bloggarna verkar drivas av kvinnor/tjejer och det absolut vanligaste ämnet är mode. Då jag började med att blogga valde jag att min blogg skulle inriktas på film i allmänhet och recensioner av film i synnerhet men detta har sedan utvecklats till att innefatta även personliga reflektioner av vad jag anser vara intressanta ämnen såsom fotboll eller allmänna reflektioner över samhället.

Vid en kontroll över de populäraste bloggarna på blogg.se (mest besökta) hittar du enbart en kille som mest skriver om ishockey. Tittar du i bloggtoppens lista över mest besökta bloggar hittar du just nu Blondinbella och Kenza i topp. Detta menar jag är ett bevis för att bloggarna domineras i kvinnorna, i alla fall de större bloggarna.

Är det så att att blogga är en typisk kvinnlig sysselsättning och i sådana fall varför? Det borde finns minst lika många killar som har ämnen som de brinner för och vill dela med sig till resten av världen. Jag har själv tittat runt för att försöka hitta likasinnande som skriver om film, främst då recenserar film men har inte hittat så många bloggar som har den inriktningen vilket jag tycker är tråkigt då jag även som läsare är intresserad av att se vad andra tycker om de filmer som jag skall/har recenserat.

Jag försöker personligen att delge mig av mina tankar oavsett om dessa går mot den allmänna opinonen eller inte och när det gäller film är detta ju högst subjektivt precis som med så mycket annat.

Vad tror ni är det bakomliggande faktorn att tjejer bloggar mer (eller är det inte så)?
 

För några månader sedan började de sända rockklassiker (en kanal som verkligen rekomnderas för er som tycker om rock) över hela landet och det är också den radiokanal som står förinställd i bilen och som jag lyssnar på de få minuterna som jag åker bil på morgonen (som ni vet åker jag ju mest tåg och går).  Programledaren (Jonas Nilsson) som sänder radio runt 0620-0630 är riktigt rolig och har precis min typ av humor, numera skrattar jag mer eller mindre varje morgon åt hans inlägg.  Skall försöka recitera några av de skämt (som verkar så spontant inlagda).

På tal om Per Elofssons seger i mästarnas mästare.

Vet ni förresten när man vet att Per Elofsson (under sin aktiva karriär) är ur form?
- Skidsäsongen har börjat.

På tal om Sofia Wistams (Soff i Propp) så får jag kärleken att hålla.

- Ja hon är ju rätt person att ge råd med 3 skilsmässor i ryggen.

Imorse så rappoterade han om att datum för bröllop för Victoria och Daniel är spikat.

- men de står ingenstans i tidningarna när de skall skilja sig.

Det är humor det är humor som min gode vän Jerry skulle ha sagt.

Se vad andra skrivit om rockklassiker, radio och humor.

Du är för fet, det var vad en kollega till mig fick höra när han gick in på apoteket för att köpa medicin mot sina dåliga knän.

- Dina knän hade mått mycket bättre av att du gick ner 20 kg, förvisso säkert sant men frågan är hur man vågar påstå något  sådant till en totalt främmande person.

Överrallt möter vi dessa personer som har påtagit sig någon självutnämnd rätt att lägga fram kommentarer till andra utan att riktigt ha kontakt med hjärnan.

En annan del som har hänt mig och händer mig fortfarande med jämna mellanrum är att eftersom jag inte ser 100 % svensk ut så får man höra både det ena och det andra om detta. I många fall är det säkert inte avsiktligt men likväl "brain disconneted".

Jag står och spelar bordetennis mot en person som börjar prata med en annan förbigående person och han som jag spelar mot säger då följande:

- Ah jag kommer snart jag skall bara spela klart mot kinesen.
 Ursäkta kinesen? Då är det ok att jag kallar dig för polacken då eller ful fet gammal gubbe. Jag skall ta detta med mig nästa gång jag möter honom och någon pratar med mig, jag skall bara spela klart mot den äckliga feta fula irriterande och blåsta gubbjävlen här!

En annan kommentar för att understyka att vissa inte verkar tänka innan det talar:

En person kommer in i lokalen som är utbytesarbetare från Kina och skall vara med lite extra i ett lag i pingisen.

Jag hamnar i samtal med en annan person som undrar följande:

- Jaha är det din kompis.

Vid detta tillfälle kunde jag faktiskt inte hålla mig utan var tvungen att slänga ur mig.

-Nej, va fan skulle han vara det för?

Person 1 urskuldrar sig och mummlar något i stil med nej jag tänke bara att ni ser lite lika ut.

Ja just det logiskt som bara den och eftersom du ser ut som säkert 40 andra gamla griniga idioter så måste det vara din kompisar.

Nej det har tydligen inte kommit något längre på vissa håll, evolutionen hoppade över ett steg och gav vissa hjärnor som jordnötter.

PUCKO ÄR INTE BARA EN GANSKA GOD CHOKLADDRYCK UTAN ÄVEN EN VISS DEL AV BEFOLKNINGEN!

Se vad andra skrivit om hämningar.

Sitter och läser ett antal brev som har kommit till mitt skrivbord. Även om jag inte numera blir förvånad över språkbruket så anser jag det vara betydligt svårare att läsa ett långt brev som är fyllt med fel som stavfel och syftningsfel. För att beskriva syftningsfel så har jag använt följande exempel.

- I går sköt jag en hare med gevär på hundra meter.
 - Är ditt gevär så långt?
 - Nej, jag menar att jag sköt med gevär en hare på hundra meter.
 - Jasså? Finns det så långa harar.
 - Nej! Jag sköt på hundra meter en hare med gevär.
 - Då hade du tur att inte haren sköt först!

En typisk situation när det har gjorts ett syftningsfel att du sedan trots 
allt troligtvis förstår vad personen ifråga menar är en helt annan sak.

Själv har jag en sjukdom, inte en allvarlig sådan men ändå en sjukdom, jag stavar väldigt ofta initiellt fel på ordet inte (blir ofta itne) och ordet naturligtvis (vilket ofta blir natruligtvis), dessa ord måste vara en låsning i min hjärna just nu. Signalerna som berättar vilken knapp som jag tryckas i vilken ordning fungerar inte helt tillfredställande.

Har ni några sådana problem?

I bakvattnet efter del 1 i vardagsbetraktelser så händer det en hel del intressant på stationen. I sammanhanget skall väl nämnas att det är en hel del ungdommar i åldersgruppen 15-19 som åker med samma tåg som jag gör för att jobba extra som telefonförsäljare efter skolan. För några dagar sedan utspelade sig följande situation. På bänken mitt emot mig sitter en tjej i 16 års-åldern, inte specielt stor utan normalbyggd, Bredvid sig har hon varsin kille, uppskattningsvis samma ålder.

Tjejen börjar prata om sin sallad som hon inköpt och den ena killen glupskt äter resterna av. Hon påpekar att just den här matbutiken gör undermåliga sallader då de använder en hel del billiga råvaror som morötter och kål. Diskussionen kommer då in på hennes ståndpunkt att hon slutat äta pasta och pizza och bröd och annat. Hon håller en lång dialog om hur mycket kilokalorier varje sak innehåller och sådant. Killarna håller inte med henne och hon blir så frusterad att hon går upp i falsett och gestikulerar yvigt för att ytterligare poängtera sin ståndpunkt. Jag tycker det är sorgligt att dessa dieter är på tapeten hela tiden och verkar påverka var och varann tonåring.

Enligt mig är det bra att hålla en sund och bra livstil men jag tror inte riktigt på alla dessa moment när du skall få mirakelresultat på 15 veckor. Oavsett vilken metod du väljer är det väl frågan om att du skall göra av med mer än du stoppar i dig för att gå ner i vikt. Det som borde vara mer uppmärksammat är väl strävan efter att skaffa sig en långsiktig mer hälsosam livsstil där det får ta lång tid att nå resultat och där du sedan förhoppningsvis skaffat dig godare vanor på vägen. Precis som så mycket annat så handlar det om att skaffa dig nya vanesätt som sedan blir en naturlig del av ditt liv.

Vad är det med svenska folket och melodifestivalen? Jag kan knappast tro att det beror att musiken är så bra och står ut så pass mycket att det är vad folk engagerar sig för.

- Åh nu är det melodifestivalen och det är ju den bästa musiken som kommer att släppas detta år, vad roligt!

Är det för att företeelsen är så pass inetsad i den svenska folksjälen att människor tittar på detta oavsett kvalité? Eller beror det på att det har sådant stort underhållningsvärde att inget annat toppar detta under resten av året.

När jag var liten så var det också praxis att se melodifestivalen men jag har sedan länge insett att varken musiken eller arrangemanget tilltalar mig. Just angående musiken har jag en del synpunkter, när de väl får kända och etablerade artister att ställa upp genom att skriva ett eget bidrag så är det oftast det sämsta som de kommit fram med på länge. Detta bör om något beskriva standarden på tävlingen. Jag tänker på artister som E-type som genom åren har haft så många hittar men de som kommer fram som bidrag ligger inte alls i paritet med vad de tidigare presterat. En annan tanke som slagit mig är varför de är den sämsta delen av musik som får representera när det gäller lite mer ovanliga musikstilar, skall de ha med funk då är det en riktigt dålig funklåt osv. Den största utarmningen i sammanhanget måste ändå vara när de bestämde sig att ta bort orkestern och göra allt förinspelat, livet i musiken blåstes bort. Enligt min mening är det en fruktansvärd skillnad på elektronisk komponerad och uppförd musik och musik som är skriven och framförd med riktiga aktustiska instrument.

Ni som har en annan åsikt än jag, upplys mig gärna vad är det som är bra med melodifestivalen? Vad är det som gör att Sverige inte verkar satsa på att vinna? Eller är deltagande och den svenska uttagningen själva poängen? Om inte varför skickar vi inte det bidraget som har störst vinstchans, oavsett om detta inte är det bästa bidraget?

Jag blev själv varse när jag skrev det sista att det kanske kan te sig aningen onyanserat därför vill jag ytterligare förklara detta. Om spelreglerna gör att du "vinner" på att skicka något som kanske på hemmaplan anses som mindre bra varför skickar man inte detta oavsett. Jämför exempelvis inom sporten, vinner du på att spela defensiv och tråkig fottboll så kommer denna gren att utvecklas då vinna trots allt är roligare än att förlora. Helt enkelt genom en anpassning till gällande spelregler, om man anser gällande spelregler är felaktiga så är detta en helt annan diskussion. Ligger fokus på den svenska uttagningen kan man sedan inte komma och klaga på att man fick en dålig placering i europafinalen, antingen har man kakan eller så äter man upp den.

I det här inlägget tänkte jag inte diskutera tjock-tv i det epitet som bilden visar utan tjock-tv enligt de mått som kanalerna sänder sitt utbud. Under de senaste åren, har det pumpats ut en hel del skräp tv enlig mig, vi har Let's dance, Bonde söker fru, idol, Stjärnor på is, Big brother, Melodifestivalen m.m för att endast nämna några av dessa program. Gemensamt för alla dessa är att de går prime time, runt 20.00 på fredagar eller lördagar när det är tänkt att större delen av Sveriges befolkning skall sitta bänkade framför sina tv apparater, middagen är avklarad och fikat och snacksen har börjat komma fram. Du kanske dricker öl, har gjort din goda dipp och tar fram chipspåsen på ett halvt kilo! som familjen gemensamt smäller i sig till applåderna och de uppmuntrande kommentarerna om programmet. Jag förstår mer än väl att om inte dessa program hade visats så hade de ersatts av något annat program men en del av kritiken är väl att kanaler som Tv4 tydligen och bevisligen kan producera och sända i stort sett vad som helst på dessa tider och befolkningen kommer ändå att bänka sig. För den trogne tv-tittaren spelar det ingen roll om programet skulle handla om personer som skulle sortera A4 blad i bolivias djungel eller om du hade ett program som gick ut på att se efter vilket familj som kunde konsumera mest glass under rapport. Vad hände egentligen med källkritiken, jag har svårt att tro att alla dessa personer verkligen tycker om alla dessa program utan att det till viss del handlar om att hänga med i diskussionen på fikarasten, bloggarna eller skolan. Vad hände med valfriheten att kunna välja mellan vad jag vill se eller inte och vad hände med att umgås med familjen genom att spela brädspel, kortspel eller annat trevligt som inte nödvändigtvis behöver inbegripa 3 liter glass och ett halvt kilo chips med dipp? Är vi i dagens samhälle så likriktade att vi egentligen inte bryr oss om vad vi konsumerar och att ha en egen uppfattning, att kunna stå ut från mängden? Old school visst men gammalt behöver nödvändigtvis inte betyda sämre. Att vi umgås med varandra blir mer eller mindre tydligt, tv:n lockar, datorn lockar, samtalen och den mänskliga kontakten avtar och ersätts med Msn, sms och andra articifiella kontakter. Jag tycker bara att detta är tragiskt.

I dagens hysteri när bantning och kallorijakten är på sin topp vore det inte bättre om vi skippade detta och gjorde något annat? För att förklara min rubrik så är det sådana program som gör befolkningen tjocka!

Google har ju en översättningstjänst som översätter från en mängd olika språk, finns HÄR. Detta är ju naturligtvis bra men den fungerar inte lysande i alla lägen och leder fram till en hel del roliga resultat. Detta kan vara speciellt lite lustigt om du översätter fram och tillbaka mellan olika språk. Nedan har jag översatt den fetstilade texten i ett antal olika led och resultatet är väl inte exakt lika som den text som ursprungligen översattes.

Med Googles automatiska översättningstjänst behöver
utländska sajter inte längre vara ett problem. Du kan få dem
översatta till engelska - gratis och på nolltid.

Från svenska till engelska, i stort sett inget problem

With Google's automatic translation service needs
foreign sites no longer be a problem. You can get them
translated into English - for free and in no time.

Engelska till Norska

Med Google's automatiske oversættelsestjenesten behov
udenlandske websteder ikke længere være et problem. Du kan få dem
oversat til engelsk - gratis og på ingen tid.

Norska till franska

Avec la traduction automatique de Google en matière de besoins en matière de services
sites étrangers ne sont plus un problème. Vous pouvez les obtenir
traduits en anglais - gratuitement et en un rien de temps.

Franska till Thailändska

ด้วยการแปลอัตโนมัติของ Google บริการตอบสนองความต้องการ
ต่างประเทศเว็บไซต์ที่ไม่มีปัญหา. คุณสามารถรับ
แปลภาษาอังกฤษ - ฟรีและไม่มีเวลา.

Thailändska till svenska

Jag vet att ämnet har tagits upp en miljon gånger och säkert kommer att tas upp en miljon gånger till men detta handlar i första hand inte om att folket skall betala Victorias bröllop. I media har alltsedan det tillkännagavs rasat en het debatt huruvida folket skall betala bröllopet eller ej och i vissa av dessa debatter har naturligtvis också tagits upp om vi verkligen 2009 (e. kr) skall ha monarki där tronen ärvs och inte är baserad på lämplighet. Jag har personligen en klar ståndpunkt där, nej det är inte lämpligt med monarki men inte för att det är ett förlegat styrelsesätt utan för att jag anser att landet skulle få en bättre demokrati om vi instiftade en president.

Jag skall nedan utveckla vad jag menar med ovanstående. Om vi hade en president så anser jag att vi skulle till viss del komma bort från all denna kohandel som verkar föregå i den svenska politiken numera och gör att partierna är en enda färgglad röra. Exempelvis om socialdemokraterna vinner kommande val kommer de med största sannolikhet inte att kunna bilda en majoritetsregering själv utan behöver stödet från vänsterpartiet och miljöpartiet. För att ge sossarna stödet krävs då naturligtvis gentjänster i form av vissa krav på driven politik samt vissa ministerposter mao kohandel. Det finns ingen regering som då kan driva en självständig politik enligt partiprogrammet och när det vid tillfällen uppdagas grova felaktigheter så kan de enkelt skylla på varandra. Ovanstående skulle till viss del elimineras via ett instiftande av president som via sin stab fick makten och folket kunde efter varje valperiod utvärdera huruvida styret fungerat tillfredställande eller ej.

Mångfald är i sig själv ett bra instrument men den praktiska tillämpningen av mångfald bland de större etablerade partierna tillför inte mycket. Jag tror de flesta väljare är eniga om att partierna inte längre står för samma värderingar som de en gång i tiden gjorde samt att gränserna mellan partierna mer eller mindre har suddats ut .

Åter till monarkin. Eftersom president och monarki inte går ihop så får helt enkelt monarkin stryka på foten. Kungahuset och deras gods kan precis som kyrkan under en övergångsperiod få statligt stöd för att sedan urfasas till att klara sig själva.

Vad anser ni om detta?

Fick en hel del kommentarer angående mitt inlägg om leggings vs strumpbyxor. Jag tror att vissa av de personerna som kommenterade mitt inlägg hade missuppfattat min ståndpunkt så jag tar tillfället i akt och förtydligar vad jag menar.
Generellt är det väl så att strumpbyxor är genomskinliga och jag förstår att generellt så vill man inte gå med baken bar så att säga men det finns faktiskt sådana som tydligen tycker att det är helt ok.  Dessutom finns det ett antal olika modeller som är mer eller mindre avslöjande, svart är väl en sådan modell som är mindre avslöjande. Den översta bilden är ett sådan exempel på ett par leggings som inte alls är speciellt avslöjande trots att de bärs utan något över.

Nu är det långt ifrån så att jag är någon expert på kvinnliga klädesplagg men om jag förstått saken rätt så den andra bilden ovanifrån (den med Paris) så skall det vara leggings som hon bär och de är enligt min syn genomskinliga och kan gott jämföras med strumpbyxor.

Förutom detta så finns det väl tillfällen när leggings är så pass avslöjande så att det ändå inte enligt min uppfattning kanske skall bäras på ett visst sätt (se exempelvis bilden näst längst ner). Det är väl helt ok att visa häcken men jag skulle inte göra det på så sätt och förstår inte varför någon skulle vilja göra det.

Förutom ovanstående så finns det väl en hel del andra nackdelar (se nedersta bilden) med att ha tatja byxor utan något över. Det gäller väl inte bara leggings men ju tajtare byxorna är och beroende på hur du är anatomiskt skapt så ökar ju risken.

Avslutningsvis vill jag poängtera att det natruligtvis är upp till varje individ att bedömma hur man vill klä sig men att göra detta beroende på mode utan att själv reflektera tycker jag är konstigt. De är som sagt var en hel del personer som verkar ha missupfattat min ståndpunkt och jag hoppas att det här inlägget har förtydligat vad jag egentligen menade och inlägget var till för att skapa en viss debatt och för att se synpunkter.

Sammanfattningsvis så finns det situationer när det kanske tom är mer avslöjande att ha ett par leggings än strumpbyxor eller i alla fall är fullt jämförbart.

Som medlem av det andra könet (läs man) blir jag ibland lite mer än förvånad över det mode som verkar råda för tjejer just nu. Leggings eller tights verkar vara en allmänt hållen regel att man som tjej nu skall bära. Det som jag opponerar mig emot är egentligen inte faktumet att det bärs utan hur det bärs.

För att klargöra vad jag menar så ser jag egentligen ingen skillnad mellan bilderna ovan förutsatt att du bär plagget som de visas på bilderna (vilket jag sett mer än en handfull tjejer göra). Dock har jag inte sett någon som har burit strumpbyxor utan kjol eller byxor över. Vad är det som gör att vissa tjejer tycker att det är ok att bära sina leggings osv utan att ha något över eller ha väldigt lite över (läs en kort skjorta eller liknande). Jag tror inte att det är någon som skulle komma på tanken att gå på samma sätt med strumpbyxor eller det är i alla fall inte lika socialt accepterat. Personligen tycker jag det är lite som att män skulle gå omkring med långkalsonger (må vara att de är betydligt snyggare än den variant som gemene man bär för att värma sig). Jag vill avslutningsvis poängtera att det också naturligtvis ligger i betraktarens öga vad som är snyggt eller inte men enligt mig är det samma sak som stringtrosor, du måste ha en riktigt snygg häck för att det skall fungera och se snyggt ut, det passar helt enkelt inte estetiskt för alla.

Är det någon mer än jag som har reagerat över det här?

Som ni kanske kunde läsa i vardagsbetraktelser del 1 så åker jag tåg ofta för att inte säga varje vardag. Jag tillhör en utav de grupper som pendlar dagligen med tåg fram och tillbaka till jobbet.

Det finns en liten kärntrupp som åker exakt samma rutt som jag gör och kärntruppen består av i stort sett samma personer sedan jag började att åka. Trots att alla känner igen varandra och vet ungefär vilka de är så är det egentligen ingen som visar något sorts intresse för att prata med varandra på tåget eller från och till jobbet. Är detta ett typiskt svenskt fenomen? Finns det en ledig plats någonannanstans så är det kotym att du skall välja den istället för att sätta dig ner bredvid någon annan. Jag har full förståelse att ibland så känner du dig helt enkelt trött och vill vila på resan men någongång borde det ju rimligtvis vara så att minst två personer känner för att umgås lite samtidigt.

I alla fall så tycker jag att det är ett typexempel på det typiska svenska som gör att vi betraktas som ett ensamt folk och sedemera innebär en hög självmordsstatistik.

Dystert var ordet.

Se vad andra skrivit om att åka tåg och sociala mönster.

Jag har en helt ny kategori, Vardagsbetraktelser där jag berättar saker som hänt mig som jag anser är tämligen udda eller lite lustiga i allmänhet.

Igår när jag var i den lokala butiken stod jag och väntade på min tur att betala, framför mig stod en kvinna som hade en liten pudel i koppel. Precis när hon var klar frågade hon kassören om de inte hade något lösgodis då hunden tydligen brukade få sådant när de handlade. Kassören svarade att tyvärr de hade de inte. När de sedan skulle gå därifrån så började hunden "klättra" upp på mitt ben och jag vände mig om till damen och tittade men hon titade bara tillbaka och sade att så brukar han göra när han inte vill gå. Vad är det för attityd egentligen, tänk om jag hade varit hundrädd eller haft på mig byxor som jag var väldigt rädd om? I min värld är detta konstigt och brist på respekt för medmänniskor.

För två dagar sedan skulle jag åka hem med tåget och satt helt sonika och väntade på att det skulle avgå på en bänk. Brevid mig låg den dagens aftonblad som jag hade köpt och jag satt och läste sportdelen. Då slog sig en tant (runt 55-60 år) ner brevid mig och utan att säga ett ord tog hon upp tidningen och började att läsa den. Jag täntke stilla att du kunde väl åtminstone ha frågat men bestämde mig för att inte säga något. När hon efter att ha bläddrat i den ca 2 minuter var på väg att vika ihop den och packa ner den i hennes väska var måttet rågat.

- Det där är faktiskt min tidning
-Jaha jag trodde det var någon som hade lämnat den!

Gör man så? Frågar man inte innan, ursäkta är det din tidning, kan jag möjligtvis får läsa den?

Samma tågstattion, annan dag. Jag sitter fortfarande på en bänk och väntar på att tåget skall avgå ner slår sig en volyminös man i 110 kg klassen och börjar att nervöst ruska med ena benet. Hela jag och hela bänken vibrerade, tittade bort mot honom ingen reaktion, tänkte i mitt stilla sinne, skall jag säga något men beslöt mig för att hålla mig någon minut till.

I min värld är detta lika konstigt som ovanstående anekdot, brist på respekt för dina medmänniskor.


Var lugn det kommer flera betraktelser senare.


Jag vill även passa på att fråga er om detta är en kategori som ni tycker tillför bloggen något?

Se även vad andra personer skriver om vardagsbetraktelser och konstiga beteenden.